What do you think?
Rate this book
När träden avlövas ser man längre från vårt kök
161 pages
1 person is currently reading
36 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 8 of 8 reviews
July 21, 2024
Vi pratade böcker med min chef, vilket vi gör varje dag på jobbet. Vi pratade om Sjödin och att jag hittills inte riktigt gillat hans böcker eftersom det går lite för långsamt framåt och en stor del av böckerna är lite av ett flummande. Jag är inte precis en människa som sitter och filosoferar och funderar i lugn och ro. Med detta sagt har Sjödin alltid några riktigt fina guldkorn i sina böcker.
Min chef kom nästa dag med den här boken till mig och sa att jag ska läsa den så jag förstår mig lite på varför Sjödin skriver som han gör.
Boken började bra, överraskande bra, men efter ett par femtio sidor började funderandet, flummandet, filosoferandet, det rätta ordet för det vet jag inte. Hoppandet fram och tillbaka i deras berättelse varvat med sånger som betytt något och händelser som satt spår i deras liv. Sjödin delar fina tankar som egentligen kan förändra synen på livet, på det lilla i vardagen som egentligen är det stora, men ändå blir allt det här för mig mestadels bara ett flum. Eller kanske inte ett flum, men tankar jag tar in, tänker ”ja, det här var fint och stort”, men som sedan lämnar mig, utan att jag själv i alla fall är medveten om att de förändrar mig. Inget fel med det kanske egentligen, kanske bara ovant för mig.
Några guldkorn till tankar fanns ändå i denna bok också:
🏵️ ”Det var oförmågan att känna smärta som var boven i dramat. Smärtan varnar, smärtan skyddar och smärtan räddar liv.”
🏵️ Det var några veckor sen vi diskuterade tionde med en kompis och han berättade om något han fått höra som verkligen lämnat i tankarna. Han sa något i stil med att varför tänker vi hela tiden på att en tionde är mycket eller litet eller hur vi än förhåller till det, och inte som att vi ger en tionde av det vi fått och får helt gratis, som ett bonus, behålla 90%. Det här var något Sjödin speglade på ett annat plan. Hur allt i livet egentligen bara är bonus. Vi är inte lovade en enda dag, inte pengar, hälsa eller något annat världsligt egentligen, allt vi får här är bara bonus. Det är något att vara tacksam för.
Min chef kom nästa dag med den här boken till mig och sa att jag ska läsa den så jag förstår mig lite på varför Sjödin skriver som han gör.
Boken började bra, överraskande bra, men efter ett par femtio sidor började funderandet, flummandet, filosoferandet, det rätta ordet för det vet jag inte. Hoppandet fram och tillbaka i deras berättelse varvat med sånger som betytt något och händelser som satt spår i deras liv. Sjödin delar fina tankar som egentligen kan förändra synen på livet, på det lilla i vardagen som egentligen är det stora, men ändå blir allt det här för mig mestadels bara ett flum. Eller kanske inte ett flum, men tankar jag tar in, tänker ”ja, det här var fint och stort”, men som sedan lämnar mig, utan att jag själv i alla fall är medveten om att de förändrar mig. Inget fel med det kanske egentligen, kanske bara ovant för mig.
Några guldkorn till tankar fanns ändå i denna bok också:
🏵️ ”Det var oförmågan att känna smärta som var boven i dramat. Smärtan varnar, smärtan skyddar och smärtan räddar liv.”
🏵️ Det var några veckor sen vi diskuterade tionde med en kompis och han berättade om något han fått höra som verkligen lämnat i tankarna. Han sa något i stil med att varför tänker vi hela tiden på att en tionde är mycket eller litet eller hur vi än förhåller till det, och inte som att vi ger en tionde av det vi fått och får helt gratis, som ett bonus, behålla 90%. Det här var något Sjödin speglade på ett annat plan. Hur allt i livet egentligen bara är bonus. Vi är inte lovade en enda dag, inte pengar, hälsa eller något annat världsligt egentligen, allt vi får här är bara bonus. Det är något att vara tacksam för.
March 6, 2024
Några fina tankar och formuleringar som jag tar med mig och vill minnas:
Om livet:
”Kanske är den tyngsta barlasten i livet våra orimliga förväntningar. Att vi ställer krav på livet som livet aldrig kan uppfylla”
”Människorna går till Gud för att kräva svar på sin existens:
- Vad tänkte du egentligen när du skapade detta oerhörda som vi kallar livet? Vad menades med alltsammans?
- Jag har aldrig tänkt mig att livet skulle vara något märkvärdigt. Jag hade bara menat att ni aldrig skulle behöva nöja er med Intet.
