Nyår

by Stig Larsson

Efter en skidolycka ligger en 27-årig man medvetslös i elva dagar. Man lyckas rädda hans liv efetr omfattande hjärnoperationer. Först efter några dagar återfår han minnet. Han får senare åka hem till sin familj i en by utanför Vilhelmina; han är gift och har två små barn. Nu lider han inte längre av minnesförlust, men han känner ingenting för den person han är. Han upplever att det skett ett misstag, att han egentligen är någon annan. En natt skriver han en lapp till hustrun att hon kan betrakta honom som död. Han reser till Stockholm. En man låter honom sova över i en lägenhet. På natten innan han somnar inser han att allting börjar i detta ögonblick.Vi följer honom från januari 1969 till juli 1983. Till en början är han mycket obestämd, han agerar som en maskin. Men samtidigt är han helt skyddslös, eftersom han inte vet hur han ska hantera de känslor han erfar. I vissa ögonblick av kärlek, rädsla eller svartsjuka raseras allting för honom. Genom dessa blixtrande minuter växer en gestalt fram.Men vem är han? Vem är han när drömmarna och de traumatiska bilderna har upphört? Nyår handlar om drömmarnas slut, om det ögonblick när väggarna och taket ovanför sängen syns med en hallucinatorisk tydlighet.

287 pages, Paperback

First published January 1, 1984

About the author

Stig Håkan Larsson, född 20 juli 1955 i Skellefteå i Västerbottens län, är en svensk poet, dramatiker, romanförfattare, filmregissör samt kritiker. Han har varit medlem av redaktionen för tidskriften Kris och är bland annat känd för romanerna Autisterna och Nyår, pjäsen VD och filmen Kaninmannen.

Reviews

[Julia · Rating 4 out of 5]

Obehaglig bok skriven av en obehaglig människa, önskar nästan att jag bara kunde ge den en etta men den är för bra.

[Skog · Rating 5 out of 5]

Nyår alltså.... Ofta pervers och motbjudande på de allra värsta sätten verkar det ibland som den är gjord bara för att vara äcklig och väcka reaktioner. Men strukturen och språket övertygar en verkligen; boken bjuder verkligen in läsaren bara för att sedan direkt göra en obehagad och äcklad. Men det är väl det som är spännande med postmodernism? Att överskrida bekvämlighetens gränser och konstant förhandla med läsaren. Även om han verkar vara en dålig person i sitt privatliv (med tanke på sin uttalade vänskap med Jean-Claude Arnault) är jag åtminstone tacksam för att Stig Larsson avlöste startskottet för Sveriges postmoderna litteraturvåg, om man nu ska tro på wikipedia. Nyår är verkligen ett otroligt men utmanande konstverk, och det är väl därför den är såpass känd.

[Max Hjelm · Rating 2 out of 5]

Han skriver bra, det gör han. Men man tröttnar liksom på suget efter att spruta in sperma i sin dotters anus

[L. · Rating 3 out of 5]

Obehaglig, trögläst bok om en sociopat, som med ett rörigt och stundtals pretentiöst språk beskriver ett liv fast mellan att (säga sig) vilja bli älskad, och en total oförmåga att känna något verkligt överhuvudtaget. Andra människor är objekt, känslor är teater och sex är sällan mer än ett uttryck för makt eller tristess. Det är en gränslös, förvirrande, tragisk, mörk och äcklig bok som jag inte ångrar att jag läst, men som jag inte kan rekommendera till någon.

[Mattias Appelgren · Rating 3 out of 5]

Andra boken jag läser av Stig Larsson. Jämfört med Autisterna har Nyår en tydligare handling, om
27-årige Kenneth och hans liv liv efter en svår skidolycka. Hur han lämnar sitt tidigare liv för ett liv där han mest verkar driva runt utan att fästa sig speciellt mycket vid just nånting. Det finns nånting kallt och obehagligt med honom, där han registerar allting kring sig men utan att ha några känslor kring det. Vad som än sker verkar ingenting egentligen spela honom någon roll. Handligen ter sig egentligen inte speciellt märkvärdig, men behållningen med boken är mer den obehagliga stämmningen som växer fram. Känns något svårt att avgöra riktigt vad jag tycker såhär direkt efter att ha läst ut den. Det är onekligen en speciell stil Stig Larsson har, där texten glider från exakta beskrivningar av triviala vardaghändelser till mer svårtydda tankar, liknelser och drömliknade surrealistiska scener.

[Sari]

so, what happend man?

[John · Rating 2 out of 5]

Helvete vad ångest jag fick. Kände mig som Noomi Rapace efter Män som hatar kvinnor.

[Johan Frick · Rating 5 out of 5]

Bland det mest vrickade jag läst. Bland det äckligaste jag läst. Huvudpersonen är ju störd. Men det var otroligt skickligt gjort. Skickligt och spännande.

[Rebecka Häggström · Rating 4 out of 5]

Riktig Kafkaesque a la postmodern tappning. Skulle inte säga att romanen väcker sympati men det finns något nytt och intressant i att skriva om psykopati bortom det normativa och moraliserande.

[Emma Blomström · Rating 4 out of 5]

Trodde aldrig att jag skulle läsa den här boken... men det är jag glad att jag till slut gjorde. Wow!

