Jag har fått möjligheten att recensera Halvblod och det gör jag med den äran. Jag sätter fem stjärnor därför att jag tycker om boken. Jag har inte höga krav på fantasy, om jag fängslas av dem, tycker om språket och kommer in i den så är det småsaker som får mig att iså fall sätta lägre stjärnor. Kanske karaktärer som inte riktigt fångar mig. En högst irriterande huvudkaraktär kan dra ner betyget enormt. Det är första boken i en trilogi. Det är också väldigt tydligt. Genom hela boken. Jag fångade upp ett viktigt tema tidigt: Att finna sig själv och veta vem man verkligen är. Aveline är halvblod, en far till vampyr, en mor till människa. Ett halvblod som inte borde finnas därför att hon föddes mellan två kullar i sin farfars avelsprogram. Vi får träffa Billy, en vampyr, Avelines farbror som lovat hennes mor på hennes dödsbädd att beskydda henne. Tills hennes sköra hjärta slutar slå. Vi får träffa Alexander, en ängel, som vakat och skyddat Aveline sedan hon föddes. Hennes skyddsängel.
Som språkpolis noterar jag småsaker. Som att formatet på boken nog var annorlunda när den publicerades första gången, "till-sammans" och "för-hoppningsvis". Det där lilla strecket hade inte funnits om det inte varit en radbrytning i den första publikationen. Det finns andra småfel, sådant som lätt missas i alla böcker, så vi lägger det åt sidan för det drar inte på något sätt ner känslan i boken.
Vi är på flykt. Vi är jagade. Jag skriver vi för jag dras in i boken. Jag älskar fantasy, jag älskar framförallt att svenskskriven fantasy har vuxit. När jag började läsa fantasy var det översatt från engelska till svenska. Därför började jag läsa på engelska för att få den där känslan som författaren vill förmedla. Åh Aveline, du är så oskyldig och ändå så stark. Du har ett hjärta av glas, men ändå ett hjärta av guld.
Sofie beskriver vampyrer som monster, hon romantiserar dem inte. De är onda, de är starka och farliga. Ängeln Alexander är raka motsatsen. Ändå blir jag arg på honom för han verkar inte helt kunna acceptera Aveline för hennes båda naturer, även om det verkar så. Han vill inte att hon ska bli ett monster för att hon dricker blod, men det där blodet är en del av henne, en del av hennes natur. Hennes sanna natur.
Flykten. Första boken handlar om det. Flykten från en far som vill döda sin dotter. Flykten från det hot som alltid funnits där. Kärleken är där, men inte tydlig. Den blir tydligare på slutet. Det är tydligt att det här i första hand är fantasy och inte romantasy, kanske snarare en fantasy romance, alltså fantasy med romance. Det är inte romantiken som är huvudnumret i första boken. Hur det blir sen? Det får vi väl läsa vidare då.
Jag tycker det här är en mycket bra början. En annorlunda take på halvblod, en annorlunda idé. Satt i en modern värld. Urban fantasy romance. Mer av det, mer vampyrer ja tack!