Samlade svenska kulter

by Anders Fager

Samlade svenska kulter är ett antal berättelser som alla är pusselbitar i en stor helhet. De väver en berättelse från en värld som är både skrämmande, bisarr och obehagligt lik den verklighet vi känner som vår egen.

Anders Fager skriver med en penna som söker det skräckinjagande och som frilägger det dolda och lyckas med obönhörlig skärpa tydliggöra det redan verkliga. Fager är lika bekväm med tjejsnacket i en buss på väg mot megadiskot i de småländska skogarna som med konsteliten i Stockholms innerstad eller med en samisk legend från 1700-talets Trondheim. Han rör sig genom klasser och befolkningsskikt utan att darra på handen. Här möter man den lilla pojken på dagis på Kungsholmen i Stockholm, en grupp kustjägare på hemligt uppdrag och Herman Göring på blixtvisit i Sverige1938.

Samlade svenska kulter skildrar med stor berättarauktoritet människor i vår närhet och vår välbekanta värld, fram till en viss punkt då berättelserna långsamt glider över till att visa oss vad som döljer sig under vardagens grå och trygga yta. Det är mäktiga förhistoriska sällskap med egna regler, härskare och gudar och som kanske har mer makt än vad som egentligen är riktigt hälsosamt, uråldriga varelser som alltid har levat mitt ibland oss – och samtidigt i det fördolda. Ett parallellt universum som är mycket fantasifullt och mycket skrämmande.

Genres: Horror, Short Stories, Sweden, Fantasy, Swedish Literature, Fiction, Paranormal

549 pages, Mass Market Paperback

First published January 1, 2011

Reviews

[Bjorn · Rating 2 out of 5]

Varje bra skräckhistoria sägs börja med “Vore det inte kul om…” Vore det inte kul om någon murade in sin rival i källaren, vore det inte kul om det där motellet drevs av en galning med moderskomplex, vore det inte kul om det bodde en tolvårig vampyr i Blackeberg? Där börjar de; problemet är om de slutar där också.

Anders Fager tycker om det första steget. I Samlade svenska kulter vandrar han omkring på Kungsholmen och i lite svenska småstäder och ser sig om, och överallt puttrar det hemska fram under den lagomsvenska vardagen. Ser ni ålderdomshemmet där? Där offrar man nog till Lovecraftska gudar! Ser ni dagiset där? Där offrar man nog till Lovecraftska gudar! Ser ni gymnasieflickorna där? De är säkert medlemmar av en uråldrig orgiekult som lockar ut kåta män i skogen för att… äh… offra dem till Lovecraftska gudar! Och så vidare och så vidare. Och det är egentligen ingen dum tanke. Det är inte miltals ifrån det som… ja, för att ta elefanten i rummet när det gäller svensk skräck, John Ajvide Lindqvist. Idén om att ta en osäkerhet, en fasa som redan finns i människors liv, och förstärka den med ett monster. Av och till passar Fager dessutom på att leka mer med historier och sagor som redan finns, nickar åt Astrid och Selma och det är ju egentligen ingen dum tanke. Här finns invandrade varulvar från Östeuropa som kämpar för att behålla en identitet de redan glömt, här finns småbarnsfamiljer inträngda i fruktansvärda ettor, här finns unga män som blir bokstavligen besatta av framgång och deras flickvänner som förvandlas till lyxhustrur à la Rapunzel.

Men så är det också det där med att göra något efter den där första “Vore det inte kul om”. Och det är där den här novellsamlingen alltmer får slut på idéer. Historia efter historia utgår från samma grundmall, utforskar liknande idéer med ganska platta karaktärer utan att hinna gå dem inpå döden, och när han långsamt bygger ihop många av dem till en löst sammanhållen stor berättelse blir följden mest att det verkar som om uppskattningsvis 43% av Stockholms befolkning är aktiva inom det ockulta av ingen särskild anledning. Språket han använder, med eviga upprepningar och. Korta. Meningar. Som. Mest av allt får varenda berättare här att låta likadan hjälper inte heller. Här finns historier som är lovande, och jag vill så gärna att det här ska vara bra, men som helhet blir det bara platt. Skräck är skräck för att det griper tag i något djupt inom oss; Samlade svenska kulter famlar vilt och försöker grabba tag i allt samtidigt, men lovikkavantarna är lite för tjocka för att han ska få grepp.