[Epifras]

Stig Larsson undergräver litteraturen - eller romanens 'traditionella' anspråk - på två plan:

1. Den iscensätter den existentiella romanen och dess anspråk på autenticitet och liv och upplöser den i en obestämbarhet mellan fakta-fiktivt/riktigt-skådespel/dröm-verklighet/text-verklighet/författaren-läsaren. Tänk på den alkoholiserade skådespelaren Kaj som spelar sig själv som Pierre i Fröken Julie. (Här har vi pjäsen i pjäsen, den första allegorin). Vi kan inte bestämma huruvida vi spelar eller inte då vi redan är inuti pjäsen. Vi kan inte avgöra om det inte inte finns någonting performativt över vår tillvaro, någonting vi skriver, diktar fram när vi de facto skriver vår livsberättelse (såsom Kenneth gör). Vi kan inte säga huruvida vår "tomhet", vår "kyla", vår avsaknad av minne, är imiterad, påhittad eller äkta. Inte ens om detta "huruvida" finns till. Romanens kategorier drivs till aporier.

Paralleller till Camus Främlingen och Sartres Äcklet genomsyrar verket men på ett sätt som lurar läsaren (och Kenneth själv som läsare av sitt liv ... och liknande romaner). Kenneths "intressanta" 'existentiella' fasad och livsleda och mordiskhet är odlad och därmed riktig. En varning riktad mot att läsa sådana romaner och att ta dem som sig själv, René Girard har nog något att säga om det här.

2. Den kortsluter det hermeneutiska arbetet som läsaren gör eller borde göra, all detta utvinnande av "mening" rinner ut i ingenting. Färgfläckarna som uppfattas som hallucinationer - tecken på vansinnessjukdom - eller som Dantes Beatrice ("du"-et, den 17-åriga flickan, som uppträder som vackra ljusfläckar). Psykoanalytikern som försöker utvinna en betydelse bakom den röda rödbetsfärgen - allt det här är bara nycker. Det hermeneutiska arbetet beror egentligen på trivialiteter eller bara en ögonskada: det här är allegorins allegori, den andra allegorin.

[Andreas · Rating 5 out of 5]

Ännu bättre andra gången. Kompromisslöst obehaglig och hysteriskt rolig.

[Hanna Carlberger · Rating 3 out of 5]

Det var som att befinna sig i en feberdröm

[Lars G · Rating 5 out of 5]

Hade faktiskt inte jättehöga förhoppningar efter att ha läst "Autisterna", men "Nyår" är något annat. Stig har själv sagt att han blev förvånad när huvudpersonen mördar sin flickvän, och det är väl där någonstans bokens lyskraft finns. Stig skriver inte grejer för att äckla, chocka eller provocera. Han börjar skriva för att upptäcka och skildra. Han är lika äcklad som du över det som händer. Stig förespråkar inte det som händer, han bara konstaterar det. På vilken resa han befinner sig, det kanske varken du eller jag vet. Jag kunde hur som helst inte lägga boken ifrån mig. Jag läste den i en lite lyxigare hytt på en finlandsfärja.

[Jacob Tjernström · Rating 5 out of 5]

Total depersonalisering. Porträtt av en modern smygpsykopat som kommer undan med allt. En vandrande behållare av obehag som svämmar över på de allra slemmigaste sätten. Världen runtomkring honom speglar detta. Han klarar sig och överlever och när sig på världen då världen i sig är exakt lika depersonaliserad och metafysiskt tom. En kropp i rörelse som aldrig stöter på motstånd. Sista kapitlet är en total mardröm som perfekt summerar upp allting, samtidigt som den uppfinner konceptet "backrooms" 40 år i förväg.

[Simon Bäckman · Rating 4 out of 5]

Omläsning av Nyår. Bekräftar min tidigare bild av att detta är en väldigt säregen och välskriven bok. Hallucinatorisk och stundvis mycket otäck. En udda men fängslande historia skriven av en på många sätt speciell författare som tycks intressera sig för det gränslösa och förnedrande i människors relationer till varandra. Klart mycket bättre än hans debutroman Autisterna.

[selma]

jag är ett fan av stig larsson. tycker hans distinkta berättarstil är inspirerande!! men den här var stundvis lite för… pubertal för min smak. lite så ”jag är 17kille år o vill skriva en lite crazy bok om en psykopat”

[Eva · Rating 2 out of 5]

Psykopats liv, mytoman, säger sig bemästra närvaro i nuet perfekt - men någon 'medvetenhet' kan man inte säga att han har. Ska det föreställa en psykologisk thriller? Antiklimax när mordet uppdagas.

[Frans Matthew · Rating 1 out of 5]

A big nope from me. This book is just a postmodern attempt to shock and confuse the reader.

[Alfredino]

https://open.spotify.com/track/31P9tO...

[Ebba Thomasson · Rating 4 out of 5]

Väldigt bra! Men äcklig?

[Niklas Rutgersson · Rating 3 out of 5]

(som sagt) en sämre version av Solstad som ändå glimmar till ibland

[Niklas Linderoth Asp · Rating 3 out of 5]

JVVF men ändå ganska tam.

[Hanne · Rating 3 out of 5]

Er zaten wel mooie stukjes in, maar verder vond ik Autisterna toch beter. (Misschien moet ik het over een tijdje nog maar eens lezen, en dan wat aandachtiger). (Maar van het einde werd ik wel gelukkig :)).

[Karl Anders Ljungberg · Rating 5 out of 5]

Den här,Komedin I & Introduktion är alla sköna saker som kan läsas om & om igen: De är fina läsupplevelser!

[love frisell]

Go bok av en go gubbe 😃👍😃👍. Ha d gott. Glenn