Fjärilshjärta

by Moa Backe Åstot

Ingen i skolan tror Vilda när hon säger att hon är same. Hon får svara på tusen frågor: Pratar du samiska? Har du renar? Är din pappa same? De blir aldrig nöjda med svaren, som om Vilda inte är same nog. Som om hon inte duger. Men hon har bestämt sig för att ändra på det. Hon ska börja klä sig i kolt och be morfar, den enda i familjen som talar samiska, att lära henne språket. Efter det kommer ingen att kunna ifrågasätta henne igen.

Men när morfar plötsligt dör ställs allt på ända. Nu måste Vilda på egen hand hitta fram till det samiska. På begravningen träffar hon Samuel, som är några år äldre och har allt det Vilda själv saknar: kolten, renarna och språket. Allt det morfar aldrig hann ge henne. Kanske kan Samuel ge henne det?

En bok om sorg, kärlek och rätten att själv definiera vem man är.

Moa Backe Åstot, född 1998, är renägande same och bosatt i Jokkmokk. Romandebuten Himlabrand vann Studieförbundet Vuxenskolans Författarpris, Slangbellan och Norrlands litteraturpris samt nominerades till Augustpriset 2021. Himlabrand är också nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris.

Genres: Young Adult, Fiction, Swedish Literature

187 pages, Paperback

First published April 21, 2023

Reviews

[Jennifer · Rating 5 out of 5]

Fjärilshjärta handlar om Vilda som inte tycker att hon är samisk nog, eftersom många frågar henne frågor som ifrågasätter hennes ursprung om hon verkligen är same, t.ex. om varför hon inte har någon kolt, om hon har renar eller att hon inte pratar samiska. Hon bestämmer sig för att hennes morfar ska lära henne att bli mer samisk, men när han dör vänds allt upp och ner.

Jag läste Himlabrand av Moa Backe Åstot och föll pladdask för hennes sätt att skriva och väva ihop berättelser med hjälp av både fiktion och verklighet. Samma känsla sprids även i Fjärilshjärta, där själva berättelsen är fiktiv men frågorna som ställs är verkliga. Författaren tar även upp historien om nomadskolorna som samerna tvingades att gå i och lära sig svenska och hur det medförde att språket glömdes bort i generationer för att man inte ville lära sina barn ett språk som man inte fick prata.

"Det är först nu hon verkligen förstår skillnaden mellan tsåhke och vájmmo, organet och känslornas hjärta. Àddjás tsåhke var dåligt. Aldrig någonsin hans vájmmo."

Jag plöjde hela boken i en bilresa, även om jag alltid blir åksjuk, och fullkomligt älskade den. Fantastiskt skrivsätt, fantastisk skildring av syskonkärlek, sorgbearbetning och arv. En bok som alla borde läsa. Jag gillade också väldigt mycket inslagen av samiska utan översättning i boken, det gav ett mer djup till berättelsen och jag önskar fler böcker hade sådant.

Tack för recensionsexemplar Moa Backe Åstot och Rabén & Sjögren.

[Synne Sylibris · Rating 3 out of 5]

Sårt om samisk identitet, sorg og ungdomstid.
Jeg har ventet i godt over et år på at det skal komme en svensk lydbokversjon av denne boka – forgjeves. Så da jeg så at det hadde blitt gitt ut en norsk lydbokversjon, tok jeg til takke med den;)

Jeg syns boka var fin, med flere interessante refleksjoner og gjenkjennelige situasjoner. Den traff meg imidlertid ikke helt. Jeg ville på en måte hatt litt mer av alt, hvis det gir mening; den kunne både vært litt lengre og pløyd enda litt dypere i enkelte ting.
Men jeg mistenker at den vil funke enda bedre for målgruppa, og det er jo det viktigste.

