Välkomna till en liten landsortsstad i Syditalien. Välkomna till det lilla grymma Pompeji.
Pompeji år 78-79, alldeles före katastrofen. Publius Paquius Proculus, tidigare borgmästare, tampas med svåra familjeangelägenheter. Mimerskan Methe är olyckligt kär. Den kristna Maria får problem när det dyker upp brev från Paulus. Värdshusvärden Sittius, varm anhängare av den avlidne kejsar Nero, hyr ut sin lokal på Bordellgränd till vem det vara månde. Och över alla, i vad som kan tyckas vara kulissen, vakar den mäktiga vulkanen Vesuvius. Förälskad som han är skriver han kärleksbrev till alla människor och gör än så länge inget annat väsen av sig.
I Pompeji gjuter Maja Lundgren liv i en stad som vi än i dag kan vandra omkring i. Hon berättar fantasifullt och levande om de människor som en gång rörde sig på Pompejis gator och torg, i patricierhus, på värdshus och bordeller. Det är en lustfylld och vanvördig berättelse, rik på både egensinniga karaktärer och vilda upptåg.
Ett litet mästerverk. Otroligt inspirerande, aldrig sentimentalt, absurt à la Michail Bulgakov, beläst, imponerande stilsäkert och varierat och trots att författaren är ständigt närvarande, trots att karaktärerna så uppenbart är karaktärer, eller kanske just därför, så blir sorgen så oväntat genuin och drabbande på slutet. Maja Lundgren levandegör, just för att hon inte tar sig själv och sina karaktärer på alltför stort allvar, just för att hon inte bara försökt skriva någon "historisk roman" à la Hollywoods Spartacus-recept. Pompeji får mig att känna mig märkligt förbunden med mänskligheten, märkligt närvarande i detta absurda, ofattbara, vansinniga och underbara flöde av historier, teorier, språk och texter. Tack.
Det kanske är ett larvigt ord men en läsfest är vad denna bok är! Det är respektlös, rolig, lärd och språkligt fantastisk. Hon har skrivit den med en lekfullhet som jag inte direkt kan hitta någon motsvarighet till.
I liked this book because it can really capture the true events that happened in real life. It was a good book book because it manages to put yourself or imagination in the book. It also talks about how loved ones were lost in the incident and how people managed to survive the massacre. This book was very heartbreaking and emotional. Overall I loved it and recommend it to others.
önskar verkligen att jag kunde ge denna 5 stjärnor!! faktabok i fiction-form, småtråkig i sekvenser (i handlingen dårå) men språket är bland det bästa jag läst i bokväg. genialisk.
Första gången jag läste den, när den just hade kommit ut, tyckte jag att den var fantastisk. Blandningen av extremt välforskade detaljer och vulgärt språk (men valt med eftertanke) gjorde boken till ett spännande experiment. Jag förstår fortfarande att jag föll för den, för den är ju fortfarande som jag beskrivit den. Skillnaden att att jag nu tycker att den är tungrodd och pretentiös. Var jag ung och naiv då, eller har jag bara blivit gammal och tråkig?
Väldigt svår roman att förstå. Nästan alla namn är på latin så de är linnande varandra och omöjliga för mig att komma ihåg vem som är vem. Boken är från olika persoektiv som byts hela tiden så man vet inte vem det handlar om och kappitlena är inte tydliga när det kommer ett nytt.
Vissa personer hade ett interessant liv men andra var bara öuddiga och känndes onödiga. Boken har 140 ish sidor och alldeles för mycket karaktärer för att man ska fatta vem som är vem.
I början får man en förklaring på snuskiga ord på latin som författaren säger att hon ska använda istället för att översätta allt till svenska men sedan används aldrig de orden, iallafall vad jag märkte.
Ibland är berättarperspektivet från en tiger, ibland berget, ibland olika människor och ibland är det författaren som går in med en egen åsikt som om hon berättade en berättelse och var tvungen att säga vad hon själv tänker.
Jag fattade inte riktigt.
Men vissa saker var dock kul att man kännde igen från andra ställen, ex achilles, sirener osv
This entire review has been hidden because of spoilers.
Bokklubben med temat "böcker ingen lånar i bokförrådet i skolan" fortsätter. Den här var helt oförståelig och dålig. Jag kanske är för okunnig också. Nä, den här får stå kvar i förrådet.
