Faktiskt tyvärr

by Marianne Lindberg De Geer

”Att skriva är nog vad som passar mig bäst nu. Och det gör jag. Varje dag. Kanske är det bara pandemins inflytande över svårigheterna med verklig gemenskap som fallit över mig idag, men jag tror nog att det handlar om åldrandet i sig. Man kanske måste tröttna på livet för att våga dö? För att man gjort sitt. Eller kanske är det i våra gener att bli mer håglös och innesluten i sig själv och till sist sakta vissna bort och somna in? Om man slipper svår cancer eller annan terminal sjukdom de här sista åren. Gläds åt handbolls-EM halv nio ikväll. Sverige – Spanien. Det blir en svår match …”

400 pages, Hardcover

Published March 9, 2023

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Lite småkul är det faktiskt att nu skriva Marianne Lindberg de Geer efter att ha läst Johanna Frids senaste attack mot 68-generationen och alla deras efternamn. Men när jag väl tagit mig igenom namnen och åter landar i MLDGs värld gör jag det som en lättare Nina. Vad jag trivs här, tänker jag, Det är en lisa för min själ att läsa om när hon utan pardon erkänner avundsjukan, osäkerheten, när hon överreagerar, blir barnsligt ledsen eller kränkt. Hon tycker att det är svårt i relationen med sin dotter och andra. Ibland blir jag orolig att hon delger för mycket och dissar människor för hårt. Det är i och för sig helt vanliga mänskliga känslor, men de flesta av oss brukar försöka dölja dem. Dock är det ju sånt här vi alla mer eller mindre joxar med och jag är glad att MLDG vågar stå för det.

På flera sätt känner jag igen mig i henne, på många sätt inte alls. Hon älskar att läsa och dras till samma typer av böcker som jag. Hon pratar för mycket och kan inte sluta med det trots att hon vill. Hon är hypokondrisk och tar ut sorger i förskott. I mina ögon är hon en extremt social människa som var och varannan dag fikar, lunchar och pratar med olika människor men även hon känner ett sug efter att dra sig undan och hon känner sig också ensam. Jag vet förstås att de tankar som plågar mig även plågar andra, men här får jag också erfara det. Att läsa MLDG är att känna sig mindre ensam.

Men så utbryter kriget mot Ukraina och hon ger alldeles för mycket utrymme åt att återge nyheter vilket faktiskt tyvärr är jättetråkigt att läsa om. Och det verkar få mig att se på dagboken med en mer olustig inställning för plötsligt tycker jag det är lite tjatigt med shoppingen, drömmarna, Slussens guldbro och makens cykelturer till ateljén. Jag börjar fundera på om hon inte berömmer sig själv och gnäller på andra lite väl mycket. Tidigare generationers feminister får sig en rejäl känga (inte Ekis).

Pluspoäng för att hon typ förutspår Ut ur min kropp. Ska bli kul att i nästa dagbok läsa om vad hon tycker om den. Men jättekonstigt att bedöma en smutsig stinkande man som modig och att ännu konstigare att hon (som hörselskadad) glömmer synskadades perspektiv när det kommer till ljudböcker.

[Emelie Talledo · Rating 4 out of 5]

Håller absolut inte med om allt, eller ens det mesta, men det är rasande intressant, nyanserat och kunnigt. Hennes bild av anorexia som ett anti-feministiskt ”val” dock ytterst provocerande för mig personligen

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

"Biblioteket i Frölunda beklagar att de inte kan tillmötesgå mitt arvodekrav och därför tackar nej till författarsamtal 'den här gången'" (s. 365).

[Sophia · Rating 3 out of 5]

Dagbok fylld av spaningar av varierande kvalitet. Kul och intressant att hon ofta har ett lite avvikande perspektiv. I transfrågorna (som hon är nära besatt av) tycker jag hon ibland har lite provocerande svårt att sätta sig in i andras kläder. Lite för lång med sina 400 sidor enligt mig, man tröttnar på dagboksformen efter ett tag. Känner stark sympati för Marianne och hennes åldrande. Ett kvinnligt alternativ till Lundells ältande.

[Heidi · Rating 4 out of 5]

The best thought here was the reflection on Liv Strömquist's acclaimed astrology book about how today we have completely lost our grip on our lives in late capitalism era and instead of believing in change we turn to individual determinism in the form of astrology. Otherwise, this third diary by MLDG was much better edited, with sharp observations from both the world of culture and politics.

[Johan · Rating 3 out of 5]

Blir lite illa till mods av bokens tankar kring klimat och privatekonomi samtidigt som det flygs inrikes och shoppas järnet. Formatet tilltalar dock; gillar man MLDG:s tidigare dagböcker kommer man att gilla den här.

[Anja Hildén · Rating 3 out of 5]

Hyfsat intressant samtidsskildring med miljöer och folk man (jag) känner igen. Men att folk väljer att dö på kullen som handlar om vem som får definiera sig som kvinna, det begriper jag inte.

[Helena Wessén · Rating 4 out of 5]

MLDG är lika stor i denna genre (dagbokens) som Ulf Lundell och Lars Norén. Jag vill vara i hennes universum.