What do you think?
Rate this book
Det borde finnas regler
Jag heter Mia. Eller egentligen Maria, men jag hatar det namnet okej? Dont call me that. Jag står inte för det. Det är inte som att jag fick vara med och bestämma.
Jag är för att man själv ska bestämma om saker och ting här i världen. Fatta hur allt hade blivit så mycket bättre liksom. Skolan, livet, allt.
Jag är fjorton år. Man kan tänka sig att det skulle betraktas som vuxet. Fast det betyder mest ingenting. Jag är i förberedelse, kan man säga.
Mia bor in the middle of nowhere och det enda som händer där är att hennes bästis Mirjam har en hangup på en som heter Per, som är minst lika gammal som hennes pappa. Fast egentligen är allt bara tråkigt och vanligt, inte alls Los Angeles. Tills Vlad dyker upp, med hatt och hängslen och ett band och egen lägenhet. Men hur ska man våga, när det inte verkar finnas några regler?
Jag är för att man själv ska bestämma om saker och ting här i världen. Fatta hur allt hade blivit så mycket bättre liksom. Skolan, livet, allt.
Jag är fjorton år. Man kan tänka sig att det skulle betraktas som vuxet. Fast det betyder mest ingenting. Jag är i förberedelse, kan man säga.
Mia bor in the middle of nowhere och det enda som händer där är att hennes bästis Mirjam har en hangup på en som heter Per, som är minst lika gammal som hennes pappa. Fast egentligen är allt bara tråkigt och vanligt, inte alls Los Angeles. Tills Vlad dyker upp, med hatt och hängslen och ett band och egen lägenhet. Men hur ska man våga, när det inte verkar finnas några regler?
317 pages, Paperback
First published February 20, 2012
23 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 13 of 13 reviews
February 25, 2020
Jag skulle vilja ge den två stjärnor om så bara för att tonen är träffsäker, det känns verkligen som en tonårings dagbok, men jag ogillade dessa tonåringar rätt rejält. Deras liv som gränsvarelser mellan barndom och vuxenliv och den osäkerhet och ångest som fanns inom dem var slående men också motbjudande. Dels för att de var bortskämda och bara, generellt, elaka hemska människor som gav känslan att de skulle bli lika odrägliga vuxna. Hela Per-grejen var också motbjudande och hade ett otroligt lamt slut, det kändes inte som att det fanns någon ordentlig kommentar på det hela, trots Mias "jag vill döda honom" känslor.
Men generellt så var det svårt att komma in i boken (är inte del av den tilltänkta målgruppen, jag vet, läste den inre heller för nöjes skull utan för en uppgift) och den kändes rätt poänglös, som om den inte hade något egentligt budskap förrän de fem sista sidorna (och som vuxen var det budskapet lite...meh).
Det jag mest tänkte på var hur den i jämförelse med Gripe visar på ett allmänt samhällsförfall (isynnerhet i form var respekt, trygghet, och plats inom samhället) och hur otroligt mycket jobbigare det blivit att vara tonåring. Gripes ungdomar lever i en "barnvärld" där vuxna kan få ta del men där de egentligen inte hör hemma och inte heller vill vara. Arvidssons ungdomar har ingen egen värld, ingen säker plats att vara barn inom, men de är heller inte vuxna; de är fångade i ett obekvämt mellanrum. Därmed är de varken eller och upplever en osäkerhet och turbulens som får dem att bete sig som små monster eller idioter, men det är samtidigt inte deras fel för det finns ingen trygghet att vara något annat.
Så, ja, två-tre stjärnor ifall Per situationen hade sett annorlunda ut (och om Mias mamma fått en ryggrad och sagt ifrån ordentligt någon gång), men så var inte fallet så det bli en stjärna för det här är verkligen inte vad jag skulle önska att ungdomar läste.
Men generellt så var det svårt att komma in i boken (är inte del av den tilltänkta målgruppen, jag vet, läste den inre heller för nöjes skull utan för en uppgift) och den kändes rätt poänglös, som om den inte hade något egentligt budskap förrän de fem sista sidorna (och som vuxen var det budskapet lite...meh).
