What do you think?
Rate this book
Ingenbarnsland
Hon bankade skiten ur honom. Satt gränsle över hans rygg och skrek: "SAATANAN SIKA", djävulens svin. Hennes armar roterade som små propellrar och piskade mot hans rakade skalle så att fläsket därunder korvade sig. Ilskan inom henne kom ut i kaskader och flätorna flaxade vilt omkring och i vägen. Skoldagen var slut. De andra i klassen stod strösslade här och där. De glodde och gapade, som gäddorna pappa dängde ihjäl med kniven om somrarna.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
Gårdarna är klädda i asfalt, höghusen är av betong och ansiktena hårda som sten. Stället heter Gårdsten. I taggbuskarna finns pantburkar, på gatorna fimpar. Tonåringarna hänger på det halvtomma torget och i trappuppgångarna. Mammas mopp målar råa åttor i snabb takt, våning för våning, sveper runt fyllot som säckat till sömns, hugger mot hörnen och listerna. I taken syns tändarbrända prickar, på väggarna och fönstren snorloskor, snusprillor och sparkmärken.
Ungpundarna kan karate. De har knivar. Papperskorgen på skolgården brinner. Miira håller i en trimmad tändare. Hon sparkar till Vera, som sparkar tillbaka. Skrattar så att tårarna rinner.
Miira är inte som de andra tjejerna i finneklassen. Hon väjer inte för konflikter, vägrar låta någon bestämma över sig och väljer särskild matte när de andra väljer allmän. Hon tänker inte bli trappstädare, utan statsminister eller hjärnkirurg. Miira är född i Sverige. Trots det ses hon som invandrare och måste läsa svenska som andraspråk i skolan.
Eija Hetekivi Olssons omtumlande debut Ingenbarnsland utspelar sig i Gårdsten och Bergsjön på 80-talet. Som en svetslåga skildrar romanen det Sverige som växte fram efter folkhemsåren.
331 pages, Hardcover
First published January 1, 2011
10 people are currently reading
187 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 27 of 27 reviews
March 17, 2022
Handling & story 3a.
Uppläsningen - det var bara för mkt att hantera, en 5a <3
Ergo en 4a!
Uppläsningen - det var bara för mkt att hantera, en 5a <3
Ergo en 4a!
July 19, 2017
#1 Miira
Har både läst och lyssnat på den här boken. Först tyckte jag inte att den var något för mig, en platt story.. men sen växte den. Jag började gilla Miira som står upp för sig själv och vågar säga ifrån. En tjej som inte tänker pressas in i mallen som skapats för tjejer, att vara tysta, timida och låta sig hållas på med och bara ta det. Det är intressant att se hur samvetet växer fram och hur hon vill skapa ett bättre liv för sig. Någon skrev i en recension här på Goodreads att hon ser ner på finnarna. Jag tycker inte att det är det hon gör, hon är bara besviken över att bli särbehandlad, hon känner sig svensk och vill inte stå utanför det svenska samhället som hon fötts in i. Språket är bubblande och författaren läser in boken med skön förortsgöteborgska, en sån som inte riktigt går att utläsa i boken. Tankereplikerna kommer snyggt och trots mycket skit Miira får vara med om så finns det mycket humor, värme och omtänksamhet i henne.
Lite funderingar har jag ändå kvar när boken är slut. Vad är det hon försöker göra uppror mot när det gäller pappan? Hade inte afrikaresan gjort mer intryck på henne? Kommer hon komma in på naturvetarlinjen?
Har både läst och lyssnat på den här boken. Först tyckte jag inte att den var något för mig, en platt story.. men sen växte den. Jag började gilla Miira som står upp för sig själv och vågar säga ifrån. En tjej som inte tänker pressas in i mallen som skapats för tjejer, att vara tysta, timida och låta sig hållas på med och bara ta det. Det är intressant att se hur samvetet växer fram och hur hon vill skapa ett bättre liv för sig. Någon skrev i en recension här på Goodreads att hon ser ner på finnarna. Jag tycker inte att det är det hon gör, hon är bara besviken över att bli särbehandlad, hon känner sig svensk och vill inte stå utanför det svenska samhället som hon fötts in i. Språket är bubblande och författaren läser in boken med skön förortsgöteborgska, en sån som inte riktigt går att utläsa i boken. Tankereplikerna kommer snyggt och trots mycket skit Miira får vara med om så finns det mycket humor, värme och omtänksamhet i henne.
