Väldigt sällan fin

by Sami Said

Mina föräldrar brukade berätta om farfar när vi misskötte oss. Det var jämt samma historia. Den om hur han motsatte sig vår flykt till Sverige. Era barn kommer att gå förlorade, sa han. Det är oundvikligt. Där finns ingen religion. Där har man ingen moral. De lever bara för sig själva. Och han sa att vi inte skulle klara av att stå emot. Jag har alltid trott att jag är bättre än så, att ingenting kan fresta mig. Men min farfar hade rätt."När Noha lämnar familjen i Göteborg för universitetsstudier i Linköping är det efter en sommar av förmaningar. En intensiv sistaminuten-uppfostran vars budskap skäms inte för den du är. Glöm inte att du är eritrean och muslim.Det börjar bra. Den första tiden i Linköping håller han sig för sig själv. Han ägnar tiden åt sina studier i religion och åt att läsa böcker om Eritrea. På väggen har han en lapp som säger "Ät!", så att han ska komma ihåg att äta, men han gör det på udda tider för att inte stöta på någon ifrån korridoren i köket. Det stilla livet varar dock inte länge. Utan förvarning inkräktar två personer i hans liv. Anna som han träffar på ett tåg och Fredrik som funderar på att att konvertera till islam låter honom inte vara i fred.De vänder upp och ner på Nohas tillvaro och när han efter farfaderns död tillsammans med sin far reser tillbaka till Eritrea ställs frågorna om tillhörighet och identitet på sin spets.

Genres: Fiction, Swedish Literature, Contemporary, Eritrea, Africa

332 pages, Hardcover

First published January 1, 2012

Reviews

[Olivia Stråhle · Rating 3 out of 5]

Inleder läslovet med att läsa ut en bok. Trodde aldrig jag skulle säga att en bok var för "poetiskt" skriven men jag hade faktiskt lite svårt att läsa den här. Svår att komma in. Ändå bra, fin. Klart läsvärd.

[Magnus · Rating 3 out of 5]

Noha bor med föräldrar och syskon i en liten lägenhet i Göteborg. När han ska flytta hemifrån för att studera får han många förmaningar om att som muslim inte falla för alla de frestelser han kommer möta som student. Han är lite av en ensamvarg som helst spenderar tiden för sig självt och tycker om att läsa böcker. Han försöker hålla sig undan och gör allt för att slippa möten med andra studenter, trots det så får han motvilligt två nya vänner. Fredrik är svensken som funderar på att konvertera till Islam och Anna är tjejen som Noha verkligen inte borde umgås med.

Jag greps ganska tidigt av den här boken, det är kul att få läsa om huvudpersonen Noha och hans funderingar och reaktioner i olika situationer. Boken är skriven på ett sätt som är lätt att ta till sig men ibland kändes det slarvigt. Tankar, samtal och händelser blandas huller om buller utan urskiljning. Det hände flera gånger att jag läste hela sidor som jag trodde var Nohas inre tankar, och så visar det sig vara ett samtal istället. Den totala avsaknaden av talstreck är oerhört irriterande.

Två återkommande teman är nationalitet och religion. Boken tar upp skillnader mellan den eritreanska och svenska kulturen samt vad det praktiskt innebär att vara muslim i Sverige. Visserligen är Väldigt sällan fin skriven på ett humoristiskt sätt men en del betraktelser känns mycket träffsäkra och är lätta att ta åt sig.

Jag läser gärna mer av Sami Said, men hoppas innerligt att meningarna i nästa bok inte har så förvirrande uppbyggnad.

[Okidoki · Rating 1 out of 5]

Inte alls i min smak, vad än de progressiva säger. Var det inte mer reportage än skönlitteratur?

[Növen · Rating 4 out of 5]

Åh vad jag kände för Noha. Så fina iakttagelser, så rolig, påminde mig lite om huvudkaraktären i Erlend Loes ”Gör vad du vill”. Tyckte verkligen om nyanserna i allt, att personerna som trängde sig på honom var sjukt störiga men också viktiga på något sätt.

Hela boken präglades av en sådan självklar humor, genom Nohas blick på allt. I slutet är det också det som blir så gripande: att han kämpar för att ta tillbaka sin blick, att själv få vara aktiv istället för att ständigt knuffas i olika riktningar. Det är vackert och gripande, och språket är så klockrent, som i slutet när det så subtilt förmedlar att Noha ändrar synen på sin familj.

