Nina lever ett på ytan ganska normalt liv i Warszawas getto. Hon pluggar, går på fester, blir kär och tar studenten. Sedan flyr hon gettots brinnande helvete, klarar två år gömd hos polska katoliker och undkommer döden med en hårsmån. 1946 lämnar hon Polen, träffar sin blivande make Jerzy Einhorn i Köpenhamn. De flyr till Sverige. Ninas egna ord och reflektioner, inspelade av dottern Lena, är interfolierade i denna nästan osannolika överlevnadshistoria. Hennes mycket personliga berättelse ger ny trovärdighet åt historiska händelser. Lena Einhorn är manusförfattare och filmproducent.
Lena Einhorn är filmare och författare, och har givit ut åtta böcker, både romaner och sakprosa. Hennes senaste bok på svenska är Blekingegatan 32 (2013), en roman om Greta Garbo. Hennes berättelse Ninas resa, om modern Nina, som var bland de sista som lämnade Warszawas getto levande, blev både bok och film, och belönades med både Augustpriset och två Guldbaggar.
Tyckte den var väldigt dryg och det tog över 2h att läsa 30 sidor ibland. Trots att jag blivit lovad att den skulle bli bättre efter s.35 blev den inte det. Jag tror jag är en väldigt rastlös person, och därför blev det jobbigt att läsa den här boken. Tyckte dock den var intressant på sina ställen och den senare delen av boken var mycket gripande. Ett råd jag kan ge alla som har tankar på att läsa den här boken är att ni måste ge den en chans. Sätt er där det är lugnt, där inget kan störa er, och fokusera på boken. Det var detta som fick mig att ta mig igenom boken. Jag är glad nu i efterhand att jag inte gav upp och att jag läste ut hela boken!
Don't get me wrong, I have lots of respect for survivors of World War 2 and the Holocaust (especially Jewish survivors) and their stories, but this book was not for me. I tend to dislike biographies/nonfiction works, they simply do not entertain me. And even from an academic perspective (I read this for school) I don't think I learnt anything new that I haven't heard before in our countless units on the Holocaust. Had their been fewer info dumps and unnecessarily complex vocabulary, perhaps I would have hated it less. Just a very slow book and not an interesting story.
Ninas egen klara och rättframma röst dominerar den här berättelsen om hur hon mot alla odds överlevde förintelsen. Hur hon och hennes familj in i det sista försöker skapa normalitet och trygghet, trots att världen gång på gång slås i spillror runt omkring dem. Hur vänner, släktingar, grannar börjar att försvinna. Hur den mardrömslika insikten om vad som sker smyger sig på. Det som drabbar mig mest är att man som läsare snuddar vid insikten om hur fruktansvärt små möjligheter det fanns för polska judar att överleva nazisternas maskinella mördande. Jag hade uppskattat att läsa mer om livet efter kriget. Hur går man vidare när nästan alla i ens närhet blivit förintade?
En stark överlevnadsberättelse som fascinerar och griper tag. Ninas minnen blandas med fakta vilket gör läsningen intressant. Boken präglas av enorm grymhet, men ännu mer framtidstro.
Lena Einhorns bok om sin mamma "Ninas resa :En överlevnadsberättelse" har berört mig starkt. Sättet att berätta gör att det känns som jag själv är närvarande. Det börjar med att den unga Nina gör en resa med sin mor Fanja 1937 till USA. Modern har stor släkt där. De återvänder till Polen efter ett år. Kristallnatten sker i Tyskland i november. Då börjar det dyka upp flyktingar. Men livet flyter på för Nina med hennes skolarbete och umgänge med kompisar. Den 1 september 1939 förändras livet. Tyskland invaderar Polen
Sen börjar det som hos mig stannat kvar. Hur snillrikt och förfärligt tyskarna sakta drar åt snaran. Allt sker gradvis och de små stegen av det som sker är inte uppenbart.
Förordningar som gäller enbart judar börjar dyka upp i Lodz. Nina fortsätter att gå i skolan fram till jul. Livet flyter på. Men nu betraktas den stad hon vuxit upp som tysk. De tyska raslagarna gället nu även här.
Warszawa har en särställning ty den forna huvudstaden ingår inte i Tyska riket även om den är underordnad. Orsaken med denna särskillnad är oklar.
Dit flyr Nina med sin familj. Nina fortsätter att gå i skolan i Warszawa i olika lägenheter. Men snaran dras så sakteliga åt även i Warszawa och alla judar beordras in i ett getto som skapats i en förfallen stadsdel i Warszawa. Men även där finns det ett liv om än förfärligt. Att överleva beror mycket på individens uppfinningsrikedom. Den stora bristen är mat. Även där går Nina i skola men nu är den till att börja med förbjuden. Skall inte berätta mer men det är en otrolig berättelse där skillnad mellan liv och död ofta beror på tillfälligheter. Denna bok skulle lätt kunna bli en bok för svår att ta till sig men den är inte svår. Den spirar av hopp mitt i det förfärliga. Som helhet är boken ett mästerverk med mycket levande personporträtt och miljöerna framträder tydligt. Jag lyssnade på boken inläst ypperligt av Ninas dotter Lena Einhorn. Läs boken.