[Rebecka · Rating 5 out of 5]

Brutally brilliant. Who would have thought that Anders Fager, a Swedish author, would make a better Lovecraft than Lovecraft himself?

This volume combines several different books, all of which consist of short stories set in a Lovecraftian version of Sweden during the 20th and 21st centuries. Many of the stories (not all) are centered around a sort of Cthulhu myth, and most of them (regardless of what monster lurks somewhere) are also interconnected. Better still, it's all pretty vague. Reading this volume is like reading a number of different books where the chapters have all been mixed. You never really know when you've read the last installment of a story line. All of a sudden a new chapter is dedicated to the same characters, with some new development. All you ever know is that none of it will end well.

I wouldn't say that this is the kind of horror that has you biting your nails in anticipation. It's rather an ever-present feeling of something ominous. You know that something terrifying will happen, everything points towards it, but you never quite know what it'll be this time. However, chances are it will involve the sea, tentacles, beasts, sex and death. And insanity.

And, possibly because this is a product of Sweden, half or more of the stories are centered around women. They are both victims and perpertrators (which really means obliged to do his or her bidding, because yeah, there are female monsters as well), they mutilate people, they provoke murders and they die. It's refreshing really. A man who writes about female protagonists.

All of it in wonderfully modern, unpretentious Swedish. I think this is in the process of being translated, and I know it will be released in French at least in 2014. The first chapter can be read for free in English here: http://www.gottick.com/img/sample/the...

[Andrea Zanotti · Rating 4 out of 5]

Testo del tutto particolare quello che ha portato in Italia per noi Edizioni Hypnos. Si tratta di una raccolta di racconti evidente omaggio alla cosmogonia lovecraftiana ad opera dell’autore horror svedese Anders Fager.
Che dire, provo un grande interesse per la fascinazione esercitata dall’immaginario partorito dalla mente del solitario di Providence, per cui non mi sono lasciato sfuggire questa antologia. Dico subito che non me ne sono affatto pentito.
Si tratta di racconti mediamente molto ben gestiti e realizzati. Un paio mi hanno lasciato perplesso, ma come oramai saprete, non sono un grande amante delle antologie, non riuscendo sempre a entrare in sintonia con gli spazi angusti della modalità narrativa "racconto breve".
L’autore mostra di padroneggiare bene l’arte, riuscendo a scodellare delle narrazioni capaci di reinventare le caratterizzazioni lovecraftiane per ambientarle in quelli che in questo momento storico vengono spesso definiti paesi “frugali”. E l’ambientazione calza a pennello, sia che si tratti delle grandi e moderne metropoli che dei più freddi e inospitali paesini dispersi nella tundra. I rimandi all’immaginario riservato ai Grandi Antichi e compagnia bella sono presenti e si fondono alla perfezione con le fredde atmosfere nordiche. L'autore reinterpreta gli insegnamenti del Maestro, adattandoli a tempi e usanze moderne, mescolando abilmente la fascinazione di antichi rituali con la mordace e fuggevole realtà odierna. Potremo così trovare sontuosi baccanali svolti a poche decine di metri da rumorose discoteche di periferia, oppure misteriose Fondazioni Carcosa operare per fini non meglio identificati nel campo dell'arte, sovvenzionando esperimenti creativi del tutto particolari. Recensione completa: https://www.scrittorindipendenti.com/...

[ronri · Rating 3 out of 5]

Detta är en skräckantologi med olika berättelser som utspelar sig i samma fiktionella Sverige, som verkar vara invaderat av diverse Lovecraft-monster och annat onaturligt.