[Charlotte Larsson · Rating 5 out of 5]

En spännande bok skriven på ett unikt språk. En insikt i en människas utveckling och tankar kring identitet, familj och bikulturalitet.

[Helena R · Rating 2 out of 5]

Denna bok behandlar viktiga ämnen som berör många av dem som flyttat från ett land till ett annat. Utanförskap, känslan av att aldrig riktigt höra hemma, kulturkrockar och avsaknaden av ett hemland.

Bokens protagonist, Noha, inleder boken med att flytta hemifrån för att studera på universitetet. Hans föräldrar påminner honom om att inte glömma att han är eritrean och också muslim, något Noha tar till sig. Han brottas med sina tankar om att vara en bra son och att anpassa sig till det svenska studentlivet, inklusive korridorsboende. En kursare konverterar till islam och ger Noha nya tankar, en kvinna från tåget nästlar in sig i hans liv och drar ut Noha ur sitt skal. I boken skildras också en resa till Eritrea, där Noha reagerar på det land han är född i och de relationer som finns där.

Det som inte tilltalade mig var att boken är skriven som en inre monolog, det är väldigt mycket text. Få radbrytningar, korta meningar och dialogen är inbakad i Nohas tankar. Det funkade delvis i början, men i en bok som är över 300 sidor blev det för mycket för min smak. Dessutom, i hela delen som utspelas i Eritrea anges ingen med namn. Det är farmor, pappa, bror, lillkusin, farmor, storkusin, inte ett enda namn. Det är endast två karaktärer, som dessutom lite känns som karikatyrer, som är namngivna.

Denna bok var inte för mig.

[Audrey Lebioda · Rating 4 out of 5]

Riktigt imponerande för att vara en debutroman, det lovar gott inför framtiden!
Jag tycker mycket om Sami Saids skrivstil, som speglar säkert hans modersmål. Jag tycker om de frågor han lyfter angående tillhörighet till den ena eller den andra kulturen, hur Noha känner sig dragen från olika håll av olika människor när det enda han begär är att bli accepterad såsom han är, oavsett nationalitet. Jag tycker också om hur han på ett värdigt sätt beskriver obehaget att komma för nära människor. Jag tycker om hur han beskriver hur relationen till Anna utvecklas, att han till slut tydligen saknar henne när han är i Eritrea är fint och fick mig att le. De andra karaktärerna som får min sympati är hans mamma, hans bror och hans faster. Han har också en del humör om än diskret och lite ironiskt. Men för det mesta är det ömheten i språket och sättet att beskriva karaktärerna som har berört mig.

[John Hatley · Rating 5 out of 5]

This book is about a young man's discoveries. Born in Eritrea, he begins his story as a student in Sweden. When his grandfather dies, his strict and dominant father insists that he and his younger brother join their father on a trip to Eritrea. He discovers the country of his birth, an aunt, his cousins and his grandmother. More important, he discovers his father, all of which adds to a process that had begun back home in Sweden. What else could it be? The discovery of himself.

[Emma Lindblad · Rating 1 out of 5]

Jag hade svårt för språket och som tyvärr tog bort mycket av upplevelsen av boken. Den har nog egentligen något att säga men jag fångade inte riktigt det.

[josefin]

I'm on page 225 of Väldigt sällan fin:

Börjar varje kapitel med att kolla hur långt det är till nästa kapitel. Tar mig igenom varje kapitel genom att fokusera på att komma till slutet av stycket. Innehållet är viktigt då det skildrar delar av både eritreansk och svensk kultur, men det är så tråkigt att läsa. Ingen berättelse att följa alls.
— Januari 31, 2022 11:35

Jag gav upp på den här boken för längesen (31/1) men tänker på den ofta fortfarande. Jag kanske fortsätter läsa den i framtiden men just nu vill jag lägga min tid på riktigt BRA böcker som förtjänar all min tid. Det största problemet jag har med denna bok är sättet den är skriven på och att berättelsen inte är särskilt intressant. Det jag kommer ihåg att jag gillade mest var skildringen av den muslimska kulturen i Sverige, och det är typ bara därför jag skulle vilja fortsätta läsa. Men karaktärerna är ju inte ens i Sverige längre så ja, vi får se när jag kommer tillbaka till denna.
— Februari 12, 2022 23:04

[Marina Nilsson · Rating 3 out of 5]

En fin bok som beskriver kulturskildringar mellan Eritrea och Sverige. Unga Noha är en universitetsstudent från Linköping. Under hela händelseförloppet dras han ständigt fram och tillbaka under resan från livet i Skandinavien till de svåra omständigheterna i hemlandet.

