Det finns koder. Vissa regler. Som när man kommer ny till klassen. Då handlar det om att inte märkas för mycket. Att vara lagom. Glida in och smälta ihop med de andra.
Så gör inte Silja. Silja gör precis tvärtom.
Vendela är femton år och har just börjat nian. Hon tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka i skolan. Framför allt för att hon får träffa Nils igen, men också för att allt blir förutsägbart; det står på schemat hur dagarna ska se ut.
Men tredje dagen dyker det upp en ny tjej i klassen, Silja. Hon tar plats och struntar helt i alla oskrivna regler. Hon sätter sig var hon vill, hon umgås med vem hon vill och hon verkar inte alls vilja smälta in i klassen. Är hon korkad, trotsig eller bara urstark? Ingen vet, men sensationen är ett faktum. Och plötsligt gäller inte den givna rangordningen, rollerna fördelas om - och inget är längre självklart.
Språket störde mig otroligt mycket. Det var så tydligt att det var en vuxen som skrev utifrån vad hon trodde att man skulle tänka som 15 men prickade typ 12. Boken var händelse lös fram till det var 50 sidor kvar och sedan löstes allt på de tre sista.
Jag har läst alla av Katarinas ungdomsböcker, och tyckt om allihop, men Flyga Högt flög rakt upp till toppen på favorit-Katarina von Bredow-böcker-listan (ehrm, kärt barn har långt namn, eller hur?). Jag har läst den tre gånger nu tror jag, och kommer säkert att läsa den åtminstone tre gånger till! Det är en sådan bok som man nog kan läsa hur många gånger som helst, och fortfarande, även den femtioelfte gången, så sitter man där med pirrandet i magen och man skrattar och skäller på boken och pratar med den och är lagom tacksam att ingen hör en för då hade de nog ringt mentalsjukhuset på direkten! Karaktärerna är trovärdiga och verkliga, inga övernaturliga oövervinnliga och perfekta superhjälte-karaktärer här inte (och inte i någon annan av Katarinas böcker heller för den delen), och jag antar att det är det som gör boken så otroligt bra, det är så verkligt och fint och den får dig att skratta och gråta och den är bland det mysigaste sällskapet du kan ha då du sitter uppkrupen i sängen/soffan/favorit-fåtöljen med en kopp te. Det sägs väl att man ska runda av såna här små texter med några visa ord, så nu hade jag tänkt avsluta detta rabblande med att helt enkelt säga: läs den!
När jag läste om Katarina von Bredows nya bok, Flyga högt, tyckte jag den lät väldigt lik Tusen gånger starkare. En klass + en ny tjej som inte inrättar sig i mönstren som finns = bråk. Ungefär så trodde jag, men det var fel. När Silja kommer till sin nya klass är det "drottningen" som helst vill få bort henne. Det handlar inte så mycket om killar/tjejer och deras givna mönster utan om att det i de flesta klasser finns en drottning, en snygging, ett pluggo, en clown, ett mobboffer och så vidare. Roller som vi alla spelar och accepterar. Och det är det Silja inte gör. Varför kan hon inte vara vän med snyggingen (istället för kär) umgås med mobboffret (Silja har ju inget mot henne) och sitta var hon vill i klassrummet?
Siljas agerande luckrar upp ordningen och kanske är det så att ingenting är självklart eller evigt. Folk kanske har roller de inte trivs med... kanske till och med snyggingen.
Jag gillar alla böcker av Bredow som jag har läst. Den här också. Kanske är det inte lika mycket kärlek som det brukar (men jag lovar att det också finns med) och jag tror att alla fans av Katarina von Bredow kommer att bli mycket nöjda.
Ich muss gestehen, dass ich ohne große Erwartungen an den Roman herangegangen bin, da ich bisher weder von dem Titel noch der Autorin gehört hatte. Doch ich wurde positiv überrascht und mit einem richtig guten Jugendbuch belohnt!
"Ich will endlich fliegen..." behandelt den Punkt zwischen Jugend und Erwachsenwerden. Vendela und Tonja waren immer unzertrennlich und haben sich versprochen, dass ihre Freundschaft niemals durch eine Beziehung in die Brüche gehen wird. Doch als dann Tonja einen Freund findet und in der Anfangszeit ständig Zeit mit ihm verbringt, ist Vendela plötzlich "unwichtig". Sie selbst wäre gerne mit Nils zusammen, doch sie beide sind zu schüchtern für den ersten Schritt. Und dann kommt eine neue Mitschülerin in die Klasse - Silja. Und stellt die gesamte Dynamik in der Klasse gehörig auf den Kopf. Was zuvor als undenkbare Freundschaften aufgrund der "Rangordnung" galt, wird durch Silja möglich, denn sie kennt weder die Verhältnisse innerhalb der Klasse noch würde es sie kümmern, sich daran zu orientieren. Stattdessen freundet sie sich sowohl mit der "Klassen-Looserin" als auch dem "Klassenschwarm" an, macht sich die "Anführerclique" zum Feind und pfeift einfach drauf. Und Vendela stellt sich zum ersten Mal die Frage, ob Mobbing oder Ausgrenzung wirklich "okay" ist, nur weil es "schon immer so war", und warum es so eine große Sache ist, als "Niemand" mit dem "Klassenschwarm" befreundet zu sein - ja, dass der sich vielleicht sogar in sie verlieben könnte...