Lite funderingar har jag ändå kvar när boken är slut. Vad är det hon försöker göra uppror mot när det gäller pappan? Hade inte afrikaresan gjort mer intryck på henne? Kommer hon komma in på naturvetarlinjen?
August 5, 2019
Gud vad jag älskade den här! Ingenbarnsland är en uppväxtskildring som utspelar sig på 80-talet, handlar om finska Miira från förorten Gårdsten och Bergsjön i Göteborg. Mira vill inte bli som de andra i betongen, som ungpundarna, innepundarna eller trappstädarmamman. Hon måste ta sig därifrån. Miira är egensinnig, stark och smart. Sakta men säkert listar hon ut hur livet och världen fungerar, ser orättvisorna men känner också skam ju längre bort hon kommer.
Språklig briljans som man får en försmak av i årets sommarprat. Lyssnade på den här som var urbra inläst av författaren själv. Ska nu kasta mig över uppföljaren Miira.
(Obs jag lyssnade i normal hastighet, första gången någonsin tror jag. Bra betyg!)
Språklig briljans som man får en försmak av i årets sommarprat. Lyssnade på den här som var urbra inläst av författaren själv. Ska nu kasta mig över uppföljaren Miira.
(Obs jag lyssnade i normal hastighet, första gången någonsin tror jag. Bra betyg!)
February 6, 2017
Blir bara förbannad när jag läser den här. Visst, det är inte lätt att vara invandrarbarn och inte godkänd som riktig svenne, men det är ingen ursäkt för att börja prenumerera på svennars regler om hur livet eller man själv borde vara. Man får helt enkelt inte sälja sig så billigt. Att skämmas över sitt ursprung är i paritet med andra former av fosterlandsförräderi, så Hetekivi kan bara gå och gömma sig under den sten hon fått namn efter.
August 19, 2013
Karu ja raskas, mutta hyvä kirja. Mamu-lokeroa vastaan kapinoivan Miiran maailma on tavoitettu hienosti: kuva on himmeistä toivonkipinöistä huolimatta juuri niin tyly kuin elämä 1970-luvun lähiöslummissa. Loppuratkaisu jäi mielestäni latteaksi ja jotkut episodit (esim. matka Afrikkaan Alin kanssa) olivat aika käsittämättömiä.
September 24, 2013
Odotin muuta...En tiedä kyllä mitä. Päähenkilön itseinho ja tämän asuinympäristön lohduttomuus oli todella ahdistavaa.En tiedä millaista ruotsinsuomalaisten elämä oli 70-80-luvuilla, mutta viimeaikaisista kirjoista päätellen elämä oli taatusti kurjempaa kuin suomalaisissa lähiöissä tuohon aikaan.Ei mikään nautittava lukukokemus, mutta se kai on ollut kirjailijan tarkoituskin.
July 12, 2022
Efter en lite trög start tar storyn ordentligt fart. Synvinkeln är barnet Miiras, därför ibland lite rörig, eftersom berättarpersonen inte förstår allt, men mycket. Det händer en massa saker med referenser till samtiden och reflektioner om att vara invandrarbarn i 70- och 80-talets Sverige, närmare bestämt i Göteborgs förorter. Trots att personen klart är mera finskspråkig än svenskspråkig, syns finskan bara i vissa kommenterar eller svordomar, men översättning inom parentes direkt på orden, vilket hjälper den (enspråkigt) svenska läsaren. Vissa översättningar känns lite klumpiga som om författaren använt Google Translate istället för att på riktigt veta vad uttrycken betyder, som t ex svordomen "voi vittu" som inte är "smör fitta" utan "fittan också" - jo voi betyder smör, men voi i detta fall är ett argt aj eller oj typ "voi perkele" skulle bli "aj satan". Läsvärd och knäpp bok!
