Välkommen till den här världen:

by Amanda Svensson

Tre människor rör sej och formar en triangel bland flera tusen andra. De är små plastjuveler i en låda och locket är himlen som hänger över havet. Där är Köpenhamn och där är Malmö. Där är den nagelbitande Greta som är i wokbranschen. Hon som har astma men tänker på skenande hästar istället för att ta sin medicin. Hon som bor i ett kollektiv med självupptagna, mesiga pojkar som tycker att pärlplattor är en storslagen konstform. Allt desperatare behöver hon en förändring i sitt liv.

Så en dag träffar hon Simon som sysslar med art works och är bäst av alla i hela Köpenhamn på att rita trianglar. Samtidigt är han inte som andra. Som barn läste han Svindlande höjder och allt gick åt skogen. Nu spelas ljuden från hans hjärta och hjärna i dubbel hastighet. Men med Simon kommer också Claus vars ljudspår snarare spelas i överljudshastighet. Snart blir det uppenbart att det inte handlar om en gyllene triangel utan en som obönhörligen måste spricka. Någon måste bort, frågan är bara vem.

Genres: Swedish Literature, Fiction, Young Adult, Sweden, Contemporary, Novels

240 pages, Hardcover

First published August 1, 2011

About the author

Amanda Svensson är bosatt i Malmö. Hon är verksam som kulturjournalist och debuterade med den uppmärksammade Hey Dolly (2008).

Amanda Svensson nominerades till Augustpriset 2011 för Välkommen till den här världen: med motiveringen:
”En oliksidig triangel är inte perfekt, konstaterar författaren till den här romanen, om kärlek, vänskap och en ödesdiger svartsjuka. I 'Välkommen till den här världen:' svingar sig Amanda Svensson suveränt mellan olika språknivåer och skildrar färgsprakande, lekfullt och hektiskt tre unga människor på jakt efter mening i Köpenhamns elektrifierade natt. En nattklubbstragedi, en hela-havet-stormarlek på liv och död. Det är intensivt, det är innovativt och det är alldeles alldeles underbart.”

Reviews

[Jakob Green Werkmäster]

Uppfriskande ungdomlig. Som en kentlåt. På det pinsamma sättet.

[Mika]

Mycket udda bok med en ”normal” ythandling men ett ovanligt genomförande. Författaren varvar associativ prosa med poesi, och jag kan inte bestämma mig för om det är imponerande eller tillgjort. I slutändan kände jag dock för lite för karaktärerna, och för en bok utan många yttre omständigheter är det ganska viktigt. Därav: 2,5 stjärnor. Rolig att läsa men ja.

[Leajk]

Tänkvärdhet (1-10): 2

Filosofiskt sett gav den här boken mig inte så mycket. Jag lärde mig att salamander blod är svart och att danskar har bättre klubbar än vad vi har. Ingen av de bakomliggande temana utvecklades särskilt väl. Slutligen kan oliksidiga trianglar balansera alldeles utmärkt om de står med den längsta sidan längst med.

Läsglädje (1-10): 7

Skrattade högt flera gånger i början åt beskrivningen av kollektivet i Malmö och gratulerade Greta när hon var sin egna musa. Även om jag störde mig en del på språket i boken (onödig användning av både "och" och "&"), plötsliga versaler, Claus talspråk, Simons diktrader så var den otroligt lättläst - den hade en flyt som aldrig tog slut, man kände att den var på väg någonstans.

[HEDDA]

Jag trodde jag visste exakt hur den här boken skulle vara. Den kändes väldigt typisk för sin genre(som jag älskar!!) men slutet tog en annan vändning. Jag tyckte den var väldigt fin och en fin skildring av karaktärerna och miljön/kulturen. I like!

[Eldin Stråth]

"Mitt enda fel är att jag inte tål när nån tittar på TV istället för mej"

Jag orkar inte med den här boken. Ni vet känslan man hade när man var liten och tittade på ett ångestframkallande barnprogram och inte riktigt visste vad man kände, bara att allt var extremt obehagligt? Det är exakt så jag kände genom hela den här boken

Det är väldigt tydligt att boken är skriven 2011. Den kan säkert ha haft någon igenkänningsfaktor för de som var ungdomar då, men för en 19-åring 2024 fungerade den inte alls. Dessutom var den skriven på ett sätt som gjorde mig ytterst irriterad

Jag är så extremt glad över att jag slipper den här boken nu. Tack för mig, aldrig igen

[Emelie]

Välkommen till den här världen utspelar sig i min vackra hemstad malmö och i köpenhamn och kretsar kring tre unga, vuxna och komplexa personer, Greta, Simon och Claus. Greta är en astmatiker. Hon vill känna saker och hon drömmer om att kunna springa utan att falla ihop. Så pass att hon tar på sig sin frånvarande pappas present, ett par gymnastikskor och springer runt pildammsparken. Det slutar givetvis inget bra. Simon är den lugna romantikern som är världsbäst på att rita triaglar och artworks. Simon fick höra att han är oälskbar, men det håller på att förändras. Hans bästa vän Claus (eller är Simon Claus bästa vän?) är hans raka motsats. Som ett gränslöst, sjövilt och svartsjukt barn pendlar han mellan att ligga på sjukhuset, sitta i häktet och våldgästa Simons liv. Greta och Simon möts. Dom blir störtförälskade. Kvar står Claus, ensam och övergiven. Han som räddade Simons liv en gång i livet. Vad ska han göra nu?

