Någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen, befinner sig Cigaretten efteråt.
Författaren ger ord åt sin förundran inför tidsandan och människors beteenden, även sina egna. Han låter sig upplivas av litteraturen, konsten, ja, till och med av kritiken.
Horace Engdahl kallar sina texter för »mikrobetraktelser«, men det enda som är litet med dem är formatet.
Innan jag läste Cigaretten efteråt så var min uppfattning om Horace Engdahl att han var en humorlös och pretentiös akademiker, en slags litterär byråkrat. Jag har nu helt ändrat uppfattning.
Baksidestexten beskriver bokens texter som: ”någonstans mellan essän och aforismen, mellan ögonblickets infall och den utmejslade iakttagelsen.” Horace själv kallar dem för ”mikrotexter.”
Det krävs mod för att ge ut en aforismsamling, eller vad man nu ska kalla den. Tänk er själva, säg att ni fick ett erbjudande från ett förlag om att ge ut en aforismsamling, en hel bok. ”Skriv något bra. Något tänkvärt. 150, 200 stycken så där.”
Horace skriver en bok med bloggtexter, förlåt, essäer, där han gnäller över saker som bloggar, hen och att han inte anses vara vis. De två skillnaderna mellan Horace texter och en blogg är att Horace skriver mer högtravande med en massa fina ord medan en blogg är skriven mer vardagligt (oftast), samt att Horace skriver i en svart anteckningsbok, inte på nätet. Det påpekar han ofta.
Det är även en hel del bråk med Ebba där han uppenbarligen har skrivit texter direkt efter, där han skyller allt på nån annan.
Om man tittar bortom språket så är hela boken rätt fattig. Det finns ett par essäer som hade kunnat vara intressanta om författaren hade lyft blicken från sig själv. De mesta är ett "jaha?" eller får mig bara att himla med ögonen.
Den här lilla bibeln med visdomsord bör ej sträckläsas, utan ligga på nattduksbordet så att man kan läsa en liten text i taget och somna funderandes på vad det egentligen var man precis läste.
En liten, stor bok. Ett smycke av korta essäer/aforismer. Alla talar inte till mig, men de som gör det får mig att häpna i sin träffsäkerhet. Sorgliga, pigga, humoristiska, tunga. Lyckliggörande formuleringskonst.