Monster

by Micael Dahlén

Sie haben Menschen vergiftet, erschossen oder mit ihren eigenen Händen umgebracht. Sie haben ihre Opfer zerstückelt, vergraben oder verspeist. Charles Manson, Issei Sagawa, Dorothea Puente, Peter Lundin und Wayne Lo sind kaltblütige Mörder. Aus ihren Taten machen sie noch dazu ein Mordsgeschäft. Als »Ikonen des Horrors« verkaufen sie »Murderabilia«, laden zu kostspieligen Interviews oder versteigern Marathonsex. Micael Dahlén, schwedischer Wirtschaftsprofessor mit Kultstatus, hat sich in ihren Bannkreis begeben und fünf »Monster« hautnah erlebt. Ein schonungsloses Buch über die Faszination des Bösen und eine ekelerregende Wahrheit über die Welt, in der wir leben.

Genres: Nonfiction, True Crime, Crime, Swedish Literature, Horror, Biography, Scandinavian Literature

154 pages, ebook

First published January 1, 2011

Reviews

[Nanci Svensson · Rating 1 out of 5]

This book is a poorly written piece of "non fiction" where the author mixes vulgar Darwinism, moral panic and idiotic speculations on murder; any attempt at analysis is burdened by the fact that the author apparently knows very little about a)pop culture, b) psychiatry, c) what his very own research suggests & d) that new frightening thing, the "Internet".

[Leo · Rating 2 out of 5]

Didn't quite know what to expect when picking this book up but was feeling to read something a little bit darker then the books I've read recently. Didn't find anything interesting with the book.

[Leo Horovitz · Rating 3 out of 5]

Dahlén ger läsaren en kortfattad inblick i fem utvalda mördare (eller i ett fall, en sektledare som gav order om mord). Redogörelserna för de enskilda mördarna och deras historia är mycket kortfattade och ger ingen särskilt mycket djupare insikt än den som kan fås genom att läsa Wikipedia-artiklar om detsamma, i ett fall kände jag mig också tvungen att gå till Wikipedia för att få bättre insikt i omständigheterna som ledde till att ett av fallen, japanen Issei Sagawa, är en fri man, en omständighet som Dahlén borde ha beskrivit bättre i boken. Liknande exempel gällande bokens brister är för många att ta upp, gång på gång känner jag att jag i stort sett inte har läst något mer än en lite längre tidningsartikel om en mördare fast med ett mindre fokus på själva mördaren och dennes brott fast med desto större inblick i författarens egen psykologiska process då denne möter och funderar kring mördarna. Nu ligger uppenbarligen fokus i boken inte på att genomföra några detaljerade analyser av dessa utvalda mördare, istället får de snarast utgöra exempel på fenomenet mord och framför allt vår fascination av detta. Där gör Dahlén ett bättre jobb, men är dock alltför ytlig för att jag ska kunna se boken som mer än en snabbläst och underhållande inblick seriemördare och deras rockstjärnestatus. Följaktligen måste jag ge boken ett hyfsat betyg: underhållande läsning som dessvärre är varken vidare välskriven eller bidrar med någon särskilt intressant analys. Den blir snarare till ett personligt reportage kring författarens egen fascination, nästan besatthet, vid dessa mördare och en uppgörelse med denna fascination, med vilken Dahlén uppenbarligen inte känner sig bekväm. Boken är läsvärd och inte alls dålig, men inte heller en text som jag känner mig särskilt benägen att rekommendera annat än till den som redan är intresserad av ämnet och gärna vill läsa allt som finns skrivet om det. Snabbläst är den definitivt så risken för bortslösad tid är minimal, mer än så är jag inte villig att säga om boken, den är helt enkelt inte intressant nog att förtjäna min uppmärksamhet längre.

