Een vrolijk avondje stappen met haar vriendinnen eindigt voor Jivan al-Askouri, het zusje van de gangster Mahmud, in een drama: ze wordt verkracht door twee mannen. Mahmud zint op wraak en zo markeert deze gebeurtenis het begin van een bloedige bendeoorlog in het zuiden van Stockholm. Tegen de directe orders van zijn leidinggevenden in doet de eigenzinnige rechercheur Martin Hägerstrom alles wat hij kan om het bloedvergieten een halt toe te roepen. Zijn wanhopige eenmansactie brengt niet alleen zijn carrière in gevaar, maar zet ook de relatie met zijn zoon op scherp.
Jens Lapidus is a Swedish criminal defense lawyer and author, who made his writing debut in August 2006 with Snabba Cash. It is an account of the Stockholm underworld and the first of a planned trilogy called The Stockholm Noir Trilogy. Two years later the second installment, Aldrig Fucka Upp was published by Wahlström & Widstrand. A graphic novel with illustrator Peter Bergting (The Portent) entitled Gängkrig 145 was published May 2009. While this project does tie into his previous novels, it is not the third part of The Stockholm Noir Trilogy as some Swedish media has claimed. Lapidus' writing has been compared to James Ellroy and Dennis Lehane.
I'm not a huge fan of graphic novels, but found this one and decided to read it in one sitting. I wasn't really crazy about the storyline, the characters didn't appeal to me, the graphic content wasn't that great either. It's not totally bad, but 2 stars at most. Won't be spending time discovering more of these.
Realistinen rikosdraama Tukholmasta, melkein siis Turusta. Ruotsalainen Lapidus on skandinaavisen rikoskirjallisuuden kuuma nimi eikä Snabba Cash ja Aldrig Fucka Upp hassumpia romaaneja olekaan. Gängkrig 145 on yllämainituista kirjoista koostuvan trilogian sarjakuvamuotoinen välisoitto, ennen seuraavaa romaania.
Juttu on tuttua kauraa - isoja ja vaarallisia miehiä, nopeita autoja, pyssyjä. Miljöö ei kuitenkaan ole Amerikassa vaan Ruotsissa, lumiset Tukholman lähiöt nostavat klisheisistä elementeistä koostuvan tarinan tavanomaisuuden yläpuolelle. Vai nostavatko sittenkään? Tässä jutussa maa hiukan pettää Lapiduksen jalkojen alla, se mikä on hyvää ja toimii on hyvää ja toimii, osa taas ei. Rikolliset pääosin toimivat ja tekstitulva kulkee samalla niukan töksähtelevällä rytmillä kuin romaaneissakin. Poliisit taas on ilmeisesti hankittu amerikkalaisen tv-sarjan ylijäämävarastosta. Sekä päähenkilöä, rikollis-Mahmoudia että poliisi-Hägerströmiä kyllä taustoitetaan, Mahmoudin kohdalla onnistuneemmin, Hägerströmin osalta taas klisheitä puskien. Paikallisväriä tuo ruuduissa toisinaan vilahteleva karjalalaisilla sukujuurilla ylpeilevä Slussenin sissi.
Entä juoni itse? Se kulkee melko hyvin, Mahmoudin sisko kertoo tulleensa raiskatuksi, eli kostaahan se pitää. Mutkan Mahmoudin matkaan vain tuo se, että toinen raiskaajista on sukua eräälle rikollispomolle, mistä syystä kirjan nimi. Jutussa on joitain hämmästyttäviä sattumia (lähinnä kaikki ne missä Hägerströmin ja Mahmoudin polut kohtaavat) jotka vaikuttavat hieman löysästi ideoiduilta, juttu olisi ollut luultavasti uskottavampi jos yhden poliisin sijasta asiat olisi jaettu koko poliisilaitoksen toimitettaviksi. Mutta se ei varmaan olisi ollut yhtä ytimekästä.
Siinä missä Lapiduksen kässäri ei ole aivan romaanien tasoa, Peter Bergting pistää parastaan - kirja näyttää erinomaiselta. "Peter Bergtings bildberättande [...] kommer att försätta många svenska seriekonnässörer i trans," kuten Expressen asian ilmaisi. Piirrosjälki on realistista ja näyttävää, samanaikaisesti pelkistettyä ja yksityiskohtaista. Kuvakerronta on paikoin hyvinkin miellyttävän hidasta ja tunnelmoivaa, luultavasti osin jo tekstipaljoudenkin takia. Kaupallinen teoshan tämä on ja tyyli on hyvin kaupallista, amerikkalaiseen tapaan, mutta mitäpä siitä kun kuvat kulkee? Tosin tuo kerronnan hitaampi, harkitsevampi rytmi vaikuttaa hyvin pohjoismaiselta, samaan tapaan kuin uudemmissa ruotsalaisissa elokuvissa.
