Esping är en välbärgad godsägare med oslipat sätt och med obefintliga läs- och skrivkunskaper. En dag ingår han ett vad med Jespersson om att han ska bli kyrkvärd. Inte för att han är speciellt religiös utan för äran. Utöver detta bjuder Esping till stort bröllop som sent kommer att glömmas.
A brief and amusing story taking place in Skåne during the early 1900's. Fritiof Nilsson Piraten writes with a lot of humour, and the characters are often over-the-top, bombastic and very amusing.
The story line is, well, not very developed. We mostly get to follow the main characters exploits in his village, which includes arranging a wedding for a couple who does not want to get married (but still does so because the church wants them to). But that is Fritiof Nilsson Piraten for you, and is despite this quite a nice read which offered quite a lot of laughs.
”Denna bok full av pokulerande, säregna karaktärer samt en absurd handling lämnar mig förundrad. Jag fattar inte riktigt vad det är jag precis läst. Piraten har ett sätt att skriva på som gör att jag var villig att fortsätta läsa, men jag vetetusan om jag kommer ge mig på något av honom igen.” - 1 Aug 2022
Har nu, tre år senare läst om den och oj vilken fröjd! Tycker verkligen att piratens språk är i världsklass och att historien har nånting. Esping är verkligen välskriven. Ps. Skall sägas att jag denna gång inte läste, utan lyssnade på den inspelad av Hasse Alfredsson, kan ha bidragit till att ge karaktärerna mer liv denna ”genomläsning” - 2 november 2025
Det första kapitlet, där svinhandlarna sitter på Hotell Horn i Malmö och äter fet mat samt dricker kopiösa mängder sprit, är helt lysande! Jag skrattade högt flera gånger och uppskattade hur välskrivet och underhållande det var. Piraten är verkligen skicklig på att skapa levande och humoristiska scener, särskilt kring mat och måltider - något som återkommer flera gånger i boken. Dessutom tyckte jag, som skåning, mycket om hur dialogen är skriven på skånsk dialekt, vilket ger berättelsen en extra krydda.
Tyvärr tappar boken en del av sin charm ju längre den pågår. Den utvecklas snarare till en fars där märkliga situationer staplas på varandra likt en gammal pilsnerfilm, och intrigerna blir alltmer osannolika. Det saknas både en djupare historia och karaktärsutveckling. Jon Esping förblir samma dryge, självbelåtne typ från början till slut, utan att lära sig något eller förändras. Den sista delen, under bröllopet, når det farsartade skrivandet sin kulmen, med en mängd karaktärer inblandade i absurda situationer. Jag hade gärna sett ett tydligare avslut, för boken bara… slutar.
Hade boken hållit samma nivå som i det första kapitlet hade jag glatt delat ut fler stjärnor. Men eftersom det enligt mig var den klart bästa delen, medan resten dalade, blir det två.
En otroligt mustig berättelse som sveper över en bygd och berättar en historia om dess befolkning utan att fästa sig alltför mycket vid de enskilda personerna.
Esping är huvudperson i det att han styr handlingen, men vi får veta lika mycket om de spridda typer han lyckas bussa sina argsinta hundar på, eller det ovilliga brudparet han gett sig katten på att få vigda. Det är ett folkvimmel som heter duga, och inget vackert vimmel heller. Folk när de är som värst, men samtidigt igenkännbara och på något vis ömkansvärda, rent av i vissa fall beundransvärda trots dubbelmoral och röd näsa.
Språket är lika dignande och fett som serveringsbordet på Hotell Hov, där rätterna trängs och tävlar om att få vara först på tallriken. Det är nästan så det skvätter om det när man läser. Och det finns det viss tjusning med.
Berättelsens röda tråd haltar visserligen men vad gör det när språket, karaktärerna och beskrivningarna är så fantastiska. En underbar skildring av en (redan då) förgången tid. Det känns ofta som att du är där. Avslutas med en bröllopsskildring i paritet med den i Hemsöborna.
Piraten, en mästare på att måla färgstarka miljöer med sitt mustiga och kärnfulla språk. Allt från smörgåsbordet till rättshaveri och bonnbröllop skildrat med vässa och precision.
Detta är min första bok av Fritiof Nilsson Piraten. När jag var liten kallade min mamma mig för en mini version av Fritiof Nilsson Piraten pågrund av min förmåga att berätta historier som trollband min dagisavdelning.
Jag fick tips om denna bok då den ska ha några av de bästa detaljerade skilldringarna av mat, och de av er som känner mig vet att jag älskar mat.
Det är något med hur han beskriver måltiderna – de dignande borden, det tunga kaffet, de rykande fläskläggen, det kletiga brödet, de välkryddade korvarna – som gör att man nästan känner smaken i munnen. Maten är inte bara kuliss i berättelsen, utan en del av själva livspulsen. Den säger något om karaktärerna, om deras plats i världen och om deras relationer till varandra.
I Bock i örtagård möter vi lantbrukaren Jon Esping, som plötsligt bestämmer sig för att bli kyrkvärd – ett beslut som sätter hela socknen i gungning. Berättelsen är fylld av humor och ett myllrande persongalleri.