[Alma · Rating 4 out of 5]

Jag är några år för gammal för den här boken men jag är helt övertygad om att jag hade älskat den för kanske fyra/fem år sedan. Boken är en väldigt trovärdig gestaltning av verkligen. Vissa böcker ska vara ett fönster, andra en spegel sade Nora Khalil. Den här boken hade varit en spegel för lilla Alma, mitt sätt att leva och min sorg.

[Therese Sedin · Rating 4 out of 5]

Jag kände verkligen igen mig i Backe Åstots beskrivning av att vara tonåring. Samt i sorgen att förlora en morförälder som man var väldigt nära med. Det är jobbigt oavsett i vilken ålder man är när man förlorar dem men det kan kännas mer när man tonåring pga av alla kroppsliga förändringar och hormoner som spökar.

[Josefine]

Jag kände mig skeptisk till en början men tycker att boken tog sig och blev en trovärdig tonårshistoria om identitet och sorg.

[Fanny · Rating 3 out of 5]

Viktig och stark berättelse! Jag uppskattade väldigt mycket att ord och fraser på samiska var med. Var dock inte beredd på att huvudkaraktären skulle vara så ung, eller att sorg skulle vara ett så framträdande tema, vilket råkar vara ett tema jag generellt inte uppskattar att läsa om. Tror jag kunnat uppskatta boken mer om jag varit yngre och mer förberedd på vad den egentligen handlade om.

[Jasmine (bokugglor) · Rating 3 out of 5]

3,5!

[stina · Rating 2 out of 5]

bless dom blev nt ihop
asså tråkig Himlabrand va sååååå bra så hade ashöga förväntningar🥲 men d va typ ?? på baksidan står bara grejer om hur hon vill lära sig samiska o grejer men sen handlar typ 75% av boken ba om hur hon är kär i en 18 årig grabb när hon är 14 Okeeejjj

[Bibliotekstanten · Rating 4 out of 5]

Jag tyckte otroligt mycket om Himlabrand, Moa Backe Åstots debut. Jag har tänkt läsa hennes bok Fjärilshjärta ända sedan den kom ut, men det har inte blivit av förrän nu.

Vilda, snart fjorton år, har precis fått sommarlov. Bästisen Alma åker till Cypern och Vildas familj ska söderut (till Sundsvall) när hennes áddjá (morfar) oväntat dör. Men honom dör också Vildas önskan om att lära sig samiska och inuti hennes finns ett hål av sorg. På begravningen är det en kille i kolt som hjälper till att bära áddjás kista. Samuel. Han pratar samiska och Vilda har flera anledningar att försöka närma sig honom.

Mycket bra bok! Det finns olika teman, om man nu vill dela upp en bok på det sättet. Sorg så klart. Sökande efter sin identitet, något de flesta börjar med i tonåren men för Vilda blir det samiska en viktig pusselbit för att försöka hitta sig själv. Att vara olyckligt kär. Vänskap och systerskap kommer också in och för mig var de två sista den stora behållningen. Vildas lillasyster Irma är tre år yngre. Själv har jag en två år yngre syster, och att läsa om Vilda och Irma och deras relation är fascinerande. Hur tonåren gör att Vilda glider iväg och Irma vill att det ska vara som vanligt. Att bråka, till och med slåss, och förklara att man önskar att syrran vore död för att i nästa stund vara teamet mot de vuxna. För mig var igenkänningen hög! Jag hade glömt att det var så där det var, tills jag läste det! Jag tycker också Vildas sorg över att bästisen Alma Inte Fattar (!) är så bra beskrivet. När sedan Alma sätter ord på att hon inte vet hur hon ska göra, vad hon ska säga, hur hon ska trösta är det fint att det finns böcker där bästisarna får fortsätta vara bästisar trots en fnurra på tråden.