Muutamissa kohdissa teksti ja kuva tuntuvat kyllä olevan jonkinlaisessa epäsuhdassa, muutama ruutu suorastaan hyppää esiin. Johtuisiko kiireestä? Vaikea sanoa, ei noita kohtia kuitenkaan ole kuin muutama eikä esim. värityksessä (joka on kauttaaltaan upeaa) näy mitään merkkejä hätiköinnistä. No, eivät haittaa.
Kirja oli pitkästä aikaa sellainen mitä tuli odotettua, eikä se täysin odotuksia pettänytkään. Lapiduksen kässäri oli selvästi enemmän pettymys kuin Bergtingin piirrosjälki, mutta mitäs kirjoitti aiemmat kirjansa niin hyvin. Vaikea sanoa mitä paatuneemmat amerikkalaisten sarjojen lukijat tästä sanoisi, mutta minä kyllä pidin. Kiva että tekivät, kiva että iso kustantamo näköjään vielä myy ja markkinoikin ihan tosissaan.
Gängkrig 145 (2009) är en delikat graphic novel, författad av den svenska brottsmålsadvokaten och författaren Jens Lapidus med illustrationer av Peter Bergting.
När Jivan al-Askori, syster till den ökände Mahmud, vänder sig till polis Hägerström för att anmäla en våldtäkt, där den ena förövaren råkar vara nära släkt med en mycket inflytelserik man i den undre värden, ljuder startskottet för en rivalitet mellan två kriminella gäng i Söderort. Men när Jivan plötsligt vägrar samarbeta med Hägerström, samtidigt som Mahmud och hans grabbar bestämmer sig för att hämnas förövarna blir konflikten allt mer infekterad och drabbar snart även civilbefolkningen. Att Hägerström dessutom minst sagt klantar till det och därmed tas ur Operation Töväder gör inte situationen lättare för polisen att hantera. Tillslut verkar det som att rivalerna inte ser någon annan utväg än att sänka garden och sluta fred. Men när polisen får nys om händelseutvecklingen och bestämmer sig för att slå till mot gängen ställs allt på sin spets.
Gängkrig 145 utspelar sig till stor del i Stockholms södra förorters undre värld. Genom att blanda kontraster ger författaren en actionfylld läsning präglad av hat, heder och rättvisa. Boken fångar upp tabubelagt ämnen och ger en röst åt förortens betongbarn. Språket är ledigt och väl skulpterat efter bokens karaktärer och deras bakgrund. Peter Bergtings illustrationer är talande och vackert tecknade. Serieformatet gör boken lättläst och gör underhållningen än mer spektakulär. Att vara bekant med områdena i boken bidrog helt klart till en ytterligare dimension i läsningen.
Det enda jag har att klaga på är väl slutet. När jag slagit igen boken hade jag fortfarande en hel del frågor. Samtidigt lär det finnas fler delar i serien, så jag ska inte vara allt för hård. Totalt sett är Gängkrig 145 en smakfull och helt klart unik serieroman jag inte skulle tvivla en sekund att rekommendera.
Nuori muslimitaustainen tyttö Jivan joutuu seksuaalisen väkivallan uhriksi erään ravintolaillan päätteeksi. Velipoika Mahmud on istunut vankilassa kolmeen otteeseen erilaisista rikoksista, ja kuultuaan tapahtuneesta hän ei aio jäädä odottelemaan. Kosto maistuu parhaalta tuoreena, mutta toinen raiskaajista sattuu olemaan kilpailevaan rikollisjengiin kuuluvan Eddie Ljublijcin velipuoli.
Niinpä koston kierre on valmis, ja pian Tukholman lähiöissä alkaa olla kuumat oltavat. Vanhempi konstaapeli Hagerström haluaa estää täysmittaisen jengisodan, mutta se on vaikeaa, kun esimiestenkin mielestä poliisin ei ole syytä puuttua tilanteeseen, jossa rikolliset tappavat toisiaan.
Jens Lapiduksen ja Peter Bergtingin "Jengisota 145" (Like, 2010) -sarjakuvaromaanin ilmestymisestä on vierähtänyt jo tovi, mutta kohtalaisen ja valitettavan ajankohtaiseltahan tämä tuntuu, mitä uutisia länsinaapurista lukee (tsekkaa vaikka Diamant Salihun Kunnes kaikki kuolevat).
