För femton år sedan tog Martin Norberg de första professionella bilderna på Broder Daniel under en blöt natt i hans studio. Bland resultatet fanns den famösa nakenbilden som strax därefter publicerades i Nöjesguiden och bidrog till att ge bandet sitt efterhängsna rykte som desperadorockare. Sedan dess har Martin följt dem i spåren, tagit bilderna till två skivomslag och han var med på scenen under gruppens slutgiltiga farväl på festivalen Way Out West i Göteborg sommaren 2008.
Fotografierna i den här boken berättar historien om hur ett gäng tonåringar blev ett av Sveriges genom tiderna mest hatade, älskade och kanske även viktigaste rockband. Klas Ekman, som var med och gjorde den 18 sidor långa intervjun med Broder Daniel i Sonic 2001, har träffat gruppmedlemmarna under hösten och fått en massa nya historier och kommentarer. Vägen går via kaotiska spelningar och Fucking Åmål-genombrottet till den stora comebacken med Cruel Town, det som kom att bli Broder Daniels sista album, och det tragiska slutet. Och hur de, utan att själva riktigt veta hur det gick till, startade en helt egen subkultur längs vägen.
Broder Daniel bildades redan under högstadietiden, som ett sätt för Henrik Berggren att hitta alternativa vänner på den annars ganska snobbiga överklasskolan. När Håkan Hellström fick frågan om att vara trummis i bandet funderade han mycket på om Håkan "var indie eller inte". Någonstans handlade det under denna tid inte om musiken, utan om allt runt omkring. Ett sätt att få ut känslor, en gemenskap till varandra och något att hålla fast vid. "Han sa att han hatade allt och alla, särskilt snobbiga människor", säger Håkan om första gången han träffade Henrik. Många år senare i en intervju sa någon av medlemmarna att "Vi vill att alla ska hata oss, så att vi kan må ännu sämre och skriva ännu mer självömkande låtar". Den tonårsdepp som speglas i många av deras låtar kommer dock samtidigt med något slags hopp, någonting gömt bakom texter och musik känns helt rätt. Världens sämsta, alternativt bästa band. Det "står och faller lite på Henriks falska sångröst, antingen älskar man den eller så hatar man den". För många var Broder Daniel ett provocerande band men efter Fucking Åmål blev det en helt annan grej, från att ha haft en liten skara trogna fans växte det nu fram en helt ny subkultur.
Lyssnade på "No time for us" sista sidorna, eftersom Broder Daniel bara rullade från Spotify kom den väldigt lägligt. Broder Daniels sista konsert, som ett minne och en hyllning till Anders Göthberg och ett ordentligt avslut av ett kapitel i deras liv. Konserten ägde rum på Way Out West och avslutades med att Henrik Berggren framförde en akustisk version av "No time for us" innan BD klev av scenen för gott. "Det kändes inte rätt att fortsätta Broder Daniel utan Anders".
Väldigt bra och intressant bok speciellt om man är intresserad av BD eller bara allmänt av svensk musik. Men även för andra så skulle jag säga att boken är läsvärd då historien om BD är allmänt intressant och spännande. Är själv ett stort BD fan så därav kanske betyget inte är jätte objektivt.
Helt OK bok, sorglig på sina ställen (vilket den bör eftersom det är BD), ska man ha en bok att fördriva tiden med så passar denna bra annars är det inte mycket att hänga i granen.