Emma & Uno: Visst var det kärlek

by Märta Tikkanen

Hon är yngsta dottern på Överby gård i Kyrkslätt, 18 år, slank, vacker, musikalisk, vill bli lärarinna. Men så kommer föreståndaren på Finns folkhögskola, 26, i hennes väg, det blir stort bröllop inom ett år och en första tur neråt kontinenten.
Sedan får de ett barn varje år, alla med olika födelseorter i Sverige och Finland. När det sjätte barnet föds är hon 25 och de bor inte längre tillsammans.
Han är en av dessa omöjliga män som kvinnor lätt faller för, både igår och idag. Han sätter igång med världsförbättrarbråk i stor stil, han är en av de tre bakom Brunnsviks folkhögskola i Dalarna, "arbetarnas universitet", blir skolans första föreståndare. Ett oväderscentrum, en tändsticka som flammar upp och slocknar, aprilväder och majväntan.
Hennes mödernearv smälter, skulderna hopar sig. Men Överby finns, hon och barnen åker hem till pappa. Det blir revolution, världskrig, inflation, inbördeskrig.

Hur var det? Vad hände? Varför gick det som det gick?
Också en kärlekssaga, berättad av deras dotterdotter. Visst var det kärlek?

Genres: Nonfiction, Finnish Literature

219 pages, Paperback

First published January 1, 2010

About the author

Märta Tikkanen (b. April 3, 1935) is a Swedish-speaking Finnish writer. Born in Helsinki she worked as a reporter for Hufvudstadsbladet from 1956 to 1961. She graduated from the University of Helsinki, Master of Arts in 1958 and received a Master of Philosophy in 1961. Tikkanen was married to the writer Henrik Tikkanen. A film based on her book Manrape (Män kan inte våldtas, "Men Can't Be Raped"), directed by Jörn Donner, was released in 1978.

Reviews

[Ester Hildebrandt]

Seg bok

[Evelin Tamm]

Märta Tikkanen writes about her grandmother´s and grandfather´s love story. The story is taking place in Finland and in Sweden. They have many children and they live separate lives. A typical case of a man who is working passionately and a woman who is taking care of the children, looses everything she has inherited be cause of him and waits thousands of years of his return that never happens. Sad love story based on their letters.

[Johanna]

All respekt åt Emma som ensam uppfostrade sex barn medan mansbebisen Uno flummade på med sitt på annat håll (läste denna efter skrikiga nattningar och får hjärtklappning av tanken på hur hon måste ha haft det). Hoppas innerligt att hennes liv i nåt skede var fyllt av älskare som gav henne allt hon såg i Uno men som hon aldrig fick uppleva.

[Kenneth]

Märta Tikkanens ”Emma & Uno” har kommit ut redan 2010 och förmodligen legat i vår bokhylla i bra många år innan jag råkade på den då jag sökte efter något att läsa. Jag hade tänkt mig, att boken skulle ha baserat sig på korrespondens mellan Märtas mormor och morfar samt eventuella dagboksanteckningar. Detta mitt antagande har förmodligen bidragit till att boken länge förblivit oläst. Böcker som i stor utsträckning baserar sig på direkt citerade brev eller dagboksanteckningar blir sällan lockande läsning för utomstående. Jag förmodar nog, att författaren säkert haft en massa originaltexter till sitt förfogande för den här boken, men hon har på ett strålande sätt lyckats göra texten i boken till sin egen och därmed också tilltalande för den utomstående läsaren. Det är flytande prosa läsaren får njuta av. Berättandet blir den vägen Märtas eget.

Vad förhållandet mellan fakta och fiktion är förblir också här en gåta för läsaren, men jag är tämligen övertygad om att jag fick läsa förutom en bra berättelse, också en (tämligen) sann dito. Språket känns som Märtas eget både till stilen och innehållet, men innehållet kommer sannolikt nog från autentiska källor.

