What do you think?
Rate this book
Saint Louis by Le Goff, Jacques [15 February 2009]
The book is brand new and will be shipped from US.
Hardcover
First published January 1, 1996
19 people are currently reading
277 people want to read
About the author
Jacques Le Goff
175 books286 followersA prolific medievalist of international renown, Le Goff is sometimes considered the principal heir and continuator of the movement known as Annales School (École des Annales), founded by his intellectual mentor Marc Bloch. Le Goff succeeded Fernand Braudel in 1972 at the head of the École des hautes études en sciences sociales (EHESS) and was succeeded by François Furet in 1977. Along with Pierre Nora, he was one of the leading figure of New History (Nouvelle histoire) in the 1970s.
Since then, he has dedicated himself to studies on the historical anthropology of Western Europe during medieval times. He is well-known for contesting the very name of "Middle Ages" and its chronology, highlighting achievements of this period and variations inside it, in particular by attracting attention to the Renaissance of the 12th century.
Since then, he has dedicated himself to studies on the historical anthropology of Western Europe during medieval times. He is well-known for contesting the very name of "Middle Ages" and its chronology, highlighting achievements of this period and variations inside it, in particular by attracting attention to the Renaissance of the 12th century.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 10 of 10 reviews
July 8, 2021
This translation by Gareth Gollrad of the master french historian Jacques Le Goff is a feat and is a spectacular read. As has already been mentioned, if you aren't familiar with french Capetian history this isn't your book to start with, this is more intermediate to advanced. But it's certainly a great read. The cliff note version of the book is can we separate Saint Louis from his saintliness and the myth that has grown around him, or is the real Louis IX forever lost to us.
The book is divided into two parts, the first being chronological, but is written in such a way that expects you to already be familiar with his family, it does not hold your hand very much. The second aspect deals with the many aspects of his life, some interesting, and some arguably unnecessary, but that is subjective of course. All in all it was certainly a good read.
The book is divided into two parts, the first being chronological, but is written in such a way that expects you to already be familiar with his family, it does not hold your hand very much. The second aspect deals with the many aspects of his life, some interesting, and some arguably unnecessary, but that is subjective of course. All in all it was certainly a good read.
September 19, 2021
Lägg inte ut pengar på denna.
Som de flesta kritiska biografier är den usel - oförmågan att acceptera och leva den beskrivna individens föreställningsvärld på dess egna premisser gör att den faktarikedom som finns inte får genomslag i förståelse för den individ som skildras. Boken kallar Helgonkungen för just Helgonkung, men förkastar den religion och den religiösa attityd som skapade Ludvig IX gestalt. Den strävar efter att förmänskliga och normalisera en individ vars livsgärning såväl som propaganda var ägnad åt att bli renare än människor normalt kan vara. Att behandla de gestalterna respektlöst och ifrågasätta deras kärnvärderingar och liv blir inte att hjälpa läsaren till en tydligare bild av den skildrade personen, utan det blir en nedvärdering av både biografiskt objekt, och av textens läsare och författare. För att inte tala om att det i någon mån är falsk markandsföring - döper man en bok efter den myt som man avser att förkasta, är det ohederligt mot läsarna.
Istället för att försöka förstå en person genom hennes handlingar, läggs krutet i denna biografi på att misstänkliggöra Helgonkungens person och religion, framförallt genom strategiskt använda citattecken, varje gång ett positivt eller ädelmodigt drag beskrivs. Varje misslyckande som författaren kan hitta ägnas mycket tid, medan de framgångar som gav honom hans goda rykte tonas ned så mycket som möjligt.
Det är oerhört synd att denna moderna trend, där författare skriver om de objekt de inte älskar, blivit så stor. Den slår igenom och brutaliserar allt innehåll i böckerna, till den punkt där jag betvivlar att verken kommer överleva det historiska ögonblick då historieförakt är en merit i de inomakademiska intrigerna. Denna bok är lärd; det decennium som författaren enligt egen uppgift ägnade åt forskningen märks. Den borde ha fått vara vacker också; det är den alltså inte.
Beskrivningen av kungens liv, upptar ca 250 sidor. De är som sagt överdrivet förklenande, men är i alla fall kronologiskt ordnade, och pålästa. Många detaljer tas upp, och analyseras, och vad man än tycker om analyserna, så är de inte spekulativa - författaren har ansträngt sig för att förstå källmaterialet. Detta till trots framstår kungen som ett sjukt barn, vars religion är ett mentalt handikapp som författaren känner sig i behov av att påpeka varje gång det framträder. Författaren beskriver senare rakt ut sin avsky för kungens livsförakt, och den attityden syns tydligt även i den förment neutrala beskrivningen av kungens liv.
