Volymen innehåller alla litterära texter som författaren själv lät publicera under sin levnad i bokform samt i tidningar och tidskrifter, med undantag av inledningskapitlet i romanen Richard och Samuel, som Kafka skrev och publicerade tillsammans med Max Brod. Kafkas kulturartiklar presenteras här för första gången på svenska.
Prague-born writer Franz Kafka wrote in German, and his stories, such as "The Metamorphosis" (1916), and posthumously published novels, including The Trial (1925), concern troubled individuals in a nightmarishly impersonal world.
Jewish middle-class family of this major fiction writer of the 20th century spoke German. People consider his unique body of much incomplete writing, mainly published posthumously, among the most influential in European literature.
His stories include "The Metamorphosis" (1912) and "In the Penal Colony" (1914), whereas his posthumous novels include The Trial (1925), The Castle (1926) and Amerika (1927).
Despite first language, Kafka also spoke fluent Czech. Later, Kafka acquired some knowledge of the French language and culture from Flaubert, one of his favorite authors.
Kafka first studied chemistry at the Charles-Ferdinand University of Prague but after two weeks switched to law. This study offered a range of career possibilities, which pleased his father, and required a longer course of study that gave Kafka time to take classes in German studies and art history. At the university, he joined a student club, named Lese- und Redehalle der Deutschen Studenten, which organized literary events, readings, and other activities. In the end of his first year of studies, he met Max Brod, a close friend of his throughout his life, together with the journalist Felix Weltsch, who also studied law. Kafka obtained the degree of doctor of law on 18 June 1906 and performed an obligatory year of unpaid service as law clerk for the civil and criminal courts.
Writing of Kafka attracted little attention before his death. During his lifetime, he published only a few short stories and never finished any of his novels except the very short "The Metamorphosis." Kafka wrote to Max Brod, his friend and literary executor: "Dearest Max, my last request: Everything I leave behind me ... in the way of diaries, manuscripts, letters (my own and others'), sketches, and so on, [is] to be burned unread." Brod told Kafka that he intended not to honor these wishes, but Kafka, so knowing, nevertheless consequently gave these directions specifically to Brod, who, so reasoning, overrode these wishes. Brod in fact oversaw the publication of most of work of Kafka in his possession; these works quickly began to attract attention and high critical regard.
Max Brod encountered significant difficulty in compiling notebooks of Kafka into any chronological order as Kafka started writing in the middle of notebooks, from the last towards the first, et cetera.
Kafka wrote all his published works in German except several letters in Czech to Milena Jesenská.
en samling av noveller och samlingarna betraktelse, domen, eldaren, förvandlingen, i straffkolonin, en läkare på landet, en svältkonstnär och texter publicerade i tidskrifter och dagstidningar. (inte exakt denna upplaga men hittar inte rätt version här :( den jag läste var något längre men hade samma omslag👍)
jag har lite blandade känslor om den här boken. den innehåll så många korta små berättelser att man snabbt blev mätt. de gick fort att ta sig igenom, särskilt i betraktelse där de flesta berättelserna inte var mer än en eller två sidor, men de hann heller inte fånga mitt intresse och glömdes fort bort. de flesta novellerna är helt okej, med några stycken som stack ut. självklart förvandlingen, som var den enda i boken jag läst tidigare, och även i straffkolonin. läste den när jag åt frukost (rekommenderas inte) och tyckte den var riktigt obehaglig men ändå fascinerande med klassisk kafka-stämning. tyckte också det var kul att läsa de få artiklarna han publicerade. på det stora hela var det en trevlig läsning men få av novellerna sticker ut och resten flyter ihop som någon kafkasoppa.
En minst sagt varierad samling texter, men spännande att uppleva hela Kafkas spännvidd. Den drömliknande stämningen går i vågor vilket bidrar till oväntade vändningar och bjuder in till omläsning. Förorden till alla partier av boken var mycket bra.
Favoriterna inkluderar Den plötsliga promenaden, Fönstret mot gatan, Förvandlingen, I straffkolonin, Framför lagen, Grannbyn, Ett budskap från kejsaren, En redogörelse inlämnad till en akademi och Samtal med den berusade.
