Den 31 augusti 1954 kl 18.32 ändrades allting. Då dök den rödhårige och fräknige Janne upp från det okända, och med sin häpnadsväckande cykel prejade han sig in bland grabbarna i gänget på Söders höjder. Janne blev Krilles vän, en högst ovanlig vän som ständigt lämnade nya frågetecken efter sig. Och Krilles liv blev två liv - ett i den traditionstyngda skolan, och ett med Janne.
Janne, min vän är Peter Pohls succédebut från 1985. Han har sedan dess skrivit en rad uppmärksammade barn- och ungdomsböcker som berör läsaren in i själen.
Peter Pohl was born in 1940 in Germany. His father died in World War II. After the war, Pohl and his Swedish mother moved to Sweden, where he's lived ever since. In 1975, Pohl graduated and became a professor in Numerical analysis. Five years later he started filming, and with success: he won various prizes for his work. His writing career started in 1983. Pohl's themes are sad: themes like death, bullying, loneliness are often part of his books, and almost none of his books have a happy ending. Some of his books have autobiographical elements (the Rainbow series) and some others are based on true stories that came to him directly or indirectly. Some of his books were originally published as adult literature but later recategorised as books for youth.
This one had all the potential in the world to leave me cold. But it didn't.
I thought it was a dated "Stockholm" story, but it was hilariously funny and exceptionally detailed. The streets, the language, the atmoshere - all made perfect sense.
I thought it was a harmless coming-of-age story involving boys on bikes, but it was brutally serious, and so unexpectedly heartbreaking that I started crying as soon as I stopped laughing.
What do people do to children? And why?
That question will haunt the main character forever, and he was a child until the last page, when he abruptly became a premature grown-up at age 12 and almost two thirds. Numbers are important. They are exact. Not like life.
Janne, my friend! You are my friend now too. For it is not possible to forget you once one has seen you on your bike in the middle of Södermalm's traffic. I will go to Bjurholmsplan and look for traces of your fictional existence in the 1950s. And I will mourn you, even though you don't really exist. For you do. In a way. I can feel it. Therefore you are.
Berättaren Krister – Krillekatalog – 12 år, har goda hemförhållanden i trygg medelklass på Södermalm och läshuvud, börjar på Södra Latin och hamnar således med en fot i vardera världen. Avståndet till de forna klasskompisarna som är barn till arbetare växer. I augusti 1954 träffar han för första gången Janne.
Janne framstår för Krille som en udda figur, en maskulin variant av Pippi Långstrump (vilken Janne aldrig har hört talas om). Rödhårig, fräknig, stark gränssättare, våghalsig, utan föräldrastöd, och skenbart ålderslös. Janne är en fena på att cykla och på att meka med cyklar. Han har alltid svar på tal.
Det är mycket som är mystigt och oklart kring Janne och det är diegesens fokus. Mellan raderna förstår den mogne läsaren att romanen tar itu med klasskillnader, missbruk, att spela roller, könstillhörighet, vuxnas maktmissbruk, privilegier och ett barns behov av omtänksamma och förnuftiga föräldrar. När man är barn vet man inte att det finns andra barndomar. Att den privilegierade har svårt att överblicka – eller väljer medvetet att inte se – mindre privilegierades omständigheter skriver Pohl fram med bravur.
Språket rullar fram med underbar stockholmsslang, där barret, klyket, brallisar och bengskallar avlöser varandra. (I senare upplagor finns en slangordlista längst bak.) Peter Pohl sätter ord på barndomsvärlden och dess fysiska miljö, konventioner, sexualitet, tankar och förståelse med ett begåvat och mångbottnat berättargrepp. Utan explicit hemska scener framkallar han stora känslor.
Tack vare ”Stockholm läser” som valde Janne, min vän till årets bok, läste jag om denna fantastiska roman som på inget sätt har förlorat sin aktualitet. Peter Pohl satte verkligen sitt namn på kartan med den här debuten som publicerades första gången 1985.
4.5 En nästan helt perfekt bok, den har i stort sett allt. Utvecklingsroman som har språket, berättelsen, värmen, närvaron, tonen, agendan, budskapet och ett hjärtskärande slut.
Berättaren Krister – Krillekatalog – 12 år, har goda hemförhållanden i trygg medelklass på Södermalm och läshuvud, börjar på Södra Latin och hamnar således med en fot i vardera världen. Avståndet till de forna klasskompisarna som är barn till arbetare växer. I augusti 1954 träffar han för första gången Janne.