Boken innehåller en fin berättelse om några generationers liv och leverne. Därtill får läsaren en fin inblick i s.k. Svenskfinlands liv och kultur över ett sekel, kompletterat med utstickare till det rikssvenska dito. ”Äktenskap och andra bråkigheter” behandlas här i samma anda som Uno i tiden har diskuterat temat med Emma Zorn (s. 75). Läsaren får inte enbart en bra inblick i huvudpersonernas liv, utan även mångt och mycket annat intressant i tidens kulturliv i Finland och Sverige. Men kärnan är ändå kärlekssagan med författarens mormor och morfar i huvudrollerna.

Berättelsen blir mot slutet mer biografisk och samtidigt mer fragmentarisk och tappade därmed kanske lite av suget, men trots det här var det här en klar femstjärnare för mig. Ett minus ger jag åt förläggaren för avsaknaden av ett personregister. Det skulle den här fina berättelsen väl ha förtjänat och hjälpt framför allt framtida läsare att ”hitta rätt”.

[Linnea]

Tikkanen väver samman och återberättar vad som till stor del är brevväxlingar mellan hennes mormor Emma hemma i Finland och morfar Uno ute på strapatser i Sverige. Emma står ensam med ansvaret för hela barnaskaran medan Uno i med- och motgång jagar idealbilden han har av sig själv som en inflytelserik folkbildare. Ett gemensamt familjeliv och en stabil ekonomi faller offer för hans nycker, men detta till trots håller Emma ändå av honom– men älskar han också henne?

Perspektivet försöker förstå och bena ut karaktärernas känslor och liv, men det går inte att kringgå hur Uno försummar familjens behov av närhet till honom till förmån för sina egna högt flygande ambitioner. Det är svårt att säga var Unos personliga åsikter börjar och dåtidens kvinnosyn slutar. Tydligt är ändå att Emmas omhändertagande av barnen är av mindre värde än vad han har i kikaren, men detta är en prioritering som han med tiden kommer känna följderna av.

Den verklighetsbaserade grunden ger verket tyngd, men stundvis sker det på läsglädjens bekostnad– framförallt i bokens mitt när omständigheterna kring Unos folkskoleplaner ges mycket utrymme. Hans umgängeskretsar där samtida kändisar såsom Anders Zorn, Carl Larsson och Arvid Mörne figurerar stärker bilden av hans framgång. Ändå är det Emma och barnens liv som utgör den intressantare läsningen.

Ju längre berättelsen fortskrider, ju mer blir det två parallella livsöden läsaren får följa. Förryskningen och krigstidens skeenden ankrar berättelsen i sin tid, och verket påvisar brevens kraft att bevara känslor och livet som det såg ut när det hände. Den stundvisa segheten till trots är boken en intressant inbjudan till att ta del av en finlandssvensk familjs öde. Uno må vara den som ändlöst slipade på sin image och ville efterlämna intyg på sin egen storhet, men den sanna huvudpersonen är och förblir Emma. Att läsa boken känns som en liten upprättelse för alla kvinnor vars liv hamnat i skymundan för deras egennyttiga mäns fantasier.

3.5/5

[Maija]

Ihana perhetarina. Rakkaus lapsiin on kantava voima😊

[Nina]

Læste den danske oversættelse.

[Miitta Takvam]

Hieno kuvaus eräästä suomalaisesta perheestä. Ajat muuttuvat nopeasti.

[Virve]

A good book and a glimpse into the life of one couple, one family and the extended family over multiple decades. Translation seemed to work nicely. In parts interesting descriptions of the family's life and how it was affected by world events, movements and philosophies.

[Iina]

Emman ja Unon rakkaustarina sai pohtimaan monenlaista: miten erilaista elämä Suomessa onkaan ollut, miten narsistilta vaikuttava Uno onkaan Emma-parkaa pompottanut.

[Tuula]

Uskomaton tarina.