[Lina Blank · Rating 4 out of 5]

Gav mig verkligen en tankeställare kring den mest förbjudna mänskliga handlingen, och mänsklighetens fascination av den. Mördare utgör miljardindustrier och blir upphöjda som övermänniskor, får idolstatus och fanklubbar. Väldigt intressant!

[Wilma Fahlén · Rating 3 out of 5]

Överlag en bra, intressant och snabbläst bok! Kul att läsa då författaren själv har genomfört intervjuer med rätt stora namn inom ”mord”, varav kändisskap baserat på mord är hela bokens tema. Betyget dras dock ner från fyra stjärnor till tre då andra halvan av boken bestod av reflektioner från författaren som ibland kändes lite långrandiga, om än relevanta och intressanta.

[Samu · Rating 2 out of 5]

Something about this book and the way it is written is insanely perverse. And not in a good way. Also, the writer gets a death threat and states that "of course most people don't receive death threats like I do but if they did, they would just get used to them and the threats would become the new normal". Hmm. Just wondering, should we ask all those women who do get them every time they say anything at all online that some guy finds offensive? Micael Dahlen is of course a man (his own words) so I suppose he wouldn't have heard about that.

That last statement is sarcasm.

Then again, who am I to judge? I just read a book about people who are fascinated by serial killers because I am, well, fascinated by serial killers.

[Gabriel · Rating 3 out of 5]

Denna tog evigheter att läsa p.g.a. att den är typ skriven som en fakta/dokumentär/biografi bok och jag pallar bara inte läsa såna böcker, trots intressant innehåll.

Anyway... Micael tar upp intressanta punkter i boken, men jag kan inte riktigt hålla med honom att mord är det absolut värsta en människa kan göra. Att mörda någon sätter den mördades bekanta i sorg, men att på andra sätt tortera och skada en person anser jag är värre. För den personen i fråga blir också påverkad.

Sen att mord, av någon anledning, är en grej av allt i världen som det finns mest "fans" utav har han rätt i. Att det är det vi ser mest utav dagligen. Att det på nått sätt skapar en penga-galen industri. Det har han helt rätt i, och det har jag aldrig tänkt på tidigare just för att jag har sett det dagligen i hela mitt liv. Det är en del av våran vardag att vi inte tänker så jättemycket på det. Det är ingen shockfaktor som det kanske var för 100-ish år sedan.

Intressant läsning som fick mig att tänka till lite. Även om man inte vill så kan man inte rå för att vilja få reda på detaljer om mördare, trots att det är så hemskt.

[Madeleine Ceder · Rating 2 out of 5]

Den här boken gör sig bra som ljudbok - i bakgrunden medan en diskar eller är på väg till jobbet och vill ha något matigare än musik men som ändå inte kräver full (eller speciellt mycket) koncentration. Dahlén skriver om hur det är att vara obotligt intresserad av mördare och bjuder visserligen på självinsikt om sin okritiska besatthet, men boken är överhängande deskriptiv (och tyvärr inte alltid så välskriven) och saknar en djupare analys vilket gör att den mer känns som en monolog från ett fan än en kritisk granskning av ett fenomen. Redogörelsen av hans intervjuer med mördarna är oorganiserade och fattiga, vilket delvis vägs upp för i andra halvan av boken då han (inte heller särskilt djupt) går igenom sina teorier om mördare som übermensch och alla människors inre mördare. Lågt betyg pga bristande djup, även om hans funderingar kring varför människor intresserar sig för mördare var underhållande för stunden.

[Elinore · Rating 1 out of 5]

Läste denna bok då jag trodde att den skulle handla om olika seriemördare rätt igenom.
Visst fanns dessa kapitel, kände obehag när jag läste om Issei Sagawa. Men hela boken kändes ändå som Micaels biografi om sina träffar med seriemördare.
Ville veta mer om de 5 seriemördarna istället för att läsa om författarens tankar på mord.
Tror att Micaels tankar var mest obehagliga.
Vill man läsa om olika seriemördare så välj en annan bok.

