"Gråten utlöste applåder, men den här gången räckte det inte till. Kören fortsatte, lät alltmer otålig, någon skrattade, alla ville veta vad som skulle hända, det var som ett rus, en urladdning, en extas, det var så här det kändes när man klämde tissar under pärttaket nere vid ån. Och till sist gjorde Måsskiten det han var bäst på - han gjorde precis som de sju pojkarna befallde."
Vissa minnen försvinner aldrig utan äter sig inåt, krälar som maskar i själen. Kasper är 23 år och jobbar som truckförare i lagret i en korvfabrik i Österbotten. Kaspers flickvän Lina går ännu i skolan och bor hemma med sin olyckliga pappa och sin mamma som blivit sjuk av sin tro på Gud. Lina vill få Kasper med till kyrkan men han är skeptisk: "Vad hade Lina sagt till dem om honom? Att han var religiös precis som de, men så i skåpet med sin tro att han under två års tid inte vågat komma till kyrkan en enda gång?"
Det är en roman som luktar av tvåtaktsbensin, av de sista dagarna före semestern, av den första riktiga kärleken. Men den handlar också om förträngda barndomsminnen, om hemligheter och om skuldkänslorna som människorna i sin otillräcklighet hamrar in i varandra.
Kaj Korkea-Aho (s. 1983) on tuttu radiosta, tv:stä ja musiikkimaailmasta. Opiskellessaan maisteriksi Turussa hän elätti itsensä radiokoomikkona sekä tv-juontajana ja -käsikirjoittajana. Nyt Korkea-aho on toimitusjohtaja pienessä lystikkäässä yhtiössä, joka tuottaa tiedotusvälineille hullutuksia. Katso minuun pienehen (Se till mig som liten är), Korkea-ahon esikoisromaani palkittiin Söderströmsin kirjoituskilpailussa ja se ilmestyi sekä ruotsiksi että suomeksi syksyllä 2009.
Done with this just in time for our written assignment
(Added:) (SPOILERS AHEAD IF U DIDNT GET THAT) !!
Reasons why I don't like the main character :
- v aggressive, u have issues boi, get u some anger management - basically sexually assaulted Lina ,, doesn't matter that she was ur fiancé,, she seemed unsure -> u still dicked her down, bc u were so horny u couldn't 'stop ' or 'control ' urself, like ???? No excuse dude - didn't respect her opinions - basically the Nice Guy™ ,, like u think u r a good guy but like u r not ,, thinks he's entitled to things - cheated on his gf ,, bc he was "drunk and he wasn't getting any" bc Lina wasn't putting out,, dude,, also I'm no advocate against cheating or whatever like I don't feel strongly about that subject but like being dishonest is a problem!! Like he just didn't tell her, that's what bothers me ?? Like u lying asshole ,, also the whole "he had an urge and like its natural and all men have to have sex and it's somehow ok bc he's a guy like has no will power?? And he felt guilty, so what!!?? Dude Come on - was a bully , like sure he didn't start anything but he went along with it and LIKED IT fucking d-bag - like I get that he probably had ptsd or something else and like mental health issues bc he accidentally killed his sister (and later Lina) but IT DOES NOT EXCUSE ANY OF HIS FUCKING BEHAVIOR,, just bc u r sick doesn't mean u get to be an asshole ? ?? - bad son , bad friend, bad bf, - what is there to like about him?? - v unsympathetic character
Bye
This entire review has been hidden because of spoilers.
Tykkäsin tästä enemmän kuin mitä uskoinkaan, mikä on sinänsä hassua ku tykkään nii paljon Korkea-ahon kirjoitustyylistä. Jotenkin tän kirjan hahmot tuntui tosi todellisilta ja Österbottenin pikkukylä miljöönä oli sopivan creepy tälle tarinalle. Uskonto teemana oli supermielenkiintoinen ja loppu jätti mut surulliseks ja vähän ahdistuneeks, mikä lienee tarkoituskin. Tää ois täydellistä syyslukemista (mutta sopi tähän harmaaseen maaliskuuhunkin)!!