Vielleicht merkt man meiner Zusammenfassung an, dass der Roman viele verschiedene Aspekte betrachtet, die sich im Kern aber alle um die Klassendynamik und dem Fortlauf von Freundschaften drehen, wenn Veränderungen das Leben auf den Kopf stellen. Was wichtig und wie in Stein gemeißelt erscheint, wenn man jung ist, wird plötzlich durch kleine oder auch große Schritte verändert. Mit diesen Veränderungen umzugehen, muss Vendela im Rahmen der Handlung lernen und stellt sich selbst und ihre Mitschüler durch Silja immer wieder infrage. Auch über ihre Abhängigkeit von Tonja muss sie erst hinauswachsen und erkennen, dass man nicht nur eine einzige Freundschaft im Leben haben kann. Vendelas Entwicklung habe ich unglaublich gerne verfolgt, ist sie doch sehr authentisch beschrieben. Überhaupt ist der ganze Roman sehr bodenständig. Auch Fehltritte werden nicht mit dem erhobenen Zeigefinger betrachtet, sondern die Charaktere ziehen ihre eigenen Schlüsse daraus. Und genau dieses unaufgeregte machte "Ich will endlich fliegen..." für mich zu einem ganz besonderen Leseerlebnis, von dem junge Leser einiges lernen können.
Jag önskar verkligen att jag hade läst denna bok när jag var i målgruppens ålder. Jag tyckte fortfarande om den nu som vuxen men det var helt klart ur ett annat perspektiv än det jag gissar att 15-åriga jag skulle haft. Jag hade svårt att leva mig in i Vendelas kärleksbekymmer även om jag kan relatera till att vara 15 år och osäker på hur det känns att var kär och att förväxla förtjusningen i att inleda ett förhållande med ett genuint intresse.
För mig var den sociala förändring och det kaos i maktstrukturerna Silja gav upphov till det intressanta i boken, vem Vendela var kär i kändes sekundärt. Därför kändes slutet lite abrupt, Vendela får Sven, Silja kanske kommer förlåta henne, Vendela och familj börjar bearbeta sorgen efter lillebror. Det var inte ett dåligt slut, men jag hade gärna fått veta hur klassens struktur förändrats av att Emelie med hov åkt fast.
Och sen är det det där med Emil. Jag tycker inte att karaktärernas reaktioner och attityd är konstig eller orealistisk. När man är 15/16 ser man inte sig själv som ett barn men jag är glad att en vuxen karaktär får lyfta fram vuxenperspektivet, att Emil had it coming. Oavsett hur full du är ligger du inte med en elev. Är du vuxen tar du konsekvenserna av dina handlingar och om detta betyder att du får skola om och jobba med något helt annat så... är det konsekvenserna du får ta.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Boken handlar om en niondeklass där den nya tjejen Silja bryter alla sociala regler. Jag tyckte att det var kul att läsa om hur Silja förändrade atmosfären och hur de fasta rollerna i klassen byttes. Den hade fått fyra stjärnor om det inte hade varit för det tveksamma budskapet angående alkohol och festande. Jag fick känslan av att huvudpersonen Vendela såg alkoholen som lite av en lösning på hennes problem och vändpunkt i hennes liv och det är inte det budskap ungdomar behöver höra.
Catharina Von Bredow är alltid lika träffsäker i att skildra tonåringars upplevelser. ’Flyga högt’ är en stärkande bok om vänskap, rätt och fel och om att utmana oskrivna (och skrivna) regler. Vi möter också en familj i sorg och en egendomlig virvelvind till fosterhemsbarn. Pappan i familjen finns som ett tryggt nav genom berättelsen och bidrar med kloka ord. Det har varit en trevlig läsning!
Jag må vara partisk med mitt omdöme eftersom detta var en formande bok för mig som ung tonåring, men jag håller fast i det. En lättläst bok som smidigt leder en i en utvecklad handling med plotwistar och svängar man inte förväntar sig! Alla karaktärer i boken undergår en egen resa från två-dimensionell karaktär till riktiga personer med mogna tankar och bördan av sina konsekvenser.
Jag tycker att boken var jättebra! Boken byggs upp bra och saker man inte alls förväntar sig händer vilket gör den mycket bra. Det följer en tonårstjejs liv och hela berättelsen är lätt att spegla i verkligheten. Drama, romans och spänning. Love it!
I absolutley loved this book! Its originally in swedish but it's soo amazing. The way Katarina describes every character you really feel like a part of the story. One of my all time favorite teen books❤️
Jag läste den här boken med skolan och tyckte den var superbra! Tråkigt bara att de måste förstöra en så bra bok genom att tvinga en att svara på analysfrågor också.. 😂 Men boken i sig var väldigt bra och rolig!
Nej, den här gillade jag inte... Eller asså ungefär första tredjedelen av boken var bra men sen tyckte jag det spårade ur. Kommer inte läsa några fler böcker av denna författaren
3,75 ✨ Am Anfang dachte ich, dass es sehr klischeehaft und kindisch werden würde, aber dann hat es sich super entwickelt und alles hat sich so schön realistisch angefühlt.
Jag läste den här första gången, när jag själv gick på högstadiet och jag älskade den så otroligt mycket. Nu läser jag den en gång om året & minns tillbaka, en av mina absolut favoritböcker.