"Στο Μαντείο των Δελφών τον υποδέχτηκαν δύο νεαρές ιέρειες με μακρείς χιτώνες και τον οδήγησαν σε ένα στενό δωμάτιο με ένα μόνο μικρό άνοιγμα στον τοίχο απ' όπου έπεφτε λίγο φως. Του είπαν να ξαπλώσει στο πέτρινο δάπεδο και να περιμένει ώσπου να ξανάρθουν. Το σημαντικό ήταν να μη φοβηθεί οτιδήποτε κι αν γινόταν. - Ο φόβος κλείνει την ψυχή, όπως τα βλέφαρα τα μάτια, είπαν. - Τι μπορεί να γίνει εδώ μέσα: ρώτησε. Δεν του απάντησαν. Έκανε όπως του είπαν. Ξάπλωσε στο δάπεδο κι ένιωσε την κούραση από το μακρινό ταξίδι. Η δροσιά ήταν ευχάριστη, από ένα θυμιατήρι έβγαινε μια βαριά μυρωδιά που τον έκανε να νυστάξει. Ήταν έτοιμος να αποκοιμηθεί όταν αισθάνθηκε κάτι να έρπει στο στήθος του. Δύο οχιές. Τα μάτια τους ήταν λεία σαν πετραδάκια της θάλασσας. Δεν είχαν βάθος ούτε περιεχόμενο. Τι δοκιμασία ήταν εκείνη; Ένα δάγκωμα αρκούσε να τον στείλει στον άλλο κόσμο, μα του είχαν πει να μη φοβηθεί ό,τι κι αν γίνει. Εντούτοις έτρεμε από φόβο. Άλλο να έχεις εμπιστοσύνη στους θεούς κι άλλο να εμπιστεύεσαι δύο οχιές. Χρειάστηκε όλη του η ψυχική δύναμη για να παραμείνει ακίνητος. Πρώτα το ένα φίδι και μετά το άλλο έχωσαν τις γλώσσες τους στ' αφτιά του. Ήταν όπως όταν τον έπλενε η μητέρα του. Αυτό δε βάστηξε πολύ, πρόλαβε όμως να κάνει χίλιες σκέψεις. Αργότερα δε θα θυμόταν ούτε μία, κι όταν τα φίδια αποτραβήχτηκαν τελικά έπεσε, ή μάλλον λιποθύμησε, σ' έναν βαθύ ύπνο και δεν ξύπνησε παρά μόνο όταν οι δύο ιέρειες τον ταρακούνησαν δυνατά. Ο Θοδωρής Καλλιφατίδης, με τον γνωστό προσωπικό του τρόπο, αφηγείται τη ζωή του πιο αγαπημένου ήρωα της Ελληνικής Μυθολογίας.
"Some men just want to watch the world burn." Herakles möter många av de grekiska gudarna under sina resor. Våldtäkter, strid och svek. Ett vanligt grekiskt drama.
Känns som att varje gång han är något på spåret så missar han i slutändan. Ofantligt vedervärdig huvudperson, men sättet den är skriven är i sig ofta förvånansvärt problematiskt. Händelser som hade varit intressanta att utforska närmre drog förbi på en och en halv sida medans andra drog på allt för länge. Karaktärsutvecklingarna känns ytterst inkonsekventa, ibland rentav motsägande. Kanske de grekiska myternas komplexa mångfald är det som spökar. Men detta verk, även om den stundvis var underhållande, var inte, enligt min åsikt, en lyckad adaption av Heraklesmyterna.
En mycket underhållande och spännande bok om man är intresserad av grekisk mytologi. Kalifatides skriver på ett roligt sätt, samtidigt som han fångar läsaren från första sidan genom att blanda in ett flertal olika myter och sagor ur den grekiska mytologin. "Herakles" fick mig både att skratta och gråta då boken berättar, på ett mycket naturligt sätt, om Herakles tragiska öde som hjälte. Jag älskade att läsa den, trots att boken ibland kunde vara aningens överdriven. Dock är ju grekisk mytologi lite överdriven, eller hur?
Att vara fri räcker inte för att vara en människa. Man måste också välja sina gränser.
Nu har det gått ett bra tag sedan jag läste denna bok men bara att återvända till citatet ovan tar mig tillbaka. Jag förväntade mig inte alls att Herakles skulle röra mig så mycket som den gjorde. Det faktum att den inte verkar finnas översatt till mer än ett annat språk är ett brott i sig. Det är helt ärligt en av de bästa tolkningarna av grekiska hjältar, eller hjältar i allmänhet, som jag har läst. Den är rå och ärlig samtidigt som den är poetisk och vacker. Kallifatides lyckas att få Herakles att kännas både grym och utsatt på ett sätt som gör att boken kommer att följa med mig en lång tid framöver.
Kallifatides väver på ett intressant och skickligt sätt ihop Herkles liv och lyckas på så sätt även väva in ett antal grekiska myter och dramer. Kallifatides lyckas göra alla karaktärer otroligt levande och komplexa, något som höll mig fängslad vid berättelsen även om jag känner till eller har läst flera av dem tidigare. Mao skulle jag säga att Kallifatides med sitt levandegörande av karaktärerna i Herkles samtidigt skapat en bildande roman. Läsvärd även för den som inte är intresserad av antika Grekland då den säger en hel del om det mänskliga och om det tragiska.
Trots att både författaren och författarskapet lider drag av gubbsjuka kan jag inte låta bli att älska Kallifatides verk. Fulla av komplexa situationer och karaktärer och ett språk som tål att läsas om och om igen.
This was an entertaining and inciteful look into the character of one of the greatest "heroes". Kallifatides also presents ancient landscapes in warm tones. I particularly enjoed the company of "bergtagen" the tough old shepherd who takes the young Heracles under his wing and attempts to foster him. Unfortunately heroes have difficulty fitting in; particularly heroes whose power is in their strength.
Also there are several good quotations of which: "De flesta människor lever på ett ungefär. Jag ville inte göra det. Jag ville vara helt och hållet ett med mitt liv." (Så säger Bergtagen)
"Lyckan är lat." These shall be the words of my house!
Inspired by ancient greek mythology, Theodor Kallifatides in his own narrative way, travels us to the life of his favourite hero with a real critical diction.