What do you think?
Rate this book
Tuppdagg
Sture Dahlström skrev Tuppdagg på 60-talet, men manuskriptet låg bortglömt på en vind i Spanien. Det går nu i tryck för första gången.
Tuppdagg - en härlig skröna om Stures första tid som jazzmusiker, med samma vildsinta humor som i t ex Gökmannen och samma varma jazzrytmer som i t ex Änglar blåser hårt.
En efterlängtad nyutgåva av en av pärlorna i Dahlströms författarskap. Boken utkom första gången på Bakhåll 1991 och har länge varit slutsåld och antikvariskt eftersökt.
Huvudpersonen heter Svenne Spjuth och arbetar på vapen- och cykelfabriken i Huskvarna och drömmer om att bli jazzmusiker. Han vantrivs kopiöst som industrislav. Han slipar cykelnav och bromshylsor och drömmer sig bort till liv helt i kärlek och musik. Jobbarkompisarna tråkar honom för att han hänger sig åt något så orealistiskt som artistdrömmar.
Han får sin första anställning i orkester via annons. Han ringer upp bandledaren från en telefonkiosk och lägger ner luren och tar tre steg bakåt ut i gruset och provspelar per telefon. Gitarr och ståbas, spelar för livet, drar igenom hela sin repertoar av stilar, nynnar som Slam Stewart, bränner av All The Things You Are. Folket på torget samlas i ring runt honom och applåderar. Han får jobbet. Provanställning i tre månader. 13 kronor och 60 öre om dagen och fri mat.
Han reser till den lilla norrländska stan och Stadshotellet där orkestern håller till. Han förväntar sig att möta ett gäng svarta amerikanska jazzkillar som ska slita in honom i en hip jazzvärld med evighetslånga jamsessions. Så han får närmast en chock när den krassa verkligheten slår honom i ansiktet. Det visar sig att orkestern endast består av tre musiker med en snittålder på 84 år som helst spelar wienervalser. Det enda som rör sig på scenen är fingrarna och de rör sig krassligt. Episoden är självbiografisk, så dråplig var faktiskt Stures första orkesteranställning, den varade i tre månader 1944. Sedan blev det anställningar i många olika jazz- och dansband under 40- och 50-talet.
En rad starka episoder om barndomens dagar i järnspisrummet i Huskvarna, om den dahlströmska släktens två sidor, de tryggt rotade hantverkarna och gjutarna på morssidan - mostrarna som alltid myllrade i det ångande köket, charleston-dansande duvögda locktångsosande mostrar som strödde filmtidningar omkring sig och provade Mary Pickford-miner framför spegeln eller tvättade brösten över diskbänken - och de rotlösa sjömännen på farssidan - med raspande röster och kortlekar och halvlitrar och utslagna tänder. Och mycket mer.
Här finns också flera humoristiska sexepisoder, helt i den stil som senare skulle bli Dahlströms adelsmärke. Sture Dahlström-kännare noterar att det är just här i Tuppdagg som Stures humor-sex-episoder inleds. Tuppdagg är skriven efter Änglar blåser hårt, Kaktusstigen och Mässingsmannen, men före Gökmannen och Den galopperande svensken.
Tuppdagg - en härlig skröna om Stures första tid som jazzmusiker, med samma vildsinta humor som i t ex Gökmannen och samma varma jazzrytmer som i t ex Änglar blåser hårt.
En efterlängtad nyutgåva av en av pärlorna i Dahlströms författarskap. Boken utkom första gången på Bakhåll 1991 och har länge varit slutsåld och antikvariskt eftersökt.
Huvudpersonen heter Svenne Spjuth och arbetar på vapen- och cykelfabriken i Huskvarna och drömmer om att bli jazzmusiker. Han vantrivs kopiöst som industrislav. Han slipar cykelnav och bromshylsor och drömmer sig bort till liv helt i kärlek och musik. Jobbarkompisarna tråkar honom för att han hänger sig åt något så orealistiskt som artistdrömmar.
Han får sin första anställning i orkester via annons. Han ringer upp bandledaren från en telefonkiosk och lägger ner luren och tar tre steg bakåt ut i gruset och provspelar per telefon. Gitarr och ståbas, spelar för livet, drar igenom hela sin repertoar av stilar, nynnar som Slam Stewart, bränner av All The Things You Are. Folket på torget samlas i ring runt honom och applåderar. Han får jobbet. Provanställning i tre månader. 13 kronor och 60 öre om dagen och fri mat.
Han reser till den lilla norrländska stan och Stadshotellet där orkestern håller till. Han förväntar sig att möta ett gäng svarta amerikanska jazzkillar som ska slita in honom i en hip jazzvärld med evighetslånga jamsessions. Så han får närmast en chock när den krassa verkligheten slår honom i ansiktet. Det visar sig att orkestern endast består av tre musiker med en snittålder på 84 år som helst spelar wienervalser. Det enda som rör sig på scenen är fingrarna och de rör sig krassligt. Episoden är självbiografisk, så dråplig var faktiskt Stures första orkesteranställning, den varade i tre månader 1944. Sedan blev det anställningar i många olika jazz- och dansband under 40- och 50-talet.
