What do you think?
Rate this book
Berättelsen om Blodet #3
Förbundsbryterskan
Här fanns ingen Vinterkung som hotade oss. Här fanns bara sommar och Nolafolket och runt omkring oss ett land som varken Imperiet eller Kylan någonsin hade rört. Här borde vi vara trygga.
Ändå skulle vi dö i natt - om Häivee talade sanning. Om hon verkligen såg likeldar lysa runt oss båda
Ändå skulle vi dö i natt - om Häivee talade sanning. Om hon verkligen såg likeldar lysa runt oss båda
475 pages, Hardcover
First published January 1, 2011
3 people are currently reading
101 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 18 of 18 reviews
July 27, 2022
Det var ju bara runt en månad sedan jag läste förra delen i den här serien och den gillade jag så jag såg verkligen fram emot att läsa Förbundsbryterskan. Fantasy är ju inte en självklar genre för mig så det kändes lite ovant att känna sig taggad inför läsningen av en sådan bok.
Boken börjar så bra. Första delen tycker jag om, mycket. Här är det Wulf, mestadels, som är berättare. Här kändes det som att ja, det här kommer att gå bra. Sedan är det bara Sunia (nästan, åtminstone ingen Wulf) och jag har haft svårt för hennes perspektiv genom hela boken. Bara det är en ganska tuff uppförsbacke för boken, men när perspektivet byts till Sunia så går det bara utför. Både bokstavligt och bildligt. Och alltså, allt det här vandrandet. Jag blir så trött. Måste man vandra i en fantasy?
Förbundsbryterskan verkar vara en riktig vattendelare. Antingen älskar man den eller så känner man som jag. Efter att ha läst den så känns det i alla fall inte så lockande att läsa sista delen. Som dessutom är rejält tjock. För mig är detta ett praktexempel på fantasy som inte funkar för mig. Jag behöver åtminstone ett uns av verklighetsanknytning.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Boken börjar så bra. Första delen tycker jag om, mycket. Här är det Wulf, mestadels, som är berättare. Här kändes det som att ja, det här kommer att gå bra. Sedan är det bara Sunia (nästan, åtminstone ingen Wulf) och jag har haft svårt för hennes perspektiv genom hela boken. Bara det är en ganska tuff uppförsbacke för boken, men när perspektivet byts till Sunia så går det bara utför. Både bokstavligt och bildligt. Och alltså, allt det här vandrandet. Jag blir så trött. Måste man vandra i en fantasy?
Förbundsbryterskan verkar vara en riktig vattendelare. Antingen älskar man den eller så känner man som jag. Efter att ha läst den så känns det i alla fall inte så lockande att läsa sista delen. Som dessutom är rejält tjock. För mig är detta ett praktexempel på fantasy som inte funkar för mig. Jag behöver åtminstone ett uns av verklighetsanknytning.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
February 8, 2015
The story is extremely standard fantasy: two kids on a mission to save the world, faces obstacles of the fantastic kind. If that was all this book was I would rate it two stars, but Björkelids language is aeons more precise and effective than the average fantasy writer's. Very few scenes are prolonged just for effect, everything leads forward (or connects backwards). Where almost every other fantasy writer tries to hide his or her lack of imagination behind veritable avalanches of words (yes, Mr Martin, Mr Jordan (or Mr Sanderson) and Mr Erikson, I'm talking about you) Björkelid simply admits that his story isn't very unique and then sets out to do the very best he can. Which is pretty good.
There are no speculative sex scenes, no gory violence just to chock. There is, however, an imagination that makes me think of "Pan's Labyrinth". And there is a stylistic presence, awareness, that is all but non-existant in other fantasy. My favourite episode is the legend of Dådna and her journey to the underworld. It's so well written that I automatically compare it to Torgny Lindgren. Read this book, if just for those few pages.
bokbocken.com
There are no speculative sex scenes, no gory violence just to chock. There is, however, an imagination that makes me think of "Pan's Labyrinth". And there is a stylistic presence, awareness, that is all but non-existant in other fantasy. My favourite episode is the legend of Dådna and her journey to the underworld. It's so well written that I automatically compare it to Torgny Lindgren. Read this book, if just for those few pages.
bokbocken.com
October 7, 2018
Det här är tredje boken i serien och jag tycker fortfarande att serien är bland det bästa som producerats inom svensk fantasy.
