Jag ska egentligen inte jobba här

by Sara Beischer

Moa är nitton år och ska bli skådespelare. Hon har precis flyttat till Stockholm och måste ha ett jobb. Hon får en timanställning på äldreboendet Liljebacken. Chocken blir total när hon ställs inför död, kroppsvätskor och stressiga arbetsvillkor. All sin lediga tid ägnar Moa åt att försöka komma in i Stockholms teatervärld, men hon misslyckas gång efter annan.

Jag ska egentligen inte jobba här är ett vardagsäventyr om döden och äldreomsorgen, om det triviala och det fula. Men det är också en berättelse om det vackra och viktiga som kan finnas där man minst av allt trodde att man skulle hitta det.

Genres: Swedish Literature, Contemporary, Fiction, Novels

198 pages, Hardcover

First published December 1, 2011

About the author

Sara Besicher is a Swedish teacher turned author, born in 1983. She had her book debut in 2012 with Jag ska egentligen inte jobba här. Her second book, Det finns råttor överallt utom på Antarktis, came out in 2013.
When not busy writing books, Beischer still teaches Swedish and religion in the city of Halmstad. She is also a columnist, lecturer and ambassador for Ung Berättare.

Awards
(2012)
• Hallands författarsällskaps stipendium
• Årets äldreomsorgspris
• Stipendium från Stina och Erik
Lundbergs stiftelse, Svenska Akademien
(2013)
• Halmstads kulturstipendium
(2015)
• Robespierrepriset

Reviews

[Mikko · Rating 4 out of 5]

Jag har aldrig jobbat inom vården eller äldreomsorgen men tycker att Beischer kommer läskigt nära de berättelser jag hört från närstående som har jobbat inom det området.

Trots att scenariot är "ung kvinna jobbar inom äldreomsorgen" så är bokens huvudperspektiv lyckligtvis inte det uttjatade "alla blir gamla nån gång så yolo carpe diem så länge du kan!". Ja, en del grejer går klart att läsa in som en politisk kommentar gällande privatiseringen av allmännyttan och hur ökade lönsamhetskrav påverkar vårdtagare. Men det är ändå inte där huvudfokus ligger. I centrum av berättelsen finns en ung vuxen som måste tacka ja till ett jobb hon egentligen inte vill ha, och den efterföljande konflikten mellan tryggheten av en fast lön och att jaga sina drömmar. Där blir också igenkänningsfaktorn stor.

Beischer skriver i snabba, korta meningar, och språket är ofta mer effektivt än effektfullt. Det gör också läsupplevelsen enkel, även om de tyngsta scenerna från en undersköterskas vardag ibland känns som en spark i magen.

[Jenny (knasentjej) · Rating 2 out of 5]

Andra läsningen:
Jag tycker fortfarande att boken är väldigt trög, långsam och tråkig. Moa är väldigt naiv i många situationer, medan hon i andra kan vara väldigt klarsynt. Men naiviteten är det skämskudde-varning på, tycker jag.

Förväntningarna den här gången var extremt låga efter att ha läst recensionen från första läsningen. Det bidrog nog en del till att jag plågade mig igenom boken.

[Jenny (knasentjej) · Rating 1 out of 5]

My review in Swedish: https://jennyjag.wordpress.com/2016/0...

[Malin Davidsson · Rating 3 out of 5]

Vet inte riktigt vad jag tyckte om den här boken?? Den tog sig verkligen mer och mer. Handlar om en tjej som drömmer om att bli skådespelare och flyttar till Stockholm, men innan hon lyckas komma in på någon utbildning får hon jobb på ett äldreboende. I början mår hon skit och hatar allt som har med äldreomsorgen att göra. Här tyckte jag nästan att föraktet var lite väl?? Författaren framställde de anställda på boendet sjukt stereotypt och inte sällan nedvärderande. Och då kände jag lite äee. Men självklart tog sig boken och föga förvånande förändras huvudkaraktärens inställning till boendet och de gamla. Relationer utvecklas och den unga huvudpersonen får möta död, ensamhet och annat som hör ålderdomen till.

Språket var ofta ganska underhållande/lättsamt och jag fattar att tanken förmodligen är att boken ska vara skriven ur en 19-årings perspektiv. Därav hatet mot gamlingarna och de anställda på boendet. Förstår tanken men jag tyckte ändå att det blev lite väl nedvärderande ibland.

Summa summarum: jag är kluven men jag säger sure.