Det jag mest tänkte på var hur den i jämförelse med Gripe visar på ett allmänt samhällsförfall (isynnerhet i form var respekt, trygghet, och plats inom samhället) och hur otroligt mycket jobbigare det blivit att vara tonåring. Gripes ungdomar lever i en "barnvärld" där vuxna kan få ta del men där de egentligen inte hör hemma och inte heller vill vara. Arvidssons ungdomar har ingen egen värld, ingen säker plats att vara barn inom, men de är heller inte vuxna; de är fångade i ett obekvämt mellanrum. Därmed är de varken eller och upplever en osäkerhet och turbulens som får dem att bete sig som små monster eller idioter, men det är samtidigt inte deras fel för det finns ingen trygghet att vara något annat.
Så, ja, två-tre stjärnor ifall Per situationen hade sett annorlunda ut (och om Mias mamma fått en ryggrad och sagt ifrån ordentligt någon gång), men så var inte fallet så det bli en stjärna för det här är verkligen inte vad jag skulle önska att ungdomar läste.
October 7, 2021
Inte ens en stjärna, helst. Jag vet inte vad meningen med denna bok är. Den påminde lite om Lizzie McCguire, med två tonårstjejer som har en smart nördig killkompis. Hade jag inte behövt läsa denna till en uppgift (läst till Barn- och ungdomslitteratur 1L100, Linnéuniversitetet) så hade jag aldrig, aldrig, aldrig hållt ut hela vägen och läst klart den.
January 31, 2015
Ett virr varr av fjortis tankar :) recension i bloggen inom kort.
July 25, 2020
Läst till 1LI100 Barn och ungdomslitteratur, 30 högskolepoäng
July 28, 2021
Autentiskt ungdomsspråk men inte autentisk ungdomshandling.
February 24, 2020
Det var inte jättemycket jag tyckte om med den här boken. Knappt något alls, egentligen. Men jag tyckte det blev något bättre mot slutet så därför får den två stjärnor istället för en. Jag tänker inte skriva en lång recension, men däremot har jag samlat ihop lite tankar jag hade under läsningen. Tolka dem hur du vill:
TANKAR OM SJÄLVA TEXTEN OCH DESS UPPBYGGNAD:
• Boken är skriven i talspråk
• Det var inte en självklarhet att de bytte rad när någon ny person började prata. Ibland gjorde de det, ibland inte.
• Mia pratar med läsaren, som att hon skulle vara medveten om att hon är med i en bok. "Häng med här!", "det får ni höra mer om sen!" Osv
• Berättelsen är skriven på ett sådant sätt att hon bara berättar allt som händer (och har hänt) istället för att låta oss vara med. Inte hela tiden, men en majoritet av gångerna, speciellt i början.
• Grammatiken är inte nödvändigtvis på topp. "Dessutom är jag glad att Mirjam tittar åt nån annan är Per." ???
• Hon beskriver samma ställe/händelse gång på gång fast med slightly annorlunda ord. Först "Karls mamma är kulturjournalist!" och sen tre sidor senare "mamma säger att Karls mamma är en kulturtant" ??? Vi vet??? Du har redan sagt det???? Samma sak varje gång hennes favoritband kommer upp så är det samma sak, "sångaren är så himla snygg!! Han heter Harry McVeigh!!" JAG VET ATT HAN HETER DET, DU HAR REDAN BERÄTTAT OM HONOM
• 20 sidor in och plotten har inte gått framåt. Det enda som har hänt "just nu" är att Mia och Mirjam köpte smällare och förstörde en brevlåda. Allt annat är 14 beskrivningar av samma sak om och om igen, och hur mycket hon älskar bandet, och hur fula eller snygga alla är i skolan och att alla hånglar och blir tafsade på förutom hon, och ytterligare förklaringar om saker som hände när de var små
TANKAR OM HANDLINGEN OCH KARAKTÄRERNA:
• Alla karaktärer (men främst tjejerna) introduceras som antingen "fett fula" eller "asvackra!! Trots att de inte har bröst"
• "Invandrarkiosken" där "en indian" jobbar ??????????? Wtf
• Allt är "CP", "stört", "sär", "utvecklingsstört", "mongos" (numera synonymt med idiot eller konstig, egentligen betyder det mongolid = nedvärderande ord för östasiater), folk med ADHD = lite störda, folk med funktionsvariationer (mentalt/fysiskt) = cp-monster
• Alla tankar är "jag vill ligga!!!!!" Men också slut shaming av kvinnor som inte är lika smarta som hon är
• Mia hoppades på att bli våldtagen "bara så att saker inte skulle vara så tråkiga längre"
• Literally "jag vill vara unik! Inte som andra tjejer", ser sig själv som väldigt överlägsen (säger det till och med som en beskrivning av sig själv)