Janne framstår för Krille som en udda figur, en maskulin variant av Pippi Långstrump (vilken Janne aldrig har hört talas om). Rödhårig, fräknig, stark gränssättare, våghalsig, utan föräldrastöd, och skenbart ålderslös. Janne är en fena på att cykla och på att meka med cyklar. Han har alltid svar på tal.
Det är mycket som är mystigt och oklart kring Janne och det är diegesens fokus. Mellan raderna förstår den mogne läsaren att romanen tar itu med klasskillnader, missbruk, att spela roller, könstillhörighet, vuxnas maktmissbruk, privilegier och ett barns behov av omtänksamma och förnuftiga föräldrar. När man är barn vet man inte att det finns andra barndomar. Att den privilegierade har svårt att överblicka – eller väljer medvetet att inte se – mindre privilegierades omständigheter skriver Pohl fram med bravur.
Språket rullar fram med underbar stockholmsslang, där barret, klyket, brallisar och bengskallar avlöser varandra. (I senare upplagor finns en slangordlista längst bak.) Peter Pohl sätter ord på barndomsvärlden och dess fysiska miljö, konventioner, sexualitet, tankar och förståelse med ett begåvat och mångbottnat berättargrepp. Utan explicit hemska scener framkallar han stora känslor.
Tack vare ”Stockholm läser” som valde Janne, min vän till årets bok, läste jag om denna fantastiska roman som på inget sätt har förlorat sin aktualitet. Peter Pohl satte verkligen sitt namn på kartan med den här debuten som publicerades första gången 1985.
Mångbottnad, spännande, smart, rolig, nostalgisk. En ungdomsbok för alla tider och åldrar. En varm skildring av 50-talets Stockholm full av levande personporträtt, en träffsäker tonträff och en känslofylld handling. Janne är en av av litteratursveriges mest fascinerande karaktärer, helt i klass med de allra största.
Smart, funny, and heart breaking. A meandering tale of friendship and tragedy, and the devastating path to a loss of child innocence so profound it will leave you gasping for breath.
I LOVED Peter Pohl's books as a kid. Or rather, I super-loved some and didn't understand the rest, because sometimes the weird play with language and constant vagueness interspaced with painful eloquence just turns you away. As an example I remember reading one book not being sure whether or not the main character was the same one as in another book because it was just that vague, which is an impressive feat. I still tried to read all of them to figure out which ones that were amazing and which ones weren't readable (to me), and this one definitely comes down in the former category.
This book is about Krille, a twelve year old in 1955. One day a new boy shows up and inserts himself into his friend group. Janne is an odd one, small and scrawny, almost girly, who seems to know everything there is about bikes (bicycles are big with these kids), who doesn't hesitate to smack anyone who asks for it, and who has secrets. A lot of secrets.
The air that surrounds Janne is that of flightyness. You never know when he'll show up, you'll never know what will make him take off or how long he'll be gone. It's a very painful portrayal of a broken kid who's trying desperately to feign normalcy but coming up so woefully short, and of the friend who cares so much about him, but can't make sense of what's there and wants to know everything... or so he thinks.
This was a heartbreaking book to read when I was in my early teens. Reading it at 36, seeing these two twelve-year-olds not as kids like me, but as children... God, it hurts. I knew the twists and turns of this one, I knew just how painful it would be to get to the end, and I imagine if this book was spoiled beforehand it wouldn't be so powerful, but knowing it from this being a reread for the hundedth time, it only made it better.
This book has been translated to English at some point, but reading it I wonder if it'll lose some of its power in translation. A lot of the language is very specific to Stockholm, to the fifties, to being a kid at this specific point in time, and I'm not sure whether a translation would do it much justice, especially if you don't know these streets, these parts of the city, these turns of phrases. So I don't know if I can recommend people reading the translation, since I have no idea how to the point it is, but yes. I love this book. I love it sfm an tbh each of the one star reviews hurts my soul.
But yes. As far as final books of the year goes, this was a good one to end with.
En perfekt bok till en bokcirkel. Samtalet kan pågå i evigheter. Riktigt bra och fin bok som beskriver en vänskap mellan två som ändå inte riktigt lär känna varann. De kommer från två helt olika världar, och vilken värld är Janne egentligen ifrån? Fina beskrivningar av Stockholm och du känner verkligen att du är där, cyklar med dem och hänger på skolgården. Läs boken!