Därefter ägnas en tredjedel av boken åt en historieteoretisk beskrivning av kungen som propagandagestalt senare - det som med det moderna nyspråkets ironi brukar kallas historiebruk. Författaren noterar att kungen både försökte framställa sig själv och framställdes av andra som en gammeltestamentlig hjälte. Här finns potentiellt intressanta ingångar, såsom kungens roll i samtida sedelärande historier och aforismer (sk. exempla). Dessa möjligheter till intressanta akademiska samtal slösas bort, eftersom författaren är angelägen om att konstatera att dessa inte kan ses som riktig historia, och alltså inte spelar roll som annat än religiös propaganda - vilket återigen gör det märkligt att de alls bereds utrymme, även om de i någon mån fångas upp 300 sidor senare. Denna historiebruksdel är sorglig att läsa; det finns ingen glädje, ingen skönhet, och ingen kärlek till det beskrivna; slutsatsen undantagen, där författaren i någon mån ber sitt undersökningsobjekt om ursäkt för hårdhänt behandling. Om detta är var historieakademin är, så är det beklagansvärt.
Den sista tredjedelen beskriver Louis resor, propagandaperson och byggnadsverk. Denna del uppvisar någon nivå av respekt för det efterlämnade arvet, framförallt det arkitektoniska sådana, men fortsätter med skepticismen mot Louis som individ. Till författarens heder tas listan med Louis mirakler upp, även om de omedelbart avskrivs som vidskeplighet sidan efter. Slutsatsen är välskriven och personlig, och får mig att önska att författaren valt ett biografiskt objekt som han inte föraktade. Det hade blivit bättre så.
Jag rekommenderar de läsare som vill förstå Helgonkungen av Frankrike att söka en annan biografi. Här kommer ni inte att träffa honom, utan istället höra hans belackare.
Som de flesta kritiska biografier är den usel - oförmågan att acceptera och leva den beskrivna individens föreställningsvärld på dess egna premisser gör att den faktarikedom som finns inte får genomslag i förståelse för den individ som skildras. Boken kallar Helgonkungen för just Helgonkung, men förkastar den religion och den religiösa attityd som skapade Ludvig IX gestalt. Den strävar efter att förmänskliga och normalisera en individ vars livsgärning såväl som propaganda var ägnad åt att bli renare än människor normalt kan vara. Att behandla de gestalterna respektlöst och ifrågasätta deras kärnvärderingar och liv blir inte att hjälpa läsaren till en tydligare bild av den skildrade personen, utan det blir en nedvärdering av både biografiskt objekt, och av textens läsare och författare. För att inte tala om att det i någon mån är falsk markandsföring - döper man en bok efter den myt som man avser att förkasta, är det ohederligt mot läsarna.
Istället för att försöka förstå en person genom hennes handlingar, läggs krutet i denna biografi på att misstänkliggöra Helgonkungens person och religion, framförallt genom strategiskt använda citattecken, varje gång ett positivt eller ädelmodigt drag beskrivs. Varje misslyckande som författaren kan hitta ägnas mycket tid, medan de framgångar som gav honom hans goda rykte tonas ned så mycket som möjligt.
Det är oerhört synd att denna moderna trend, där författare skriver om de objekt de inte älskar, blivit så stor. Den slår igenom och brutaliserar allt innehåll i böckerna, till den punkt där jag betvivlar att verken kommer överleva det historiska ögonblick då historieförakt är en merit i de inomakademiska intrigerna. Denna bok är lärd; det decennium som författaren enligt egen uppgift ägnade åt forskningen märks. Den borde ha fått vara vacker också; det är den alltså inte.
Beskrivningen av kungens liv, upptar ca 250 sidor. De är som sagt överdrivet förklenande, men är i alla fall kronologiskt ordnade, och pålästa. Många detaljer tas upp, och analyseras, och vad man än tycker om analyserna, så är de inte spekulativa - författaren har ansträngt sig för att förstå källmaterialet. Detta till trots framstår kungen som ett sjukt barn, vars religion är ett mentalt handikapp som författaren känner sig i behov av att påpeka varje gång det framträder. Författaren beskriver senare rakt ut sin avsky för kungens livsförakt, och den attityden syns tydligt även i den förment neutrala beskrivningen av kungens liv.
