En stockholmare var på semester i Lappland. I sällskap med några andra turister lyckades han bestiga Sveriges högsta fjäll, Kebnekaise. När han framåt kvällen kom ner igen till fjällstationen, såg han en gammal same sitta på en bänk utanför. Uppfylld av dagens händelser gick han fram till denne och berättade om sin bedrift.
Den gamle plirade mot honom utan att säga något. Stockholmaren besinnade sig då och sa:
"Ja, farbror har väl varit uppe på Kebnekaises topp många gånger?"
"Nej", sa lappen. "Aldrig."
"Inte det? Det var egendomligt? Hur kommer det sig?"
"Har int' haft ärende."
Jag ber redan nu om ursäkt för den innehållslösa historia jag har att berätta. Och ändå - när jag tänker tillbaka på den ser jag hur innehållsrik den var. Den innehöll ett innehåll som oftast går oss förbi; och det går oss förbi därför att vi inte misslyckas tillräckligt? Ni kommer kanske att förstå vad jag menar.
Berättelsen rör sig mellan London och Istanbul, Paris och Casablanca - och Göteborg förstås. Utan ärende.
I like Claes Hylinger’s “easy-going” style. The book was entertaining and educational. I especially enjoyed the chapters on Pataphysics and the Arabic world and the travels and experiences of the British explorer and author Sir Wilfred Thesiger
En mycket trevlig bok för oss som trivs i Hylingers tempo och universum. Yster av att ha hittat igen boken vid en Hylingersk tur till bokhyllan är det lätt att framhålla ”Utan ärende” som en av hans trevligaste böcker. Det händer inte mycket. Precis som det skall vara. (Omläsning)
The first two chapters were good but now I am starting to get the feeling that the best quality of the book is that it fits nicely in my coat pocket. Had to add a new bookshelf.