Auftakt der ersten schwedischen Krimireihe, in der eine Sozialarbeiterin Der erste Fall für Annie Ljung
Sozialarbeiterin Annie Ljung fährt durch die schneebedeckte Landschaft Nordschwedens auf dem Weg in ihr Heimatdorf Lockne. Nur eine Narbe am Hals erinnert sie daran, warum sie diesen Ort einst verlassen hat und nie zurückkehren wollte. Es soll nur ein kurzer Besuch bei ihrer demenzkranken Mutter im Pflegeheim werden. Doch dann verschwindet Saga, die 17-jährige Tochter ihres Cousins. Wiederholt sich die Vergangenheit? Als die Polizei mit den Ermittlungen ins Stocken gerät, beschließt Annie, zu bleiben und auf eigene Faust nach Saga zu suchen. Je näher sie der Lösung des Falls kommt, desto näher rücken auch die Schatten ihrer eigenen Vergangenheit.
If I had gotten into this book expecting a domestic thriller I would have enjoyed it more but unfortunately I did not. I believed from the blurb that it was going to have folk lore and 1600 witch trials mixed into this but it definitely didn't have enough to have that included in the blurb. Was massive disappointed. But the writing was very good and I think the blurb gave it as massive disservice.
Duivelsdal vormt het eerste deel van de serie rond maatschappelijk werkster Annie Ljung. Ik las het vooral omdat het tweede deel Onbegraven mijn aandacht trok in de boekhandel en die korte inhoud me sterk aansprak. Natuurlijk een tweede deel lezen, zonder eerst nummer 1 af te werken, gaat niet in mijn ogen dus besloot ik om Duivelsdal dat opgenomen staat in Kobo Plus uit te proberen. Annie keert terug naar haar geboortedorp, waar ze verjaagd werd door de dorpelingen door een gebeurtenis waar Annie duidelijk mee te maken had. Annie gaat al snel op bezoek bij haar zieke moeder en even later komt een verontrustend bericht binnen dat haar nicht Saga verdwenen is. Saga lijkt de perfecte dochter te zijn, maar het blijkt dat ze wel één en ander verborgen hield voor haar ouders en vrienden. Annie probeert uit te zoeken wat er aan de hand is en uiteindelijk vallen de puzzelstukken in elkaar. Duivelsdal is vlot geschreven en is heel toegankelijk door het makkelijke taalgebruik. Niet op het simpele af, maar gewoon een goed vlot & spannend verhaal. Ik had geen megahoge verwachtingen van dit boek, ook omdat de ratings eerder gemiddeld waren, maar ik was aangenaam verrast door hoe leuk ik dit boek vond. Deel 2 staat dus nog iets hoger op mijn lijstje geparkeerd, dus hopelijk verschijnt dat snel in Kobo Plus. Een mooie 4 sterren! https://elinevandm.wordpress.com/2023...
Een sociaal werkster met een traumatisch verleden keert om familiale redenen terug naar haar geboortedorp. Dan verdwijnt haar nichtje. De auteur schetst een overtuigend beeld van een afgelegen gemeenschap, met karaktervolle personages. De lezer komt met mondjesmaat te weten wat er is gebeurd. Omdat het hoofdpersonage geen inspecteur is, kan ze het onderzoek alleen van op afstand volgen. Haar eigen onderzoeksmogelijkheden zijn beperkt waardoor het verhaal voor mij soms wat vaart miste.
Jag har länge velat läsa ”Rovhjärta” av Ulrika Rolfsdotter och nu äntligen var det dags. Jag började lyssna på boken under en fyra timmars bilfärd och sedan var jag fast. Det här är en fängslande spänningsroman som håller mig som läsare i ett stadigt grepp. Handlingen utspelar sig på en liten ort i Ångermanland och miljön är en viktig karaktär som präglar bokens handling. Om utsatthet och uppgörelse, sorg och sökande i jakten på sanningen på en liten ort där alla känner alla.