Jag är inte det minsta pryd, men under tiden jag läste denna bok fick jag ibland en känsla av att jag läste en medelålders mans sexfantasier som bara råkar utspela sig bland Lovecrafiska monsterkulter. I mången novell avbryts storyn av att huvudkaraktärerna har sex eller onanerar, vilket blev irriterande efter ett tag. BDSM av olika (mer eller mindre frivilliga) slag och monstervåldtäkter. Tycker att författaren borde ha skrivit en bok om Lovecraftiska kulter och en annan om BDSM istället för att släpa in det i en bok som skulle fokusera på "cosmic horror". Jag bryr mig inte om karaktärernas sexliv. Jag vill höra om arkana och uråldriga monster och mystisk kunskap, tack.

Med det ur vägen så vill jag dock säga att novellernas premisser är intressanta och att de ofta utförs på ett livligt sätt. Särskilt novellen "Furierna från Borås", som hade en tydlig s.k. "narrative arc" med en början, mitten och slut, och som jag verkligen tyckte om. Detta var dock något som många andra av berättelserna saknade, även om det fanns en röd tråd genom boken i form av karaktärer som dök upp i fler än en novell. Detta gav intrycket av att novellerna bara var delarna i en större berättelse om det Lovecraftiska Sverige och dess kulter.

Det finns en tendens att avsluta berättelserna i det som känns som "mitten" av novellen, precis när något intressant är på väg att hända (t ex i "Leka med Liam"). Det finns även en tendens att dra ut på oväsentliga detaljer eller händelseförlopp som gör att mitten av vissa berättelser blir sega att ta sig igenom (t ex i "Mormors Resa").

Författaren upprepar sig själv mycket och använder sig av många väldigt korta meningar. Eftersom varje novell är skriven med det språket kan karaktärerna uppfattas som lika i personligheten. (Lite petigt: Detta intryck förstärks av den diskbänksrealistiska miljö som författaren valt att sätta karaktärerna i. Trots att de tillhör olika samhällsskikt och är i olika åldrar så "känns" karaktärerna väldigt lika i sitt sätt.) Språket gör dock att den "action" som förekommer verkar mer ögonblicklig och därmed mer effektfull.

Det är också lite märkligt att så många olika personer på spridda platser i landet är involverade i någon slags kult vars medlemmar tillber Lovecraftiska monster. Det fick kulterna att kännas mindre "hemliga" och gjorde att diskbänksrealismen tedde sig en aning opassande i vissa partier.

Slutligen skulle jag nog kunna tänka mig att läsa mer av den här författaren någon gång, eftersom cosmic horror är en skräckgenre som inte är helt vanlig här i Sverige. Med det sagt så kommer jag nog inte att spana efter Fagers namn i hyllorna på mitt närmaste bibliotek.

[Mikaela · Rating 3 out of 5]

Som så många novellsamlingar lider denna av att vara alldeles för ojämn och spretig. Vad som först kan misstas för fristående skräckberättelser knyts sedan samman med lösa trådar och bildar en mosaik över hemliga sällskap och monsterdyrkande kulter. Jag tycker verkligen vissa av delarna är mycket tråkigare och fånigare än andra vilket lite tar udden av helhetsupplevelsen. Här hade jag faktiskt föredragit att novellsamlingen hade varit just fristående med enstaka inblickar i olika skrämmande händelser, som förvisso får vara del av samma skrämmande berättelsevärld men utan att man försöker göra ett lite tarvligt övergripande arc av det hela.

Jag som inte är särskilt bekant med Lovecrafts skräckvärld (även om det givetvis är omöjligt att inte ha stött på filmer med inspiration från honom) hade ändå ganska god behållning av skräckberättelserna placerade i vardagens Sverige. Till favoriterna hör Furierna från Borås, Mormors resa, Leka med Liam och Fröken Witts stora konstverk. Författarens egna ljudboksinläsning tyckte jag var toppen.

