Vad gör Sverige i Afghanistan? - ett unikt reportage inifrån ett krig
I maj 2010 åkte de femhundra svenska soldaterna i FS19 till Afghanistan för att "upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen".
En grupp fabriksarbetare, studenter, officerare, poliser, brandmän och arbetslösa hade ryckt in för att göra utlandstjänst i ett krigshärjat land. På Livgardet utanför Kungsängen i Stockholm hade de undervisats om Afghanistan, övat med sina förband och fått kunskap om vad som hänt under tidigare missioner. Men det var svårt att förbereda sig helt på den verklighet som väntade.
Under de kommande månaderna blev de utsatta för våldsamma attacker av talibaner och tungt beväpnade knarklangare, tvingades hantera en korrupt poliskår, kidnappningar och vägbomber samt utstå oändliga timmar av väntan.
Johanne Hildebrandt följde soldaterna i skyttekompaniet från utbildningen till deras riskfyllda uppdrag i ett av världens fattigaste länder. Hon mötte bland andra Oscar som hamnade i de hårdaste strider en svensk soldat befunnit sig i på många år. Pierre, som efter flera år som civil återvänt till soldatlivet som han både älskar och hatar. Och Marcus som tidigare bara varit utomlands en gång i sitt liv och som två veckor efter ankomsten deltog i en av de största operationer som svenskarna genomfört.
Resultatet är ett unikt reportage om den svenska insatsen i Afghanistan. Om vad man försöker åstadkomma, om svårigheterna, om vad den krigströtta civilbefolkningen tycker och hur det egentligen är att vara på plats. En nödvändig läsning för alla som tror att de vet vad som sker med de soldater som Sverige har skickat ut i krig.
Svår att fastna i men en viktig bok som sätter perspektiv på hur gemene svensk inkl politiker är så fredskadade att vi inte klarar av att relatera till eller ta hand på ett bra sätt. Rekommenderas även om jag bara gett den tre stjärnor.
Lite en svensk version av Generation Kill, bara mindre macho. Språket är väldigt sparsmakat och koncist, inget målande språk. Däremot flertalet upprepningar på sina ställen där författaren försöker försköna lite. Känns klart tillagt i efterhand. Men allt känns äkta, även där det slås lite för bröstet. Frustrationen är påtaglig hos soldaterna som inte kan göra den skillnad dom vill och inte får det stöd det behöver. Mycket av boken handlar om bristerna hos Försvarsmakten, och många detaljer går på mig som inte är mer än allmänt insatt, rakt över huvudet. Men vissa av soldaterna är groteskt roliga, skrattade högt vid flera tillfällen.
Johanna skriver så man får en bra uppfattning om livet för de svenska soldaterna i Afghanistan, och även om hur det känns, samt hur frustrerande det måste vara att vara utskickad på uppdrag när ingen politiker, och därför även ingen i försvarsmakten, vågar stå för att det här är rätta sättet att göra. Tyvärr drar boken sig alldrig riktigt fri från det politiska problemet, och Johanna får intet till det med att göra en röd tråd genom boken.