Det här är en sträckläsningsbok som jag varvat mellan att läsa och lyssna på, då jag inte ville släppa historien. Spännande, bra karaktärer och med en historia inspirerad av ett historiskt mordfall, gammal folktro och 1600-talets häxprocesser. Jag gillade karaktärerna och ser fram emot att följa Annie i Ulrikas nya bok ”Syndabarn”.
Vet inte hur jag ska börja den här recensionen för jag har så mycket tankar! Väldigt spännande bok om den lilla byn Lockne där alla känner alla. Jag har insett att jag älskar böcker som utspelar sig i Norrland? Boken består av så himla mycket drama att man aldrig känner att den är seg trots att det tog ett tag innan något hände.
Karaktärerna var välskrivna och intressanta – speciellt Annie och Gunnar. Jag trodde inte att jag skulle gilla Gunnar så mycket eftersom han hade en del karaktärsdrag som inte är bra. Men han var mångsidig, och Rolfsdotter har verkligen lyckats med honom som karaktär. Annie var ibland lite för på och nyfiken. Men samtidigt hade inte boken blivit detsamma utan det. Jag tyckte verkligen om henne som karaktär annars.
Slutligen älskade jag att den hade korta kapitel. Finns typ inget bättre än en bok med korta kapitel; det går så himla snabbt då. Slutet var aningen för dramatiskt – jag hade inte väntat mig det. Men annars var den verkligen spännande från början till slut.
Dyrehjerte er en ganske vellykket debut, hvis niveau hæves ved brugen af et lille samfund som ramme for fortællingen. I de små samfund kender de fleste hinanden (og deres hemmeligheder), rygter spredes hurtigt og folk har det med at beskytte hinanden. Nu går det op for nogle af dem, at det kan være rigtigt svært at undslippe fortiden.
Historien var godt sammensat og plottet veludtænkt. Ulrika viste en stor evne for at skabe magiske miljøer, og hun har på glimrende vis formået at indflette skoven og søen i fortællingen. Dette tilfører bogen en stemning af mystik. Der var spænding fra start til slut, og opdelingen i korte kapitler var med til hele tiden at drive læseren videre.
Karakteren Annie arbejder som sociolog, og det var en forfriskende i forhold til de ”klassiske” bøger med en betjent eller privatdetektiv i hovedrollen. Både Annie og Gunnar var personer man hurtigt lærte at holde af – også selvom Gunnar havde nogle mindre flatterende karaktertræk. Men han fremstod som en meget alsidig karakter, og Ulrika er virkeligt lykkedes godt med sine beskrivelser af dette umage makkerpar. Også det resterende persongalleri fremstod levende og med en stort udviklingspotentiale. Der er flere karakterer jeg glæder mig til at lære mere om i kommende bøger.
Dyrehjerte er en meget suggestiv bog, hvor både folketro, heksejagter og gamle mord blandes med både nye og gamle rygter. Jeg fandt dog forbindelsen til hekseprocesserne til sidst fremstod en smule svage, og jeg manglede den store sammenhæng med resten af historien. Forvent en spændende og uforudsigelig bog, som du får svært ved at lægge fra dig. En velskrevet og flot debut, der lover godt for forfatterens fremtidige arbejde.
I normally dont like crime books. But i read it had alot of folklore elements to it which made me intrested. Read it as a buddy book with a friend.
It was an ok book, nothing i normally pick up and it didnt have much folklore elements in it as the summary might suggest. Which was a bit disseppointing.
Betyg: 4 av 5 - Boken Rovhjärta är den första delen i en planerad spänningsserie av författaren Ulrika Rolfsdotter, och det är även hennes debutbok. Jag tyckte att boken var riktigt bra. Bra story, bra beskrivna miljöer, bra karaktärer, spännande, och inte förutsägbar. Jag kommer att följa serien i framtiden, och jag kan rekommendera boken.