[Johanna Hammarström · Rating 3 out of 5]

Början var svår att ta sig igenom. Kändes som mycket "chockfaktor" för sakens skull eftersom det inte berättades så mycket om huvudkaraktären. Vilket gjorde det svårt att få någon relation till berättelsen.
Tänkte sluta läsa men blev ändå nyfiken på om det skulle berättad något om huvudkaraktärens bakgrund, vilket det senare gjordes. Helt klart en bok som växte mot slutet!

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 4 out of 5]

Äldrevårdsrealism.

[Siri · Rating 4 out of 5]

En väldigt bra bok, jag älskade hur huvudpersonen hela tiden utvecklades. Karaktärerna var bra beskrivna och kom till liv medan man läste. Rekommenderar boken starkt - speciellt till folk som har jobbat/jobbar inom vården - man känner ofta igen sig.

[Hillevi Udin · Rating 4 out of 5]

Läste ut denna på en halv dag, ville läsa den innan min praktik på äldreboende började. Lättläst och tänkvärd.

[Ida Hvalgren · Rating 3 out of 5]

Har man någon gång arbetat inom äldreomsorgen så känner man igen sig i boken. :)
gillar boken även fast jag är allt nyfiken på slutet. det var så abrupt!

[Emma Lönnqvist · Rating 3 out of 5]

Den här boken var nära att få ett riktigt bottenbetyg av mig, men läsupplevelsen förbättrades klart efter drygt halva boken. Jag fann boken rentav motbjudande i början, tyckte att den till exempel var rå och gränslös i sina beskrivningar. Jag tänkte först att det kunde bero på att äldrevården verkligen inte är min grej, och kanske var det just så, för på samma sätt kände huvudkaraktären kring sitt tillfälliga jobb i början.

I takt med att Moas uppfattning om hennes arbete utvecklades skedde även en tydlig förändring i hela bokens uttryck och språk. Allt blev lugnare på något sätt och mycket trevligare att läsa än kaoset i början.

Jag vet inte hur det gick till, vilket imponerade litterärt på mig, men det hela gick från att jag kände att boken var otrevlig och att jag inte hade en aning om vem huvudpersonen var till att jag tyckte boken var helt trevlig och på ett väldigt vackert och naturligt sätt visade hur saker i livet kan bli så väldigt annorlunda än man väntat sig, men ändå bli riktigt bra.

[Anna Björklund · Rating 4 out of 5]

Den hårda verkligheten, det äckliga, den gråa vardagen, där människor bara är människor som försöker räcka till. Det är tråkigt att drömmar inte kan förverkligas alltid men ack så viktiga drömmarna är för att förflytta sig från vardagen en smula.

[Sanna · Rating 4 out of 5]

Jag älskar när gravallvar blandas med galghumor. 19-åriga Moa är en härlig karaktär också. Så naiv och knasig. Glad att jag läste denna trots att "Mamma är bara lite trött" var en besvikelse.

[Carolina · Rating 5 out of 5]

En väldigt gullig bok som man lätt tar till sig. Man får en bra inblick i hur det är att jobba på ett äldreboende och hur det är att vara den äldre som bor där. Man känner med Moa när hon slits mellan sina teaterdrömmar och gamlingarna på jobbet, dem som hon har börjat bry sig om och känna något för på riktigt. En riktig må bra-bok.

[zandrama · Rating 5 out of 5]

"Jag ska egentligen inte jobba här" är en bok som på läskigt många ställen krockar med mitt liv. Sara Beischer har skrivit en bok som lockar till skratt och, på sina ställen, tårar. Det är en bok som snabbt fångar sin läsare och som man alldeles för snabbt har läst ut men helst bara vill fortsätta läsa.

[Al · Rating 2 out of 5]

Lite inblick i jobbet som vårdbiträde på äldreboende. Att vissa gamlingar har problem att svälja vätska och därför får medel i kaffet som ger det kräm-konstistens... euw! Lättsam ny-i-storstan-ny-i-arbetslivet/vuxenlivet-historia.

[Tette]

Som jag har skrattat.
Jobbar med funktionshinder men igenkänningen var stor och jag skrattade högt på vissa ställen.

[Helen · Rating 4 out of 5]

Trevlig bok, kändes sann. En beskrivning av vardagen och livet och att hitta sin plats.

[Elin Haraldsson · Rating 3 out of 5]

Sara Beischer lyckas på ett relaterbart sätt beskriva hur det kan vara att jobba inom äldreomsorgen, speciellt som vårdbiträde. Lättsam att ta sig igenom.

[Piaax · Rating 3 out of 5]

Hatten av för alla som jobbar inom äldrevården.