Andra saker på minussidan är att det är mycket snusk och nästan alla karaktärer talar med samma röst, dvs de särskiljer sig inte från varandra vilket lite förtar illusionen. På plussidan är att när skräcken väl funkar så FUNKAR den, och jag ryser och förfasas om vartannat.

[Luca Pelorosso · Rating 4 out of 5]

Primo volumo che leggo dell'autore svedese. Devo ammettere che queste storie horror con importanti basi di Lovecraft mi sono proprio piaciuti. Sarà un autore da seguire e prendere anche altri suoi volumi in italiano.
Se vi piace l'horror con lo stile di providence vi consiglio la raccolta di racconti

[Elis · Rating 5 out of 5]

Jag är mållös. En genialisk novellsamling! Det finns inte så mycket mer att säga direkt. Mina favoriter var Furierna från Borås, Fröken Witts stora konstverk, När döden kom till Bodskär och En punkt på Västerbron.

[Sanna · Rating 3 out of 5]

Både uppfriskande och unken. Uppfriskande eftersom det inte finns en tillstymmelse till autofiktion eller inställsamt moraliserande i de här novellerna, men ett udda persongalleri. Det unkna består i ett os av både pojkrum och gubbsjuka.Tröttsamt pervers. Tveksam trea.

[zack · Rating 2 out of 5]

Jag är rätt kluven till denna. Den är till stor del väldigt ojämn - de olika berättelserna får allt ifrån en stjärna till fem stjärnor enligt mig. Flera berättelser är väldigt intressanta i sitt koncept, men genomförandet är sisådär. Samtidigt var några av berättelserna väldigt spännande att läsa. I sin helhet landar jag på två stjärnor, även om det kanske egentligen är 2,7 eller något liknande.

En sak som jag verkligen uppskattade var världsbyggandet, som vidareutvecklar det universum som Lovecraft påbörjade. Det jag gillade mest var de delar som hade mer med den bakomliggande mytologin att göra, särskilt kring det svenska nätverket som Fager berättar om. Den röda tråden som ändå finns genom samlingen utgjorde dessutom, enligt mig, en spännande del av läsningen.

[Jan Kjellin · Rating 3 out of 5]

Vilken sjukt bra idé det här är! Och det på flertalet plan, faktiskt. Att kasta in Lovecrafts Cthulhu-mytologi i ett vardagligt Sverige är väl närmast dömt att lyckas, och det gör förstås Fager. Till en viss gräns.

Formen består av noveller som först verkar fristående för att sedan kopplas samman genom att man som läsare fattar att allt utspelar sig i samma Lovecraftianska Sverige, för att därefter kopplas samman ytterligare till ett slags upphackad men sammankopplad historia som också titeln anspelar på.

Det är trovärdigt till en gräns. Jag köper Fagers outtalade bakgrundshistoria med kulter samlade runt Lovecrafts olika uråldriga väsen och deras samspel och påverkan på det omgivande samhället. Det är snyggt beskrivet och väcker nyfikenhet och lust. Kruxet är de enskilda historierna.

De slutar för det mesta i ett "jaha" eller så är det ett helt öppet slut - ett nedslag i ett ständigt pågående skeende. Det sistnämnda är förvisso helt okej, men det bör ju ändå leda någonvart. Eller? Och framåt slutet börjar jag tycka att köttets lustar tappat en hel del av sin attraktionskraft. Med några få undantag känns andra halvan av boken som "noveller om att knulla" - och det blir faktiskt tröttsamt i längden att läsa sånt.