Idee van het boek was leuk. Vrouw keert terug naar thuisdorp, waar ze vroeger noodgedwongen (volgens haarzelf) heeft moeten vertrekken omdat een meisje is verdwenen en haar moeder dementie heeft. Veel potentie, matige uitvoering. Waar bij IJzige stilte het juist een grote toevoeging was dat het geschreven was vanuit iemand die niet bij de politie zat, vond ik dat hier juist in de weg zitten. Ook was het vervelend dat je niet wist wat er zoveel jaar geleden precies gebeurd was, want daar werd wel de hele tijd naar gerefereerd. Ook was het plot wel oke, toch was het wel al een beetje te raden van tevoren. Er waren namelijk wel wat eindjes die het boek pas heel laat oppakte, terwijl je dat als lezer al wel wist. Bijvoorbeeld de rol van de demente moeder, die had veel groter gekund want eigenlijk had dat geen toegevoegde waarde. Eind was overigens wel heel spannend, maar al met al teveel minpunten om een écht goed boek te zijn.
Väikeste kogukondade saladused on kui mustrid vana maja tapeedi all—võid üritada neid varjata, kuid varem või hiljem hakkavad need siiski läbi kumama. Ulrika Rolfsdotteri „Kurjus südames“ viib meid ühte sellisesse väikekülla, kus kõik tunnevad kõiki ning miski ei jää saladuseks. Kuid kui on vaja tõde varjata, siis käsi peseb kätt ning võim ja raha võidutsevad.
Raamat on täis pingeid, traagikat ja emotsioone. Küla suletud ringkond, valed, saladused ja eelarvamused loovad atmosfääri, kus ei tea, keda usaldada. Külaelanikud teavad silmnähtavalt rohkem, kui välja räägivad. Mida nad varjavad? Vaatamata dementsusele näib Annie emal olevat episoode, kus mõistus on selge. Naine üritab midagi öelda, kuid mida? Annie isiklik võitlus oma mineviku, oleviku ja armastusega lisab loole omakorda sügavust. On ta valmis külas uuesti alustama? Kas ta suudab andestada ja uuesti proovida? Või on selleks juba liiga hilja?
Spännande och oförutsägbar debut! Det är alltid lite av en chansning att läsa en debutant, det kan vara bra men det kan även var mindre bra. Denna bok hör definitivt till de förstnämnda.
Annies demenssjuka mamma hittas svårt nedkyld i snön och Annie lämnar sitt hem i Stockholm för att åka tillbaka till sin barndomsby i Ångermanland. En by som hon flytt från många år tidigare. Medan hon är där försvinner sjuttonåriga Saga, en släkting till Annie, spårlöst och Sagas föräldrar ber Annie stanna kvar och hjälpa till med letandet. Hon blir mer och mer indragen i sökandet och tvingas återigen möta sina innersta demoner.
Rovhjärta är en suggestiv roman där man får både folktro, häxjakt och gamla mord blandat med all ryktesspridning som det lätt blir på en liten ort. Språket är bra och de korta kapitlen gör boken lättläst och skapar ett bra driv.
Ulrika Rolfsdotter är oerhört skicklig i sin gestaltning av såväl trolska miljöer som intressanta karaktärer. Persongalleriet känns levande och har stor utvecklingspotential, där är flera karaktärer som jag ser fram emot att lära känna lite mer i kommande böcker.
Jotenkin tämä ei nyt napannut mukaansa. Ei ollut sitä että olisin keksinyt syyllisen liian aikaisin tai mysteeri olisi ollut liian helppo tai mitään. Jotenkin vaan tökki. Ehkä henkilöitä oli liikaa ja päähenkilö teki ihmisistä johtopäätöksiä kertomatta lukijalle mistä moiseen johtopäätökseen päädyttiin.
Takakansi antoi ymmärtää mytologia ja myyttejä ja noitavainoa, mutta eipä niitä näkynyt! Missä oli kaikki mytologia, entä noitavaino? Ei se että yksi ihminen sanoo pari kertaa jotakin noitiin viittaavaa ole mikään syy mainostaa noitavainoja takakannessa! Pettymys, sitä tämä kirja nyt vähän oli.