[Sarah Somehagen · Rating 4 out of 5]

Hög igenkänningsfaktor om man har jobbat inom äldrevården.

[Basel · Rating 3 out of 5]

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer kom ut första gången 2012 och i en ny upplaga 2015. Förra året kom också uppföljaren Jag ska egentligen inte prata om det här. Jag har länge tänkt läsa berättelsen om Moa och är glad att jag äntligen fick tummen ur att göra det.

Moa är 19 år och har just flyttat till Stockholm. Drömmen är att bli skådespelare, men för att kunna försörja sig tar hon ett jobb inom äldrevården på boendet Liljebacken. Självklart är det inget jobb hon tänker ha för alltid, men hon behöver något att göra innan hon kommer in på scenskolan. Vem jobbar inom äldrevården för alltid liksom? Som så många andra ser hon vården som någon man besöker ett tag och sedan lämnar bakom sig.

Inledningsvis tänker Moa på de boende som D4 eller A2. De får heta som sina rum och hon arbetar med dem som om de vore saker och inte människor. Hon försöker överleva i en orgie av kroppsvätskor och fekalier och är ibland nära att ge upp. Att kollegan Eva kan bry sig så mycket om de gamla, att hon inte sällan missar bussen hem för att någon behöver hjälp, övergår hennes förstånd.

Men så går veckorna och D4 och A2 blir personer. Moa lär känna Gullan som blir speciell för henne och plötsligt kan hon inte låta bli att bry sig. Även Astrid, Urban och Elna blir någon annat än jobbiga, krävande och illaluktande högar och jobbet känns meningsfullt.

Stressen ligger som en underton i Jag ska egentligen inte jobba här, men blir inte så tydlig. Vi får veta att överlämningar inte hinns med och att boende får ligga själva på sina jobb allt för länge. Vi vet också att den stressade personalen glömmer ibland och att det kan få katastrofala följder. Moa är dock inte så stressad just över jobbet, utan mer över livet. Hon har inte riktigt någon liv och drömmen om scenskolan krossas gång på gång.

Jag ska egentligen inte jobba här är en på samma gång rolig och svart skildring av livet efter studenten när allt man alltid drömt om ska bli verklighet. Moa är fortfarande så där härligt naiv och det är smärtsamt att märka hur lätt oskyldigheten försvinner. Det är inte lätt att leva och perfekt blir det aldrig, men gemenskap och glädje går att finna på de mest oväntade platser.

[Jeremiah Karlsson · Rating 1 out of 5]

Den här boken började så bra! Jag tänkte: äntligen en arbetarroman där man får lära sig mer om ett yrke och arbetsvillkoren som råder! Men jag blev mycket besviken när mer och mer av boken började handla om en 19-årings teaterdrömmar. Varför, o, varför sabbade Beischer chansen att berätta på ett mer seriöst sätt om äldreomsorgen? Dessutom känns även avsnitten från äldreboendet (bortsett från den mycket välskrivna inledningen) pinsamt teatral. Den här boken störtdök verkligen; hade Beischer hållit stilen genom hela boken hade jag nog kunnat ge den tre stjärnor.

[Jessica · Rating 4 out of 5]

Tyckte mycket om det rappa språket, gestaltningen av den skavande längtan efter något annat. Men mesta av allt tyckte jag om den observanta, varma och ömsinta blicken på vardagen bland de äldre sjuka och dementa. Gullan, Astrid, Elna och de andra kom verkligen till liv i livets slutskede.

[Siri Wohrne · Rating 3 out of 5]

Öppna slut är så jobbigt verkligen!! Men det var ändå en fin, berörande och underhållande historia det här - om vad som egentligen är viktigt i livet, för olika individer ❤

[Sandra · Rating 3 out of 5]

Lättläst, rolig och igenkännande för de som någon gång jobbat i vården.

[Katrine Holmlund · Rating 3 out of 5]

Lättläst

[Maria Dorelis · Rating 4 out of 5]

Jättekul och lättsam

[Evalena Hietanen · Rating 4 out of 5]

Lite obehaglig, men samtidigt mycket sympatisk beskrivning av arbetet på ett äldreboende.

[Mattias Nilsson · Rating 4 out of 5]

En väldigt fin läsupplevelse. Moas upplevelser och känslor kring ålderdomshemmet berör, och de stämmer mycket väl med de som jag hade när jag arbetade på ett hem.

[Siri Eriksson · Rating 2 out of 5]

Äcklig, men har en större mening än vad som syns på ytan vilket ger den en betydelse