Ung Elskov

by Henrik Pontoppidan

Ung älskog, skriven år 1885, är en jylländsk byhistoria, som med grym realism och bitande ironi skildrar de förödande olyckor, som i driftslivet och kärleksdrömmarna åstadkomma i den lantliga kretsen. Pontoppidan har alltid strängt nagelfarit den falska idealiseringen av erotiken, och här ansluter han sig liksom på trots till en gammaldags bondeåskådning, enligt vilken den äktenskapliga lyckan vilar på ordning, arbetsamhet, lugn tillgivenhet och ingalunda på "det fjanteri som kallas för kärleken"

Genres: Nobel Prize

First published January 1, 1885

About the author

Awarded the Nobel Prize in Literature in 1917 "for his authentic descriptions of present-day life in Denmark." (Award shared with Karl Gjellerup.)

Reviews

[Anders Alvunger · Rating 3 out of 5]

Ung älskog (1885) är det första jag läser av danske författaren Henrik Pontoppidan (1857-1943) som mottog delat nobelpris i litteratur 1917. Jag har länge tänkt att läsa hans magnum opus Lycko-Per (1898) som ingår i Danmarks kulturkanon och som relativt nyligen filmatiserades. Tyvärr har jag ännu inte kommit över ett exemplar och därför fick det bli Ung älskog. Trots titelns antydningar är det här ingen buskis utan snarare en finstämd berättelse om unga människors öden i de jylländska skogarna på 1800-talet. Berättaren är Thyssen, en man som nyligen flyttat till skogssamhället för att bistå prosten Hjort i skolundervisningen. Han blir olyckligt förälskad i en svagbegåvad flicka från byn som är dotter till den lokala krogägaren. Efter att fadern gått bort tvingas hon leva ett mycket torftigt liv. Hon får så småningom själv en dotter med en kringresande man. Genom Thyssens ögon får vi följa dotterns uppväxt och det tragiska livsöde hon går till mötes.

Jag har förstått att Pontoppidan var känd för att skriva realism. Det märktes tydligt här. Pontoppidans skildringar av det enkla samhället och dess invånare är råa, osminkade. Slutet på boken är en enda hård livslektion. Det är inte flyktiga sommarromanser som består. Verklig kärlek står på andra grundvalar. En annan flicka från byn som blev bortgift med en man hon inte älskade får ett lyckligt liv till slut. Mannen hon gifte sig med visade sig vara ordningsam och ärlig. En som målade huset vitt redan innan bröllopet och försåg det med ett ordentligt kök.

Pontoppidan låter naturen stå i centrum och han utnyttjar verkligen hela kulissen. ”Av en händelse föll en solstråle rakt in över honom, så att hans höga smärta kristusgestalt framträdde som kringstrålad av en Gloria, vilket också bidrog att göra ögonblicket, mycket högtidligt”. Det är så välskrivet. Dessutom förvånansvärt likt Selma Lagerlöf emellanåt. Både i hur han värnar om bygdelivet och närheten till sagans värld. Redan första kapitlet visar på fantastisk litterär förmåga jag får en bild framför mig av flickan Tuvstarr från John Bauer (1913). Även om språket imponerade på mig blev jag inte överrumplad av berättelsen och den är ganska kort. Jag ger den 3/5.

[Sema Seçkin · Rating 5 out of 5]

Hayatta başımıza nadiren gelebilecek bir olayı yaşamın gerçek sıradanlığından kesinlikle ayırt edilemez şekilde sunan bir roman. Aşk sevap mı günah mı?

[Sezen Yagmur Muderrisoglu · Rating 5 out of 5]

Yapılan betimlemeler anlaşılırdı ve sözcükler özenle seçilmişti. Çevirmenin bu açıdan çok başarılı buldum. Öte yandan yaşanan olaylar çok sıra dışı olmamakla birlikte aşk ile ilgili yapılan değerlendirmeler ilginçti. İnsanı düşünmeye sevk eden karşıt fikirlerden çok keyif aldım, herkese okumasını tavsiye ederim.

[BookLovingLady (deceased Jan. 25, 2023...) · Rating 3 out of 5]

See message 26 of Challenges - Uitdagingen > Herfst 2012 of the Netherlands & Flanders group for a review in Dutch.