Sarjakuva on ihan kohtalaisen kiinnostava ja taidekin toimii, mutta henkilöhahmot jäävät vähän etäisiksi, etenkin jos Jens Lapiduksen Stockholm Noir -romaanisarja ei ole entuudestaan tuttu. Kiinnostuin kyllä albumista sen verran, että ajattelin lukaista jossakin välissä sarjan ensimmäisen osan Rahalla saa!
Kokeillaan tätä myös syksyn sarjakuvavinkkauksissa.
Med alle rapporter fra Sverige nå, Löfven som vurderer å sette inn militæret mot gjengene etc, føles dette dels som en tegnet dokumentar. Sikkert litt urettferdig, krim- og gangstersjangeren er jo alltid overdrevet, men allikevel er det vanskelig å sitte på den andre siden av grensen og ikke tenke at dette føles virkelighetsnært. I en viss grad, i hvert fall. Historien var ganske god, miljø svært troverdig (åpenbart), men slutten var litt vanskelig å følge. Hvorfor gjengkrigen skulle ta slutt/eksplodere hvis sånn-og-sånn og hvordan det egentlig gikk syns jeg ikke kom tydelig nok fram. Men helt grei grim-krim.
Med tanke på att Lapidus romanserie Snabba Cash, Aldrig fucka upp och Livet deluxe är ganska medryckande, är jag lite besviken på denna helhet. Storyn känns lite klumpig och förutsägbar, persongalleriet är fyllt av klichéer. Den första delen verkade lovande och medryckande, men sen tappar storyn tempot.
Som tur är räddar ändå Bergtings teckningar mycket, där ett dystert och mörkt Stockholm målas upp sida efter sida. Därför får helheten 2 stjärnor (story 1 stjärna, bilder 4 stjärnor).
Not for muggles. Suburban gangs are fighting each other and the world. Lot of hard feelings. The police are trying restore order but they have problems of their own as well. I have the Stockholm noir trilogy of jens lapidus but I would not have known that this is the third book as graphic novel. I thought that I had read something similar before. Well done comic in pocket book size
3⭐️ The drawing style was absolutely beautiful. However in the beginning I had trouble keeping up with the different povs, bcs there wasn’t a clear switch in them. The dialogue was simple nothing extraordinary. But the plot was good and I did have a good time reading this. It could’ve been a bit longer if you ask me, but it wasn’t too rushed.
Fede tegninger, men personerne forekom mig flade og sproget en anelse klichèfyldt. Jeg er med på den der nordic noir, men jeg syntes ikke helt, det fungerede her.
A pesar de ser un comic negro aceptable se queda a medio camino de todo, aquí hay material al que se le podía sacar punta y se limita a unas cuantas escenas de acción, una venganza y poco más.
I liked the combo of a skilled writer and artist. The using of a womans pain as a tool for male aggression felt familiar and painful. The comic felt realistic in a way but still very noir.
Väldigt mörk men också väldigt banbrytande. Tror fortfarande att inget liknande på denna nivå har gjorts på det svenska språket. Fortfarande imponerad.
Het is juni (2012) en dus de maand van het spannende boek. Wat is er dan meer voor de hand liggend, dan een misdaadroman lezen van een Zweedse auteur? Het antwoord daarop is 'weinig'. Maar het is wel een beetje saaie, voorspelbare keuze en dat past dan weer niet in deze maand. Het is veel spannender om je op een onbekend - en vaak alleen daarom onbemind - genre te storten. Op een graphic novel bijvoorbeeld! Stockholm Zuid is zo'n graphic novel, maar niet zomaar een. Het is een spannend misdaadverhaal van de hand van een van de bekendste Zweedse misdaadauteurs: Jens Lapidus. En alleen al daarom een aanrader. Zeker voor iedereen die geniet van de sfeer, personages en rauwe manier van vertellen die hij hanteert. Stockholm Zuid heeft echter iets extra's ten opzichte van de andere boeken van Lapidus: de prachtige, maar vooral ook realistische illustraties van Peter Bergting. Stockholm zuid zie je dit keer ���cht voor je.