Men, bok 3 lever inte upp till de tidigare två böckerna. Dels gör författaren ganska många perspektivskiften, skiften som jag inte tycker tillför berättelsen någonting. I bok 1 & 2 växlade han mellan jag & vi vilket fungerade utmärkt, men här börjar han ha externa berättare vilket inte fungerar på samma sätt.
Dessutom är berättelsen svår att följa. Det är lager på lager på lager. Det är underliga händelser, skiften i tidsperspektiv, handlingar som skett eller kommer att ske. Jag förstår författarens poäng, att underjorden ska vara mystisk och svår att förstå, men det blir oftast bara förvirrande.
Sedan blixtrar texten till igen. De här starka karaktärsporträtten som fanns i tidigare böcker dyker upp igen, och särskilt när det kommer till Sunia.
Jag rekommenderar fortfarande den här bok-serien, särskilt eftersom den börjar så starkt, men bok 3 lever inte upp till den höga ribba som författaren etablerade tidigare.
Men, bok 3 lever inte upp till de tidigare två böckerna. Dels gör författaren ganska många perspektivskiften, skiften som jag inte tycker tillför berättelsen någonting. I bok 1 & 2 växlade han mellan jag & vi vilket fungerade utmärkt, men här börjar han ha externa berättare vilket inte fungerar på samma sätt.
Dessutom är berättelsen svår att följa. Det är lager på lager på lager. Det är underliga händelser, skiften i tidsperspektiv, handlingar som skett eller kommer att ske. Jag förstår författarens poäng, att underjorden ska vara mystisk och svår att förstå, men det blir oftast bara förvirrande.
Sedan blixtrar texten till igen. De här starka karaktärsporträtten som fanns i tidigare böcker dyker upp igen, och särskilt när det kommer till Sunia.
Jag rekommenderar fortfarande den här bok-serien, särskilt eftersom den börjar så starkt, men bok 3 lever inte upp till den höga ribba som författaren etablerade tidigare.
March 6, 2023
Anmeldelse af "Fortællingen om Blodet 4 - Forbundsbrydersken" af Anders Bjorkelid
DETTE ER BIND 3 I EN SERIE!
Sunia og Wulff rejser fra Funisborg med båd sammen med Bjergfruen.
Hun har en plan om at de skal bryde Forbundet. De kommer i land og møder Gytak, en dreng som vælger at hjælpe dem videre. Der er noget underligt ved Gytak. Han hjælper dem videre. De ender et ret anderledes sted hvor der hersker stor forvirring.
Jeg kunne godt lide Gytak. Han var en interessant person. Jeg elsker den mystik der er omkring hvem og hvad han er.
Jeg kunne også godt lide manden med odderen, som de møder. Hans tilstedeværelse i fortællingen skaber noget godt. Jeg var vild med den rolle han har ved sit folk.
Starten og slutningen på den her bog kunne jeg godt lide, men midten - hvilket er en stor del - brød jeg mig ikke om. Jeg fattede ikke hvad der foregik. Man modtog bare Sunia eller Wulffs tanker i en stor rodet pærevælling. Det hjalp meget, at jeg læste den i et buddyread - ellers tror jeg ikke jeg var kommet igennem den.
Jeg er glad for at den sluttede som den gjorde, for det gjorde at jeg havde mod på at læse videre.
Jeg elskede både 1'eren og 2'eren og 4'eren er også ret god.
Det er en meget anderledes fantasyserie. Mørk, dyster og fyldt med forskellige monstre - jeg elsker det!
Men den her bog får kun
⭐⭐
DETTE ER BIND 3 I EN SERIE!
Sunia og Wulff rejser fra Funisborg med båd sammen med Bjergfruen.
Hun har en plan om at de skal bryde Forbundet. De kommer i land og møder Gytak, en dreng som vælger at hjælpe dem videre. Der er noget underligt ved Gytak. Han hjælper dem videre. De ender et ret anderledes sted hvor der hersker stor forvirring.
Jeg kunne godt lide Gytak. Han var en interessant person. Jeg elsker den mystik der er omkring hvem og hvad han er.
Jeg kunne også godt lide manden med odderen, som de møder. Hans tilstedeværelse i fortællingen skaber noget godt. Jeg var vild med den rolle han har ved sit folk.
Starten og slutningen på den her bog kunne jeg godt lide, men midten - hvilket er en stor del - brød jeg mig ikke om. Jeg fattede ikke hvad der foregik. Man modtog bare Sunia eller Wulffs tanker i en stor rodet pærevælling. Det hjalp meget, at jeg læste den i et buddyread - ellers tror jeg ikke jeg var kommet igennem den.
