Normalt? Från vansinnesdåd till vardagspsykoser, David Eberhards nya bok, tar avstamp i de vansinnesdåd som skedde under 2003 och som kulminerade med mordet på Sveriges utrikesminister Anna Lindh. Varför kunde man inte förutspå att Mijajlo Mijailovic skulle mörda Anna Lindh? Varför lade man Anna Odell i bälte?Vilka är det som mördar okända förbipasserande på gatan?I bokens första del karaktäriserar Eberhard de psykiatriska tillstånd som möjligen, men mycket sällan, är farliga för förbipasserande. Bokens andra del handlar om alla de tillstånd som man försöker behandla för att minska risken för självmord. Behandlar vi för många med antidepressiva läkemedel? Har vi skapat en helt ny generation av narkomaner när vi behandlar ADHD med amfetaminliknande preparat.I tredje delen fortsätter Eberhard att försöka avgränsa friskt från sjukt. Var går gränsen för när man ska betrakta ett tillstånd som normalt? Den fjärde delen diskuterar behandlingar. Det har funnits en snart sekellång dispyt om huruvida man ska behandla människor med psykofarmaka eller med psykoterapi.David Eberhard har provocerat, underhållit och folkbildat i sina två tidigare succébö I trygghetsnarkomanernas land och Ingen tar skit i de lättkränktas land. Nu fortsätter han sin granskning av folkhemmet Sverige. Eberhard har skrivit en debattbok inom sitt eget expertområde, psykiatrin. Och den berör. Genom att illustrera de olika sjukdomstillstånden med exempel från media och Eberhards liv som överläkare och chef inom psykiatrin blir det lättillgängligt och begripligt för allmänheten.
Det här kunde ha varit en riktigt bra bok. Författaren är erfaren i ämnet, har ett intressant mål med boken och kryddar den med stundvis roliga och emellanåt tragiska exempel från verkligheten. Han för även fram en del åsikter kring uppfostran och dagens samhälle som är träffsäkra. Tyvärr är språket undermåligt, det är några avsnitt som skiljer sig ut genom att vara välskrivna, men de är alltför få för att rädda den här boken. Tyvärr.
Nej detta funkar inte, man kan inte bygga upp större delen av en bok med "tidningsutklipp" av vansinnesdåd. Blir inte konstruktivt och påminner om någon sjuk slags skvallersida. Bygg gärna in analysen direkt så det känns som man kommer någon vart...
En god genomgång av olika psykiska sjukdomstillstånd. Författaren är också generös med sina egna reflektioner och pekpinnar, men det uppfattar jag inte som störande.