Huvudkaraktären är klart introvert och slungas emot sin vilja från familj till “vänner” allmänt bekanta, rumskamrater och främlingar. Satiriska inslag av stereotyper, speciellt från karaktären festprissen. “Man måste leva lite.” Högst relaterbar till den läsare som känner sig själv in i Nohas situation, vare sig man är introvert, immigrant till ett nytt land eller akademiskt driven.

Grammatiskt är språket väldigt tanke-skrivet. Vi följer Noha in i sitt medvetna, inre tankar. Men på hemresan till Eritrea sätts den unge mannens identitet på sin spets. Boken slutar öppet och läsaren får göra sin egna tolkning till hur hen tänker att berättelsen har slutar.

[Johanna Lannergård · Rating 5 out of 5]

Först lite osäker på om den skulle bli tradig. Men icke. Historien drivs fram genom hur Huvudpersonen Noha speglas av kontakten med Anna, Abdul, sin pappa och landet Eritrea. Ett bra grepp som gör att det blir en speciell rytm.

Och man är i Nohas tankeliv och blir ett med honom. Väckte sån sympati hos mig. Boken kräver kanske lite av läsaren men låter man sig sugas in så är det väl värt. En riktig bok och har något ”eget”.

[María Camila Collazos Chaves · Rating 2 out of 5]

The idea of the book is good, a Muslim Eritrean young man in Sweden, who feels alienated in such a different culture. However, it feels like reading his personal journal with no edition and with no any literary construction. Thanks to that is a very boring book.

[Kim Gävner · Rating 2 out of 5]

Jag hade väldigt svårt för språket. Det är bitvis väldigt korthugget, uppspaltat och stolpigt.

[Fanderay · Rating 2 out of 5]

An interesting story that drowns in rambling prose in dire need of speech markers. I had three pages left last night and could not make myself finish.

[Linnea Gelland · Rating 4 out of 5]

I korthuggna meningar ur en ständig tankeström får vi följa Noha under universitetstiden med de livsslukande vännerna, och på hans resa mot sig själv och Eritrea i andra halvan av boken.

Mycket igenkänning, ofta humoristiskt, men med en god dos allvar och eftertänksamhet.

Jag ser det inte som en invandrarroman - alla människor kan känna igen sig i Noha.
Jag tror inte riktigt att det är en uppväxtskildring eller utvecklingsroman heller - som jag ser det, utvecklas Noha mest efter det att romanen har tagit slut.
Vad är det då - kan det inte bara få vara en bra bok?

[Joakim · Rating 2 out of 5]

Det här är en bok som jag vill gilla mer än vad jag gör. Verket behandlar intressanta teman och är stundtals väldigt gripande och kommer med skarpa reflektioner. Samtidigt kom jag på mig själv med att verkligen kämpa för att hålla intresset uppe en bit in i boken, vilket till stor del beror på språket. Brutalt korta meningar. Hela tiden. Övrig handling och karaktärer känns också hyffsat platta. Helt okej bok i slutändan.

[Medi · Rating 1 out of 5]

Ämnet är intressant och även Sami Saids funderingar om identitet och integration, men själva utförandet och språket satte stopp för mitt intresse samt motivation till att läsa klart boken. Språket är så simpelt och färglöst att för varje gång jag vände blad så räknade jag hur många sidor jag hade kvar. Därmed inte en trevlig läsupplevelse.

[Margareta Wedmark · Rating 3 out of 5]

Gillade det sjungande, studsiga språket. Scener, situationer, reaktioner beskrivna med korta ord, korta meningar. 2 delar i boken - Noha från Eritrea och Göteborg pluggar religionsvetenskap i Linköping samt Noha på besök i Eritrea med sin bror och far. Kultur, identitet och många frågor kring vem-är-jag…

[Piaax · Rating 3 out of 5]

Stundtals oerhört fängslande, men jag hade mycket svårt för de korta, korta meningarna. De fick mig ofta att tappa flytet och intresset. Intressant författare dock - vill gärna läsa mer.

[Elinor · Rating 3 out of 5]

lite jobbig att läsa men väldigt bra bitvis. Man kan nog hitta många roliga citat i den.

[Marie Umerkajeff · Rating 5 out of 5]

Pure and simple

[Pia Bergqvist · Rating 3 out of 5]

Visar verkligen hur komplicerad identiteten kan vara för någon med flyktingbakgrund, intressant. Men jag har svårt för dessa korta, korta meningar. Jag får inget flyt alls i läsningen.