• Hon säger på sida 13 hur äckligt det är att suga av folk och att hon aldrig nånsin kommer göra det, men sen på sidan 14 så säger hon att det är med på hennes bucketlist över saker hon måste kunna innan hon fyller 18
• "Fast förmodligen, om vi träffade honom, skulle han bli kär i Mirjam istället. Alla blir det, och det är faktiskt inget konstigt alls. Det är inte så att jag hatar henne eller nåt, men hon har stora bröst och är jävligt söt. Jag ser bara helt missbildad ut. På min kropp menar jag, så är det enda som putar ut min mage." Bror why
• Hyckleriet i att de hatar andra tjejer "för att de inte tänker själva, utan bara härmar andra", medan de själva har baserat hela sina personligheter på vad de coola och snygga människorna håller på med
• Jämför puberteten med förintelsen
Och sist men inte minst, slutet var
För att summera så skulle jag säga att det här är en bok för dem som gillar att bli påminda om hur extremt jobbiga 14-åringar är.
TANKAR OM SJÄLVA TEXTEN OCH DESS UPPBYGGNAD:
• Boken är skriven i talspråk
• Det var inte en självklarhet att de bytte rad när någon ny person började prata. Ibland gjorde de det, ibland inte.
• Mia pratar med läsaren, som att hon skulle vara medveten om att hon är med i en bok. "Häng med här!", "det får ni höra mer om sen!" Osv
• Berättelsen är skriven på ett sådant sätt att hon bara berättar allt som händer (och har hänt) istället för att låta oss vara med. Inte hela tiden, men en majoritet av gångerna, speciellt i början.
• Grammatiken är inte nödvändigtvis på topp. "Dessutom är jag glad att Mirjam tittar åt nån annan är Per." ???
• Hon beskriver samma ställe/händelse gång på gång fast med slightly annorlunda ord. Först "Karls mamma är kulturjournalist!" och sen tre sidor senare "mamma säger att Karls mamma är en kulturtant" ??? Vi vet??? Du har redan sagt det???? Samma sak varje gång hennes favoritband kommer upp så är det samma sak, "sångaren är så himla snygg!! Han heter Harry McVeigh!!" JAG VET ATT HAN HETER DET, DU HAR REDAN BERÄTTAT OM HONOM
• 20 sidor in och plotten har inte gått framåt. Det enda som har hänt "just nu" är att Mia och Mirjam köpte smällare och förstörde en brevlåda. Allt annat är 14 beskrivningar av samma sak om och om igen, och hur mycket hon älskar bandet, och hur fula eller snygga alla är i skolan och att alla hånglar och blir tafsade på förutom hon, och ytterligare förklaringar om saker som hände när de var små
TANKAR OM HANDLINGEN OCH KARAKTÄRERNA:
• Alla karaktärer (men främst tjejerna) introduceras som antingen "fett fula" eller "asvackra!! Trots att de inte har bröst"
• "Invandrarkiosken" där "en indian" jobbar ??????????? Wtf
• Allt är "CP", "stört", "sär", "utvecklingsstört", "mongos" (numera synonymt med idiot eller konstig, egentligen betyder det mongolid = nedvärderande ord för östasiater), folk med ADHD = lite störda, folk med funktionsvariationer (mentalt/fysiskt) = cp-monster
• Alla tankar är "jag vill ligga!!!!!" Men också slut shaming av kvinnor som inte är lika smarta som hon är
• Mia hoppades på att bli våldtagen "bara så att saker inte skulle vara så tråkiga längre"
• Literally "jag vill vara unik! Inte som andra tjejer", ser sig själv som väldigt överlägsen (säger det till och med som en beskrivning av sig själv)
• Hon säger på sida 13 hur äckligt det är att suga av folk och att hon aldrig nånsin kommer göra det, men sen på sidan 14 så säger hon att det är med på hennes bucketlist över saker hon måste kunna innan hon fyller 18
• "Fast förmodligen, om vi träffade honom, skulle han bli kär i Mirjam istället. Alla blir det, och det är faktiskt inget konstigt alls. Det är inte så att jag hatar henne eller nåt, men hon har stora bröst och är jävligt söt. Jag ser bara helt missbildad ut. På min kropp menar jag, så är det enda som putar ut min mage." Bror why
• Hyckleriet i att de hatar andra tjejer "för att de inte tänker själva, utan bara härmar andra", medan de själva har baserat hela sina personligheter på vad de coola och snygga människorna håller på med
• Jämför puberteten med förintelsen
Och sist men inte minst, slutet var
För att summera så skulle jag säga att det här är en bok för dem som gillar att bli påminda om hur extremt jobbiga 14-åringar är.
