För den som vill utveckla sitt skrivande finns en enda genväg - att läsa mycket. Själv kan jag uppleva en viss texttrötthet när jag skriver som intensivast. Just nu handlar det mest arbetet för mig om lansering av Röda siffror så det är härligt att läsa mycket.
Bland annat lyssnar jag på pseudonymen Bo Balderssons skrönor om stadsrådet och dennes mordutredningar och andra eskapader i höga regeringskretsar på 1960-talet och framåt. Inläsning står Helge Skoog för.
Böckerna är typiska mysmordmysterier kombinerade med brittisk humor à la Woodhouse, Jerome K. Jerome, Tom Sharpe, Helen Fielding, Sue Townsend kombinerade med skämt på den svenska regeringens bekostnad. Böckerna står sig i många avseenden bra.
Vissa delar har åldrats illa och en manlig blick förekommer ibland om exempelvis någon "kortkjolad kvinna", eller "löpsedlar sökte bjuda över varandra som uppsminkade skökor i gathörnen ”.
Själva mordintrigerna, persongallerier och miljö håller utmärkt och påminner mycket om Agatha Christie, somliga delar är så lika att man nästan kan uppleva som att Baldersson kopierat stil och intrig, bara bytt en del namn. Typiskt är bland annat återkommande villospår.
Den humoristiska stilen är härlig och sällsynt i svensk litteratur. Om något är det en nackdel i ljudboksform, då man kan vilja gå tillbaka och läsa om ett stycke. Å andra sidan är Skoogs inläsning perfekt för språket och historierna.
Väl värt lyssning/läsning!