Fin och melankolisk berättelse som lever kvar i huvudet efter att boken tagit slut. Skrattat hjärtligt på flera håll i texten. Mycket igenkännande, bra läsning för alla som genomgått en skilsmässa. Skildrar svårigheterna, ensamheten, glädjen och framtidshoppet på ett varmt och realistiskt sätt.
Svår att lägga ifrån sig, bra dialog och många insiktsfulla tankar om relationer och hur svårt det är att kommunicera med varandra. Uppenbart också hur snabbt den tekniska utvecklingen har gått, hur omodernt det kändes att de gav barnen kontanter, nu när allt sker med Swish. Och boken är skriven för bara elva år sedan…
#2 Anna och Mats, fortsättningen på Ur vulkanens mun. Nu har de separerat och ska få ihop livet på varsitt håll men tillsammans med barnen. Mycket mycket bra!
Man får följa båda makarnas perspektiv i deras separation. Insiktsfullt skildras bådas perspektiv. Många igenkänningar för mig, särskilt i skildringen av alla situationer som uppstår med barnen. Trots att det är ett starkt ämne känns den ändå lite platt, lite som att personerna känns påhittade på ett sätt som karaktärer i en svensk tv-såpa. Det saknas ett djup och komplexitet i psykologin för att den ska bli riktigt bra. Ändå vill man (läs jag) läsa vidare, det finns ett effektivt driv och lätthet i texten.
Jag brukar inte läsa hennes böcker utan valde den på måfå när jag inte hittade någon pocketdeckare jag ville läsa. En riktigt stark smutsig solkig skilsmässohistoria som fick mig att, precis som DNs rescensent skriver i kortrescensionerna boken, att börja gråta på sidan 427. Den lever kvar i hjärtat fortfarande en vecka senare.
Relationsroman om livet efter skilsmässan. Romanen blir dock tråkig, mallen om vad som vanligtvis händer, och hur personer vanligtvis ska tänka, följs lite för stramt. Huvudkaraktärarna är de endda som får lov att få egen karaktär på riktigt - det är lite för lite för mig.