[Minna · Rating 1 out of 5]

It is like Almost Famous but with murderers. It claims to explore human fascination with killing and death, but does not go much beyond just confirming it as a fact. I was mildly diverted by his vampire comparisons and obligatory Nietzschean musings, while the rest of the book just felt like light gonzo journalism.

[Simona · Rating 1 out of 5]

Ich hab in letzter Zeit ein so schlecht geschribenes und so dummes Buch nicht gelesen.
Also der Autor - ein Professor - hat sich entschieden, mit fünf berühmten Mördern Gespräche zu führen, um herauszufinden, was diese motiviert hat bzw. welche Ursachen für die Ausführung von solchen grausamen Taten geben könnte. Das heißt, er sollte diese Gründe untersuchen aber letztendlich gab es nur doofe Spekulationonen über die Morde.

Ich habe erwartet, dass die Gespräche mit den Befragten etwa tiefer gegangen wären und die psychologischen Aspekte untersucht würden oder mindestens mehr als drei Sätzen diesen gewidmet würden. Sowas gibt es leider nicht und das ganze Buch (außer seiner eigenen Experimente) war sozusagen eine Sammlung von verschiedenen Berichterstattungen, Artikeln, Büchern usw. Also ich stelle mich immer wieder die Frage, wieso der Autor sich überhaupt die Mühe gegeben hat, sich mit diesen Menschen ja zu unterhalten und dabei sowohl Geld als auch Zeit zu verschwenden, wenn alles, was im Buch steht, durch eine Recherche erreichbar ist.

Der Autor hat immer wieder dasselbe wiederholt - sogar dieselben Sätzen und das fand ich auch völlich irritierend. Er hat immer wieder betonnt, wie schwer es ist, sich mit diesen fünf Menschen zu treffen und wie er sozusagen Glück gehabt hat, dass sie ihn quasi ausgewählt haben - ganz unnötig...

Ich persönlich wusste gar nichts von den im Buch beschriebenen Fällen, also das war das einzige Ding, das ich positiv beurteilen kann - ich musste nicht nachrecherchieren, was sie getan haben usw. Aber mir haben die langen Beschreibungen von der Ausstattung der Gefängniszellen und solche unwichtige Dinge ziemlich viel gestört sowie die detailierte Abblidung, welche Körperteil wann gegessen wurde...

Ich würde nie jemandem dieses Buch empfehlen.

[Booknookie · Rating 1 out of 5]

You can read more of my reviews at my blog The Book Chick.

In Monster, written by the Swedish professor Micael Dahlén, you meet five of the world's most famous murderers. Micael has interviewed and investigated their fascination about murder, blood and horror.

I was expecting a more fact based book with the mere details of the horrors these killers has committed. More focus on the interviews and Micaels thoughts around it. But it is in reality much more philosophical than I think a true crime, nonfiction book should be. I wanted facts as we know it, based on evidence and knowledge. Maybe some theories but not chapter after chapter about murder and its effect on the normal mind, society and theoretical thoughts about it all.

It is mostly my fault really. I did not read the synopsis carefully enough. If I did I should have realized that even though it goes under the true crime banner, it is also a lot more philosophical about the world we live in. A world about blood and death, money, love and celebrity.

I cannot find that this book has been translated to English yet. And if it ever will be, I do think you will find other books out there more rewarding than this one. It was a nice break from all the other books I read lately and short enough to start again from my reading slum. So points for that.