”Här finner jag min livsåskådning: i den stora tryggheten att vi egentligen aldrig blivit lovade någonting. Allt är bara en bonus”
Om kärleken:
”Det finns bara en… den hållningen är den finaste gåva man kan ge sin livskamrat. Att inte bara sjunga hennes lov när livet är friskt och starkt. Men att ha en - och bara en - för ögonen när trötthet och sorg gör att passionen ligger lågt på skalan. När kärleken under några sträckor nästan bara är arbete och nästa ingen lust. Att då våga tro att kärleken inte är slut, bara orken.
Det är så mycket man tror i början och så lite man vet. Man känner bara en liten, liten del av den andre. De djupare skikten av personligheten visar sig först efter många år. Men tydligen är trohetens frukt att den med åren upptäcker allt mer som är värt att älska hos den andre. Kärleken är inte blind. Den ser att kroppar åldras, att intellekt trubbas av och att livet sätter sina spår i oss. Men den ser mer än så. I troheten blir något mera till, ett slags skapelseunder.”
Om döden:
”Mötet med döden har gjort att jag inte längre är rädd för att dö. I dödens närhet har jag mött ett hopp starkare än min tidigare dödsfruktan. Jag är rädd för att förlora det ömmaste och käraste, men vet också att djupast sett betyder dödsögonblicket: det ögonblick vi slutar upp att dö.”
”Jag dör en smula
För varje sekund som går,
Här bär jag döden med mig
I alla livets år
En natt, en marsnatt kanske
Så mild av regn och tö
Skall jag gå bort i mörkret
Och sluta upp att dö”
- Grethe Risbjerg Thomsen
Om livet:
”Kanske är den tyngsta barlasten i livet våra orimliga förväntningar. Att vi ställer krav på livet som livet aldrig kan uppfylla”
”Människorna går till Gud för att kräva svar på sin existens:
- Vad tänkte du egentligen när du skapade detta oerhörda som vi kallar livet? Vad menades med alltsammans?
- Jag har aldrig tänkt mig att livet skulle vara något märkvärdigt. Jag hade bara menat att ni aldrig skulle behöva nöja er med Intet.
”Här finner jag min livsåskådning: i den stora tryggheten att vi egentligen aldrig blivit lovade någonting. Allt är bara en bonus”
Om kärleken:
”Det finns bara en… den hållningen är den finaste gåva man kan ge sin livskamrat. Att inte bara sjunga hennes lov när livet är friskt och starkt. Men att ha en - och bara en - för ögonen när trötthet och sorg gör att passionen ligger lågt på skalan. När kärleken under några sträckor nästan bara är arbete och nästa ingen lust. Att då våga tro att kärleken inte är slut, bara orken.
Det är så mycket man tror i början och så lite man vet. Man känner bara en liten, liten del av den andre. De djupare skikten av personligheten visar sig först efter många år. Men tydligen är trohetens frukt att den med åren upptäcker allt mer som är värt att älska hos den andre. Kärleken är inte blind. Den ser att kroppar åldras, att intellekt trubbas av och att livet sätter sina spår i oss. Men den ser mer än så. I troheten blir något mera till, ett slags skapelseunder.”
Om döden:
”Mötet med döden har gjort att jag inte längre är rädd för att dö. I dödens närhet har jag mött ett hopp starkare än min tidigare dödsfruktan. Jag är rädd för att förlora det ömmaste och käraste, men vet också att djupast sett betyder dödsögonblicket: det ögonblick vi slutar upp att dö.”
”Jag dör en smula
För varje sekund som går,
Här bär jag döden med mig
I alla livets år
En natt, en marsnatt kanske
Så mild av regn och tö
Skall jag gå bort i mörkret
Och sluta upp att dö”
- Grethe Risbjerg Thomsen
April 20, 2021
Så fin bok som rör en på djupet! Viktiga, ärliga och sanna tankar om att vara människa och röra sig i ett landskap av smärta, sorg och döden.
June 28, 2021
Den är gripande - föstås, med två sjuka barn i en familj. Och den börjar som en liten biografi - men övergår efter halva boken till att helt handla om hans gudstro… om det är tro/hopp man söker kanske det är rätt bok. Men om man vill läsa om hur livet är med två sjuka barn får man bara en ”försmak” och sedan tar trosfrågorna över.
January 2, 2020
Avskalat, äkta och nära om livet med barn som går mot döden. Om tro och tvivel och vardagsliv.
April 24, 2025
En bok från mormor, vacker och tänkvärd. Lämnade kvar på PAVA när jag slutade där.
October 22, 2014
Hans första bok, kanske lite barnsligare i förtröstan än de andra. Men väldigt god läsning när man behöver förstå att Gud finns där även när livet går snett.
August 2, 2015
Bra och vardagsnära skrivet. "Vill ni se hur en riktig människa ser ut, då titta här. På barnet. Nära barnen finner vi Gud. Den som negligerar ett barn negligerar Gud."
Displaying 1 - 8 of 8 reviews