Överhuvudtaget är Backe Åstot bra på att beskriva en tonåring. Allt med Vilda andas att ingen har varit med om förlust förut. Ingen fattar. Föräldrarna är dumma i huvudet. Det är ingen idé att prata med någon. Allt är stort och dramatiskt och på liv och död. Så där som det ÄR i tonåren, men som så få lyckas fånga på ett bra sätt. Tycker också om hur hon skildrar förlust och till sist någon slags acceptans. "Ögonen är mjuka och fyllda av en känsla Vilda känner igen väl: en känsla som förändras med tiden, men som aldrig försvinner. Saknad och kärlek - är inte det egentligen samma sak? Kanske är det inte meningen att det någonsin ska gå över." s. 187

Bra bok! Hoppas verkligen Moa Backe Åstot fortsätter skriva!

[Antonia · Rating 3 out of 5]

Finstämd bok om sorg och identitet.
Vildas älskade morfar dör och med honom hennes starkaste länk till allt det samiska.
Vilda vet inte vad hon ska ta sig till, nu när hon verkligen bestämt sig för att lära sig språket och lära sig om det samiska.
Samtidigt som Vilda sörjer sin morfar är hon tonåring. Hon förstår inte de andra tjejernas plötsliga besatthet av killar tills hon möter Samuel.

Inkännande beskrivet om sorg och jag tycker de delarna som rör Vildas morfar och det samiska är bäst. När det kommer till vänner och killar blir det lite tunt på något sätt.

[Missnöjd Konfirmand · Rating 3 out of 5]

Habil och finstämd, men kunde kanske varit lite mer?

[Anna-Maria Wedman · Rating 4 out of 5]

En kort men tung bok om den 14-åriga Vildas resa genom sorgen efter morfars död och det förlorade samiska arvet, och vägen tillbaka till språket och kulturen. Många ingredienser i soppan: kärlek på avstånd, syskonskap, kompisdrama, puberteten i allmänhet… en mycket trovärdig historia!

[Anna Granberg · Rating 5 out of 5]

Åh, vilken stark, fin och berörande ungdomsroman om sorg och saknad, sökande efter sin identitet, vänskap, systerskap och att växa upp. Den rymmer så mycket och allt skildras med ett fantastiskt språk. Rekommenderas varmt!

[Sara Kelemit · Rating 4 out of 5]

Gillar att den är så väl sammansatt, inga enkla lösningar, känslor och relationer precis så komplexa som de är i verkligheten.

[Linn J · Rating 4 out of 5]

Tidigare läste jag boken i syfte med en bokklubb och så var det förhandsläsning. Jag hann inte riktigt läsa klart och kände att nu måste jag dra mig i kragen.

Lilla Vilda som snart blir fjorton år förlorar sin morfar rätt så drastiskt och tidigt i boken. Det var Vildas enda länk till same släkten, eller inte riktigt för det finns ju släktingar och klasskompisar men för Vilde är det som hennes enda länk har försvunnit. Dessutom älskade hon sin morfar så sorgen är stor. Vilda som precis bestämt sig att hon ska lära sig samiska och bära kolt. Men nu när morfarn är borta, hur ska hon då lära sig att bli same?

Det sker således en identitetskris för Vilda som är rätt bortom sig. Dessutom känner hon press från skolkamraterna som trycker och säger att hon inte är en riktig same. När Vilda sen hittar Samuel, som är en släkting på långt håll till henne och som kom på morfars begravning, är det som att ett hopp slås på. Kanske kan Samuel lära henne samiska?
Det blir som en romans. Vilda fantiserar och önskar att hon och Samuel blir tillsammans och så talar de samiska med varandra. Detta är ack en novell och rätt realistisk sådan, så denna fantasi förblir en fantasi.
Men det inleder inre konfliker, vad är kärlek? Behöver man bli kär i någon? Vem bestämmer vem som är same egentligen?

