Päevanurme

by Astrid Lindgren

"See on kõige tähelepanuväärsem asi, mis mu lapseelus on juhtunud," ütles Anna. "Mis koht see küll on, kuhu ma olen sattunud?"
"Sa oled sattunud Päevanurmele," ütlesid sealsamas kõrval ojapervel mängivad lapsed.
"Päevanurmel me elasime varem, enne kui alustasime hiireelu Myras," lausus Mattias. "Aga see nägi küll teistmoodi välja kui siin."
Selle peale lapsed naersid.
"Küllap see on siin teine Päevanurme," arvasid nad.

Genres: Swedish Literature, Short Stories, Classics, Childrens, Fiction, Sweden, Scandinavian Literature

111 pages, Hardcover

First published January 1, 1959

About the author

Astrid Anna Emilia Lindgren, née Ericsson, (1907 - 2002) was a Swedish children's book author and screenwriter, whose many titles were translated into 85 languages and published in more than 100 countries. She has sold roughly 165 million copies worldwide. Today, she is most remembered for writing the Pippi Longstocking books, as well as the Karlsson-on-the-Roof book series.

Awards:
Hans Christian Andersen Award for Writing (1958)

Reviews

[Faffy]

I wish I was read this story collection as a kid, rather than 'The Little Match Girl' and the likes by H.C. Andersen. This book is definitely dark, sad and beautiful. But more than anything, it offers a glimmer of hope for a better life. On top of that, the stories fills your head with beautiful imagery of the times long passed.

Lindgren is the only author I have read who can write about children in poverty in a way that gives them a voice. It is truly as if *they* are telling the story. As if you are directly connecting with the characters without an adult author in between.

I would highly recommend reading this for children, as this book allows them to understand and empathise with highly deprived children. This is perhaps more important now than ever, given the refugee crisis in Europe.

[Inese Okonova]

Esmu ievērojusi, ka mūsdienu bērnu literatūrā ienāk grāmatas, kas palīdz mazajam lasītājam saprast nāvi. Visbiežāk ir runa par vecvecākiem, kuriem pienācis laiks aiziet. Šis pasaku krājums no vienas puses ir nesaudzīgāks, jo tajā ir runa par nāvi, netaisnību, nabadzību, nelaimi, slimībām un nežēlību, kas piemeklē ne vien pieaugušos, bet arī bērnus. No otras puses, tas ir arī ļoti poētisks un gaišs. Iespējams saskatīt kādus kristīgās ticības elementus, bet lielākoties Lindgrēne ieved lasītāju pasaku krēslainajā pasaulē, kas ir gan biedējoša, gan skaista vienlaikus. Divām pasakām ir laimīgas beigas, divām - nē, bet visās četrās lasītājs sastopas ar brīnumu. Domāju, ka grāmatiņa varētu patikt tiem, kam patīk arī "Brāļi Lauvassirdis" un "Mio, manu Mio!"

[Josephine Jubb]

Hade aldrig hört talas om Sunnanäng eller någon av sagorna som boken innehåller men är EXTREMT glad att jag fick chansen att upptäcka den här lille guldgruvan. Fyra helt fantastiska, smärtsamma, stillsamma och fina berättelser om fattigdom, fantasi och frihet. Blev så berörd❤️

[HannaMikulska]

"sunnanäng",det låter som ett ord som kan nynnas mjukt och tyst i natten, på morgonen, på kvällen. Viseulltsmässigt helt absurt.

[Ellen Brandt Sahlberg]

Jag håller på att gå igenom all böcker jag har gett till Julie, vi får se vilken som blir min favorit

[Johanna]

För länge sen i fattigdomens dagar...

Det finns en form av sorg i Astrid Lindgrens berättelser, en sorg som barn förstår men som gör som ondast i vuxna hjärtan. Alla berättelser i Sunnanäng handlar om fattigdom och död, ändå passar dom för högläsning med barn, en konst som många författare av barnlitteratur inte får till. Tänk att vi fick ha Astrid Lindgren på jorden så länge, vilken strålande människa.

[Helena Paciorek]

chcialam to skończyć w 1 dzień zajęło mi 5 dni XDDDDD jakiś nie najlepszy czytelniczo czas

Bardzo smutne opowiadania, nie byłam świadoma, że autorka pisała też książki o takiej tematyce. Piekne i poruszające

[Gyri Sandvoll]

Dette var en av mine favorittbøker. Forferdelig trist og kald men også så varm og nydelig. Og den hadde så fine bilder! Takk mormor :)

[William]

Det är flera noveller i denna. Skulle säga att det räcker med att läsa den som heter Sunnanäng. Den är nära en fyra och de andra är tvåor. Inget dåligt skrivet men det är äldre texter och till skillnad från min fru så har de inte åldrats med perfektion.

[zack]

Helt utan tvekan platsar Sunnanäng bland Lindgrens absolut bästa. Den är vacker och fantasifull samtidigt som den är dyster och mörk. Det är ett av de bästa exemplen på hur Astrid verkligen lyckades spinna samman fantasi och realism.

[Hampus Ek Rosell]

de två första novellerna är fantastiska. men de två sista håller inte måttet. men ändå en stark trea.

[Elin]

Nej men vad fint hon skriver!! Känns som att jag är barn igen bara av att få höra hennes formuleringar!

