Troll

by Rasmus Daugbjerg, Andrea Lundgren (Translator), Kinga Bartis (Illustrator)

Det bor ett troll bor i skogen. Hennes öde är bundet till jorden, och när människorna från byn skadar naturen måste trollet straffa dem. Långt borta sitter en maktgalen kung. På hans befallning slaktar människorna djuren och hugger ner träden. När de plågar jorden blir trollets uppgift tyngre: hon måste döda dem alla, vare sig hon vill eller inte.

Troll är en samtida naturhistoria - på samma gång arkaisk och hypermodern! - som med drag från sagor och myter skapar sin alldeles egna stämning och logik. Det är en oroande och poetisk berättelse om makt, öde och omsorg, språkligt bländande och skriven med ett patos som är sällsynt i samtidslitteraturen. Rasmus Daugbjerg (f. 1993) är en av den danska litteraturens starkaste nya röster och utan tvekan en litterär fixstjärna i vardande.

Troll är översatt till svenska av författaren Andrea Lundgren, flerfaldigt prisbelönad för bland annat Nordisk fauna.

Genres: Danish, Fiction, Fantasy, Denmark

132 pages, Paperback

First published January 1, 2022

Reviews

[Christina]

Den här var ingenting för mig. Språket växlar mellan att vara otroligt styltigt till att bestå enbart av utfyllnadsord. Vad handlar boken ens om, vilka ord som gör coolast brytning mot varandra eller?
Meningarna är antingen så här: ”Regnet föll som tänder. Hålet i marken öppnade sig som ett sår.” eller: ”Stugan stod i skogen. I stugan fanns ett rum. I rummet stod ett bord. På bordet låg en bok.”
Utöver detta saknar verket helt handling eller riktning. Troll har hyllats för sitt ”poetiska språk” och för sina ”drag från sagor och myter”, så det är stämningen i verket som är behållningen.
Synd för mig då att stämningen i verket får mig att vilja riva av mig huden.

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 2 out of 5]

Har ni läst Furan av Lisen Adbåge? Det är en barnbok med skräcktema där träden stretar emot och virket som husväggarna består av gnäller och blöder. Om inte, gör det! När jag läser Troll längtar jag efter Furan.

Jag beundrar danska Rasmus Daugbjerg (född 1993) som hittat en helt egen stil baserad på fantasi och gamla myter. Han använder den klokt för att angripa människans skövlande av naturen. Troll verkar ha fått flera fina recensioner, jag vill också tycka om den här boken. Men det gör jag inte.

För mig framstår prosan som en massa ord uppställda i rader men utan egentligt sammanhang. Jag känner inget och mitt medvetande framkallar inga bilder, förutom minnet av Adbåges illustrationer.

Det bästa med Troll - förutom att den är kort - är religionskritiken och den alternativa skapelseberättelsen, att människan ur djurens och naturens perspektiv är en tjuv vars språk är bedrägligt, att trollet är en tjej och skogens gudinna och att hon straffar människorna (slaktarna, bönderna, skogshuggarna, köttätarna, mjölkdrickarna) samt att vi borde tillbe, värna och respektera naturen. Daugbjergs människor ”äter hela skogen, de fyller inhägnader med djur som de äter. De skär sår i jorden. De äter kol från såren.”

Men jag får aldrig kläm på varför Karolin har en "gråttrumma", varför människans språk är skall eller vad tidelag tillför berättelsen. Jag bryr mig inte om kungen, trollet, människorna eller ens djuren. Jag verkar inte gilla naturmystik. Min inre häxa är visst bränd sedan länge och askan är rakad.

[Sandra · Rating 5 out of 5]

Detta är det absolut bästa jag läst på länge. Lita inte på de mediokra betygen. Hade gett 10/5 om jag kunde

[Ella · Rating 2 out of 5]

Denna bok var mestadels konstig. Även om jag bara läst några få danska författare, så upplevde jag ändå den här boken som väldigt dansk. Stilen fick mig att tänka på Jonas Eika; är det denna stilen som är "inne" i Danmark nu?

