Hur kan denna bok ha så låg rating här? Den är så himla fint skriven, och så himla ärlig, rak och fin. Den illustrerar verkligen ett typiskt tankemönster hos vem som helst. Meningar som bryts av lite hur som, precis som det ser ut när man tänker och pratar. Jag vet inte riktigt vad som gör att jag älskar denna bok så mycket, att det känns varmt i hjärtat när jag tänker på den. Folk borde bara läsa den, för den är så himla himla fin.
Först och främst vill jag betona hur mycket jag uppskattar den välformulerade skildringen av karaktärernas relation, i synnerhet Filips och Iris. Deras sorger uttrycks i en omsorgsfull, men inte oskyldig, ärlighet gentemot varandra, något som är oerhört rörande.
Vidare vill jag berömma kronologin, som trots sina välmenande rundor fram och tillbaka inte försvårar förståelsen, utan snarare bygger upp spänningen med fler frågeställningar i läsarens sinne.
Även Filips tankegångar är oerhört underhållande. Sättet som hans ovisshet och desperation uttrycks genom språkliga figurer stödjer läsarens koppling och empati till huvudpersonen.
Tyvärr är de övriga karaktärerna, såväl Amanda som alla andra partners oerhört tunna och fungerar mest som utfyllnad utan djupare genomtanke. Detta är naturligtvis svårt att åstadkomma i en kortare bok som denna, men värt att nämna då det tyvärr gör de avsnitten något enformiga.
Sammanfattningsvis en bra bok som låter läsaren dra egna slutsatser om framtiden, samt träffsäkert låter henne relatera till sig själv.
Nej, gillade inte denna boken överhuvudtaget. Karaktärerna är svåra att gilla, boken repeterar fraser om och om igen. Huvudkaraktären Filip är grymt oskön, bra att slutet blev som det blev.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Älskade den här boken! Både för att författaren har skrivit den med ett lite annorlunda grepp (gör den klart mer intressant än många andra böcker) men också för att det är en fin berättelse. Läs den!