Hursomhelst... Det är roligt att hitta alltmer välskriven skräcklitteratur på svenska, och det är förvånansvärt skönt att läsa någon som kan konsten att beskriva Lovecrafts onämnbara fasor genom att - just det - inte beskriva dem. Väl utfört av Fager! Jag tycker också om att han distanserar sig lite från mainstream-åran (personifierad av John Ajvide Lindqvist) genom att skriva på allvar (och med det menar jag förstås inte att Ajvide är oseriös, men att han - till skillnad från t.ex. Fager - verkar vara mer mån om att betraktas som en "riktig" författare än en skräckförfattare). Det finns förstås andra som är bättre på både distanserandet och allvaret. Jag tänker främst på C.J. Håkansson och en del av de andra Eskapix-författarna. Men än så länge är de så få att Fager har en given plats i laget och jag hade gärna sett honom anta utmaningen att få en novell publicerad i ett nummer av Eskapix.

Jag dristar mig till att tänka att han skulle växa med uppgiften. ;)

[Noémie · Rating 2 out of 5]

Je supose que c'est bien si on aime l'horreur. Mais très peu pourmoi. le livre le plus bizarre que j'ai lu...

[Per · Rating 1 out of 5]

Välskriven, men lite väl underlig för min smak

[Linus · Rating 2 out of 5]

Fascinerande att kunna börja med en såpass stark upplevelse som Furierna Från Borås och sedan bara störtdyka ned i totalt nonsens. Cthulhu vrider sig i sin grav.

[Alessandro Casaburo · Rating 4 out of 5]

Una raccolta di racconti, Fager declina i miti di Cthulhu nella sua Svezia. I racconti sono recensiti di seguito.

Le Furie di Borås: ****
Un bus di ragazze che vanno a ballare. Un racconto che inizia con una rappresentazione dei giovani sopra le righe: sembra la descrizione di un sabato sera dei giovani pescata dalla mente di un boomer. Ma, poche pagine, e la verità inizia ad apparire tra le righe, le intenzioni delle ragazze diventano chiare e si arriva al finale frenetico, baccanale, con tanto di inconveniente finale. Fager sceglie uno stile arrabbiato, frenetico, usato magistralmente nelle scene più concitate, per raccontare una variazione sul tema lovecraftiano, affrontandolo da una prospettiva latente nei racconti di Lovecraft, quella sessuale. Con frasi brevi, secche, Fager descrive un orrore non controllabile, che affonda le sue radici nel tempo e nelle persone. Molti sono consapevoli, c'è chi si fa coinvolgere e chi decide di ignorare. Tutti gli altri sono solo vittime sacrificali.

Il viaggio della Nonna: ****
La Nonna deve partire per un viaggio. Janoch e Zami partono per una missione importante: coprire una lunghissima distanza, dalla Svezia alla Serbia, andata e ritorno, per riportare la Nonna a casa. un viaggio raccontato nel dettaglio, tappa per tappa. Fager riesce a convogliare l'ansia, l'urgenza, la paura dei protagonisti, non mostri ma non completamente umani, che si ritrovano ad essere stranieri in terra straniera, in una storia on the road che non annoia, anzi, spinge il lettore ad andare avanti, per capire qualcosa in più sui protagonisti, i loro scopi, le loro tradizioni.

Il desiderio di un uomo distrutto: ***
Una storia riuscita a metà: laddove il lato "terreno" della vicenda viene sviluppato bene (la guerra, gli stenti, la violenza, le vittime innocenti), quello "sovrannaturale" è sviluppato meno ed è relegato a poche pagine e ad un presagio, invece che ad uno sviluppo soddisfacente come nei racconti precedenti.

Per sempre felici ad Östermalm: ***
Una coppia diventata ricca quasi per caso: lo sfarzo, il lifestyle, le compagnie di uno dei quartieri più ricchi. Poi, lui si ammala di una strana febbre, che inizia a cambiarlo fisicamente ma anche mentalmente. Variazione sul tema "cosa saresti disposto a fare per ottenere quello che vuoi?" (soldi, in questo caso), il racconto si rivela essere interessante, con le ultime pagine (e poi le ultime righe) sono di effetto. Il difetto è che la gestazione delle vicende è un filo troppo lunga e ripetitiva. Ormai è chiaro che l'ossessività sottostante le azioni ripetute dei personaggi (quasi in maniera automatica) è una caratteristica dello stile di Fager. Stile veloce, secco, che aiuta a non rendere pesanti parti che in verità sono molto simili tra loro (ma, come si diceva, l'ossessione va descritta in qualche modo, e Fager decide di farlo in modo interessante). Questa volta è un po' troppo: nonostante ci sia un buon bilanciamento tra le varie parti del racconto, in alcuni punti si poteva "tagliare corto".