Boken levererar rätt många fina teman trots sina så sidor. Man får lära känna Vilda och se hennes sorgeprocess, hur den ändras och förgrenas. Som grädde på moset mognas Vilda, inte bara inre förändring, utan även yttre. Hon blir tonåring och går mot vuxendomen. Symboliskt kanske man kan säga, för innan första mensen bemöter de flesta Vilda som ett litet barn men strax efter inkluderar Vildas mamma henne om sin egna ungdom, sina strider med den samiska kulturen och hur de ska tänka framåt.
Det förekommer fina syskonband som utforskas, kompliceras och brottas - Vilda och Irma är lika men ändå olika, de bråkar med varandra och så. Typisk syskonkärlek nästan. Jag hade gärna velat veta mer hur Irma fungerade, hon är liksom smågammal i vissa stunder och i andra super barnslig och går till gränsen.
Vänskapsbarn och familjeband utforskas också, främst med kopplingar till identitet, sorg och den samiska kulturen.

Språket kändes lite ungt och kanske passar mer för den yngre publiken, 7-12 år, fast att Vilda är äldre.

I bokklubben diskuterade vi även hur sorgen påverkade Vilda och ja, utan den hade boken nog inte blivit till. Dessutom hade identitetskrisen hos Vilda inte varit lika dramatisk eller stark, utan hon hade då haft en stark stödpelare som hon hade bekvämt lutat sig mot. Ibland behöver man slängas ut i den tuffa och hårda världen, för att verkligen utvecklas.

[Malin (readingzebra) · Rating 4 out of 5]

(Swedish young adult novel)
En ungdomsroman för högstadieåldern om Vilda, en samisk flicka i svensk skola, som brottas med sin kulturella identitet och med att växa upp, vänner och kärleken. Det är mycket som är svårt när man är tretton-fjorton år, och författaren skriver fint men rakt och genuint om dessa ämnen. Det handlar om allt från första mensen, vem som är ens riktiga vänner och att bli kär i en äldre kille, till att ha en lillasyster och föräldrar som inte förstår allt som händer - samtidigt som den här familjen går igenom en personlig tragedi.

Moa Backe Åstots debut Himlabrand var en av mina favoriter som jag läste förra året. Det här är också en välskriven roman men den drabbade mig inte lika starkt. Däremot var det flera tillfällen då jag tänkte "det här är så bra skrivet!" och boken väckte många egna tonårsminnen.

Jag hoppas att många unga läser denna, för att se sig själva i Vilda som unga samer i modern tid eller för att få bättre förståelse för jämnåriga som är samer. Samtidigt har den en medryckande story om att vara ung tonåring med roligheter, pinsamheter och kriser som de allra flesta kan känna igen sig i. Läs om du gillar ungdomsböcker, och få alla ungdomar du känner att läsa Åstots böcker!

[Kari · Rating 4 out of 5]

Bøker som tar for seg samisk identitet brukes flittig i skolesammenheng. Alt nytt ønskes derfor velkommen. I Moa Backe Åstots ungdomsbok Sommerfuglhjerte skal vi til Nord-Sverige. Nærmere bestemt til Jokkmokk. Boka handler om Vilda som er 14 år.

Vilda er samisk, men på grunn av forsvenskningsprosessene i forrige århundre har hun mistet tilknytningen til det samiske språket. Bestefaren som er reindriftssame lærte ikke barna sine samisk, fordi det det samiske var så tabu. Vilda vil gjerne lære språket og ta i bruk kofta fordi samisk identitet så ofte knyttes til disse faktorene. Uten samisk språk, kofte og reinsdyr er man liksom ikke samisk nok. Kofte får hun, men språket sklir unna da bestefaren uventet dør. Vilda må dermed finne veien inn i det samiske på egenhånd.

Sommerfuglhjerte er en nydelig oppvekstfortelling som tar for seg sorg, forelskelse, vennskap og identitet. Mens jeg leste, slo det meg at Vilda godt kunne vært barnebarnet til Sammol i Lappjævel. Sommerfuglhjerte tar jo nettopp for seg konsekvensene av samepolitikken på 1900-tallet. Boka er et must og kan både brukes til fordypning i vgs og til lystlesing 😊

[Annika Samuelsson · Rating 4 out of 5]

Vilda är same, men det är ingen som tror på henne. Vilda kan bara lite samiska, hon har varken kolt eller äger renar och det verkar på alla som att det är definitionen av att vara same. Vilda tänker ändra på det. Hon ska skaffa sig sin egen kolt men framför allt ska hon be morfar att lära henne samiska!
Morfar dör innan han hinner lära Vilda någon samiska och alla Vildas planer går om intet. Med morfars död så ökar bara Vildas behov av att hitta och bejaka sitt samiska arv, áddjás arv, och nu måste hon ensam hitta fram till sitt samiska arv och hitta sin samiska röst.

