Mary och Anne är enäggstvillingar, och det är svårt att veta var den ena börjar och den andra slutar. De ser sig båda som den starka, den som bär den andra, den som har ansvaret. Sedan de var små har de sett sådant som andra inte ser, känt sådant som andra inte känner. Anne ser andar, och Mary känner dem inta hennes kropp. Tillsammans utgör de ett medium.
Av vad som tycks vara en slump kommer de i kontakt med en medial grupp, som söker efter en liten flicka. Hon försvann för nio månader sen, och förmodas vara bortrövad och kanske mördad. Polisen har inga misstankar om vem gärningsmannen är, men med gruppens hjälp närmar sig Mary och Anne ett svar.
De är tvillingar och nästan som ett, och samtidigt så skrämmande skilda. Båda har de ett kaninhjärta som bultar, båda är de rädda, men för olika saker. Mary fasar för att deras sökande ska sluta i en grav. Anne är rädd för att Mary ska ta livet av sig.
Christin Ljungqvists debut är en gripande skildring av en hjärtskärande syskonrelation, och en gastkramande hälsning från andra sidan. Om livet och döden, och skiktet där emellan.
Christin Ljungqvist är en svensk författare känd för sin stämningsfulla och genreöverskridande prosa som ofta rör sig i gränslandet mellan det övernaturliga, psykologiska och djupt mänskliga. Hon debuterade 2012 med Kaninhjärta, en ung vuxen-roman som hyllades för sitt poetiska språk och sina suggestiva teman.
Sedan dess har hon gett ut flera kritikerrosade romaner för både barn och unga, där fantastik och övernaturlighet flätas samman med socialrealism och ett starkt bildspråk. Hennes verk kretsar kring starka kvinnliga karaktärer, komplexa relationer och frågor om identitet, tro och förlust.
Ljungqvist är född och uppvuxen på västkusten, har studerat skrivande och även arbetat i bokhandeln. Förutom romaner skriver hon kortromaner/lättläst, och besöker regelbundet skolor och bibliotek för att prata om sitt författarskap, läsande och fantasi.
Hon bor i Fjärås, Halland, med sin familj. När hon inte skriver tycker hon om att läsa, göra ett riv i trädgården och träna. Just nu arbetar hon på en ny roman inom romantasy samt en lättläst kapitelbok för 9+ som släpps 2026, och som blir första alstret där hon även står som illustratör.
English version:
Christin Ljungqvist is a Swedish author known for her atmospheric, genre-defying prose that often moves in the borderlands between the supernatural, the psychological, and the deeply human. She made her debut in 2012 with Kaninhjärta (The Rabbit Heart), a young adult novel praised for its poetic language and evocative themes.
Since then, she has published several critically acclaimed books for both children and young adults, where elements of speculative fiction and the supernatural are interwoven with social realism and vivid imagery. Her work often centers around strong female characters, complex relationships, and themes of identity, belief, and loss.
Ljungqvist was born and raised on the west coast of Sweden. She has studied creative writing and has also worked in the book industry. In addition to novels, she writes short novels/easy reads and regularly visits schools and libraries to talk about her work, reading, and the power of imagination.
She lives in Fjärås, Halland, with her family. When she’s not writing, she enjoys reading, getting her hands dirty in the garden, and working out. She is currently working on a new romantasy novel as well as an easy-to-read chapter book for ages 9 and up, set to be released in 2026 — her first book as both author and illustrator.
Jag är så enormt besviken på denna bok. Jag läste ut den förra sommaren och jag var då sugen på att läsa en bok med inslag av skräck. Den var dock inte ett dugg läskig eller bra. Handlingen var otroligt seg och jag ogillade huvudpersonerna ganska mycket. När jag granskade omslaget efter att jag ha läst ut den så såg jag TVÅ ansikten och då blev jag rädd, det var det enda läskiga med boken. Men det fanns såklart positiva delar med boken, eftersom boken är skriven av en svensk författare så kunde jag få en klarare bild i huvudet angående miljöbeskrivningar. Jag tror nog många tycker att boken är enormt bra, men det var ingen bok för mig.
Innan Kaninhjärta kom läste jag om den. Det hette att boken var skrämmande och full av övernaturligheter. I centrum skulle ett närmast symbiotiskt tvillingpar står. Tvillingar som ser döda. Precis min typ av bok alltså. Sen kom den och då hette det att boken handlade om komplicerade syskonrelationer och självmord. Nej, nej, nej! Inte alls något som jag ville läsa.