Jag förväntade mig någon typ av mystisk berättelse med utgångspunkt i folktro, men denna berättelse kändes mest konstlad. För er som är ute efter folktro så är detta inte boken för er. Jag förstod inte helt vad författaren vill. På ett sätt är det en väldigt tydlig samhällskritik, men jag förstår som sagt inte vad författaren vill. Jag upplever att det är en del "veganpropaganda" eller till och med mot all typ av industriell mat, och sättet det bakas in i berättelsen känns konstlad, även för mig som vego och djurrättsivrare.

Boken har skymtar av intressanta inslag, som när Gud ges sin identitet av människornas förväntningar, hen är blott en spegling, det tyckte jag var smart skrivet. Men i stora delar var boken tråkig, konstig och konstlad.

[Aurelija · Rating 3 out of 5]

Labai keista knyga. Trolė gyvena miške ir ryja žmonių vaikus, nes žmonės žudo jos mišką. O žmones skriaudžia karalius. Ir kitos skriaudų grandinės. Mitologinės pynės, siurrealūs vaizdiniai, nemažai žiaurumo. Kraujuojantis šienas, verkiančios rankos, ežerais virstančios galvos. Paskirom dalim savaip gražu ir vilioja, bet į visumą sunkiai susiriša.

[Emma · Rating 3 out of 5]

3*

[Antonia · Rating 3 out of 5]

Det är svårt med böcker som blir väldigt hypade. Jag antar att jag själv fick för höga förväntningar när jag såg att Andrea Lundgren översatt den och att den handlade om ett troll, skriven med sagoton. Tyvärr kände jag mest ett meh. Kanske behöver jag fundera mer för visst, det är människan vs. skogen, det är miljöförstöring, det är religiösa bryderier. Det är intressant! Men jag hade kanske hoppats på mer. Sagotonen känns...torr på något sätt. Det är inte en lockande trumma i mörkret med sugande magisk kraft, det är en etnolog på universitet som skriver en avhandling om folktro. Jag vet inte! Kort sagt: fel vibe haha

[Josefin Den skalliga kulturtanten · Rating 2 out of 5]

Jag hade verkligen velat tycka om den här boken. Den har ett vackert omslag, ett angeläget budskap och poetiska ambitioner. Men ärligt talat staplas mest korta meningar med förfärligt innehåll på varannat. Det är djurvåldtäkt, död och undergång. Det finns förstås en tydlig koppling till den värld vi lever i och kanske en verkshöjd för dem som söker den, men den här boken var inget för mig.

[Susanne · Rating 3 out of 5]

Starkt ogillande. Sagosoppa. Bruk av ”köttiga” ord; man kan ta dem i munnen = ”litterärt språk”. Men starkt ogillande medförde ju väckta tankar, associationer (bla till Ögats historia som jag gillade) så…vad är en bra bok? Och plus för världen som ändå skapas av språket.

[Peter Ellermann · Rating 2 out of 5]

Weird. Ikke på den gode måde.

[Ina Cecilia · Rating 3 out of 5]

Jag tyckte verkligen om den. Ekokritisk, konstig. Liknelser och metaforer dragna till sin spets. Enkelt, kort språk. Men förvirrande i dess korthet. Lite virrig. Lite för långt dragna metaforer. A bad trip in a book, kan man säga. Rekommenderar, med ett frågetecken. Lite ledsen, lite äcklad, lite upplyst, lite förvirrad.

[HeWhoWalksBehindTheRows · Rating 3 out of 5]

Världen går sönder. Människorna skäller och skövlar skogen och äter djuren tills det snart inte finns någonting kvar. Kungens händer tar allt. I skogen gråter trollet och vreden får henne att göra samma sak med människorna som människorna gör med djuren och naturen.