Stoccolma, anni Cinquanta. Quando Jan si presenta nel quartiere, tutti lo prendono in giro per i fluenti capelli rossi, le efelidi e l'aspetto da ragazzina. Ma non dura, perché la sua bravura con la bicicletta e nel fare a pugni convincono tutti che è un maschio, e quindi viene accettato nella banda. Krille diventa il suo migliore amico, anche se non riesce a scucirgli molte altre informazioni, però anche la sua famiglia lo accoglie e si affeziona a lui. Ogni tanto Jan sparisce per mesi, lasciando Krille in preda allo sconforto, visto che di Jan non sa nemmeno il cognome. Ma solo quando Jan scompare definitivamente e la polizia si occupa del caso, Krille riuscirà a scoprire il suo segreto.
Ci ho messo un po' a ingranare con questa storia, anche per colpa della mia copia fallata (per fortuna in biblioteca avevano anche un'altra edizione impaginata correttamente), ma poi non sono più riuscita a staccarmi, dovevo conoscere il segreto di Jan. Che non è nemmeno la parte più importante della storia. Lo è invece il racconto di un'amicizia totalizzante come può essere quella che nasce negli anni della prima adolescenza, unica, speciale, irripetibile, che ti sfida e ti conforta, ti da pena e rende la vita migliore. Perché ciò che importa alla fine non è tanto chi è l'altro, ma come ti fa sentire.
* Noi giovani, speranze e custodi del futuro della Svezia, dobbiamo sopravvivere nel traffico di oggi per crescere e aumentare il traffico di domani.
Ho letto questo libro a circa dodici o tredici anni come libro delle vancanze assegnatomi dalla mia insegnante di Italiano capendo poco, ma forse abbastanza per quell'età. Ricordo che il finale mi aveva lasciata piuttosto confusa e alla domanda "Cosa pensi che sia successo alla fine?" ricordo di aver dato due opzioni, ed effettivamente una di esse era quella corretta. Dieci anni dopo ho riletto questo libro, curiosa di sapere se avrei visto la storia in modo differente; la risposta è sì.
La storia si svolge a Stoccolma negli anni '50 e narra dell'amicizia che nasce per caso tra Krille, il suo gruppo di amici e Jan, un ragazzino di cui non si conosce nulla, se non che ha una smisurata passione per le biciclette e una grande abilità nel prendersene cura. L'amicizia si intensifica giorno dopo giorno, tuttavia non è mai forte come quella tra Krille e Jan. Piano piano Jan entra nel mondo del suo amico e viene accolto da una famiglia amorevole, attenta, premurosa, unita; tutti aspetti a lui estranei. Krille invece vede solo spiragli di quella che è la vita di Jan, senza mai capirne molto, ma sempre a un passo dalla paura di perderlo per sempre a causa della moltitudine di segreti che si porta dietro.
A strange and boring book. The story takes place in the 50s and yeah... It's a very weird book and I didn't understand the end. Pohl has writing many better books than this!
This is not the story you expect to read after having read the first 30 pages. I mean that as a good thing. This book is a work of art and a serious and very painful slap in the face.
Jag kan gilla hur en författare leker med språket, men något jag alltid har haft svårt för är när slangspråk tar över en bok och dess berättelse. I denna gör språket mig förvirrad, och då inte för att jag inte förstår slangen utan för att det blir för rörigt. Min läsning blir hackig. Ibland upplever jag också att gestaltande genom agerande även det blir för mycket. Jag tappar intresset. Slutet gör även det mig förvirrad. Det är lite för öppet för jag kan själv inte känna att jag får några ledtrådar. Till det som faktiskt avslöjas får jag ledtrådar, men det avslöjas ju ändå helt tydligt. Jag vill veta mer, få fler svar på mina frågor för att kunna känna att berättelsen är trovärdig.
I can like how an author plays with language, but something I always have had problem with is when slang takes over a book and its story. In this, the language makes me confused, and then not because I do not understand the slang but because it gets too messy. My reading gets choppy. Sometimes I also experience that shaping through action also becomes too much. I'm losing interest. The end also makes me confused. It's a little too open because I can not feel myself getting any clues. To what is revealed, I gets clues, but it is revealed anyway. I want to know more, get more answers to my questions to be able to feel that the story is credible.