Kafka ville ju att hans romaner skulle förstöras när han dog eftersom han aldrig blev nöjd med dem. Men många kortare texter publicerades under hans levnad och det är dem vi återfinner här.
Vissa anser att han var bättre i det kortare formatet och för det mesta känner man igen humorn och det absurda – och ibland antiklimaktiska – i hans berättelser. Novellerna ”I straffkolonin” och ””Förvandlingen” lyser starkast här och det råder ingen tvekan över varför just dessa är obligatorisk läsning om man ska läsa Kafka.
En del i övrigt är bra, en del känns som överkurs för den som har ett normalintresse för författaren.. När det gäller mina personliga preferenser så är det de ovanstående två novellerna samt ”Processen” och ”Amerika” jag kommer att återvända till när jag vill läsa Kafka.
Det tog ett tag men nu är jag äntligen klart med ”En svältkonstnär och andra texter”. Kafka är en speciell författare, och det var några noveller som berörde och som var väldigt bra, men det fanns också de som missade helt. Jag tror det var hans sätt att skriva på som gjorde att vissa noveller föll platt. Han skriver melankoliska och långsamma noveller och när det inte hände något blev det outhärdligt att läsa.
De noveller som jag gillade var; * En svältkonstnär * Förvandlingen * I straffkolonin
Jag kommer definitivt läsa mer av Kafka, för när det är bra är det jävligt bra.
Nu har jag läst de sista texterna också ur denna samlingsvolym med texter av Franz Kafka som han tillät att bli publicerade under hans levnadstid. Mycket intressant och givande att läsa dessa. Ju mer jag läser av och även om Kafka desto mer intresserad blir jag.
DNF på 3/4. Gillar såklart Förvandlingen och I straffkolonin, men är inte ett tillräckligt hardcore Kafka-fan för att läsa alla texter i den här. Bra skryt att ha framme i bokhyllan dock.
Kafka är Kafka och går inte riktigt att jämföra med något annat. Jag gillar han och gillade de flesta av texterna i denna samling. Däremot gillade jag inte att läsa boken i ett sträck. Blev lite trött tillslut av allt elände och tänkande. Alla hans verk jag läst är bra, men jag skulle rekommendera att läsa dom för sig och varva med något mera lättsamt emellan.
"Den som lever ensam men ändå vill vara med på ett hörn ibland, den som, beroende på hur dagen, vädret, yrkeslivet och allt möjligt annat utvecklas, helt enkelt vill få syn på en arm, vilken som helst, att gripa tag i, kommer inte att klara sig länge utan ett fönster mot gatan. Och även om han i själva verket inte söker något utan bara som en trött man går bort till fönstret för att låta blicken vandra fram och tillbaka mellan människorna nere på gatan och himlen däruppe, och egentligen inte alls vill se något utan håller huvudet lätt tillbakalutat, så drar ändå hästarna nere på gatan med honom i sitt följe av bullrande vagnar och därmed till slut in i den mänskliga gemenskapen." (Fönstret mot gatan)
En liten Kafkasamling! Denna bok innehåller hela femtioen berättelser, och däribland de mer välkända såsom »Förvandlingen«, »I Straffkolonin«, »Domen« och såklart »En Svältkonstnär« från vilken titeln på boken är hämtad (bland fotona finns en komplett vy över innehållet). Vissa av berättelserna sträcker sig bara över en halv sida, medan andra är längre noveller. Och precis som det ofta är med samlingar, blir dess innehåll både högt och lågt. Min personliga favorit är just »Förvandlingen«, den bisarra berättelsen om Gregor Samsa som en dag vaknar upp och finner sig själv ha förvandlats till en jättelik insekt. Kafka har verkligen en förmåga att på ett mardrömsliknande vis skildra den moderna verkligheten, och genom sina berättelser placerar han in människan i en existentiell kamp mot det absurda och obegripliga i tillvaron. Bisarrt, absurt, ångestfyllt och läsvärt. :)