Volymen innehåller alla litterära texter som författaren själv lät publicera under sin levnad i bokform samt i tidningar och tidskrifter, med undantag av inledningskapitlet i romanen Richard och Samuel, som Kafka skrev och publicerade tillsammans med Max Brod. Kafkas kulturartiklar presenteras här för första gången på svenska.
Franz Kafka was a German-speaking writer from Prague whose work became one of the foundations of modern literature, even though he published only a small part of his writing during his lifetime. Born into a middle-class Jewish family in Prague, then part of the Austro-Hungarian Empire, Kafka grew up amid German, Czech, and Jewish cultural influences that shaped his sense of displacement and linguistic precision. His difficult relationship with his authoritarian father left a lasting mark, fostering feelings of guilt, anxiety, and inadequacy that became central themes in his fiction and personal writings. Kafka studied law at the German University in Prague, earning a doctorate in 1906. He chose law for practical reasons rather than personal inclination, a compromise that troubled him throughout his life. After university, he worked for several insurance institutions, most notably the Workers Accident Insurance Institute for the Kingdom of Bohemia. His duties included assessing industrial accidents and drafting legal reports, work he carried out competently and responsibly. Nevertheless, Kafka regarded his professional life as an obstacle to his true vocation, and most of his writing was done at night or during periods of illness and leave. Kafka began publishing short prose pieces in his early adulthood, later collected in volumes such as Contemplation and A Country Doctor. These works attracted little attention at the time but already displayed the hallmarks of his mature style, including precise language, emotional restraint, and the application of calm logic to deeply unsettling situations. His major novels The Trial, The Castle, and Amerika were left unfinished and unpublished during his lifetime. They depict protagonists trapped within opaque systems of authority, facing accusations, rules, or hierarchies that remain unexplained and unreachable. Themes of alienation, guilt, bureaucracy, law, and punishment run throughout Kafka’s work. His characters often respond to absurd or terrifying circumstances with obedience or resignation, reflecting his own conflicted relationship with authority and obligation. Kafka’s prose avoids overt symbolism, yet his narratives function as powerful metaphors through structure, repetition, and tone. Ordinary environments gradually become nightmarish without losing their internal coherence. Kafka’s personal life was marked by emotional conflict, chronic self-doubt, and recurring illness. He formed intense but troubled romantic relationships, including engagements that he repeatedly broke off, fearing that marriage would interfere with his writing. His extensive correspondence and diaries reveal a relentless self-critic, deeply concerned with morality, spirituality, and the demands of artistic integrity. In his later years, Kafka’s health deteriorated due to tuberculosis, forcing him to withdraw from work and spend long periods in sanatoriums. Despite his illness, he continued writing when possible. He died young, leaving behind a large body of unpublished manuscripts. Before his death, he instructed his close friend Max Brod to destroy all of his remaining work. Brod ignored this request and instead edited and published Kafka’s novels, stories, and diaries, ensuring his posthumous reputation. The publication of Kafka’s work after his death established him as one of the most influential writers of the twentieth century. The term Kafkaesque entered common usage to describe situations marked by oppressive bureaucracy, absurd logic, and existential anxiety. His writing has been interpreted through existential, religious, psychological, and political perspectives, though Kafka himself resisted definitive meanings. His enduring power lies in his ability to articulate modern anxiety with clarity and restraint.
en samling av noveller och samlingarna betraktelse, domen, eldaren, förvandlingen, i straffkolonin, en läkare på landet, en svältkonstnär och texter publicerade i tidskrifter och dagstidningar. (inte exakt denna upplaga men hittar inte rätt version här :( den jag läste var något längre men hade samma omslag👍)
jag har lite blandade känslor om den här boken. den innehåll så många korta små berättelser att man snabbt blev mätt. de gick fort att ta sig igenom, särskilt i betraktelse där de flesta berättelserna inte var mer än en eller två sidor, men de hann heller inte fånga mitt intresse och glömdes fort bort. de flesta novellerna är helt okej, med några stycken som stack ut. självklart förvandlingen, som var den enda i boken jag läst tidigare, och även i straffkolonin. läste den när jag åt frukost (rekommenderas inte) och tyckte den var riktigt obehaglig men ändå fascinerande med klassisk kafka-stämning. tyckte också det var kul att läsa de få artiklarna han publicerade. på det stora hela var det en trevlig läsning men få av novellerna sticker ut och resten flyter ihop som någon kafkasoppa.