January 5, 2022
Gillade starkt!!!!
Kan säga att jag träffade Eija Hetekivi Olsson IRL innan jag hade läst någon av hennes böcker.
Vilken karisma kvinnan har! Hon kommer verkligen in i ett rum och tar det med storm. Alla blir som förtrollade, verkligen "No bullshit" här. Hennes debutroman har också väldigt mycket av denna jävlaranamma. Det handlar om att växa upp som Sverigefinsk i orten på början av 1980-talet. Det är inte nådigt. Det jag gillar mest med boken är Hetekivi Olssons språk! Det är så kreativt, träffsäkert och äkta! Sen gillar jag också hur nyanserad Miira är. Hon är både kaxig och en "bad girl". Hon dricker och snattar men inte utan att ha dåligt samvete över det gentemot föräldrarna och dessutom har hon stark empati och vill göra bra från sig i skolan, så att hon inte behöver följa sin mammas fotspår och bli städerska. Väldigt bra bok eftersom den även tar upp klassresan som välfärdssamhället kan möjliggöra! Det som drog ner betyger lite var episoden med resan till Afrika, kändes lite malplacerat. Vill gärna läsa del 2 och del 2 i Miira trilogin!
Kan säga att jag träffade Eija Hetekivi Olsson IRL innan jag hade läst någon av hennes böcker.
Vilken karisma kvinnan har! Hon kommer verkligen in i ett rum och tar det med storm. Alla blir som förtrollade, verkligen "No bullshit" här. Hennes debutroman har också väldigt mycket av denna jävlaranamma. Det handlar om att växa upp som Sverigefinsk i orten på början av 1980-talet. Det är inte nådigt. Det jag gillar mest med boken är Hetekivi Olssons språk! Det är så kreativt, träffsäkert och äkta! Sen gillar jag också hur nyanserad Miira är. Hon är både kaxig och en "bad girl". Hon dricker och snattar men inte utan att ha dåligt samvete över det gentemot föräldrarna och dessutom har hon stark empati och vill göra bra från sig i skolan, så att hon inte behöver följa sin mammas fotspår och bli städerska. Väldigt bra bok eftersom den även tar upp klassresan som välfärdssamhället kan möjliggöra! Det som drog ner betyger lite var episoden med resan till Afrika, kändes lite malplacerat. Vill gärna läsa del 2 och del 2 i Miira trilogin!
April 21, 2018
Stilsäkert, övertygande skriver hon fram sin debutbok om Miira, finsk tjej som växer upp i förortens och miljonprogrammets Göteborg. Stark, hårdnande men med siktet mot stjärnorna får man följa hennes väg genom barndomen till grundskolans slut. Så blåögd, men ändå ärrad, så längtande men arg. Hon tänker inte böja sig. Fantastiskt språk på förortsslang. Stark debut.
March 18, 2019
Vilken hemskt sorglig och jobbig bok! Så väl hon beskriver frustrationen, ilskan, orättvisorna, hopplösheten, trotset, okunnigheten, fattigdomen som innefattar både materiella saker, språk, tankeverksamhet...
May 14, 2023
Det finns en allvarlig och sorglig underton. Huvudpersonen Miira är en överlevare mitt i en värld som ser henne som ett problem. Hon löser sina problem med ilska och list. Känns som en ungdomsbok, snabba dialoger och fartfylld. Skojigt sätt att använda språket på. Läsvärd.
July 17, 2023
Första delen av en fasansfullt bra trilogi. Kände viss avsmak för språket men man förstår det när man följer hp Miras resa från invandrarbarn (från Finland) i en förort till Göteborg till vuxen utan att spoila. Längtar efter någon att diskutera slutet av tredje boken med.