[Matilda Persson · Rating 3 out of 5]

Jag känner mig lite kluven i min recension av Monster. På ett sätt är det en intressant bok men om man läser boken baserad på baksidestexten så kommer man att bli besviken. Monster är egentligen inte en bok om vad som pratades om i mötet mellan Micael och olika mördare (vilket man antagligen hade förväntat sig). Istället känns det som en bok om Micael, hans besatthet av mördare och hur hans tankar förändrats efter dessa möten. I vissa fall känns det snarast som att han skryter om att han träffat dessa personer. Han skriver uttryckligen ”med ett behov av att berätta för någon, för alla. Jag vill imponera på alla”. Och det är lite den känslan jag får. Vilka frågor ställde han till Manson? Vad pratade han och Wayne om? Det får inte riktigt läsaren veta. Istället handlar boken om murderabilia och fans till dessa mördare. Och Micael har träffat dem. Ge mig en transkribering av samtalen and I’m all for it. Istället fick jag en faktabok och studier om människans syn på mördare. Det hade inte Micael behövt träffa fem mördare för att skriva. Så jag känner mig kluven. Boken var intressant men det var inte riktigt de ingredienserna som stod på menyn när jag beställde in maten.

[Allu · Rating 4 out of 5]

Tartuin kirjaan tietämättä siitä alunperin oikein mitään, ja yllätyin positiivisesti. Vaikka kirjailijan teoretisointi on mielestäni kaukana arkijärjestä ja yksinkertaisista totuuksista siitä, millaisena ihmisluontoa voi pitää, oli teksti silti mukaanstatempaavaa ja virkistävää. En tiennyt kirjassa esitellyistä murhaajista kuin korkeintaan tappajien nimet, jolloin tästä sai enemmän irti: uskon, ettei kirja tarjoa paljoakaan uutta ihmiselle joka tietää tapauksista jo kaiken. Pidin myös kirjan tutkivan journalistisesta tyylistä, jota oltiin sekoitettu kaunokirjalliseen narratiivimaisuuteen - tyyli piti otteessaan ja maalaili hyvin mielikuvia tutkijan matkasta sarjamurhaajan pesäpaikasta toiseen. Kirjan loppuosa oli sen heikointa antia ja monet kirjailijan teorioista tuntuivat kaukaa haetuilta, mutta periaatteessa ärtymisen tunteetkin kertovat kirjailijan vain onnistuneen tehtävässään vähän ravistella konventioita.

Vahva suositus niille, joita sarjamurhaajat kiinnostaa, mutta jotka eivät vielä ole päässeet tutustumaan kirjan tapauksiin kuin korkeintaan pintapuolisesti.

[Rebecka Nyman · Rating 4 out of 5]

Jag som alltid har fascinerats av blod och mördare blev glad när jag fick denna av min syster i julklapp. Det var spännande att få veta mer om dessa kända mördare, jag hade dock önskat ännu djupare och ännu mer information. Intressant var det i alla fall och det var även intressant att få ta del av undersökningar Micael Dahlén och andra gjort för att få kunskap och slutsatser om varför det är så fascinerande för oss människor att få veta mer om de som mördat.

[O* · Rating 3 out of 5]

Intressant bok som trots det ger en aningen bitter eftersmak. Om Dahlén tycker att det är fel att dessa hemska massmördare får uppmärksamhet, varför profiterar han i så fall själv på det? Jag accepterar hans reflektion över detta i slutet - hur han själv känner deras karisma och känner sig påverkad etc - men blir kanske inte helt överbevisad ändå.

[Simon · Rating 4 out of 5]

I read this in spurts but I still enjoyed it thoroughly. A thought-provoking read with insights into why we humans obsess so much around murder and the monsters who perpetuate them.

[Victoria · Rating 4 out of 5]

3,5 ⭐️

[Chloe · Rating 2 out of 5]

Ihan ok.
Pohdiskelee sitä miten murha voi tehdä ihmisestä maailmankuulun julkkiksen.
Toistaa aika paljon itseään, mutta sisältää ihan mielenkiintoisia ajatuksia.

