Året är 1984 och Helena Olsson arbetar med att sortera döda på pastorsexpeditionen. Hon tänker att det inte gärna kunde bli mycket värre. Men så får hon jobb på pappersbrukets internpostavdelning. Och det blir värre. Värre än någonsin. Helenas pappa säger att det mest handlar om en attityd och att allt skulle kännas mycket bättre om hon inte hade svart hår och svarta kläder. Helenas mamma föreslår att hon ska gå en kvällskurs i någonting, kanske växtfärgning eller tyska. Själv inser hon att det krävs något mer radikalt. Det är ju bara nio år kvar tills hon fyller trettio. Och då är det förmodligen för sent. Helena beslutar sig för att byta Gävle mot London...