En rad starka episoder om barndomens dagar i järnspisrummet i Huskvarna, om den dahlströmska släktens två sidor, de tryggt rotade hantverkarna och gjutarna på morssidan - mostrarna som alltid myllrade i det ångande köket, charleston-dansande duvögda locktångsosande mostrar som strödde filmtidningar omkring sig och provade Mary Pickford-miner framför spegeln eller tvättade brösten över diskbänken - och de rotlösa sjömännen på farssidan - med raspande röster och kortlekar och halvlitrar och utslagna tänder. Och mycket mer.
Här finns också flera humoristiska sexepisoder, helt i den stil som senare skulle bli Dahlströms adelsmärke. Sture Dahlström-kännare noterar att det är just här i Tuppdagg som Stures humor-sex-episoder inleds. Tuppdagg är skriven efter Änglar blåser hårt, Kaktusstigen och Mässingsmannen, men före Gökmannen och Den galopperande svensken.
87 pages, Paperback
First published January 1, 1991
5 people want to read
About the author
Sture Dahlström
19 books32 followersBengt Sture Verner Dahlström was a Swedish author and jazz musician.
Dahlström is generally seen as Sweden's foremost beat author.
Dahlström is generally seen as Sweden's foremost beat author.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 3 of 3 reviews
January 23, 2021
Min första Sture Dahlström. Sveriges Charles Bukowski. Frivolternas friherre.
Inte jätteimponerad, men jag kan tydligt se varför unga litteraturintresserade män kröner honom till gud. Han är gränslös, snuskig och grov – men också ganska rolig och en fantasifull orduppfinnare. Tuppdagg var underhållande men lämnar inget efter sig direkt. Troligen inte hans bästa heller. Ska läsa några till.
Inte jätteimponerad, men jag kan tydligt se varför unga litteraturintresserade män kröner honom till gud. Han är gränslös, snuskig och grov – men också ganska rolig och en fantasifull orduppfinnare. Tuppdagg var underhållande men lämnar inget efter sig direkt. Troligen inte hans bästa heller. Ska läsa några till.
Read
February 21, 2025Vila i frid Sture Dahlström, du hade älskat att kåttwittra
January 7, 2026
2,5.
Vad ska man säga… det är min första Sture Dahlström-bok så visste inte vad jag skulle förvänta mig. Har precis även premiärläst lite av Bukowski, i en av hans novellsamlingar, och jag kunde väl knappast lyckats träffa två mer lika författare?
Rappt, direkt och lättläst. Grovt och ofiltrerat. Underhållande.
Det är som att orden sprutar ut. Ibland känns det ogenomtänkt och jag ser förmodligen ut som ett frågetecken med jämna mellanrum, men man hinner inte fundera så länge för storyn springer vidare. Det är simpelt men underhållande. Kanske just därför? Perfekt för det korta formatet.
En revolutionär samhällskritiker (kallas Svenne, men handlar om Sture själv vad jag förstår?) som förkastar samhället och försöker slita sig fri från dess överenskommelser. Istället jagar han friheten, som för honom tycks vara att få supa, knulla hejvilt när och med vem han vill, och såklart, spela jazz (eller ja, vara en berömd jazzmusiker för han vill ve och fasa inte riskera framstå som misslyckad i andras ögon). I sin jakt på frihet pekar han ut sina medmänniskor som dumma och gör sig förmer än andra. Objektifierar kvinnor som inte är värda mer än sin fitta och sköna kropp, men klär in det hela i ett ”undergroundskimmer”. Läser med avsmak hur han skaffar sig en rutin att i hemlighet stoppa upp massa piller i kvinnornas kön för att försäkra sig om att slippa bli pappa. Ett av alla andra fylletroll och mansgrisar till ”revolutionär”.
Vad ska man säga… det är min första Sture Dahlström-bok så visste inte vad jag skulle förvänta mig. Har precis även premiärläst lite av Bukowski, i en av hans novellsamlingar, och jag kunde väl knappast lyckats träffa två mer lika författare?
Rappt, direkt och lättläst. Grovt och ofiltrerat. Underhållande.
Det är som att orden sprutar ut. Ibland känns det ogenomtänkt och jag ser förmodligen ut som ett frågetecken med jämna mellanrum, men man hinner inte fundera så länge för storyn springer vidare. Det är simpelt men underhållande. Kanske just därför? Perfekt för det korta formatet.
En revolutionär samhällskritiker (kallas Svenne, men handlar om Sture själv vad jag förstår?) som förkastar samhället och försöker slita sig fri från dess överenskommelser. Istället jagar han friheten, som för honom tycks vara att få supa, knulla hejvilt när och med vem han vill, och såklart, spela jazz (eller ja, vara en berömd jazzmusiker för han vill ve och fasa inte riskera framstå som misslyckad i andras ögon). I sin jakt på frihet pekar han ut sina medmänniskor som dumma och gör sig förmer än andra. Objektifierar kvinnor som inte är värda mer än sin fitta och sköna kropp, men klär in det hela i ett ”undergroundskimmer”. Läser med avsmak hur han skaffar sig en rutin att i hemlighet stoppa upp massa piller i kvinnornas kön för att försäkra sig om att slippa bli pappa. Ett av alla andra fylletroll och mansgrisar till ”revolutionär”.
Displaying 1 - 3 of 3 reviews