Hitorien är vackert och bitvist äckligt berättad. Amanda Svenssons ord kommer i en rasande takt men med känsla i varje ord. Jag älskade så mycket med den här boken. Den är full av så många citat. Faktiskt så många att jag tog slut på mina små bokmärken. I boken skiftar Svensson genom de tre personernas perspektiv. Från Greta som i dagboksform återger hur hon känner, till Simon och hans känslosamma fågelperspektv till Claus som en smärre tornado återger tankarna i stora felstavade versaler. Det var en bok som berörde på slutet. Jag rekommenderar starkt Välkommen till den här världen.

[elsa]

Bokens språk och finurliga sätt att lägga fram de tankar vi alla känner inom oss gör den stark. Den får mig att vilja lära mig skriva och beröra människor så som den berörde mig. Unikt språk. Starkt. Innehållet däremot, vilseledande baksida. Boken hade många lösa trådar och tankegångar som lämnas för egen reflektion där det inte borde. Men den håller ändå, mycket bra. Får en att fundera på den egna livssituationen.

[Fanny]

Vet inte riktigt vad jag tycker om jag ska vara ärlig, otroligt språk men det blir för mycket.

[Mika]

Någonstans mellan 3,5 och 4.

[Elin Jonasson]

mycket bra! vackert språk!

[Jana G.]

Tyckte boken var lite konstigt.

[selma :D]

yo 😭 får typ vänta ett tag innan jag ger den en rating för ????

[Meg666]

Grejen är, den här boken är JUST VIBES, men THE VIBES ARE FUCKING VIBING BABY.

[Ebba]

Jag har verkligen fallit pladask för Amanda Svensson i år. Det tog ett tag för mig att komma in i den här romanen men när jag väl gjort det så var jag fängslad. Handlingsmässigt tycker jag både "Hey Dolly" och "Ett system så magnifikt att det bländar", som jag läst tidigare, är betydlig mer intressanta. Dock är detta en sprakande språkfest och jag förundras ständigt över Amanda Svenssons sätt att uttrycka sig. Hon sätter ord på språket i min hjärna på något vis.

[Hannah Thalin]

Stark bok, något tråkig emellanåt.

[Greta Gustafsson]

3,5.
Det tilltalade mig verkligen att boken var skriven med ett språk jag själv använder. Eller ja, jag använder det när jag skriver till vänner över internet, och inte när jag skriver faktiska texter. Kände även att författaren försökte lite för mycket ibland. Ett försök som oftast bara blev irriterande.
Handlingen blev aldrig tråkig, och det var fint berättat, men med ett väldigt abrupt slut. Trodde först inte det var något som faktiskt hände, utan att huvudpersonerna drömde. Slutet var också väldigt oväntat. Inte det som hände, utan hur det hände.
Slutligen, det var stundvis jobbigt att läsa om en person med samma namn som jag själv, men fint med alla kärleksförklaringar med mitt namn i.

[Sara]

Ugh the writing was different and really nice. It's been forever since i read a book in swedish and it was nice for a change.
I mean it was kind of obvious from the beginning how it would play out, but i couldn't figure out who would be the one to jump and who would be left and who would leave and it was sad sad sad but ah i liked it. idk I read it yesterday and i still can't make up my mind about it all.

[John]

En tjej från Sverige och två danska killar möts i ett komplicerat triangeldrama med konstiga förväntningar och ageranden från samtliga inblandade... minns varför jag tyckte om "Hey Dolly" så mycket när den kom ut - Amanda har ett säreget språk och tar ut svängarna i sina formuleringar på ett helt oförutsägbart sätt.

[Carolina]

Wonderful. I love "growing up" along with this author. Her prose is perfectly in step with my life. It's a rare thing that I'm excited to read in Swedish, but Amanda Svensson writes in a way that defies translation.

[Micke Nimell]

Mycket trevlig och snabb läsning. Handlingen är koncis och flytande men djupet som boken verkar sträva efter saknas det fortfarande lite av.

[Louise]

3/10

[Martin Fjällström]

Vackert språk...

[Maria Magnusson]

Historien i sig är en ganska ordinär kärlekshistoria, men språket: wow. Bara det är värt fem stjärnor. Amanda Svensson är en poet.

[Frida]

om jag skulle ta med mej en bok till en öde ö.
hade jag tatt med mej denna.

[Peter Hellström]

Ett språk som pendlar mellan Starlet-dagbok och högprosa. För mig funkar det inte. Dessutom får jag inte storyn att gå ihop. Det känns som en äldre person försöker framstå som ung.