Det är svårt att inte se ett sammanhang med klimatkrisen i Rasmus Daugbjergs väldigt originella vuxensaga Trollet. Språket är hårt, rått, vackert och drömmande och jag har aldrig läst något liknande tidigare. Det är fascinerande och frustrerande om vartannat. Jag har en känsla av att Trollet kommer att finnas kvar i mina tankar ett tag framöver.

[Stina Svensson · Rating 4 out of 5]

Jag vet inte om det känns rätt att ge fem stjärnor för den är styltig att läsa och texten flyter så trögt över sidan men samtidigt vill jag inte den ska försvinna bland fyrorna för jag visste så fort jag öppnade den att det var precis i min smak och jag tycker nånstans ändå att denna text som har språket som en novell ändå är helt berättigad att finnas som roman. Innehållet expanderar inte kronologiskt men det blir tyngre och djupare. Och den hade inte varit styltig att läsa som novell, det hör till förväntningarna av en roman att man förväntar sig att det ska gå lite lättare att läsa än såhär, men jag tyckte väldigt mycket om att bli tvingad att läsa den långsamt och noggrannt. Den är otroligt poetisk i sitt uttryckssätt och stundvis så repetativ att orden blir tomma och jag tycker allt är otroligt.

["Robert Ekberg" · Rating 3 out of 5]

Är uppenbarligen nödd att repetera krumelurskalan: 3 krumelurer betyder att boken i fråga är "bra" och är en bok "bra" så är det ju – i sig – fantastiskt. Ja, det är fantastiskt men inte "jättebra" för det representeras ju av 4 krumelurer, eller – häng med nu – "fantastiskt". 5 krumelurer betyder "mästerligt", men det är det ingen som vet vad det betyder. En udda fågel. Ingen vill heller låtsas om att 2 krumelurer är detsamma som "godkänt" eller att det är det allra finaste betyget vi har att röra oss med, men det är det.

Föreliggande bok är väl egentligen en tvåa, så svagsint ter den sig ibland. Svagsinthet är alltså "godkänt", det "går an" och "helt okej, I guess". Anledningen till betyget här är att jag är glad att boken i fråga finns, eller att jag åtminstone gör det.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

En poetisk saga, med ganska snåriga metaforer men som man (jag) köper ändå. Tät text, i meningen att alla meningar är tunga, betydelsebärande. Läsningen är både metaforisk och faktisk, som sagor är, men en modern saga (trots känslan av gammaldagshet vad gäller yrken och samhälle). Kungen är kapitalismen, samhället. Trollet en slags naturens ställföreträdande väsen, som har en plikt (det handlar just om plikt, det är intressant) att straffa människorna. Prästen blir galen av sin egen sorg. Gud blir besviken och drar. En enda människa försöker stå emot, men att stå emot innebär svält. Hon misslyckas. Skogen skövlas. Räven är hoppet. Det slutar inte lyckligt, det slutar med att jorden återgår till att bli sten (apokalypsen). Det är egentligen ingen spoiler, om någon tror att det skulle lösa sig avundas jag dens naivitet.

[Malla · Rating 5 out of 5]

Länge sedan jag läste en bok som fick mig att känna så mycket som den här boken. Så poetisk och vacker samtidigt så otroligt sorglig. Helt fantastisk!

[Joseflagerkvist · Rating 2 out of 5]

ok rasmus.

[Peter Anberg · Rating 4 out of 5]

A surreal fairy tale about ecology, nature versus civilization, religion and capitalism. Incredible prose, though sometimes slightly stilted.

[Rita · Rating 3 out of 5]

Nästan fyra

[Neo · Rating 4 out of 5]

En klimatsaga

[Caroline Stadsbjerg · Rating 4 out of 5]

Et ondt og mørkt eventyr om natur og mennesker, om relation og fjendskab, om at ødelægge og om konsekvenser.

[Amanda]

Höjdpunkten är såklart bokens alternativa skapelseberättelse: svampmycel, manligt födande, Lek med Gudsbild. Annars rätt märklig och inte särskilt bra. Vissa roliga passager, ibland.

[Esther Djupsund · Rating 4 out of 5]

Hela boken var som en feberdröm. Som modern John Bauer men helt trippin. Loved it!