En del 1, stått och ropat på mig sedan den kom ut....Så vad är detta då: ny författarinna, ny bok, ny serie. Med en sjukt bra början. " st 4+ denna månad, hennes & pascals kokain" Det är ju bra betyg, jämföras med honom, av alla jag läst. Slaughters, den tysta kvinnan 4+ med - så hon kan bara klappa sig på axeln! Top of the top denna månad! annars ser månaden mkt bra ut, resterande 4or och 4---!! Av lästa böcker.=)
Suggestiva berättelser, blir antingen sjukt bra, elr så faller de platt. Den här åkte inte ens i en enda nerförsbacke.=9 Hoppas del 2 kmr snart.
"...inspirerad av folktro, historiska mordfall och 1600-talets häxprocesser" var meningen som fick mig att läsa och fortsätta läsa boken, men ska jag vara ärlig, så såg jag inget av detta fören i slutdelen av boken.
Jag som är intresserad av brott och dem som löser dem blev ständigt irriterad över att Annie som socialarbetare fick veta så mycket som hon inte borde fått veta och tog sig så mycket friheter.
Jag ville verkligen gilla boken, men ju längre jag kom ju mer kände jag att detta inte är en bok för mig. Jag läste färdigt den, men känner att det inte gjorde mycket nytta. Svag 2a för mig.
I likes it a lot but it's not getting a 5 because I just don't like spooky books but I still read them but it's so incredibly well written so it has to get a 4
Rovhjärta är en otroligt välskriven, spännande och blandvändarvänlig debut. Ulrika Rolfsdotter har lyckats naila varenda detalj! När jag läste denna var jag tvungen att stiga upp tidigare innan jobbet - enbart för att läsa ut den. Jag ville egentligen inte ens sova, men hey - ibland måste man :)
Jag ser fram emot att läsa mer från Rolfsdotter i framtiden, för en ny deckarstjärna är född!
En bra deckare tycker jag nog, gillar ju det norrländska, att det utspelar sig här i krokarna, och var nyfiken på de övernaturliga inslagen, folktron. Blev kanske lite besviken där, det hade kunnat vara mer av den varan. Och för den som undrar så finns häxmuseet på min folkhögskola, Hola i Prästmon, inte på Sandslån, de har ett sågverksmuseum istället. Lite upprepningar av formuleringen som upplevdes tjatiga i uppläsningen (alla ler efter att de sagt nåt, tex) och det fanns ett antal ljudlösa suckar som jag funderar på hur de fungerar. Deckare är ju inte min genre, så jag har väl ett lite kritiskt öga när jag läser (jag börjar jobba med att skrivgranska och analysera). En händelse i slutet kändes lite onödig och kanske inte så trovärdig. Nåja nåja, det var spännande, och sympatiskt med soc-vinkeln.
Roande för stunden men i övrigt en ganska medioker deckare. Inte speciellt trovärdigt, Annie kommer tillbaka efter många år i Stockholm, vill hålla sig för sig själv men är/blir ändå vän med alla, gammal som ung. Dessutom är det ingen som vet att hon är släkt med Saga, trots att de ser lika ut och trots att de säger att alla känner alla. Många av karaktärerna är lätta att tycka om (bäst gillar jag Gunnar) och miljön är tilltalande. Kärlekshistorien tycker jag dock inte att hon lyckas fånga på ett berörande sätt. Och när det väl var dax för upplösning blev allt lite för väl regisserat. Tycker även att antydningarna till häxprocessen i slutet är allt för vag och utan koppling till resten av historien.
Mukaansatempaava tarina, tykkäsin kyllä. Noita- ja kansanuskomusjutut jäivät ehkä vähän pienempään osaan kuin takakansitekstin perusteella odotin, mutta se sopi itselleni ihan hyvin. En tiedä, oliko kirja ennemmin himpun epäuskottava vai onko poliisitoiminta tosiaan pienellä ruotsalaispaikkakunnalla noin leväperäistä, ehkä parempi etten tiedä.
