Vi tolererar inga förlorare. Det var på den grunden som Joseph P Kennedy byggde sin familjedynasti. Och han insåg att pengar är vägen till framgång, först på Wall Street och i filmindustrin med Gloria Swanson, sedan i politiken. Charmfull, skrupelfri och hänsynslös jagade han den makt och det inflytande som berövats honom av de förnämsta släkterna i hemstaden Boston. Revanschlusten blev drivkraften också för hustrun Rose och de nio barnen.När Joseph P Kennedy inte lyckats med en politisk karriär ställdes kravet på denäldste sonen att bli president. Men när han omkommit i andra världskrigetsslutskede överfördes ambitionen på den näst äldste sonen John F Kennedy. Och när han mördats som president gick uppgiften vidare till näste son Robert som sköts ihjäl just som han var på väg att nå Vita huset. För att lämnas vidare till den yngste sonen Ted som inte klarade av att bli president men som blev en av mest långvariga och betydande senatorer.Kennedyklanens framväxt och dominans tillhör det mest fascinerande i historien med enastående framgångar och glamour blandat med bottenlös sorg och tragedi, och en exempellös förmåga att från början skapa den glorifierade bild av släkten som länge levde vidare.Britt-Marie Mattsson berättar i romanens form Kennedysagan från början av 1910-talets Boston till 2010-talets Washington. Det är en rikt detaljerad dramatisering med stark verklighetsförankring.
Riktigt bra bok, dokumentär roman om klanen Kennedy skriven av en svensk författare. Jag kunde inte sluta läsa, i boken får vi inblick i hur världs eliten lever. Att man kan skapa en president men det krävs pengar, inflytande och en plan från att barnbenen. Jag har inte vetat mycket om Kennedy innan jag började läsa boken, men Britt-Marie Mattson berättar från grunden och tar med alla familjemedlemmar. Många andra kända namn på politiker, skådespelare mm figurerar i boken och jag har använt mig av googel för att ännu bättre se allt framför mig.
Jag blir mycket besviken av författarens ingress där hon förklarar orsaken till hon valt att göra en mix mellan skönlitteratur och historisk fakta. Jag har svårt för denna gråzon mellan skönlitteratur och facklitteratur. Det är förstås lättare att skriva skönlitteratur, då kan du uttrycka personernas känslor och tankar vilket är nästan omöjligt i facklitteratur, möjligtvis om materialet består av dagböcker eller brev men det blir ändå en tolkning att läsa av känslor. Faktion har fått en egen genre som är en blandning mellan fakta och fiction. Vi tolererar inga förlorare är ett bra exempel på faktion. Här har författaren tolkat familjemedlemmarna känslor och tankar utifrån de efterforskningar och studier hon gjort. Vad jag förstår har Mattsson inte gjort några intervjuer med medlemmar av familjen eller släktingar utan enbart använt sig av andrahandskällor. Detta blev en besvikelse då jag som sagt förväntade mig en facklitterär bok om familjen Kennedy.
Det är bitvis mycket rörigt med namn och händelser då allt berättas ur en tredje person. Historien blir tydligare och mer intressant när John "Jack" F Kennedy påbörjar sin karriär mot presidentposten. Jag börjar alltmer förstå hur legenden kring Kennedy-myten har vuxit fram och hur många anser att JFK skulle ha förbättrat USA om han fått leva (Stephen King har gjort en intressant tolkning av detta). Idag har familjen satsat sin framtidstro genom att stötta Barack Obahma, framförallt när det gäller sjukförsäkringsreformationen som många tidigare presidenter har försökt få igenom b.la. Bill Clinton.
En-måste-berättelse för den politiskt intresserade. Britt-Marie Mattsson förnekar sig inte. Ett hantverk. Sorglig. Gastkramande. Epilogen är från 2014. 2021 i år har Robert Kennedys barnbarn Joe Kennedy IIIl lämnat representanthuset. Klanen Kennedys tjuskraft och hopp för framtiden lever vidare.
Jag uppskattar författaren som journalist men jag gillade inte alls greppet att skriva en bok om en så känd familj som Kennedys som en roman, med påhittade dialoger.
It felt like a documentary, and even though the prose made it easier too read, I think it sometimes didn't help. When it's a lot of facts about dates and the politic climate in the US during the president elections, well, then it had been better with a more traditional biography approach. Apart from that I really appreciated the book. Well, it had a lot of grammatic errors (särskrivningar) but I don't know if it's like that in the printed editions or if it was just my E-book that sometimes split words that isn't supposed to be split.