Tiden gick och när nu Kaninhjärta fanns bland kulturstödsböckerna så tog jag hem den.
Mary och Anne utgör tillsammans ett medium. Anne ser spöken och genom att sjunka in i /ta över Mary kan de tala och lämna meddelanden. Sommaren deras sjuttonde levnadsår har Mary och Annes föräldrar skiljt sig. Mary bestämmer att de (olovandes) ska ta över faders (och nya flickvännens) lägenhet medan de är i Thailand. Genom en slump (kanske) träffar de Emilia som "utbildar" medium och som en del i hennes grupp involveras tjejerna i sökandet efter en femårig flicka.
Vi som läsare följer Anne och hennes tankar och känslor. Anne är den tysta av tjejerna. Mary är "den med ledaregenskaper och jävlar anamma". Men det är Anne som tar hand om Mary även om det utåt sett är Mary som styr och ställer och tar besluten. Anne ser att det är Mary som är skör. Skör och mörk och med en längtan efter döden.
Jag gillade Kaninhjärta. Varje kapitel har namn efter Kentlåtar och Kents texter återkommer genom hela boken. Den handlar visserligen om en kidnappning (kanske mord) men mest handlar den om inre smärta och om mörkret som bosätter sig inom Mary mer och mer. Problemet för mig är att jag avskyr Mary. Jösses vilken självisk, otrevlig och svinaktig brud. Fy! Så min sympati ligger helt hos Anne och hennes lojalitet och kärlek till systern känns aningen enväga. Eftersom jag inte heller bryr mig om Mary oroar jag mig inte heller för hennes kommande död. Känns mer som om det kanske kommer att befria stackars Anne.
Känner att jag gärna hade haft Kaninhjärta som bokcirkelbok. Hade mått bra av att diskuteras.
DN tyckte så här: "Kaninhjärta är en bok som inte riktigt låter sig kategoriseras; en egensinnig spökhistoria, en psykologisk thriller, ett mörkt familjedrama. Romanen är rik, både till innehåll och språk. /.../ Språket är känsligt, men aldrig återhållsamt, med långa, ibland märkligt vindlande meningar. Det är som om det inte gått att hejda det ständiga och som vill släppa fram ännu en bild. Jag tycker mycket om det, att språket får vara så flödande."
This book is really close to a 5 star rating. I loved it. When I read the other reviews I saw that someone was disappointed because it wasn't scary, and well, I can agree that it wasn't scary at all. It is about two twin sisters who are mediums, and even though there are ghost in the story it's never in a creepy way. This book is probably more of a Young adult/thriller story than horror. Together with a group of other people Mary and Anne are trying to solve a mystery of a little girl who has disappeared. The story is narrated by Anne who feels that she and her sister are falling out more and more. There is also a ghostwoman who has predicted that Mary is going to kill herself.
Ohh, this was one of those "pick the book up, don't put it down until it's finished" types of book. It had it all! The normal YA "trying to find your place in the world"-stuff, girls trying to get by without their parents, paranormal abilities, a murder mystery and a tragedy and all this in the same book! I can't believe the author not only managed to put all these things neatly in the same book, but also managed to bring it all together in the end.
Although I do not like the band Kent whose songs all the chapters are named after, I suppose that's what's keeping me from giving it five stars. But a great read that I highly recommend, and I can't wait to start on the sequel!
Young adult fiction set in Sweden. I liked the language of this book, how it was written, but I didn't like any of the characters. While reading it, I thought the story was quite likeable, but a few days after finishing it I could hardly remember what it was about. Most of what I remember are angsty teenagers and adults with questionable judgement. Could be that the angsty teenager part hit a bit too close to home (Mary isn't too far from how I was ten years ago). But honestly, I liked this book much more while reading it, than I did reflecting over it afterwards.
Det här var ingen bok jag köpte, utan tog från biblioteket. Och att de ville göra sig av med den, gav mig känslan att jag inte skulle förvänta mig för mycket. Till största delen var den väldigt långtråkig. Handlingen i sig var tänkt att vara väldigt spännande, men efter ett tag tröttnade jag lite. Slutet var inte vad jag förväntade mig, och det gjorde den något mer läsvärd. Men hela grejen om det övernaturliga är väldigt oklart, och jag vet inte om jag tror på det eller inte. Boken var något temporärt och fungerade bra som tidsfördriv
Bok för unga vuxna, som överträffade mina förväntningar! Författaren har ett härligt, målande språk och minns hur det var att vara tonåring -med killar, längtan och allt vad det innebär. Och en alldeles förträfflig fantasi, utan att gå över styr. Kanske att det var lite lätt att räkna ut vem som fört bort flickan, men det ligger ju också i betraktarens öga. Jag rekommenderar den gärna till kategorin unga vuxna, och de av oss som fortfarande känner sig så.