December 27, 2017
älskar göteborgskan <3
January 23, 2022
Väldigt speciell stil.. Svårt att relatera alls så var informativ om hur livet kunde se ut i förort på 80:talet.
October 3, 2023
Läste lite mer än hälften av boken. Bra bok men så otroligt mycket elände att det var svårt att känna motivation att ta upp boken.
March 15, 2024
En otrolig bok som jag tror passar att läsa med en högstadie/gymnasieklass. Nice skildring av hur det var att vara andra generationens invandrare från Finland på 80-talet & att bo i en förort. Som en vals mellan det svenska och finska.
May 9, 2013
En bok om Mira som växer upp i Göteborgs förorten Gårdsten. Hon växer upp i en finsk gemenskap och går i en finsk skolklass, fast hon egentligen vill gå i en svensk klass och inte ställas utanför den stora gemenskapen. Hon kämpar också mot killarna som hon tycker tar för mycket plats och som får göra saker som inte är okej för tjejerna. Hon väljer också att läsa speciell matte istället för allmän som alla andra tjejer och hon väljer också att läsa ett "smart"program på gymnasiet.
En bok med ett mycket speciellt språk och med ett tempo som det kan ta en stund att komma in i. Tänkvärt om hur vi kategoriserar människor och segregationens effekter i samhället.
En bok med ett mycket speciellt språk och med ett tempo som det kan ta en stund att komma in i. Tänkvärt om hur vi kategoriserar människor och segregationens effekter i samhället.
August 10, 2012
En bok om min generations uppväxt och om förortslivet som det upplevs av barn och ungdomar. Gårdsten där huvudpersonen växer upp är en extrem plats och var det ännu mer på 80-talet. Men det finns ändå mycket man känner igen från andra förorter.
Det fattiga göteborska förortsspråket som karaktärerna pratar sänder ut en våg av igenkänning som är svår att värja sig emot. Den här verkligheten som vi befann oss i när jag gick i Tynneredsskolan, men som ingen någonsinn skrev om eller erkännde, den har Eija Hetekivi Olsson träffsäkert fångat. Därför var det en stark läsupplevelse för mig.
Det fattiga göteborska förortsspråket som karaktärerna pratar sänder ut en våg av igenkänning som är svår att värja sig emot. Den här verkligheten som vi befann oss i när jag gick i Tynneredsskolan, men som ingen någonsinn skrev om eller erkännde, den har Eija Hetekivi Olsson träffsäkert fångat. Därför var det en stark läsupplevelse för mig.
June 7, 2013
Väldigt social-realistiskt. I början lite för mycket i min smak - gillar böcker som är lite mer finstämda...och det kan man inte direkt säga om den här boken. Här är det svordomar, våld, sprit och droger - allt i klartext. Dock extremt trovärdigt och starkt, jättestarkt. Imponerande distans till huvudpersonen - allt skildras på armslängds avstånd, vilket förstärks av tredjepersonsperspektivet.
August 20, 2013
Tämä oli jännä ja nautittava. Päähenkilön kiukku oli hyvin perusteltu, ja lukijallekin turvaa toi perhe, joka kuitenkin oli kohtalaisen järkevä. Koska olen asunut Ruotsissa penskana, niin luulen tietysti olevani ruotsinsuomalaisuuden asiantuntija. Suosittelen silti!
March 7, 2013
Jobbig läsning men välskriven.
August 5, 2013
Ehdottoman luettava ja ihanan ahdistuttava kirja. Piti olla lomalukeminen mut menee varalta lukiolistalle.
October 14, 2013
Misär, misär, misär.
Allt är äckligt; ingenting är bra.
Bara massor utav misär.
Allt är äckligt; ingenting är bra.
Bara massor utav misär.
December 23, 2016
Så bra! Viktig handling och en göteborgska i språket som känns realistisk. Älskar dom välskrivna karaktärerna och det råa tempot som sätter sprätt på hela berättelsen.
May 1, 2015
Jag var tvungen att ta en paus i början för den var så intensiv. Men otroligt bra. Hela vägen.
Displaying 1 - 27 of 27 reviews