Il capolavoro della signorina Witt: **
Un racconto eccessivamente lungo che parla di eccessi ma eccede in conservatività quando si tratta di "colpire". L'aspetto lovecraftiano è molto limitato, dà il via alla vicenda ma poi sparisce. L'evoluzione psicologica della protagonista è trascurata: il passaggio dalla My Witt d'inizio racconto a quella di fine racconto è non pervenuto. E' un racconto un po' autocompiaciuto, come la protagonista. Nella parte finale c'è un'omissione voluta che crea suspence ma non trova risvolti chiari.

Frammenti I-IV:
Brevissime scene nella Svezia di Fager, creano - non sempre - un fil rouge tra i racconti e inseriscono il background lovecraftiano. Come a dire: sappiate che accade anche altro nella mia Svezia. Non si può assegnare un voto, ma sono scorci che depongono a favore della raccolta.

[L · Rating 5 out of 5]

"Samlade svenska kulter" är en oblyg buffé av hemskheter, snusk, uråldriga fasor och allt sånt som gör grådaskiga tisdagar och Mellanmjölkssverige lite mer exotiskt. Det är ett frosseri i allt som är kul, läskigt, vidrigt och läckert. Det liknar inte någonting annat av en svensk penna och bara det i sig är en bedrift. Det är omöjligt att inte rekommendera den här helhjärtat till den som tycker att fantastik ibland blir lite väl ursäktande och låter sig späs ut till nån halvurban fantasy eller småövernaturlig thriller. Här ska det slaskas, ätas, knullas, mördas och dansas - allting i ett språk som är rappt skrivet i högt tempo. Novellerna här i är lika oblyga som sina karaktärer. Den här samlingen känns fylld av stundtals nästan lösryckta berättelser som tvingats in mellan samma bokpärmar för att de bara måste delges världen. De kanske inte hänger ihop, men det är bara ett faktum och ingen nackdel. Det är som en smörgåstårta där allt är gott, var för sig, och tillsammans blir det allra minst en unik upplevelse.

Svensk skräcklitteratur kanske har varit lite trögstartad, även om den så klart har funnits. I det kommersiella rampljuset kanske det lossnade först på en innergård i Blackeberg, men med Anders Fagers novellsamling så sätter svensk skräck hälarna i backen och springer flaxande iväg för att visa vad den går för. I den mån någonting kan vara en klassiker efter 12-13 år, det vet jag inte, men den här samlingen är nästintill obligatorisk läsning för den som någon gång undrat hur Lovecrafts tankegods låter på svenska, men med ett par slevar passion och snusk från Clive Barker. Fager vågar också lämna sina berättelser i tid. Det räcker att glänta lite på dörren och sen stänga den igen. Det lämnar mersmak, från första till sista sida.

[Marcus Rubin · Rating 3 out of 5]

Skulle jag beskriva den med ett enda ord skulle det bli ojämn. Många historier är väldigt spännande eller har en nerv i sih men lika många blir bara utdragna och konstiga. Sen har jag, som jag kan se många innan mig, reagerat på det överdrivet mycket förekommande snusket. Det funkar ibland men till slut kändes det som att det kom in i varje berättelse och då tappar historierna både fart och rytm.
Med det sagt så gillar jag upplägget och idén. Fragmenten knyter ihop det bra med tidigare eller kommande historier och som helhet knyts det ihop på ett tillfredställande vis.
Jag är glad att jag har läst den men den är kanske inget jag kommer återkomma till.