Det finns många starka teman, sorg, utanförskap, identitet, arv och vänskap. Trots att det finns så mycket i denna så vill jag verkligen poängtera att läsningen inte är tung. Jag tror att de flesta ungdomar kan identifiera sig med Vilda, på flera plan.

[Merete Bratsberg Aae]

Romanen handler om ei jente på 13 år. Stikkord er sorg, familie, pubertet og identitet. Hun leiter etter identiteten sin som samisk. Familien har ikke lært seg samisk språk, hun har ikke gått på samisk skole og de bruker ikke kofter så mye. Når bestefaren dør, og hun samtidig får mensen og blir forelska, går livet inn i et nytt spor. Hun bestemmer seg for å lære seg samisk, ønsker seg kofte og kommer i opposisjon til søsteren og ei venninne. I løpet av den sommeren endrer en del ting seg.
Romanen er ikke sukkersøt. Det er ikke lett å være tenåring, og noe av det som ser ut til å gå veldig bra, kan fort gå i vasken.
Tonen er optimistisk og varm. Familiemedlemmene bryr seg om hverandre. Sommerfugl kalte bestefaren henne. Det går som en rød tråd gjennom boka.
Lettlest og engasjerende bok.
Jeg leste den på norsk, men fant det bare på svensk her inne.

[Hanna · Rating 2 out of 5]

Jag förstår att det är en ungdomsbok, men jag tyckte att den var väl barnslig. Störde mig också på att dialogen var så ung medan det omgärdande språket kändes formellt och stelt – det fick stilen att kännas ojämn. Med det sagt tyckte jag mycket om faktumet att både relationen till morfadern och systern fick ta så mycket plats, även om jag som läsare gärna kommit den förstnämnda närmre.

"Det finns två olika ord på samiska. Vájmmo betyder hjärta när man pratar om känslor och kärlek. Ett figurativt hjärta, står det. När man menar organet i kroppen heter det tsåhke. Vilda vet inte vilket hjärta hon menar. vad är det för skillnad? Allt det hon vill säga till áddjá är ju både känslomässigt och kroppsligt."

[William Älgebrink · Rating 5 out of 5]

Den här boken förstörde mig.



På ett bra sätt.

Jag har aldrig läst en bok med en sådan trovärdig och intim skildring av sorg. Men även skildringen av att gå från flicka till kvinna, att desperat söka efter sin identitet, de inre (och yttre) konflikterna som uppstår i ett systerskap. Men också kärleken systrarna emellan.

Det ryms så mycket i den här boken, så många teman, så många trådar att nysta i och reflektera över. En enastående bok!

[Martin Bensch · Rating 5 out of 5]

Magiskt bra. Om det är någon som tvivlade på Moa Backe Åstots förmåga att skriva en andra bok som överträffade Himlabrand så är det dags att skrinlägga de tvivlen nu. För Fjärilshjärta fullständigt vibrerar av känsla. Att skriva om sorg och identitet på det här sättet kräver ett handlag utöver det vanliga. Vilda känns helt igenom äkta och hennes agerande totalt trovärdigt. Resten av karaktärsgalleriet är också välskrivet. Formuleringarna glöder fram på sidorna, och trots att berättartempot är oerhört förtätat sjuder varenda sida på lågintensiv nivå. Detta är årets, hittills, bästa bok. Kolla in den.

