Tolv månader i skugga är en roman om Lukas Moodysson och världen runt omkring honom. Den utspelar sig i Malmö, Småland, Stockholm, Moskva, Kiev och Aten. Det är en berättelse om att cykla med barnen till skolan, att gå och handla på Konsum, att läsa, att skriva, att gå till vårdcentralen med bultande hjärta. Och samtidigt pågår världen runt omkring: Sverigedemokraterna väljs in i riksdagen, det är uppror i Egypten, flyktingkaos i Grekland. Den lilla världen kan inte skiljas från den stora. Och samtidigt lever det förflutna: Anna Achmatova lever, Vladimir Majakovskij lever, ryska revolutionen pågår här och nu. Vi är alla förbundna med varandra, vi lever allihop i skuggorna av varandra.
Karl Frederik Lukas Moodysson is a Swedish author and film director. First appearing in public as an ambitious poet in the 1980s, he had his big public, and international, breakthrough directing the 1998 romance film Show Me Love. He has since directed a string of films with different styles and public appeal, as well as continued to write both poetry and novels.
Aj vad bra den var. Så djupt empatisk och eftertänksam, klok och försiktig. Jag tycker Moodysson är en underbar poet och samhällsskildrare och jag vill bli hans vän, samtidigt var hans funderingar väldigt lärorika för gud vad han är nördig i sovjetunionen och Anna Achmatova, vad mycket han kan om världen. Så mycket kopplingar och tidshopp mellan revolutionen i sovjet och flyktingarna i Aten och kärleken till hans familj och nutida Moskvas filmfestivaler. Jag har en parasocial relation med Lukas nu, och jag ska sätta mig in i mer politik för hur kan man ignorera en värld där så många männiksor far illa? Rekommenderar varmt till alla!
”Jag tänker på nakna människokroppar och öppna bröst- korgar. Jag tänker att jag lever. Jag tänker att jag har all- ting jag kan önska mig. Jag tänker att det finns ingenting vackrare än att hålla en människas hjärta i sina händer. Jag vill att någon ska öppna mig och laga mig, jag vill öppna bröstet. Jag vill se dig naken. Jag vill se fjärilar överallt.”
Håller med hilda. Alla hans reflektioner känns så nära den värld jag ser och alla mina känslor och tankar känns så nära den han ser.
Lukas Moodysson filosoferar än en gång om människans själviskhet, flyktingfrågor, döden, politik, konst och livet. Kanske inte riktigt lika klockren som ’Döden och Co.’, men ändå en otroligt vacker bok med passager fulla av ord så blödande och ärliga.