Akcja powieści rozgrywa się w futurystycznej Skandynawii, podczas permanentnej wojny- jej skala i sposób w jaki dotyka "każdego" sprawia wrażenie procesu, który istnieje od zawsze i nigdy nie zostanie zakończony. Rzuceni w sam jej środek żołnierze, usiłują wypełnić niesprecyzowaną misję. Pomimo nadludzkich wysiłków odległość od miejsca, do którego usiłują dotrzeć nieubłaganie rośnie. Zmuszeni do morderczego biegu, bezustannej walki, giną lub jeśli mają nieco więcej szczęścia, trafiają do szpitali, skąd znów są wysyłani na front. Zacierają się znaczenia- coraz trudniej odróżnić im wroga od przyjaciela. Pewne są natomiast: bieg, krew, lód, mrok i śmierć. Wojna staje się formą świadomości człowieka i pseudonimem rzeczywistości. Ta książka zmusza do myślenia. Ukazuje nasze ciemne strony, ale i daje nadzieję.
Jerker Virdborg (born 1971) was brought up in Lindome outside Gothenburg but now lives in Stockholm. His literary debut in 2001 was with the short story collection Landhöjning två centimeter per natt, followed the year after by the novel Svart krabba which among other distinctions was awarded the Literature Prize of the Swedish magazine Vi.
His subsequent novels Försvinnarna (2005), Mannen från Trinisla (2007) and Kall feber (2009) have all received huge critical acclaim, establishing Jerker Virdborg as one of Sweden’s foremost young writers.
Jerker Virdborgs novels have been translated into German, Dutch, Norwegian, Danish, Polish, Russian, Lithuanian and Finnish.
Flera röster omkring, armar som fattade tag, och lyfte, kunde inte urskilja, de sa, låg på rygg, båren, stirra upp på stjärnor, bleka, var var månen, andas in luften, inte kall längre, var var månen, inte ingenting, kallt mot snö, eller, komma, flera armar som lyfte bar fumlade tappade höll.
Vilken dynga. Sprängfull av särskrivningar och syftningsfel. Skräp, rakt igenom. Läste klart bara för att se om det skulle dyka upp en finurlig slutkläm. Det gjorde det inte.
Det finns få saker lika tråkiga som den här boken. En av dem är att skriva högskoleprovet. Fylld av... ingenting gör det här till en av mina favorit böcker. En stjärna för varje hjärncell jag hade kvar efter boken. Jag är nu en amöba fast lite smartare för jag har en hjärna, en cell iallafall. Boken beskriver händelserna och handlingen lika bra som skolan kokar potatis. Gott, eller hur? Om du är cp skadad kanske. Men det är svårt för en amöba att vara det.
Dear Jerker. Varför. Varför har du gjort detta. Jag läste den här. Men varför. För en review i skolan. Jag hatar allt. Det fanns inget jag gillade. Is. Roligt. Nej. Faktiskt inte. Helikoptern far iväg. Bra slut. Nej. Dåligt, uselt, skit slut. Jag hatar din bok Jerker. Inte dig personligen, tror jag. "Svart krabba", more like "Läs inte." Svart krabba gjorde mig ledsen. Inte för att den var emotionally touching snarare för att jag led nästan varje sekund. Ingenting hände. Allt som hände var confusing. Va hände. Sluta med den här boken. Sluta lika abrupt som den sluta. Jag vill inte längre.
Om du gillar att läsa böcker som är upplaggda som en målarbok där boken lägger en sketen ram och du måste själv fylla i resten. Fast svart krabba saknar några yttre linjer är skillnaden. Du kan lika gärna alltså köpa ett anteckningsblock.
I en tid som är nära vår, i ett land som är likt Sverige, är det vinter - och krig. Som läsare vet vi inte vilka motståndarna är, men det är underförstått att kriget inte går bra. Landet tappar ständigt nya områden till motståndarna. Soldaten Karl Edh skickas från norra landsändan till västkusten för att genomföra ett specialuppdrag. Han har blivit uttagen på speciella kvalifikationer, som till att börja med inte är kända för honom själv. Uppdraget har fått namnet Svart krabba, och ska utföras tillsammans med tre andra män. Män som Edh inte känner sedan tidigare, och som han snabbt får anledning att misstro.
Med väldigt små medel bygger Virdborg upp en kuslig spänning på gränsen till paranoia. Vem kan man lita på, vad är sant, vad är verkligt och vad är fantasi?
Jag tycker att det tog lite väl lång tid innan uppdraget kom igång, och att upplösningen var lite mer förvirrad än jag hade önskat, men allt som allt en isande läsning.
Den här boken fick mig att tänka på Butcher's crossing av John Williams. Män som gör saker tillsammans och uthärdar svåra fysiska samt psykiska utmaningar. Der beskrivs mycket i denna boken. Is, kyla, trötthet, muskelvärk mm. Mycket som har med kropp att göra och mindre av det som har med det inre att göra. Jag lyssnade på den och det var ok för jag satt mycket i bilen. Men jag förstod inte allt och jag greps inte av boken. Undrar varför SR valde den som radioföljetong?
Virdborg bygger upp en klaustrofobisk, paranoid känsla, och hans obestämbara Sverige i en obestämbar tid gör att denna roman fungerar utomordentligt både som dystopi och thriller.
Nej fy vad jag fick kämpa men igenom denna! Boken för dig som inte bryr dig om att karaktärerna ska ha något djup, går igång på krig och är VÄLDIGT intresserad av skridskor.
En fantastisk skildring av en enskild soldats upplevelse av krig. Ingenting för den som vill ha förklaringar och twists, snarare en djupdykning i det mänskliga psyket och suddiga gränsdragningar. Liiiiiite för stökigt skriven i början av slutet för min smak.