[jecho ☆ · Rating 4 out of 5]

never consuming true crime of any form again💀🙏

[Conandrea · Rating 3 out of 5]

Blodpåsen "Monster" av ekonomiprofessorn Micael Dahlén. Ledordet för boken är kort och gott seriemördare. Den består främst av fem ganska trevliga presentationer och intervjuer med vår tids kanske mest kända seriemördare. Vi bjuds på fika med den japanske kannibalen Issei Sagawa som helst sonika käkade upp sin kvinnliga kurskamrat; vi får träffa den självbelåtna giftmörderskan Dorothea Puente; det samkvämas med skolmassakerns original gansta Wayne Lo; man får hänga med den bindgalne sektledarn Charles Manson och vi får morsa på mammamördarn tillika tjejtjusarn Peter Lundin. Ganska fina porträtt av skogstokiga mördare i deras egna hemmamiljö, där Dahlén samtidigt försöker gräva i fankulturen kring dem. Han talar med mördarnas hängivna fans & får se nakenbilder å kärleksbrev beundrare skickar till mördarna i fängelset. Lite chockerande är det allt bitvis. Mörkrädd blev jag faktiskt, särskilt av den omåttligt obehagliga japanen, som idag arbetar som matrecensent. Only in Japan! :O

Men varför intresserar sig en ekonomiprofessor för dessa mångmördare? Frågan känns faktiskt riktigt befogad. Även om jag verkligen uppskattar det charmigt skrivna avsnittet om kannibalen Issei's mustiga flerdagsmiddag eller att porträttet av Charles Manson känns så levande att man nästan glor själv in i sektledarns ögon, så kvarstår ändå frågan - vad är poängen med den här boken?

Den känns så... sensationell. Lite som att googla wikipedia på respektive mördare & sedan kombinera det med en drös intervjuer på Youtube, liksom för att gotta sig. Eller ska vi likna det vid snabbmat? Man får sitt behov stillat, men efteråt känner man sig ganska däst & inte ett dugg fräsch. Jag känner att jag inte vet så mkt mer om vare sig dessa mördare eller de bakomliggande strukturen kring den absurda idoldyrkan en känd mördare otvivelaktigt får. Dahlén dedikerar visserligen nästan en tredjedel av boken i något slags halvtappert försök att analysera popkulturens mördarglam men jag lämnades helt oupplyst. Den delen av boken var tyvärr allra tråkigast - jag skummade igenom den.

Eller som min vän Sofia sa: "Det är märkligt att skriva en bok om att det är märkligt att det skrivs böcker om seriemördare".

Så vad säger man? Första delen av boken: Yay! Andra delen: nay.

[Jenni · Rating 5 out of 5]

Kirja kertoo viidestä ihmisestä jotka ovat murhanneet ihmisiä. Kirja on oma elämän kerran ja romaanin välimuoto (en tiedä miten tämä kirja tulisi kategorioida). Kirjassa on yhdistetty sekä kirjoittajan omia mietteitä murhaajista ja siitä miten heistä ajatellaan sekä murhaajien ja heidän faniensa tarinoita.

Vaikka kirjassa saatetaan siirtyä seuraavassa lauseessa vankilan muurien sisältä kirjoittajan kotiin ei kirja tunnu töksähtävän paikasta toiseen vaan siirtyminen on hallittu ja lukija ei sekaannu tässä kohtaa.

Book tells five people who has murdered someone. Book is autobiography and novel mix (I don't know how to category this book). In the book has mixed writer's own opinions about murderes and the stories of the murderers and their fans.

The book you could read from one sentence conversation between writer and muderer and in the next sentence writer's own thought's at his house. Eaven the switch could be this fast it's still easy and reader don't lose the point of the chapter.

Kirjan lopussa oli kirjoittajan omia mietteitä kirjoitusprosessista sekä kiitokset henkilöille jotka olivat mahdollistaneet kirjan kirjoittamisen sekä tukeneet kirjailijaa kirjoitusprosessin aikana.

At the end of the book was writers own thoughts about writing process and thanks to the persons who helped him to write this book and supported him during the writing process.