July 12, 2017
Den här boken är väldigt autentisk och full av ungdomliga känslor och referenser. Humoristisk och väldigt trovärdig. En bok som stannar med en länge.
November 1, 2021
Plågade mig igenom den här. Hade det inte varit för att den ingick som obligatorisk läsning i 1LI100 vid Linnéuniversitetet hade jag lagt ner efter ett par sidor.
November 15, 2020
(Barn och ungdomslitteratur moment 1: Bok 16)
Hade jag inte läst den här till litteraturkursen, hade jag 100% DNF:at den efter tio sidor. Det är precis den här typen av bok jag absolut inte gillar, med drama till höger och vänster, hets att hitta en romantisk relation, och fokus på alkohol och rökning, festande och “snygga killar”, relationer och sex. Att en av karaktärerna har en relation med en trettio år äldre man samtidigt som hon själv inte är myndig är också bara… vidrigt helt enkelt, och jag tyckte inte situationen hanterades bra. Jag tyckte inte heller om sättet den hanterade ämnen rörande HBTQ - det hela kändes väldigt utdaterat (vilket jag också hittade stöd för i min kurslitteratur när vi skulle analysera boken, så det är inte bara jag). Det enda som jag väl tyckte någorlunda om var väl vänskaperna, samt hur skrivsättet får texten att kännas som en fjortonårings dagbok. Sorgligt nog känner jag att det här är en bok jag gärna skulle vilja radera ur minnet, då den verkligen inte var något för mig.
Hade jag inte läst den här till litteraturkursen, hade jag 100% DNF:at den efter tio sidor. Det är precis den här typen av bok jag absolut inte gillar, med drama till höger och vänster, hets att hitta en romantisk relation, och fokus på alkohol och rökning, festande och “snygga killar”, relationer och sex. Att en av karaktärerna har en relation med en trettio år äldre man samtidigt som hon själv inte är myndig är också bara… vidrigt helt enkelt, och jag tyckte inte situationen hanterades bra. Jag tyckte inte heller om sättet den hanterade ämnen rörande HBTQ - det hela kändes väldigt utdaterat (vilket jag också hittade stöd för i min kurslitteratur när vi skulle analysera boken, så det är inte bara jag). Det enda som jag väl tyckte någorlunda om var väl vänskaperna, samt hur skrivsättet får texten att kännas som en fjortonårings dagbok. Sorgligt nog känner jag att det här är en bok jag gärna skulle vilja radera ur minnet, då den verkligen inte var något för mig.
did-not-finish
February 14, 2017Nej, denna bok fångar mig inte alls. Den känns bara jobbig att läsa så efter 66 sidor ger jag upp. Jag tycker inte att det händer något och karaktärerna är oengagerande.
January 23, 2015
Review in Swedish: http://bookshelf.blogg.se/2012/march/...
July 7, 2012
Okej, jag kan konstatera att den har boken inte var något för mig. Den var helt okej, men njaa, inte min sorts bok. Recension kommer på bloggen senare.
January 11, 2016
Egentligen inte min typ av litteratur, men fann den trots det mycket underhållande. Härligt språk, och bonus för nostalgin som rinner genom huvudet tillbaka till när man själv gick på högstadiet.
Displaying 1 - 13 of 13 reviews