[Mack]

Jag borde ha researchat denna bok lite mer innan. Jag tänkte helt enkelt att författaren som levererade Himlabrand endast kunde leverera böcker som faller mig i smaken – det tankefelet ligger på mig. Denna bok präglades nämligen av två teman jag tenderar att gilla min litteratur utan: sorg och pubertet. Det gjorde dessvärre att boken för det mesta föll utanför min smak. Jag kände mig dock "positivt" berörd sista fjärdedelen och tyckte om utrymmet vänskap fick ta upp i boken. Även systerskap var ett framträdande ämne och trots att lillasystern Irma stundvis väckte många negativa känslor hos mig tyckte jag deras band porträtterades realistiskt och nyanserat.

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Utmärkt ungdomsbok, som får mig frustrerad och arg och ledsen genom gestaltningen av vad som sker. Ligger verkligen nära i känslan av att vara en tjej på 13/14 och allt som rusar inom en då (jag minns genom läsningen). Om sorg, första kärlek, pubertet, vänskaps- och systerrelationer som knakar, om att göra bort sig för att andra är taskiga. Men framförallt om identitet, och i synnerhet samisk identitet - att få tillgång till en tillhörighet genom kläder och språk som inte har getts naturligt (eftersom ja ni vet, försvenskligandet av samerna som satt djupa spår i generationer). Enkelt och effektfullt språk, förtätat. Mycket att prata om.

[Vizzena Peverell · Rating 4 out of 5]

Otroligt fin bok om sorg, vänskap, systerskap och om att söka efter sitt ursprung.
Skildringen av första kärleken och puberteten känns väldigt äkta.

Det är många starka känslor och boken är skriven med mycket värme. Språket är enkelt och fint. Jag gillar även den återkommande fjärilsmetaforen och att det var lite övernaturliga hintar på vissa ställen i boken, t.ex. fjärilen Vilda ser vid begravningen.

Fint slut, när Vilda inser att hon inte måste vara kär - det räcker att älska sin syster. Jag hade förväntat mig att det skulle vara en romantisk kärleksberättelse.

[Michaela Kügelgen · Rating 5 out of 5]

En vacker och finstämd ungdomsroman om att hitta sin identitet samtidigt som man försöker förstå varför ens bästis beter sig så märkligt och man dessutom får mens.

För mig var den här ännu starkare än debuten. Moa Backe Åstot är en verklig berättartalang och jag ser fram emot att få läsa hennes kommande romaner.

[Maia S · Rating 3 out of 5]

Litt vanskelig å bedømme siden jeg er litt utenfor målgruppa, men jeg hadde ikke ventet at sorg og pubertet skulle ta så stor plass i boka, og trodde Vilda skulle tilbringe mye mer tid med Samuel, så jeg syntes det var litt merkelig da jeg hadde lest over halve boka og de fortsatt ikke hadde snakket sammen irl.

Syntes dog slutten var veldig fin!

[Kristin · Rating 3 out of 5]

3.5
Det merkes at dette er en ungdomsbok, og det er det jo ikke noe galt med. Men jeg er ikke målgruppen. Dermed treffer den ikke like hardt som den kanskje kunne hvis jeg var yngre. Men en solid og god bok, gøy med samisk tematikk, det er mangelvare. Jeg likte også hvordan historien tok vendinger jeg ikke forventet.

[Solveig · Rating 5 out of 5]

Hørte på denne som lydbok med Inger Pedersen som innleser. Hun gjør en fantastisk jobb. Har en flott innleserstemme.

Romanen handler om Vilda på 13 år som bor i Jokkmokk og som mister sin bestefar - áddjá på samisk. Den handler om sorg, identitet og om det å være ungdom på godt og vondt.

Elsket romanen. Den fikk meg til å le og gråte og riste oppgitt på hodet av tenåringsnykkene til Vilda.

[Ulf Liljegren · Rating 2 out of 5]

Det händer väldigt lite i boken. En parallellhandling hade behövts. Hade inte hantverket varit så väl, så hade jag trott att det var en tonåring som skrev om hur en tonåring tänker och inte en vuxen författare.