Denna bok följde mig även när jag inte läste den. Jag hade svårt att lägga ifrån mig boken, samtidigt som jag hela tiden hade en obehaglig känsla av att jag inte ville veta vad som skulle hända härnäst. På ett bra sätt! I slutet undrade jag vet det egentligen var som blivit galen, och av vad. En läsupplevelse jag kommer bära med mig länge.
This book destroyed not only me, but also my soul. It is a very good book, and a pretty accurate depiction of life here in Ostrobothnia (at least I can relate to it pretty well), but you can't end a book like that! I can't remember if I actually cried, but at least felt like it.
Very creepy and disturbing. Description of Ostrobotnia is very accurate, and the way the book handles religious themes is very unsettling and satisfying. The story first proceeds slowly in a doomy sort of way for a long time, but when the action does pick up as the kafkaesque finale approaches, I think it loses something of the slow and steady suspense that the beginning of the book has. I felt almost a bit violated! "This is a slow book! What's happening, you freak??????". Also for me it lost some realism when "shit really hit the fan"... It was still good tho! Would recommend! I love Korkea-aho's writing, and this book is no exception, but the other ones I've read felt a bit more consistent (maybe because this one was his debut!)
This entire review has been hidden because of spoilers.
En känsla av obehag följde mig genom hela Se till mig som liten är, något jag minns att hände med Gräset är mörkare på andra sidan också. Som vanligt tycker jag att sättet Kaj skriver på är fantastiskt. Fast handlingen var jätteintressant så kändes det som om något fattades – kanske att jag skulle ha velat att hela grejen med det röda ögat skulle ha fått utvecklas mer innan vi fick svaret och boken plötsligt tog slut. Måste erkänna att jag inte riktigt förstod mig på epilogen.
Ett verk som värker. Jag hade ingen aning om vad den här boken skulle handla om och blev ändå på något sätt positivt överraskad. Det blev en resa genom förälskelse, förändring och förlust. Jag brukar hata tvära svängar i intrigen, särskilt olyckliga sådana, men i den här romanen blir de självklara. Fenomenala språkmålningar på de sista sidorna. Varför har jag inte läst den här tidigare?
Första boken jag läst av Kaj Korkea-aho (finally), varit på ”want to read” listan många år. Helt okej läsning, hade nog högre förväntningar. En bok man vill fortsätta läsa för att få svar på frågor. Slutet lämnade mig på något sätt paff och jag skulle gärna ha läst en fortsättning - vad hände sedan? Trots allt vågar jag rekommendera boken!
Tää oli ihan mielenkiintoinen kertomus miten lestadiolaisuus vaikuttaa ihmisten elämään, mutta loppu lähti sellaisille kierroksille että vei fiilikset ihan kokonaan
Mielenkiintoisella ongelmanasettelulla liikkeelle lähtenyt kirja. Tarinan mittakaava kuitenkin pieneni hassusti loppua kohti niin, että kiinnostavien ongelmien pohtiminen jäi vähemmälle, ja tilaa sai jotenkin suhteettoman dramaattinen yllätyskäänne. Ei huono, mutta vähäsen esikoiskirjamainen, mikä nyt esikoiskirjalta on ymmärrettävääkin.
Odotin pitäväni tästä kirjasta paljon enemmän kuin lopulta pidinkään. Mielipiteeni kyllä ehti vaihtumaan monen monta kertaa tarinan aikana, kun suhtautumiseni päähenkilöön muuttui lennosta riippuen hänen kunkin hetken olemisestaan. Sinällään ihan todella hyvää työtä Kaj Korkea-aholta! Uskonto on nykyään vähän arka puheenaihe, ja jouduin tekemään tosissani töitä, että ymmärtäisin terävien mielipiteiden olevan hahmon, ei kirjailijan omia. Tuntui vaikealta olla tuomitsematta, halusin niin. Tällä tarinalla oli selkeä päätös, ihailin dramatiaa ja juonen kuljetusta, mutta en silti voinut pitää kirjasta. Tunnelmat ovat ristiriitaiset.
