Sond

by Ida Börjel

"To face the situation, hierarchy,.To ask means to know and not to know.“ Ulf Karl Olov Nilsson writes o „SOND“, by Ida Bö „and indeed it seems to me that the first book by Ida Börjel euquals two books; she opposes one matter with another one. Seeking for its counterpart, makes quotations, makes statements, poses questions, and piece by piece, she presents to us, the segments of abrupt cognition and emotions both versus internal and external… There are two main arguments which let us believe that this book is a contradicting scientific project. poetry as exploration, reflection and investigation of poetry itself and as methodology, because one can only explore and find something which has itself already found to its own place. poetry is liberation, and clearing as well. And writing poetry is a way to return a fragment of secrets and oblivion, embedded in the form of language. And these are the two types of science.„

96 pages

First published January 1, 2004

Reviews

[Mir Bal · Rating 3 out of 5]

En ”Sond” är ett instrument som används för att mäta det rumsliga utrymmet samt avstånden inom detta. Och det är rummet, det geografiska som Ida Börjel i sin debut skriver om. Vi börjar hos det ursprungliga rummet, den punkt allt annat utgår ifrån. Modern. Denna ursprungliga punkt från vilken vi alla utgår ifrån, orienterar oss i världen har gått vilse. Förvillat sig själv i rummet, i världen. Hon går i cirklar. Här börjar vi. Här börjar Börjel. I ett ursprung som själv förvillat sig.

Vad som sedan följer är lika delar hysteriskt roligt, knasigt som djupt tragiskt. Diken i sig tar sig för det mesta (men inte alltid) formen av prosalyrisk. Textsjok. En undersökning av cirklar. Varför vi rör oss i dem. Varför vi aldrig kommer fram och det är att vara vilse. Börjel behandlar alla dessa frågor bokstavligt. Den vilsna modern ringer upp diverse experter, allt från professorer till myndigheter, inte ens orienteringsförbundet är fredat. Alltid med samma frågor. Modern är vilse. Går runt. Försöker som vi alla bryta den cirkeln. Famlar vitt omkring sig efter svar som ofta blir lika förvirrade som förvånade.

Den fortsätter till geografin, länder och människor som bor där. Jaget, berättarrösten som skildrar allt raljerar om hurdana daska kvinnor är, spanjorer och fransmän. Stereotyperna flödar. Allt är könat. Åter igen är det mellan raderna rummet och geografin som står i centrum. Och det jag, den person som befinner sig i rummet är alltid en kvinna, eller ibland en man, aldrig något obestämt. Det är heller aldrig rummet. När modern är vilse, går i cirklar är det alltid på en specifik plats. I skogen, i vardagsrummet.

Och precis där finns det som är då förföriskt med denna udda pärla. Den handlar om rum, och att vara vilse, om människorna som är det. Allt är specificerat, könen, platserna, kommunikationsformerna. Ifall det är mail eller telefonsamtal. I spänningsfältet mellan vilsenheten och det fixerade i denna. Uppstår något som drar läsaren in i texten, något som är likdelar knasigt som sorgligt. Precis som livet är.