En bok som utspelar sig i mina hemtrakter måste ju läsas.
Jag gillar den det finns en del höja på ögonbrynen tillfällen men det har dom flesta deckare. Kopplingen till häxprocesserna var väl kanske inte den bästa men väl den lättaste så den delen var väl kanske inte den bästa
„Beuteherz“ ist ein gelungener Auftakt einer schwedischen Krimireihe, in der eine Sozialarbeiterin ermittelt. Mit Annie Ljung hat die Autorin eine Protagonistin erschaffen, die mir sofort ans Herz gewachsen ist. Ich bin ein großer Fan von skandinavischen Krimis und dieser hat mich besonders begeistert.
Die Story startet mit Sven Bergsten, der einen kleinen Laden in Lockne, Nordschweden hat. Die Zeiten sind schlecht, einige Kilometer weiter hat ein großer Laden eröffnet, dessen Preise günstiger sind. Sven kann so eine Konkurrenz gar nicht gut gebrauchen und verschweigt das Ganze erst einmal vor seiner Frau Lillimor und seiner 17-jährigen Tochter Saga.
Doch plötzlich findet Sven seine völlig verwirrte Schwägerin Brigitta vor der Haustür, sie murmelt etwas von einem Kind. Brigitta ist dement und schon einige Zeit in einem Pflegeheim. Was will sie hier? Sven informiert Annie, die eigentlich nie wieder einen Fuß in ihr Heimatdorf setzen wollte, und mittlerweile als Sozialarbeiterin in Stockholm arbeitet.
Zitat Pos. 199:
„Keine zehn Kilometer mehr bis Lockne. Ihr Herz schlug immer schneller. Sie ließ das Fenster einen Spalt herunter, und die kalte Luft strömte herein, doch es half nichts. Alles kam zurück, wie Diabilder. Die Anrufe, oft mitten in der Nacht. Eine eingeschlagene Scheibe. Zerstochene Fahrradreifen. Die Worte ihrer Mutter von damals hallten in ihren Ohren wider.
Annie, so geht es nicht weiter. Du musst hier weg. Sie werden nie aufgeben, sieh das doch ein. Es ist egal Annie, keinen interessiert, was wirklich passiert ist. Die Leute entscheiden sich für eine Wahrheit und glauben daran.“
Ich konnte Annies Gefühle total gut nachvollziehen. Ihren inneren Zwist. Soll sie in die alte Heimat, um zu helfen und dabei Gefahr laufen, alte Wunden aufzureißen? Oder sollte sie schleunigst zurück nach Stockholm? Weg von der Vergangenheit. Weg von den Ereignissen, die sie immer noch belasten.
Der Autorin gelingt es, eine bedrückende Atmosphäre entstehen zu lassen, bei der man sich unwohl fühlt. Bei der man spürt, dass etwas ganz und gar nicht stimmt. Und diese Gefühle halten den Leser bei Laune. Man will unbedingt erfahren, was auf Annie zukommt, wie sie sich entscheidet, ob und wie sie die Suche angeht und - natürlich - wie dieser spannend konzipierte Plot endet.
Ulrika Rolfdotter hat eine spannende Schreibweise, die mich von der ersten Zeile an in ihren Bann gezogen hat. Die Kapitel sind kurz gehalten und leicht zu lesen. Zwischendurch mal ein kleines Päuschen machen, ist also gar kein Problem. Dabei zog sich die Spannung wie ein roter Faden durch die Story, sodass zu keiner Zeit Langeweile aufkam.
Die Charaktere sind alle authentisch und gut beschrieben, bei einigen gab es am Ende eine ziemliche Überraschung.
Fazit: „Beuteherz“ ist ein rundum gelungener Schwedenkrimi und ich bin schon sehr gespannt auf den nächsten Teil. Mich hat die Story gleich von der ersten Seite an gepackt und auch nicht wieder losgelassen. Wer skandinavische Krimis liebt, ist hier genau richtig. Leseempfehlung!