[Magnus Meling]

Helt eventyrlig triste eventyr

[hona6]

3.5/5
myślę, że lindgren i sandemo by się dogadały, jeśli chodzi o ich twórczość około baśniową
Niektóre opowiadania dawały mi vibe pierwszych tomów sagi... Aż mi serce pękało.. Ostatnie za to mocno skojarzyło mi się ze zwiadowcami
każde mroczne i dobitnie prawdziwe
Moje ulubione to chyba o ziarnku grochu i owieczkach T.T
ale lektor był mocno średni

[Janine]

Da Oliver Twist in unserer Lesegruppe sehr kontrovers diskutiert wird und inzwischen einige das Buch abgebrochen haben, kam ich auf das Buch „Klingt meine Linde“ aus meiner Kindheit. Ich selbst habe das Buch „Oliver Twist“ förmlich verschlungen, sehe aber, dass Charles Dickens als Autor und das Thema eine schwierige Kombination sein kann.

Astrid Lindgren nimmt sich des Themas „Kinder in Not“ ebenfalls an, wenn auch auf ganz andere Weise. Während Charles Dickens den Finger in die Wunde legt, mit scharfer Zunge erzählt und zu bewussten Übertreibungen neigt, macht es Astrid Lindgren dem Leser etwas leichter: Obwohl die Geschichten in meinen Augen oft sehr melancholisch sind, wenn sie von einem einsamen oder kranken Kind berichten, so öffnet die Autorin dann die Tür ins Reich der Fantasie und bietet so dem Kind, doch auch dem Leser, einen kleinen Trost.

Das Buch „Klingt meine Linde“ umfasst vier Geschichten, im Mittelpunkt stehen stets Kinder: Kinder, die ihre Eltern verloren haben, in Armut aufwachsen oder ein anderes, schweres Los haben. Meine Lieblingsgeschichte ist die Geschichte um das Mädchen Malin. Ihre Eltern sterben und sie kommt ins Armenhaus. Dabei verzweifelt sie fast ob der Trostlosigkeit in ihrem neuen Zuhause. Doch eines Tages bekommt sie ein Samenkorn geschenkt und pflanzt einen Baum, die besagte Linde. Und diese Linde soll ein kleiner Lichtschein sein in dem Leben des jungen Mädchens.

Wem Oliver Twist zu traurig oder zu belastend ist, dem kann ich – auch als Erwachsenem – diese kleine Geschichtensammlung sehr empfehlen. Es ist eigentlich ein Kinderbuch, doch die Botschaft ist generationsübergreifend.

[Helen]

I cried the whole time. I really love children, so reading about them suffering hurt me a lot. Having started it when I was little and then quit, I always thought the whole book was about the first story, which was about two children working and starving.

Although, I don't believe all the children of the four stories died, reading it I had a feeling they all died for some reason. Maybe I read too much into it, but it was very touching. I gathered that the children from the first story froze to death, the second one gave her soul to a tree, third one drowned and the fourth one died because of the illness. Although they all ended with children finding a happier place.
-
Ma nutsin terve aja. Ma väga armastan lapsi, seega lugedes nende kannatuste kohta tegi väga haiget. Kuna ma alustasin selle lugemist, kui olin väike, siis ma arvasin kogu aeg, et terve raamat oli esimese loo kohta, milles kaks last töötasid ja nälgisid.

Kuigi, ma ei arva, et kõik lapsed neljas loos surid, siis seda raamatut lugedes tundus mulle, et nad kõik surid. Võib-olla püüdsin ma liiga ridade vahelt lugeda, aga see oli südantliigutav. Ma leidsin, et lapsed esimeses loos külmusid surnuks, teises loos andis ta oma hinge puule, kolmas uppus ja neljas suri haiguse tõttu. Samas need lood lõppesid kõik sellega, et lapsed leidsid õnnelikuma elu.

[Anne Oftedahl]

Okay, I'm done with Astrid Lindgren... I'm sorry, but it has been disappointment after disappointment, and I cannot anymore.
Yes, she's a staple of both Scandinavian culture and children's literature, but it's just not for me.
Maybe it would be different if I'd read any of these stories as a kid, but the fact is I didn't, and after all the high-quality books I have read, both in childhood and adulthood, Lindgren just doesn't measure up.

[Astrid Ottmann-Knoph]

Jesus kristus hva er d med Astrid Lindgren og fattige barn som dør på jævlige vis og kommer til eventyrverdener?!

Jeg elsker d men herlighet. Jeg gråt ganske mye av denne. Kanskje den mørkeste hun har skrevet. Håper å få den på eksamen <3

[Lovisa]

Tänkt på den efteråt mer än jag trodde att jag skulle göra medan jag läste den (och det jag tänkt på är fattigdom i Sverige sent 1800-tal och att jag undrar om Småland var ovanligt fattigt eller om det är Vilhelm Moberg och Astrid Lindgren som bidrar till den bilden).

[Ida]

En sørgelig liten bok av Astrid Lindgren, om barn i fattigdom. Skiller seg kanskje litt ut fra det mest kjente av Lindgren. Fortellingene gjorde inntrykk.

[Aase Marit]

3.5 stars

[Hanna]

3,5 stars.

[Kerstin]

kurb? rõõmus? kes teab,,

[Justyna Poltier]

3,5*

[tosia]

Książka dla dzieci, a jednak naprawdę smutna i dużo w niej różnych myśli. Była to pierwsza Książka w której zaznaczylam jakieś cytaty

[malin]

Astrid Lindgren stop making me cry challenge

[Ema Makovcová]

depressive but beautiful short stories
ok for children, might need to discuss after reading

[Ada]

3.5

[Johanna Gistvik]

En väldigt mysig liten bok. De tre första berättelserna var lätt värda fem stjärnor, men tyvärr tappade den fart med den sista som jag egentligen bara vill ge tre. Totalt får det bli 4,5 stjärnor.

[Ola w Krainie Książek]

Pierwsze opowiadanie najpiękniejsze, zwłaszcza fragment o Mamie🥺❤ to było jak powrót do dzieciństwa, gdy mama czytała mi książki Astrid Lindgren na dobranoc, coś wspaniałego.