Miten ihmeessä multa on mennyt Kaj Korkea-aho ihan ohi?! No, nyt tilannetta on korjattu kahdella kolmesta kirjasta ja ehdottomasti lukulistalla on myös Paha kirja, kunhan sen käsiini saan. Tämä esikoiskirja on hieno aloitus, vaikka tokikaan ei ota ihan niin selvästi niskalenkkiä lukijasta kuin Korkea-ahon seuraava Tummempaa tuolla puolen. Kuitenkin tässä heti ensimmäisessäkin kirjassaan Korkea-aho "näyttää kyntensä" kirjoittamisen saralla ja tarina vetää mukanaan. Ahdistuksen kuvaaminen on ... no, todella ahdistavaa luettavaa. Huimaa. Kokonaisuutena ahdistava ja synkkä kirja, jossa ilo pilkahtelee kitsaasti ja loppu on surkea. Siksi onkin hämmentävää, että kirja on silti kirjana hyvä.
Pidin Korkea-ahon muista teoksista, joten luin tämänkin. Täytyy sanoa, että pidin niistä muista enemmän. Tässä esikoisessa on seuraajiensa kanssa paljon samanlaista tematiikkaa ja kiinnostavaa, jännitteistä kerrontaa, mutta jokin ei nyt ihan täysin kohdannut minun ja kirjan välillä. Ehkä liikaa ja liian löyhästi yhteen koottuja aineksia? Henkilöitä, joista ei saanut oikein otetta?
Ps. Sisältää ehkä niljaisimman ja hyytävimmän matoihin liittyvän kohtauksen, jonka muistan lukeneeni! (Tämä lienee ansio)
Pidin Gräset är mörkare på andra sidan -kirjasta, joten tämä Korkea-ahon esikoinen piti tietysti myös lukea. Samantyylisiä teemoja tämäkin pyörittelee. Pohjanmaalla ollaan, siinä sitten sivutaan syyllisyyttä, salaisuuksia, tukahdutettuja muistoja ja kuolemaa. Jännä juttu, kaikin puolin.
Tässä teoksessa oli hyvä, intensiivinen alku. Sitten alkoi häiritä se, kuinka jokainen luku lopetettiin dekkarimaiseen koukkuun. Ja lopua kohti tarina meni melko lailla överiksi dramaattisuudessaan, mikä laski lopullisten tähtien määrän kahteen. Kyllä neljä kuolemaa on sentään liikaa yhden saaristolaisnuorukaisen elämään.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Olihan tämä jännä. Ehkä lopulta lupasi enemmän kuin antoi, tai ainakin ilmeisin tulkinta jutun juonesta oli vähän antikliimaksi (vaikka mitään tarkkaa selitystä ei annettu eli muunkinlaisille tulkinnoille jää tilaa), mutta hyvin piti otteessaan kuitenkin. Ehkä 3,5 tähteä olisi sopivin arvio, mutta pyöristetään neljään kun oli esikoinen.
Korkea-ahos debutroman är verkligen en läsvärd bok som är välskriven, har bra karaktärsutveckling och ett överraskande slut. Finlandssvensk skönlitteratur som bäst!
Hyvä tarina mutta liikaa ympätty samaan kirjaan Myös loppu oli pettymys. Edelleen ihmettelen mistä olen saanut vinkin kirjasta kun se kotona ikuisuuspinossa odotti lomaa.
Oivallinen kirjailija ja sujuvaa, hienoa kerrontaa, mutta kirja oli todella ahdistava ja jätti inhottavan tunteen, mikä varmaan oli loppujen lopuksi tarkoituskin.