Fantastisk bok. Total överraskning. Köpte denna på utrensning på mitt bibliotek endast för att jag blev intresserad av det som stod på baksidan. Detta var för mig en riktig fullträff som jag inte hade väntat mig alls. Just nu är jag mycket glad att jag även köpte hennes andra bok fågelbarn på samma utrensning. Ska bli mycket spännande att se om den kan leva upp till denna succé. Fantastiskt poetisk författare och en otrolig debutroman. Synd att den klassificeras under unga vuxna.
This is a swedish book about two twin girls, Mary & Anne, growing up outside the city of Gothenburg. There are ghosts and murders in this story, which is amazingly thrilling. Kaninhjärta is written very beautifully and simple, even though the story is tough and complicated and, at times, very sad. I really loved this book. It's the best book I've read so far this year.
Mörk och stämningsfull! Visste inte från början att den handlade om medium och spöken. Den blev riktigt spännande när mördarjakten drogs igång efter cirka halva boken.
egentligen 3.5 stjärnor alltså VILKET SPRÅK. och vilken berättelse! så olik allt jag läst innan.
men det gick långsamt och jag KÄNDE liksom ingenting - har ingen aning om varför för jag känner ändå hela tiden ATT DEN ÄR SÅ HIMLA BRA. och jag älskar känslan den inger. men alltså - jag känner ingen direkt sympati för huvudkaraktärerna, kanske det är därför?
Helt okej, med ett väldigt speciellt skrivsätt som jag tyckte var något av det bästa med boken i sig. Handlingen var rätt spännande, men det var ett flertal saker jag fann relativt onödiga och vissa karaktärer hade en del brister jag tyckte sänkte betyget.
Måste jag verkligen skriva en recension på bloggen? Var ju recex så ja... men den var tyvärr inte min stil :/ Visst den blev lite bättre fram emot slutet när sökandet verkligen kom igång, men det var verkligen ingen bok som jag kände att jag var tvungen att läsa klart.
Som inget jag läst förut. Kunde inte släppa den och personerna lever starkt kvar i mitt minne flera år efteråt. Att varje kapitel inleds med olika strofer från Kent-texter gör den så klart ännu bättre :) Kommer att läsa alla Ljungqvists böcker.
It was unique and wonderful and captivating. I loved the chapters named after Kent lyrics, I loved the language and writing style and I loved the story.
Eftersom jag inledde sommarlovet med en triologi blir det en gemensam recension. Eller - egentligen är det recension i sig: jag läste en hel triologi, rakt av, i rad... Det har nog inte hänt sedan Sagan om ringen...? Isfolket...? Ljungqvist är inte i lika magiska marker som Tolkien och Sandemo, men övernaturligt är det, alldeles självklart, och - bare with me - naturligt. Författaren för liksom ingen grej av att det finns spöken, trots att det är grejen - eller i alla fall en av grejerna - med romanerna. Mest handlar det nog om att hon skriver bra. Jag är ju svag för citat och låttexter som får ackompanjera fiktionen, men Ljungqvist är en lika god skribent som både Berg (Jocke) och vem som nu skriver i Mumford and Sons (hon fick mig dock att lyssna på både Kent och de engelska folkrockarna på sommarens första tågresor). Jag kommer ge alla böcker fyror rakt av. Det är främst YA-grejerna som gör att jag har svårt att ge en hel femma någonstans; det där tonårsveliga, lite överdrivna känslomässiga - visserligen trovärdigt, men lite segt att läsa på sina håll. Den första boken, Kaninhjärta, är riktigt bra, men handlar om två systrar i symbios (och ni vet ju var jag står i "två tonårstjejer som lever sjukt nära varandra"-frågan...). Den andra, Fågelbarn, är bäst och jag älskar att huvudpersonen Hanna får vara med i övriga böcker också. Rävsång är segast och inte lika känslomässigt givande. Samtidigt ger oss författaren en ny typ av udda, rätt osympatisk, roman-kille i Finn, och jag gillar ambitionen. Hade jag bara läst den sista hade den riskerat en trea (språket är dock bättre än mycket annat, så förmodligen hade jag gett med mig ändå). Nu blir det fyra med en liten extra triologi-stjärna i kanten.