Jeg er glad for at den sluttede som den gjorde, for det gjorde at jeg havde mod på at læse videre.
Jeg elskede både 1'eren og 2'eren og 4'eren er også ret god.
Det er en meget anderledes fantasyserie. Mørk, dyster og fyldt med forskellige monstre - jeg elsker det!
Men den her bog får kun
⭐⭐
April 29, 2022
Jag tyckte att andra boken var bra så jag hade höga förväntningar på trean, men tyvärr infriades de inte. Berättelsen kändes inte genomtänkt utan hafsigt ihopsatt, som om författaren inte riktigt visste hur han skulle fortsätta på handlingen. Den innehåller många olika drömscener och det saknas ofta logik och en röd tråd, och ännu värre: någon slags underliggande mening med händelserna. Många delar kunde kapas från boken.
Det som väger upp är att det ibland "glimrar till". Jag tyckte att Gytek, som dyker upp i början, var en intressant och djupbottnad karaktär och jag hade gärna fått följa honom mer. Även Sunia och Wulf känns närvarande i texten, vilket inte alla författare lyckas med när de gestaltar sina huvudpersoner. När Anders Björkelids vackra språk kombineras med hans fantasi och miljöporträtt blir texten också ibland väldigt stämningsfull.
Det som väger upp är att det ibland "glimrar till". Jag tyckte att Gytek, som dyker upp i början, var en intressant och djupbottnad karaktär och jag hade gärna fått följa honom mer. Även Sunia och Wulf känns närvarande i texten, vilket inte alla författare lyckas med när de gestaltar sina huvudpersoner. När Anders Björkelids vackra språk kombineras med hans fantasi och miljöporträtt blir texten också ibland väldigt stämningsfull.
May 23, 2017
Trenden att jag läser få, men bra böcker denna höst. Tredje delen i Berättelsen om Blodet, Förbundsbryterskan kom i höstas. Jag köpte den nästan på en gång, men har inte tyckt mig ha tid att läsa den förrän nu.
Jag har tyckt om alla delarna i serien hittills. Den här är väldigt annorlunda och väldigt märklig jämfört med de två tidigare. Vi vet nästan aldrig vad som händer. Om det är dröm, verklighet eller är tvillingarna Wulf och Sunia helt enkelt döda?
Det är inte lätt och det är ofta man inte förstår, men jag tyckte om den i alla fall. Så så mycket! Språket är dessutom som en smekning. Vackert och målande!
Fantastisk serie detta! Förstår inte att inte alla överallt hyllar Anders Björkelid som Sveriges bästa fantasyförfattare?!
Jag har tyckt om alla delarna i serien hittills. Den här är väldigt annorlunda och väldigt märklig jämfört med de två tidigare. Vi vet nästan aldrig vad som händer. Om det är dröm, verklighet eller är tvillingarna Wulf och Sunia helt enkelt döda?
Det är inte lätt och det är ofta man inte förstår, men jag tyckte om den i alla fall. Så så mycket! Språket är dessutom som en smekning. Vackert och målande!
Fantastisk serie detta! Förstår inte att inte alla överallt hyllar Anders Björkelid som Sveriges bästa fantasyförfattare?!
February 20, 2020
No no no no no no no no nooooo
Can we just cut.... like.... 400 pages out of this book.
I loooved the first, and really likes the second.... this one was a hard one to swallow.
Sunias' perspective is not my favorit. And Gytak had a lot to say. I found the plot confusing and some parts unnecessary and repetitive.
I hope the last book will make up for it
Can we just cut.... like.... 400 pages out of this book.
I loooved the first, and really likes the second.... this one was a hard one to swallow.
Sunias' perspective is not my favorit. And Gytak had a lot to say. I found the plot confusing and some parts unnecessary and repetitive.
I hope the last book will make up for it
March 15, 2024
Jag läste ganska intensivt även i Förbundsbryterskan. Fast där hände inte lika mycket, i termer av vanliga riktiga händelser, vilket gjorde att det inte fanns riktigt samma driv och tvång att läsa vidare för att få veta vad som skulle hända i nästa stund. (Finns en samlad recension av hela serien på sista boken, Frostskymning.)
August 9, 2025
Dark and bitter - it is highly appreciated! My biggest problem with the book was that the story was so incredibly slow out on the moor, it felt like they would never move on, therefore lowering the rating a bit.
October 20, 2018
Älskade den här boken, även om det fanns vissa ställen då jag inte riktigt hängde med. Jag rekommenderar dock fortfarande folk att ge den en chans, då det är 100% värt det.