[Davide Di Tullio · Rating 3 out of 5]

Ammetto che l'autore ha uno stile particolare, molto concitato, che mi ricorda vagamente la prosa di Palahniuk. Come in tutte le raccolte di racconti, ci sono racconti riusciti, altri meno. In generale, c'è una certa tendenza alla prolissità, con grandi premesse che di fatto diventano poi il racconto in se, tutte tese a portarti verso un climax che non è sempre così interessante.
Merita sicuramente la lettura, quanto meno per l'originalità delle impostazione dei racconti e tutto sommato è stata una lettura piacevole, ma se dovessi consigliarlo, non lo metterei in cima alle mie preferenze, senza ombra di dubbio.

[Simon · Rating 3 out of 5]

Skräcknoveller med mer eller mindre uttalad koppling mellan varandra samt anknytning till rollspelet Kult. Ibland är jag förvirrad, ibland äcklad och oftast lämnas jag med en ruggig känsla. Det finns vissa stilistiska grepp som jag kan störa mig på som t.ex. hoppandet mellan tempus, men överlag fungerar Fagers språk. Jag skulle nästan behöva en läsguide till denna bok - kanske får ta och införskaffa gamla Kult? Klart är att idén om ett Sverige fyllt av hemliga sällskap, häxor och Lovecraftianska monster lockar mig!

[C.H. Svedén · Rating 4 out of 5]

Överlag en helt fantastisk bok. Skräck, Lovecraft-romantik, svensk folktro i modern tolkning. Lite ojämn på sina ställen. Några av novellerna tyckte jag var lite långtråkiga och svåra att ta sig igenom. Men sen fanns det andra som höll mig uppe om nätterna för att det var svårt att sluta läsa. En stark fyra!

[Fabian Åhrberg · Rating 5 out of 5]

Svensk cthulhu, presenterat som en novellsamling men egentligen en mosaik. Möjligen lite ojämn kvalitet på delarna men sett til helheten var detta en total fröjd att läsa.
Mystiskt, lite rått och brutalt, lite snuskigt men också en stor portion humor och vad i hela helvetet läste jag nu!
Denna boken passar absolut inte alla men vem fan vill ha en skostorlek...

[Stefano Cucinotta · Rating 2 out of 5]

Che delusione. Un'idea brillante sulla carta, una bella copertina e una casa editrice sempre interessante. Lovecraft nella Svezia del presente... peccato che i racconti siano banalotti, spesso noiosi, scritti con uno stile scialbo, tutto al presente, frammentato, derivativo. Nonostante ami il tema e la confezione sembrasse gustosa, ho fatto una fatica terribile per arrivare alla fine.

[Goran Remborg · Rating 2 out of 5]

Ett trettiotal små berättelser, som tyvärr är ojämna en del riktigt bra en del mindre, de verkar skapa en helhet men det känns inte riktigt att det lyckas. Kanske beroende på att det inte är någon favoritgenre, det där med skräckberättelse

[Tommie Haag · Rating 4 out of 5]

http://www.tomfury.se/wordpress/2013/...

[Jakob Hessius · Rating 2 out of 5]

Inte min typ av bok. Berättelserna är för långrandig, flummiga och utan helt slut, precis som boken i helhet!

[Magdalena · Rating 4 out of 5]

En modern, nydanande svensk skräckklassiker, både otäck och lockande.

[Jenny Andersson · Rating 5 out of 5]

Jobbat på denna länge, men hittade tillslut ljudböckerna så då gick de allt undan, riktigt bra skräck, ser fram emot att läsa på fortsättningarna!

[Sigurðr · Rating 3 out of 5]

★★★ ½

[Mohamud]

Bbnln

[Agneta Lind · Rating 1 out of 5]

Språket i denna passar inte mig alls. Efter ca 100 sidor ger jag upp. Dessa ständigt korta meningar stör mig.

[Joachim · Rating 5 out of 5]

I didn't think it could be done. Mythos and mythos-like stories in Swedish? But it could be done and is sooo much better than most other mythos-stories out there. I am super impressed! Many thanks!