It is very entertaining and interestingly written.. i am a little sad about most of the bad reviews.. it is a special book and very different from what i expected.. and i think a lot of people just didn't like it because they didn't know what they were getting.. for me it was a lesson to stay open minded and be surprised by things that i am not used to.. i am grateful for any book that is intelligent and has style! i think that is the point.. this book is stylistic.. something so rare these days when it comes to historical fiction or romance.. this book is so much more than that.. more focus on the history and a lot of the romance you have to fill in yourself.. but i like that.. i like books that not only leave things open for the imagination but give me hints and inspiration to fill it with
Jag är tom på ord, vet inte ens om det finns något vettigt (snällt) att säga om den här boken. Den var udda det kan jag ge den. Annars skulle jag ge den noll stjärnor om det bara gick. Möjligtvis två på de sista 30 sidorna.
Väldigt förvirrande och fick halvt panik eftersom jag skulle ha ett boksamtal i skolan om pompeji. Trots det hade den sina bra sidor och lite gömda budskap vilket jag gillade.
Le concept (ancrer la fiction entièrement dans les données mises à jour sur le site archéologique) éveille la curiosité et l'exécution est loin d'être décevante. La superstition et la magie, le contenu volontairement cru : tout contribue à donner au livre une atmosphère véritablement romaine. Bon, pas la Rome des manuels de latin, ni celle des versions cicéroniennes (quoique... Verrès aurait très bien pu surgir au détour d'un chapitre, si Pompéi avait été son terrain), mais une qui colle à la réalité quotidienne. Ça sent le garum et l'urine des fouleurs, on y trouve les bâtiments décatis d'une ville provinciale sujette aux séismes et la foule de gens riches et pauvres qui s'y côtoient. Une jolie balade qui a de plus le mérite de ne pas s'attarder sur l'éruption, ni sur ses suites.
Maja Lundgrens roman behandlar staden Pompeji, som sedan vulkanutbrottet år 79 hållits intakt och dess till stor dels arma invånare. Även om man visste hur det skulle sluta, fick man fördjupa sig i pompejanernas vardag på ett rent underhållande och kollektivt sätt. Vare sig det handlar om slavar, mimare, prostituerade, gladiatorer eller frukthandlare finns en röst för alla (till och med vulkanen Vesuvis själv). Däremot är språket en aning upprepande och vulgärt för min smak. Men oavsett vad som är faktabaserat eller osant i boken får man ta del av ett unikt narrativ om en så omtalad händelse i vår historia.
Vill du läsa något sant om Pompeji? Vill du läsa något påhittat om Pompeji? Då har du chansen att göra båda samtidigt i denna bok!
Läs den här boken om du vill uppleva hur det är att sitta bredvid en ganska påstruken historievetare som vill berätta allt om sitt specialområde. Det blir lite upprepningar efter ett tag, lite fabulerande som gör det svårt att börja bena i hur mycket som sägs faktiskt är baserat på fakta, och de kan bli att du nickar till, men över lag är det en upplevelse du inte lär ångra. Inte djupt i alla fall.
Maja Lundgren är inte klok. Det är bra. Om man är lite bevandrad i latin får man några extra stänk av underhållning när man ser att hon avsiktligt behandlar sina översättningar ganska vårdslöst.
Jag hoppas att jag inte skrev det här bara för att visa att jag har läst latin. Inte bara, i alla fall.
Udda skriven vilket gör boken fantastisk. Pompeji är en tragisk novell som till viss del visar historisk och generell fakta om livet i Pompeji men är däremot dold i den skrivna text som är relativt komisk och udda uppbyggd samt fylld med svärord.
Karaktärerna skrivs som att de funnits och ges "bevis" till detta i själva boken vilket ger en sorts koppling till dem. De som levde här var också människor med sina fel och rätt och levde som människor idag vilket gör boken ännu mer tragisk då titlen av boken redan säger hur den slutar. Bokens slut ger däremot en logisk förklaring till händelserna. Pompeji må vara ogillad av många jag känner pågrund av just det udda men jag älskar den.
The chaotic story of a jealous dumb volcano, a defiant homesick tiger and the high and low citizens of Pompeji, the two years up to the destruction of everything.