Man får verkligen följa en ung flicka, från de obekymrade åren innan kriget, och så hur allt långsamt, och långsamt blir värre under ockupationen. Hur man anpassar sig, hoppas in i det sista, man vet inte vad som väntar. Hur man överlever, hur små beslut ger enorma konsekvenser, hur folk man känner försvinner. Ghetto-livet, hur varje familj blir sig själv närmast.
Och så insikten, att de som åkt iväg inte åkt till en annan arbetsplats, utan förintats. Att man är den nästa som står på tur. Mycket stark bok. Välskriven, och förutom den hemska berättelsen lätt att läsa.
Det finns många böcker, filmer och andra berättelser om förintelsen. För det mesta skildras livet för någon som hamnat i något av lägren och hur det var i just det lägret. Ninas resa ger därför en ny vinkel på tiden i Polen under andra världskriget. Hon klarar sig gång på gång med en hårsmån från att hamna i något läger, en risk som hon ibland hamnar i på grund av obetänksamhet och andra gånger för att hon inte har något val. Hon tog sig igenom allt detta och med sin berättelse har hon gett Warszawas historia ännu en bild och fick ge många människor en plats i världens minne.
Han, Tobias Rawet, lärde jag känna genom mitt arbete 1987. Hoppas att jag får tillfälle att lyssna på hans föredrag även om de främst riktar sig till skolor.
Kirja oli tarkka ja yksityiskohtainen dokumentti Puolan juutalaisvainoista ja elämästä juutalaisgetoissa, mikä oli toki omalla tavallaan kiinnostavaa, mutta tarkkaan kirjatut haastattelumuotoiset tekstit tekivät lukemisen varsin puuduttavaksi, jotenkin töksähteleväksi. Tyylillisesti en juuri pitänyt, mutta eihän tämän toki ole tarkoituskaan olla mikään kaunokirjallinen teos, vaan kuvaus tapahtumista, jotka järkyttävyydessään onnistuvat ahdistamaan aina, kun niistä lukee.
Jättebra. Det enda som ger den en stjärna mindre än toppbetyg är alla namn som gör det tufft att orientera sig bland alla personer. Sorglig bok som lär en ännu mer om andra världskriget. Tycker om personliga historier som bygger på minnen. Korta kapitel!
Hur har människor kunnat göra så här mot andra människor. Viktigt om Förintelsen, även utanför koncentrationslägren. Om att bli vuxen i en onormal tid. Och om att berätta det obegripliga. Inte den första berättelsen jag läser. Alla lika obegripliga och lika drabbande.
Den lediga stilen gör boken till något av en bladvändare efter de första hundra sidorna. Inledningscitatet får det nästan att verka som att Ninas svar under intervjun var ännu mer poetiska och målande än författarens omskrivningar av dem. Som så mycket annat som skrivits på det här temat är det både fängslande, gripande och ohyggligt.
En överlevnadsberättelse - om judar i Warszawas judeghetto. Vittnesmål inifrån, inte förintelseläger, utan livshotet i vardagen, och hur situationen dras åt allt tätare in i det sista.
En fruktansvärd berättelse. Så många gånger kändes det som att det var en påhittad historia för att det var så galet. Fyfan. Hade kanske önskat att den var skriven på lite annat sätt..? Vet ej hur :-) men jag gillade inte blandningen av berättelse- och intervjustil riktigt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
A compelling and important book, as it is the true story of how Nina Rajmic survived the holocaust in Poland, against odds which were not in her favour. We all learned about World War II in school, but it is good to read about what went on and see all these things we heard about, happening through the eyes of an innocent jewish teenager. The fear and the horror are so much more haunting when the events are being told by one specific person instead of being told 'in general' about a group of 400.000 anonymous people. In books such as this, the atrocities are much more confronting than in any non fiction history book about the war. Ninas resa has a good pace, never dwelling too long to get boring, or exaggerating things for the story's sake. A well written boek with an important piece of history in it. It is important that we never forget the dreadful things that people are capable of and make sure it never happens again.
Överlevnadsberättelser slår mig alltid med sån kraft, dels hur mycket en människa kan genomleva och ändå leva, dels hur fruktansvärt vi kan organisera samhällen och vilka grymheter vi tillåter oss av olika anledningar. Jag gillade formen där Ninas berättelse var det centrala, att den inte försökte gömma nutiden men inte heller låta den ta för stor plats. Det var bra på att uppgifterna kompletterades med andra källor men samtidigt kändes det som att det gjordes lite halvt, jag hade nog uppskattat mer om det antingen inte alls gjorts eller gjorts i större utsträckning.
Bardzo dramatyczne wspomnienia, ale zupełnie nie ma w nich brutalności.mocno zarysowany kontekst historyczny, przytoczono dokumenty i wypowiedzi uczestników likwidajcji getta warszawskiego, akcji Erntefest, powstania w Sobiborze, więźniów obozu w Trawnikach i Poniatowej. Poleciłabym mojej młodszej siostrze, żeby się zapoznała z tematem..