January 8, 2021
Riktigt seg, mycket sämre än de tidigare. Så mycket fluff som hade kunnat strykas. Serien hade varit bättre som trilogi.
November 7, 2015
den här boken var väldigt annorlunda än de förra, dels blandas andra personer in i berättar historien vilken är nödvändig för att få kläm på det nya stället Sunia och Wulf men känns konstigt. En central del är bandet mellan dem, hur det förändras jämfört tidigare böcker. De kommer till Samernas land vilket jag gillar. de kommer till deras mytologi och en helt ny plats där landet minns och är bittert jämfört med de förra böckerna. känns lite konstigt men är som om tempot saktas ned något och döma bok har en mörkare ton då bandet är förändrat upplev plågar bägge men tar sig uttryck på olika sätt.
är i fjärde bolån likaså att det är flera karaktärer inblandade även om det inte tar en stor del av storyn förändras allting.
centralt är ett besök nere i underjorden och dess oförlåtande varelser med vättar, vittror och rån vilket jag gillar och att blanda in folktro med glosuggan är något som gillas. börsen är dock någon jag inte riktigt får kläm på hur jag ska tänka kring honom
är i fjärde bolån likaså att det är flera karaktärer inblandade även om det inte tar en stor del av storyn förändras allting.
centralt är ett besök nere i underjorden och dess oförlåtande varelser med vättar, vittror och rån vilket jag gillar och att blanda in folktro med glosuggan är något som gillas. börsen är dock någon jag inte riktigt får kläm på hur jag ska tänka kring honom
December 30, 2016
Mycket bättre än tvåan i serien på många sätt, kändes som det hände mycket mer och boken flöt på mycket bättre.
första halvan av boken läste jag ovanligt snabbt för den här serien, där böckerna brukar ta mig flera veckar att ta mig igenom.
Andra halvan var däremot väldigt förvirrande vilket fick mig att tappa intresset ett tag. Det var så många olika trådar och förstod inte hur det skulle gå att knyta ihop allt innan boken tig slut, men till min förvåning föll allt på plats för mig de sista kapitlet.
Ser fram emot sista boken i serien.
första halvan av boken läste jag ovanligt snabbt för den här serien, där böckerna brukar ta mig flera veckar att ta mig igenom.
Andra halvan var däremot väldigt förvirrande vilket fick mig att tappa intresset ett tag. Det var så många olika trådar och förstod inte hur det skulle gå att knyta ihop allt innan boken tig slut, men till min förvåning föll allt på plats för mig de sista kapitlet.
Ser fram emot sista boken i serien.
October 16, 2014
Jag var måttligt övertygad efter Ondvinter, men läste trots detta Eldbäraren och blev positivt överraskad varefter jag slängde mig över Förbundsbryterskan. Men den håller inte alls samma tempo.
Faktiskt håller den inget tempo alls. Det är mycket stå stilla på samma ställe och filosofera om livet och döden, berättelser och hemska monster. Jag hade hoppats på mycket mer. Nu somnade jag nästan när jag läste.
Faktiskt håller den inget tempo alls. Det är mycket stå stilla på samma ställe och filosofera om livet och döden, berättelser och hemska monster. Jag hade hoppats på mycket mer. Nu somnade jag nästan när jag läste.
May 31, 2016
Jag tyckte inte att den var dålig, men den var nästan lite svår att förstå. Det var så mycket om Gytak i början, vilket förvirrade mig lite. Även Sunias personlighet förändras lite under bokens gång, då hon nu inte ör lika beroende av Wulf. Slutet var lite oväntat, och hur tiden böjdes och bändes störde mig smått.
Ugh, jag är så dålig på reviews så den får väl vara klar nu...
Ugh, jag är så dålig på reviews så den får väl vara klar nu...
July 2, 2016
Alltså, wow. Jag tycker den här är vacker, det är någonting väldigt poetiskt över handlingen och jag tycker han lyckas väldigt bra i det estetiska. Och jag gillar väldigt mycket att karaktärerna verkligen verkar bryta med sina uppdragsgivare i slutet, att han verkligen löper linan ut och låter historien ha sin gång. Spännande att se hur den här kan avslutas.
March 27, 2015
Inser att jag inte hinner läsa ut denna bokserie just nu, men någon gång så:-)
October 6, 2014
Vackert skriven men karaktärerna uppehöll sig alldeles för länge på Ändlösamyren. Berättelsen drevs inte framåt.
Displaying 1 - 18 of 18 reviews