[Džana Doo · Rating 2 out of 5]

I have to admit that I am disappointed. When I found out about this book I was excited because I thought that the book was going to focus on Dahlén's interviews; that the book was going to be interesting and packed with new information. Instead it contained long descriptions about the murders and well-known facts. I understand that it is very useful to readers who know nothing about the murderers beforehand and want to know more, since it is more interesting to read a book than to read Wikipedia pages (you at least feel smarter, and that is a plus, right...?). Honestly though, I got the same knowledge from looking up information on the net. Many of the words he used were, in my opinion, a little out-of-date and I think he was really repetitive with some sentences and assumptions. Some of his theories and thoughts actually were interesting though, so I would recommend this book to people who do not know a lot about true crime but would like to get started. He actually picked a great variety of people to interview! Overall the book was not for me but I am still glad I read it and I think someone else would appreciate it more than I did.

[Sonya Sonya · Rating 5 out of 5]

This book was a lot of fun to read! Very cute descriptions of the people he met, at times it felt like I was there with them. I read it in the minutes between classes, a few pages each day until I finally finished it today.
It's not a book you read to learn more about murder. It's not a book you read to get a full analysis of the situation. It's a book you read because you've experienced the same, you've had those feelings of disgust turn into fascination. The book lets you escape for a little while - go on a magical journey to visit some well-known murderers. Do the thing you've dreamt about doing, without actually doing it. Which is ironic because a large part of the book talks about just that.

[frkvinter · Rating 2 out of 5]

True rating 1.5

-
This just feels like some dude fanboying for 235 pages. He frequently mentions how special he is for meeting these serialkillers, for sharing meals with them, eventhough hes not "a hot woman" and "visitation is such a hassle" for them. The environment descriptions take up more space than the murders and theres just a feeling of bragging throughout the whole book. Some things, like how one of them isnt in prison, he doesnt event mention. I skimmed through the last part of it.

The part about his own research saves this book from the one star rating.

I do not recommend.

[Elin · Rating 1 out of 5]

This book is so badly written I couldn't waste more of my time reading it. The longest sentences ever. And the descriptions were lazy and overly dramatic. The author wrote about how bad it was that people used the murders to get attention while doing the same thing himself. I was interested in the people of knowing how someone got so messed up that they kill another humanbeing. Did this book answere that question? No, not even that.

[Marie Bergman · Rating 3 out of 5]

I read this book for the interviews with the world famous killers, conducted by the authour. But the interviews were actually the least interesting about this book. They were short and kind of lame. The latter part of the book was way better. It was about people's views on killers and killing, and different experiments about what we actually think about killers (spoiler alert: we don't hate then as much as we think we should do...) all in all, interesting and absolutely worth a read.

[Ell Eastwood · Rating 2 out of 5]

I enjoyed this book, because I've always had an interest in serial killers, and so this was right up my alley. However, I'm rating it three because by the end of the book I feel it was more about the author smugly being almost a fanboy to these murderers (because they thought he was "special" enough to talk to), and that greatly lowered my enjoyment of the book.

But the parts about the killers were very interesting!

[Maria Signal Martebo · Rating 4 out of 5]

Mycket ovanlig bok! Skrämmande genomgång av några av världens absolut värsta mördare OCH deras "fan club" och vad som gör att så många är så fascinerade av mördare. Författaren, till vardags ekonomiprofessor på Handels, är själv öppen med sin egen fascination i ämnet och fundersam hur även han "kan trilla dit".
På slutet så kliver "professorn" in och systematiserar ämnet och drivkrafterna bakom denna fascination!

Mycket bra!

[Jenny E. · Rating 4 out of 5]

Interesting writing about murderers: Issei, Dorothea, Peter, Wayne and Charles. Dahlén writes about his encounters with the murderers, how he became fascinated by them and his studies in regards to murder after the encounters. Well worth reading!

Here is my review in Swedish: http://jennyjag.wordpress.com/2012/01...