What do you think?
Rate this book


114 pages, Paperback
First published January 1, 1200
Du som prövat svärdet,
det brukar sägas
att det värsta är att göra
ont och ändå veta. (s. 27)
Vid gott mod är jag,
fast välhamrade eggar
biter mig. Hårt härdad
blev jag av min fader.
Detta blev Gíslis sista strof. Och så snart som han hade sagt den, tog han ett språng ner från klippan och måttade svärdet mot huvudet på Þórð, Eyjólfs släkting, och klöv honom ända till bältet. Men ner över honom föll också Gísli och var i samma stund livlös. Alla Eyjólfs följeslagare var illa sårade. Gísli dog med så många och stora sår att det tycktes ofattbart. Det sägs att han aldrig vek undan, och de kunde inte märka att hans sista hugg var svagare än det första.
Så slutade Gíslis liv, och alla säger att han var den tappraste man som funnits, även om han inte i alla delar var lyckosam. (s. 46)