Därefter ägnas en tredjedel av boken åt en historieteoretisk beskrivning av kungen som propagandagestalt senare - det som med det moderna nyspråkets ironi brukar kallas historiebruk. Författaren noterar att kungen både försökte framställa sig själv och framställdes av andra som en gammeltestamentlig hjälte. Här finns potentiellt intressanta ingångar, såsom kungens roll i samtida sedelärande historier och aforismer (sk. exempla). Dessa möjligheter till intressanta akademiska samtal slösas bort, eftersom författaren är angelägen om att konstatera att dessa inte kan ses som riktig historia, och alltså inte spelar roll som annat än religiös propaganda - vilket återigen gör det märkligt att de alls bereds utrymme, även om de i någon mån fångas upp 300 sidor senare. Denna historiebruksdel är sorglig att läsa; det finns ingen glädje, ingen skönhet, och ingen kärlek till det beskrivna; slutsatsen undantagen, där författaren i någon mån ber sitt undersökningsobjekt om ursäkt för hårdhänt behandling. Om detta är var historieakademin är, så är det beklagansvärt.
Den sista tredjedelen beskriver Louis resor, propagandaperson och byggnadsverk. Denna del uppvisar någon nivå av respekt för det efterlämnade arvet, framförallt det arkitektoniska sådana, men fortsätter med skepticismen mot Louis som individ. Till författarens heder tas listan med Louis mirakler upp, även om de omedelbart avskrivs som vidskeplighet sidan efter. Slutsatsen är välskriven och personlig, och får mig att önska att författaren valt ett biografiskt objekt som han inte föraktade. Det hade blivit bättre så.
Jag rekommenderar de läsare som vill förstå Helgonkungen av Frankrike att söka en annan biografi. Här kommer ni inte att träffa honom, utan istället höra hans belackare.
January 26, 2020
Divine érudition, céleste écriture
July 11, 2024
Una biografia bellissima, libro molto consigliato anche per capire meglio il mestiere dello storico.
July 30, 2021
Un travail fantastique de Jacques Le Goff sur une personnalité importante du Moyen-Âge européenne, qui fut parfois trop simplifié. Louis IX est un personnage avec ses contradictions ; ses grandes qualités, certes mais aussi ses défault et l'auteur fait un travail remarquable dans sa tentative de reconstruction du personnage.
A wonderfull work of Jacques Le Goff about a crucial man for the European Middle Ages, who was sometimes overly simplified. Louis IX was a character with his contradictions ; his great qualities but also his faults and the author does an amazing work to analyze it in depth.
A wonderfull work of Jacques Le Goff about a crucial man for the European Middle Ages, who was sometimes overly simplified. Louis IX was a character with his contradictions ; his great qualities but also his faults and the author does an amazing work to analyze it in depth.
Read
August 18, 2022C'est une lecture de cours. Nous avons dans ce livre une biographie très complète de Saint Louis. Elle ne se veut pas parfaite, elle se veut juste le plus proche de la réalité, sans surinterprétation des sources, et en essayant de s'enlever un maximum d'idées reçus. Ce livre nous permet donc de découvrir Saint Louis, mais aussi de découvrir une véritable méthodologie de biographie historique. Il n'en perd cependant pas la simplicité qui se veut en biographie et peut donc être lu par n'importe qui sans connaissance véritable de l'histoire de cette période.
November 28, 2009
This is not a book to read if you're not already familiar with Louis IX and the details of his reign. The author provides an overview of the man and his motives in the first chapters, then delves into a series of academic articles about the man vs. the myth in the second half of the book.
November 1, 2024
The book made me feel as though I got to know Saint Louis not only as a historical figure but as a person as well. Very few biographies I've read succeeded in that way.
The other unique feature is that the author dedicates almost a third of the book to talking about the primary sources we have about the king's life. It was an excellent demonstration of how a historian approaches and analyses such documents.
The other unique feature is that the author dedicates almost a third of the book to talking about the primary sources we have about the king's life. It was an excellent demonstration of how a historian approaches and analyses such documents.
December 26, 2024
Louis IX. Knight, King, and Saint, and one of the greatest rulers of the Middle Ages. What a great historical figure! and how exhaustively this figure is covered in this book. Very much worth reading.
March 24, 2008
loaned by Rambuteau
Displaying 1 - 10 of 10 reviews