En minst sagt varierad samling texter, men spännande att uppleva hela Kafkas spännvidd. Den drömliknande stämningen går i vågor vilket bidrar till oväntade vändningar och bjuder in till omläsning. Förorden till alla partier av boken var mycket bra.
Favoriterna inkluderar Den plötsliga promenaden, Fönstret mot gatan, Förvandlingen, I straffkolonin, Framför lagen, Grannbyn, Ett budskap från kejsaren, En redogörelse inlämnad till en akademi och Samtal med den berusade.
Kafka ville ju att hans romaner skulle förstöras när han dog eftersom han aldrig blev nöjd med dem. Men många kortare texter publicerades under hans levnad och det är dem vi återfinner här.
Vissa anser att han var bättre i det kortare formatet och för det mesta känner man igen humorn och det absurda – och ibland antiklimaktiska – i hans berättelser. Novellerna ”I straffkolonin” och ””Förvandlingen” lyser starkast här och det råder ingen tvekan över varför just dessa är obligatorisk läsning om man ska läsa Kafka.
En del i övrigt är bra, en del känns som överkurs för den som har ett normalintresse för författaren.. När det gäller mina personliga preferenser så är det de ovanstående två novellerna samt ”Processen” och ”Amerika” jag kommer att återvända till när jag vill läsa Kafka.
Det tog ett tag men nu är jag äntligen klart med ”En svältkonstnär och andra texter”. Kafka är en speciell författare, och det var några noveller som berörde och som var väldigt bra, men det fanns också de som missade helt. Jag tror det var hans sätt att skriva på som gjorde att vissa noveller föll platt. Han skriver melankoliska och långsamma noveller och när det inte hände något blev det outhärdligt att läsa.
De noveller som jag gillade var; * En svältkonstnär * Förvandlingen * I straffkolonin
Jag kommer definitivt läsa mer av Kafka, för när det är bra är det jävligt bra.
Nu har jag läst de sista texterna också ur denna samlingsvolym med texter av Franz Kafka som han tillät att bli publicerade under hans levnadstid. Mycket intressant och givande att läsa dessa. Ju mer jag läser av och även om Kafka desto mer intresserad blir jag.
DNF på 3/4. Gillar såklart Förvandlingen och I straffkolonin, men är inte ett tillräckligt hardcore Kafka-fan för att läsa alla texter i den här. Bra skryt att ha framme i bokhyllan dock.
Kafka är Kafka och går inte riktigt att jämföra med något annat. Jag gillar han och gillade de flesta av texterna i denna samling. Däremot gillade jag inte att läsa boken i ett sträck. Blev lite trött tillslut av allt elände och tänkande. Alla hans verk jag läst är bra, men jag skulle rekommendera att läsa dom för sig och varva med något mera lättsamt emellan.
"Den som lever ensam men ändå vill vara med på ett hörn ibland, den som, beroende på hur dagen, vädret, yrkeslivet och allt möjligt annat utvecklas, helt enkelt vill få syn på en arm, vilken som helst, att gripa tag i, kommer inte att klara sig länge utan ett fönster mot gatan. Och även om han i själva verket inte söker något utan bara som en trött man går bort till fönstret för att låta blicken vandra fram och tillbaka mellan människorna nere på gatan och himlen däruppe, och egentligen inte alls vill se något utan håller huvudet lätt tillbakalutat, så drar ändå hästarna nere på gatan med honom i sitt följe av bullrande vagnar och därmed till slut in i den mänskliga gemenskapen." (Fönstret mot gatan)
En liten Kafkasamling! Denna bok innehåller hela femtioen berättelser, och däribland de mer välkända såsom »Förvandlingen«, »I Straffkolonin«, »Domen« och såklart »En Svältkonstnär« från vilken titeln på boken är hämtad (bland fotona finns en komplett vy över innehållet). Vissa av berättelserna sträcker sig bara över en halv sida, medan andra är längre noveller. Och precis som det ofta är med samlingar, blir dess innehåll både högt och lågt. Min personliga favorit är just »Förvandlingen«, den bisarra berättelsen om Gregor Samsa som en dag vaknar upp och finner sig själv ha förvandlats till en jättelik insekt. Kafka har verkligen en förmåga att på ett mardrömsliknande vis skildra den moderna verkligheten, och genom sina berättelser placerar han in människan i en existentiell kamp mot det absurda och obegripliga i tillvaron. Bisarrt, absurt, ångestfyllt och läsvärt. :)