Språket är lite rått så jag kan inte helt älska boken. Det som är fascinerande att om den hade ett trevligare språk hade den gått från en etta till en femma under läsningens gång. Hade jag inte varit tvungen att läsa den här för utbildningens skull hade jag inte läst ut den. Men aldrig har jag varit med om att en bok börjar tråkigt, vänder efter mitten och blir då spännande, för att sluta med en så oväntad chockartad twist att jag måste läsa om hela boken! Den är nog inget annat än ett mästerverk den här faktiskt! Nu när jag vet det jag vet önskar jag att jag kunde läsa den igen ovetandes. Ni som inte läst den: Den är FULL av ledtrådar! Läs den som en pusseldeckare!
Åh, wow. Vilken bok! Mångbottnad, spännande, rolig och tragisk. Janne måste vara en av de - rent litteraturvetenskapligt - mest intressanta karaktärer jag mött i ungdomslitteraturen. I stil med Almqvists Tintomara.
Janne, min vän handlar om Krille, en tolvårig pojke som försöker förlika sig med att hans väg som duktig student i den fina skolan ofrånkomligt kommer att separera honom från det kompisgäng som han hänger med utanför skolan, och till det gänget kommer Janne, och de båda blir bästa vänner.
Boken utspelar sig 1954 på söder i Stockholm och det är få böcker som jag upplevt mig så främmande inför som denna, skulle nästan säga att det var något av en kulturkrock. Mycket beror på språket. Det är svenska, jag vet det, och jag förstår det allra mesta som sägs, men jag som är född sent 80-tal i den värmländska skogen har aldrig någonsin hört folk prata på detta sätt irl, och heller aldrig läst det i en bok. (Det finns med en ordlista i slutet av boken, ifall man skulle behöva hjälp.) Jag har ofta känt mig mer hemmastadd i böcker som utspelar sig på helt andra världar med utomjordingar av alla möjliga slag än jag gjorde i denna bok. Språket är bara en del av elementen som gör att jag inte känner mig hemma i berättelsen, dessa pojkars liv som vi får följa, denna uppväxtskildring, är som ingen annan, den är unik på det allra bästa sättet, rå och djärv.
Det är Krille som berättar sin historia om honom och Janne, och det lämnar ganska många frågetecken kring vad det var som faktiskt hände med Janne, för det Krille inte förstår eller får veta av vuxna i hans närhet får heller inte vi som läsare veta. Jag läste boken i en av mina bokcirklar, och vi hade nästan lika många tolkningar och spekulationer av vad som hänt som deltagare.
Det är en vacker och varm berättelse om vänskap och kärlek som cirkulerar kring Krille och Janne, men i bakgrunden av allt detta har vi ruttna lärare, bortslösade sommarlov och oro för framtiden och vetskapen att när man öppnar några dörrar så stängs några andra.
Jag rekommenderar denna bok till läsare som vill bli berörda och läsa något av en tidskapsel, utan att för den delen bli utsatta för massa sliskig nostalgi.
Ein weiteres Buch, dass ich fuer meine Leserlieblingsbuecherchallenge gelesen habe und dieses ist seit langer Zeit das erste, das mir auch wirklich gut gefallen hat. Es erzaehlt die Geschichte einer ungleichen Jungenfreundschaft .. der eine aus guter Familie stammend, aber mit Kontakten zu einer Strassenbande und der andere seltsam heimatlos und offensichtlich misshandelt. Erzaehlt wird das Ganze aus der Ich-Perspektive und man ahnt als Leser schon viel eher deutlich mehr als die handelnde Hauptperson .. was dem ganzen eine Art bedrohliche Spannung gibt (so ist auch von Anfang an schon klar, dass etwas passiert ist, da die Polizei das Verschwinden von Jan ermittelt). Ein sehr guter Jugendroman, der ganz leicht daherkommt, aber einen dann doch mitnimmt und anruettelt.
Bums Men jag hinner se tvingar livvakten genom hålet mig helt om där dörren skulle varit och bort något ljust och undan där mörker skulle varit. och tillbaka För bakom finns ingen vägg, utmed raden av snutar kojan är nästan riven. som markerar den väg vi har gått Vad det ljusa är men lite uträtad anar jag bara och ner men mardrömmen och fram fyller ut, till snuten, lägger till, min snut, fogar ihop som ser att jag sett till en bild och vet att jag vet som jag aldrig att jag livet ut ska kunna befria mig från. ska se det om och om igen.
mvh grinade precis lika mycket som förra gången
This entire review has been hidden because of spoilers.