In Stockholm Zuid komen personages voor die bekend zijn uit de Stockholm trilogie (Snel geld, Bloedlink en Val dood) van Jens Lapidus: gangsters zoals Jorge, Stefanovic, Radovan Kranjic, Mahmud en natuurlijk ook rechercheur Martin H���gerstrom. De hoofdrol is weggelegd voor het zusje van Mahmud, Jivan al-Askouri. Haar verkrachting tijdens een avondje stappen, is de lucifer die het zuiden van Stockholm in vuur en vlam zet. Een aantal keren zelfs letterlijk. De politie staat er bij en kijkt er naar, met uitzondering van rechercheur H���gerstrom. Die is zelfs bereid om niet alleen zijn eigen baan, maar ook het leven van zijn zoon op het spel te zetten om er voor te zorgen dat de bendeoorlog, die het resultaat is van de verkrachting, gestopt wordt.
Zoals de lezers van Lapidus gewend zijn, wordt het verhaal vaak in gangstertaal en door diverse personen verteld. De tekst wordt daarbij op fantastische wijze ondersteund door de illustraties van Peter Bergting. Elk plaatje is een kunstwerk op zich, en laat de donkere, gevaarlijke sfeer van de Zweedse onderwereld onverbloemd zien. Bergting staat er om bekend dat hij op een knappe, gedetailleerde wijze emoties weer kan geven, maar tot nu toe deed hij dat voornamelijk in zijn eigen fantasywerk. Stockholm Zuid laat zien dat hij dat ook en minstens net zo goed kan als hij met andermans tekst werkt.
Stockholm Zuid is het geslaagde resultaat van de samenwerking tussen Jens Lapidus en Peter Bergting en verdient het om gelezen ���n uitgebreid bekeken te worden. Zeker door liefhebbers van (Zweedse) misdaadverhalen. Het is spannend ���n een lust voor het oog. Wat wil je nog meer in de maand van het spannende boek?
Jens Lapidus gaf ons in zijn Stockholm-trilogie inzicht in de criminele wereld van de Zweedse hoofdstad. Met Stockholm Zuid wordt het beeld dat hij in zijn boeken schetste, omgezet naar de visuele vorm van de graphic novel.
De strafrechtadvocaat Lapidus is de bestverkopende (levende) thrillerauteur van vandaag de dag. Zijn inside kennis van het criminele circuit zorgt voor een realistische kijk op de onderwereld van Stockholm. Er is bijna geen gevangeniscel te vinden in Zweden waar zijn boek niet te vinden is. De gedetineerden herkennen hun eigen wereld (toen ze nog vrij rondliepen op het verkeerde pad).
För kort. Det är inga problem att läsa klart den på två tunnelbaneresor. Just som intrigen börjar gotta till sig är boken färdigläst och slutet är så abrupt att man nästan börjar misstänka cliffhanger och en redan halvfärdig uppföljare i skrivbordslådan.
Det är synd, för medan den håller på håller historien allt som Lapidus brukar lova. Hårdkokt, stereotyp och med flera parallella spår som vävs ihop till ett mot slutet. Underhållande medan den pågår utan att lämna några större men. Bra läsning för sjuksängen.
Sweden's superstar author Jens Lapidus continues his Stockholm Noir series with a graphic novel about the rape of a young girl that sparks a gang war between two groups of immigrants.
"Gänkrig 145" is familiar Lapidus: dramatic, pessimistic and fast-paced, yet uncomfotably obviously aimed at being entertaining and cool. The world of crime comes across as raw but flashy, the simplistic morality hiding an unapologising exploitative element. Lapidus deserves credid for presenting controvrsial motifs, but he isn't particularly adept at handling them, even if his storytelling is fluent.
Kohtuullisen rankkaa menoa Tukholman lähiöissä - siirtolaiset keskenään ja svedut vähän mukana. Painotuksena naisen kunnia, miehen ylpeys ja se, kuinka nopeasti pystyy kuppaamaan hyvinvointiyhteiskunnasta kaiken irti. Tai no, annetaan vähän armoa. Ihmisen typeryys ja se, kuinka kaikki voi karata lapasesta liiankin helposti.
Piirtäjä on hyvä, teksti ei oikein tavoittanut kovaksikeittymystä eikä ihan koherentisti tapahtumiakaan.
Beautiful pictures as always when Peter Bergting is involved and the story leaves nothing more to ask for... nothing more but maybe more of it... It ended way to quickly and I got a feeling of stress at the end - as if they suddenly realised they only had a couple of pages left to finish the story.
Mer intressant för form än för innehåll. Kunde varit så mycket bättre, känns opersonligt tecknad. Sorgligt att säga att Lapidus är starkare som romanförfattare, med tanke på hur svag han är där.