[Maja Johansson · Rating 5 out of 5]

Språket!!!!!!

[Elsa · Rating 2 out of 5]

berättelsen är kraftfull, men jag klickar verkligen inte med hur den är skriven.

[Yvonne · Rating 3 out of 5]

Alderledes - på den gode måde.

Der er store dele af denne bog som jeg er fuldstændig blæst bagover af og så er der enkelte dele jeg ikke bryder mig så meget om.

Det gode først 😊: 

Fortællingen om trolden, naturen, kongen, gud og menneskerne er fremragende. De forskellige måder hvorpå mennesker takler trolden og frygten på er godt beskrevet. Sætningerne er korte og det giver historien tempo.

Så den del jeg gerne ville have været foruden 🙃:

Fortællingen om ægteparret der ønsker sig et dødfødt barn var for grotesk til min smag. Misfostre, dyresex og spisning af afføring 😬

En bog som jeg vil anbefale til dig der gerne vil udfordres lidt.

[Eva Wennås · Rating 4 out of 5]

Kapitlet om skapelsen - genialiskt!

[Andrea D. McCarthage · Rating 2 out of 5]

Troll reads like a desk drawer full of drafts, a series of attempts at making the same poem over and over. The mystique initially swells and swirls and pulls you along, down into the deep dark woods where a troll rails against the executioner's investiture that's been forced upon her, where God is a fickle thing carved out of the earth and parents plot the death - but not the murder - of their child. It's an exciting premise, but, unfortunately, a premise it largely remains.

I want to say Troll is promising, but it's more of a promise, really, or perhaps repeated assurances. It's about capitalism, you see, it's discourse on environmentalism, it's about grief, faith, violence. Soon, it says, soon this will all pay off. Did you like the part about the wound that turns into a drum, the tears and holes and all the dark places, the barks and the bells and the knives that run in them? Indeed, I like them well enough. But like a child showing off their favourite toys, Troll insists on retreading the same handful of metaphors and allegories until they're worn to the point of snapping. Throughout, everything feels safe and bland, and the grim fairy tale tone falls flat - the troll has no teeth.

If you've read the blurb on the cover, you've already imagined a better book than what Troll manages to become by the time you reach the end. I suppose there is some comfort to be found in the fact that it only takes 132 pages to realise you've been bamboozled.

[Ida Ottesen · Rating 2 out of 5]

En trold søger hævn over de mennesker der fælder dens skov, imens lever bønderne i frygt for trolden, men er nødt til at blive ved med at fælde for at kunne betale kongen med tømmer og mønter.

Det er en ret så dyster omgang, og den hævn historie jeg havde håbet på kom ikke rigtig. Trolden har ikke rigtig lyst til at udføre sit dystre og tunge hverv, og bruger meget af tiden på at være sorgbetynget. De dele af bogen der italesatte bøndernes levevilkår, den måde de lever i klemme mellem konge og trold er super godt, men der er også dele jeg ikke brød mig om (og her skal der være en trigger warning for dyresex!). Sætningerne er korte, hvilket både gør bogen hurtigt læst, men også giver den et strejf af poesi iblandet prosaen.

Alt i alt en bog der skal læses mellem linjer, som de eventyr den lægger sig op af, men som helt klart også udfordrer sin læser.

[Simon · Rating 3 out of 5]

Människorna kommer och hugger ner skogen och driver ut trollet i den krympande skogen. En tung och otäck allegori över den dödsdans som människorna tvingar med naturen i. Eller är det en dödsdans med sig själva?

Väldigt tankeväckande och stundtals vackert ihopflätad allegori över hur den så kallade civilisationen bryter ner allt i sin väg - naturen, djuren, skogens väsen, varandra, och till slut även sina gudar, sina barn och sig själv. Tyvärr lägger sig det tungrodda, effektsökande och bitvis ganska pretentiösa språket i vägen för dessa annars intelligent utmejslade och sammankopplade bilder.