Bakom en gardin i Lugnvik står en iakttagare. Det är tryggt bakom fönstret, fyrtiosex millimeter treglasgräns som stänger ute verkligheten. Om man har tråkigt kan man studera barnen som går på förskolan som så lämpligt ligger mitt emot. Man kan följa dem med blicken, vattna sina pelargoner och glömma allt. Tills man inte kan det längre.
På dagisets uteplats står Malte. Han har helt själv hittat en kotte som är alldeles grön, och när han ser på den tänker han inte på det andra. Mamma som bara sover, pappa som en gång kom och hälsade på. Och mannen med det blonda håret, som antingen är hans vän eller något helt, helt annat.
I havet finns så många stora fiskar är en historia om vad som kan hända ett barn när skyddsnätet har stora hål. Hur det som är hemma är hemligt, och hur det blir plats för fula fiskar att ta sig in. Men det är också en berättelse om att minnas eller inte minnas, se eller inte se, finnas eller inte finnas. Och om det som är fint i det som är fult.
Första boken 2019 blev Sara Lövestams andra bok och jag som läste och verkligen gillade en av hennes andra böcker, ”tillbaka till henne” i somras hade stora förväntningar.
De infriades många gånger om, även om de båda böckerna skiljer sig åt. ”I havet finns så många stora fiskar” handlar om femåriga Malte, hans mamma som ofta är trött och arg, och om Roger, som kanske är Maltes vuxna kompis eller något helt annat. Om ”tillbaka till henne” handlade om förbjuden kärlek och att hitta tillbaka till sig själv handlar denna bok om när allting går snett och är stundtals så obehaglig att jag måste läsa den med händerna för ögonen. Sara Lövestam är skicklig och bygger upp en stämning som ger en ont i magen och knip i bröstet, utan att för den delen skriva ut exakt vad det är som händer.
Barnperspektivet skildras på ett trovärdigt sätt och flera gånger är jag och Malte samma person, för han kryper in under huden och stannar kvar där. Även de andra karaktärerna har ett oanat djup och får utvecklas mycket under berättelsens gång.
En bra, om än jobbig, jäkla bok med andra ord, som jag varmt rekommenderar vidare!
Triggervarning på denna bok: sexuella övergrepp mot barn. Det sättet som pedofiler gör för att kunna utnyttja barn i hemlighet, med skuld, skam och löften om att hålla allt hemligt, det är säkert korrekt beskrivet. Alla som jobbar med barn borde få lära sig metoder för tidig upptäckt. Fy fan. Jobbig bok att läsa.
Den här boken golvade mig med sitt allvar. Det är en grym men verklighetstrogen bok. Det var länge sedan jag satte en femma på en bok, men som sagt, den här grep verkligen tag om mig!
Sara Löwenstam är en fantastisk författare. Denna var tung, svår och gripande. Ibland visste jag inte om jag ville fortsätta in i mörkret som omgav boken.
Det äe en gripande berättelse om hur verkligheten kan vara, för en del. Hur viktigt det är att man lyssnar på barn och vad de egentligen säger. Det är både med lättnad och saknad jag nu lägger ifrån mig boken.
Testar att skriva en review på svenska för en gångs skull!
Lite spoilers här under, men det går liksom inte att prata om den utan att tala om vad som händer.
Sättet hon hanterar Iakttagaren och dennes könstillhörighet och allt det där är också så himla bra också, gillar verkligen det perspektivet också. Alltså vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att den här boken är så himla viktig, och att det gör ont i magen att tänka på hur lätt det är för vidriga människor att utnyttja andra på diverse olika sätt.
Lövestam skriver små barn väldigt trovärdigt, hennes tonåringar är spot on och ja, gillar hennes böcker massor. Denna samt Tillbaka till henne är nog mina favoriter.
It's hard to say much about a book like this without giving a lot of the plot away. Lövestam does choose to write about some pretty unusual people, though, and as such I think picking up just anything of hers will guarantee you a new reading experience. No need to read the blurb to begin with.