Det roliga är att boken, om vi ska gå enligt baksidestexten, egentligen handlar om dess motsats. Det är en bok som jag tror ingen någonsin har väntat på. Boken utgörs av komplicerade och faktiskt helt obegripliga svar på grymt onödiga frågor. Visserligen briljerar författarna men det är snarare med en avsaknad av kunskap, eller åtminstone väl dold kunskap, och huruvida det fakta som presenteras verkligen är fakta går att diskutera. Det är en bok om vardagsmysterier med en löjlig och humoristisk prägel. Men det är så boken är tänkt att vara. Den ska inte vara seriös eller göra någon direkt skillnad i samhället.
Jag gillar Vem är Björn och Vem är Benny. Det är en humoristisk bok som, trots att den till stor del är löjlig, får mig att skratta vid flera tillfällen. Boken är lättläst och avslappnad. Vissa av vardagsmysterierna som de tar upp känns faktiskt som legitima frågor. Jag har länge stört mig på att de aldrig säger hej då på TV och undrat varför man berättar Bellmanhistorier. Gör man det fortfarande förresten? De var jättepopulära historier när jag var liten, vill jag minnas. Det enda tråkiga med Vem är Björn och Vem är Benny är att boken är FÖR oseriös. Jag hade gärna sett denna sköna humor blandat med fakta och källhänvisningar. Jag gillar inte riktigt att toktvivla på allt jag läser då det egentligen inte finns någon anledning till att jag ska göra det.
Det är absolut inte Lindströms bästa, jag föredrar nog det mer seriösa tror jag, men den var inte alls dålig. Tyvärr får det bli en kort recension på boken då jag inte har så fasligt mycket att säga mer än att jag har läst den.