Fick boken av författaren och var självfallet intresserad av att läsa den, och för att vara en spänningsroman så var den välskriven och tät. Men långt ifrån min genre.
Gillar universumet som byggs upp samt skildringen av skärgård och skridskor. Men det var nog allt som var bra, i övrigt ganska trist, styltigt och bitvis förvirrande. Alldeles för många frågor som hängde kvar obesvarade då den slutar. Förstår inte hyllningarna från 2002 då den gavs ut. Lyssnade på denna enbart för att jag råkade höra första delen i P1:s Radioföljetong men jag förstår nu att detta egentligen bara är skicklig marknadsföring av Netflix inför kommande serien med Noomi Rapace. Grattis Netflix och grattis författaren!
I början flyttar boken väldigt trög, tycker jag. Jag läste en recension någonstans som påpekade att Herr Virdborg var väldigt duktig på att långsamt bygga upp stämningen. Det ringde en larmklocka redan då. "Bygga långsamt" betyder väl "tråkiga sidor"... Japp. Hade jag hållit min vanliga 50-sidors gräns, hade jag övergett boken. Men stämningen tätnar så småningom, som lovat, och med drygt halva boken kvar kommer vi - läsaren och patrullen - äntligen iväg. Därefter blir det ganska spännande.
I ett parallellt universum - där alla namn är utbyta men språket är detsamma - har dåliga tider kommit till vårt land. Det har varit krig i fyra år. Något avgörande är inte i sikte.
Fyra soldater skall skida över havsisen för att leverera några paket. De skall skida långt. "'...Vi har inte tid med sånt här. Vi har långt över hundra sjömil kvar'..." s. 146 Hundra sjömil är 185 kilometer! Det tyckte jag lätt helt orimligt men så upptäckte jag att: "Runn Winter Week... består av flera skridskolopp och evenemang under flertalet dagar på sjön Runn mellan Falun och Borlänge. Längsta loppet under dessa dagar är 200 km." Så inte omöjligt, men jävligt långt och strapatsrikt.
Utmattningssyndrom "...De gav lä åt varandra, bytte till torra anoraker och undertröjor, tog av sig skridskorna. Edh skakade, fick känslan av att en mörk lucka just öppnats inne i hans ögon, innanför luckan visades fortlöpande sekvenser av svart-vita virvlande mönster, rutor och cirklar och linjer. Granvik justerade sina bindningar med en liten skruvmejsel innan de med långsamma skär åter började åka. Edh kunde inte uppfatta några tecken på aktivitet runt omkring dem, såg silhuetten från en fyr och ett par små intilliggande hus, en fyrvaktarbostad? Sikten blev strax obetydlig. Han upptäckte att han åkte med huvudet framåtlutat, att han blinkade alldeles för sällan, att benmusklerna darrade..." s. 187
Det här är ingen krigspropaganda. Huvudpersonen Edh är osäker på det mesta. Han är mycket rädd inför uppdraget men gör sin plikt. De tre andra i gruppen har också sina problem. Någon ifrågasätter uppdragets riktighet, en annan är inte i den kondition som krävs, en tredje är helt paranoid... Eller kanske inte... Kan man lita på sina kamrater? Kan man lita på befälen? Vem kan man lita på?
Jag har ännu inte sett filmen. Enligt vad jag har hört är det stor skillnad mellan den och boken. Vi får väl se. Jag antar att det blir bäst att se den på natten för att det mesta kommer att utspelas i mörkret. Kallt och mörkt... boken passar nog bäst på en solig sommardag.
Kanske hängde med dåligt pga ljudbok? Eller så var det inte riktigt en bok som fångade en. Fångade inte mig åtminstone. Gillar det långsamma, vardagliga i andra böcker jag läst av JV. Samma med att man med små medel kan beskriva mycket. Tyckte inte det gjorde sig bra i denna. Målade upp en bra bild av miljöerna i huvudet genom beskrivningarna, hjälper om man har en relation till Stockholm. Om man ska läsa, läs under vintertid. Kanske en bra bok om man gillar skridskor.
I actually didn't read this book myself, but was listening to it via a radio program called "Radioföljetongen" on the Swedish Brodcasting Network and it was narrated by Måns Westling, who did a great job at portraying the story and its characters.
In all honesty, I wouldn't have read it myself, if I hadn't come across it via the Swedish Brodcasting Network, oh, well...
fyra skridskoåkande soldater på hemligt uppdrag ska under en vinternatt transportera varsin kapsel över havsisarna och fiendeland till sambandscentral söder ut. uppdraget utvecklas till en suggestiv mardröm där tilltro och psykisk och fysisk styrka ställs på prov. jag hetsläser, men när boken är slut är allt för många trådar fortfarande lösa, så det blir 3 avokado av 5, 🥑🥑🥑.
Paranoid, evocative, exhausting. Instills the same hopelessness around conflict as Le Carré’s books. Not sure I understood the ending (Virdborg chooses to leave a great deal unexplained) but the journey will stick with me. The film adaptation takes a slightly different direction but is equally compelling. Read in Swedish.
Oj, det ska bli spännande att se Netflix-versionen av denna bok! Den väcker många frågor och funderingar och är en bok man gärna skulle diskutera. Är inte säker på vad som egentligen hände och varför; men det gör boken desto mer tänkvärd.
Inte en genre jag brukar läsa men faktiskt bra som ljudbok. Spännande och ändå läsvärd. Hade ksk inte läsläst men bra som ljudbok och spännande eftersom man aldrig går någon riktig överblick