Bin sehr froh über die vielen öffentlichen Bücherregale in meiner Stadt, in der ich so manches nicht ganz so geliebte Buch loswerden kann... und im Gegenzug Schätze wie diese finde. Eigentlich wollte ich demnächst 'Der Nachtzirkus' lesen, aber ich fürchte, das kann ich erstmal nicht. Dieses Buch will verdaut werden.
Underbar bok, med underbara karaktärer och ett ovanligt sätt att berätta. Läste via min bokklubb och hade nog inte valt just den om den inte satts i min hand på det här viset. Men så glad jag är för det! Janne och Krille har för evigt en plats i mitt hjärta.
Bokrecension och recensionsexemplar: Janne, min vän av Peter Pohl
Handling: Den 31: a augusti 1954 ändrades allting för Krille. Janne dök upp från det okända med sin häpnadsväckande cykel och blev en del av gänget. Rödhåriga, fräkniga Janne blev Krilles vän. Man kan gå så långt som att han blev Krilles bästa vän. En vän för livet. Janne var en konstig filur. Han var mystisk samtidig lugn. Han var ett livs levande frågetecken och Krille ville veta mer och mer om just denne pojk. Janne och Krille umgicks mycket med varandra. Janne var ofta på besök hos Krille men Krille var aldrig på besök hos Janne. Vem var denne Janne undrade Krille jämt? Krille levde två liv – ett liv i den traditionstyngda skolan och ett med Janne.
Recension: Janne, min vän är tydligen en bok som många har läst enligt recensionerna som jag har läst. Jag har aldrig stött på denna bok innan och jag tänkte att det hade varit att få läsa denna bok. Vi får följa Janne och Krilles vänskapsresa och hur de är varandras stöttepelare. Berättelsen utspelar sig 1952 på Södermalm. Jag hade stora förväntningar på boken då jag var mycket intresserad över det historiska. Visst har berättelsen många spännande aspekter och fin miljöbeskrivning men boken är otrolig svårläst. Jag har läst en del böcker i mitt liv och detta var otrolig svår att få grepp om den. Rent språkligt men också innehåller svår och ibland kände jag att den röda tråden försvann då och då. När jag öppnar en bok vill jag alltid avsluta en bok. Oavsett om den är dålig eller bra. Jag vill ge en berättelse en ärlig chans och det tyckte jag gav berättelsen det. Jag tyckte även slutet var konstig. Varför boken får just en två och inte en etta är att miljöbeskrivningen var fantastisk. Pohl tog upp Södermalms skönhet på ett fantastiskt sätt. Jag ser dock framemot att få läsa andra böcker av författaren då jag har gjort en efterforskning på vilka andra böcker han har skrivit.
Boken får: 2/5 Författare: Peter Pohl Förlag: Alfabeta förlag @alfabetaforlag GoodReads: ArbereshaSabani Instagram: @wandersinbookland
After just finishing this book I was left feeling a bit confused! The book has been sitting on my 'to read' pile for a year-ish and so was interested to see what it was all about. From the first page, I had questions and as the book went on, I was really interested to hear the answers.. I felt that I was beginning to get desperate to reach the end because there were more and more mysteries as the book went on that I really wanted to uncover. The only problem I had, was when I reached the end, I found that I had even more questions! In terms of style, I was compelled to read more, which made the ending a bit deflating for me. I guess I just felt that when I reached the end, I had to either leave the blanks to my imagination, or concede that I just didn't understand the book. Probably the latter! If anyone can help/feels the same, I'd be interested to know as I think I could have missed a vital element of the book!
Den heter Janne, min vän och är skriven av Peter Pohl. Boken kom redan 1985, men låt inte åldern på boken lura dig. Den är dagsaktuell. Fler tankar på bloggen: https://zidselbokochfilmtips.blogspot...
Lyssnade på denna helt fantastiska bok i ett sträck och fattar inte att jag har missat att läsa den tidigare. Det är en ungdomsbok som har allt, både spänning in i det sista, ett underbart språk och ett omistiligt tidsdokument. Ett måste att läsa helt enkelt! Rekommenderas!
En av de finaste vänskapsskildringarna jag läst. Jag tycker om att läsa om Stockholm. Berättelsen utspelar sig 1952 på Södermalm, och det är vackert. Och sorgligt. Vill redan läsa om den, för känslan den gav. Jag vet ännu inte vad det är för känsla men den uppslukade mig.