Det är släpande sommarvarmt när lastbilen rullar över gruset på gårdsplanen. Visst kommer det en del transporter som hämtar möbler som Johns föräldrar bygger, men den här gången ska inget bord eller skåp forslas i väg. Det som lastas av är något som bäst kan beskrivas som en husvagn, fast ändå inte. En kub. Och ur Kuben kliver han, pojken. Marjo.
Vem är han? Varför har han kommit till gården? Och vad är det mamma och pappa inte berättar? John fattar ju att det är något, deras viskande bakom stängd dörr. Samtidigt hörs statsapparatens drönare hovra ovanför trädtopparna. Mamma säger att hon måste ge sig av men hon kan inte säga vart, eller hur länge. Och på en gevärskula har någon ristat Oss får ni aldrig.
Snart börjar John lägga ett pussel. Bit för bit anar han att hans familj inte är någon vanlig familj. Gården, skogen, bergen - den yttersta vildmarken som han älskar - är hotad.
Och det värsta av allt: John vet inte längre vem han kan lita. På Marjo? Kanske.
Det han vet är att tvillingpresidenterna som styr i söder vill ha mer landyta. Det han vet är att man har avläggare överallt. Det han börjar förstå är att de som vågar ansluta sig till motståndsrörelsen lever mycket farligt…
John bor med sina föräldrar i Yttersta Vildmarken. Hans föräldrar snickrar möbler, samlar växter och annat i skogen och håller familjen så långt borta från annat folk, och Stadsapparaten, som det går. För att få good will hos Stadsapparaten tar familjen emot Marjo, en pojke lika gammal som John. Han anländer i en kub, lik en husvagn, iklädd Stadsapparatens färger i vitt och orange och John avskyr honom omedelbart. Han känns farlig och pappa verkar också tycka det. Marjos ankomst börjar få John att fundera över sin familj, Yttersta Vildmarken och vilka Motståndet egentligen är.
Kuben är enligt bibliotek klassad som Hcg-bok. Det betyder att målgruppen man tänker sig är mellan 10-12år men i det här fallet tror jag klassningen mycket har att göra med åldern på karaktärerna John och Marjo. Kuben är nämligen något så ovanligt som en bok som tar tid på sig! Den är tjock och långsam för att vara en Hcg-bok och bravo känner jag! Få har väl missat att det är läs-kris i det här landet. Undgomar går ut gymnasiet och kan knappt svenska nog för att traggla sig igenom en tidningsartikel (en helt egen, allvarlig diskussion för ett annat forum). Det har gjort att olika vuxna (föräldrar, lärare, förlagsanställda, bibliotekarier) har efterfrågat korta, lättlästa böcker som man ska komma in i snabbt. Kanske ett sätt att hjälpa de lässvaga/läsovilliga (?) men problemet är att historier ju aldrig blir riktigt mustiga, innehållsrika eller komplexa om man har sidantal och använd-lätta-ord att ta hänsyn till. Och, enligt mig, lider många böcker av "kort och snabbt" trenden. En berättelse får sällan byggas upp, vi får sällan lära känna karaktärer och sammanhang långsamt och då blir det lätt tunt. I ordets alla betydelser. Kuben är inte sådan. Vi följer John och hur han sakta börjar förstå hur världen omkring honom är beskaffad och vilka hans föräldrar egentligen är. Han förstår långsamt att saker i världen är skevt och även efter utläst bok förstår vi att det finns mycket mer än det vi tagit del av. Kuben låter också saker vara nyanserade. Den onda är inte bara ond, saker är mer komplicerade än så och författaren Nils Lundkvist verkar ha tilltro till sina läsares förmåga. Underbart, för det är många författare (för alla möjliga slags målgrupper) som verkar tro att ALLT behöver förklaras och skrivas ut.
Som dystopiälskare känns samhället och hur det har blivit som det har blivit intressant och jag ser verkligen fram mot del två i den här serien som ska komma våren 2025. Slutet är inte direkt en chliffhanger, men vi har fått många lösa trådar som förhoppningsvis ringlar vidare i del två.
Som sagt är Kuben tänkt för 10-12åringar (enligt bibliotek) men jag ser inget hinder att ge den här boken till tonåringar eller vuxna. För så är det med bra berättelser, de passar många!
Blev otroligt positivt överraskad av den här boken! En svensk dystopi för barn/ungdomar som även passar vuxna med sitt välformulerade språk och långsamma men stabila spänningsuppbyggnad. Miljöbeskrivningarna är detaljrika och vackra, speciellt de om naturen. Karaktärsgalleriet är brett och låter flera individer förändras och växa under bokens gång. Framför allt är det en väldigt bra historia om ett annorlunda Sverige, skapat ur en rik fantasi men ändå aldrig orealistiskt, som blir mer spännande ju mer jag läser den.
Definitivt ett läsäventyr för unga. Jag längtar själv till uppföljaren!
Så välskriven, med skicklig världsbyggnad, välavvägt språk, dialoger som visar hur bra dialoger kan skrivas utan överförklaringar, upprepningar, för många anföringsverb osv.
Jag älskar berättelsen, den dystopiska framtid som ändå tillåter hopp om något bättre. Broderskapet. Naturens betydelse. Familjens hemligheter, barns utanförskap i stora beslut, sammanhållningen.
Framtisskildring där Statsapparaten och presidenterna styr. John och hans familj bor i De yttersta vildmarkerna, ensamma från omvärlden och i princip självförsörjande. Boken börjar när pojken i Kuben, Marjo, blir en del i familjen. Vem är han och vad händer egentligen i världen runt om John? Ett pussel av ledtrådar börjar läggas och vartefter man får svar dyker nya frågor upp. Vem kan man lita på och vilka tillhör motståndsrörelsen?
Kuben är första delen i den dystopiska serien om John, en tolvårig pojke som lever i den avlägsna norrländska vildmarken. Hans tillvaro rubbas när en mystisk kub levereras – och därifrån lyfts berättelsen mot en tät framtidsskildring om makt, frihet och vänskap.
Eftersom det här är en ungdomsroman som jag läst för jobbets räkning har jag också recencerat den ur ett ungdomsperspektiv.
När Kuben dyker upp på gården, innehållande en pojke vid namn Marjo, kastas John in en massa hemligheter. Lite irriterande att John vet så lite om sin omvärld men det är ett stilgrepp man får stå ut med. Hans föräldrar verkar ha kopplingar till motståndrörelsen som kämpar mot den auktoritära Statsapparaten.
Romanen bygger på klassisk dystopi – diktatur, motstånd och övervakning – men bär en likvärdigt stark underton av naturkärlek. Både relationer och karaktärerna känns mycket som Harry Potter vilket i sig inte är något negativt men det är tvära vändingar (vem är förrädaren) och superelaka domare (som man ändå får någon sorts sympati för) och en helt igenom ond diktatur.
Tempot är medvetet lågt, nästan eftertänksamt, vilket skapar en krypande spänning som håller läsaren fast.
Att kombinera high-tech framtid i en lågtech Norrlandsmiljö känns fräscht och oväntat. Naturskildringarna är bra.
Det är egentligen en riktigt bra bok som jag nog helt enkelt får sätta en femma på men kanske skulle lite högre krav på nyanserade realistiska karaktärer putta ner den en stjärna om den var skriven för en äldre publik. Men i det stora hela en fantastiskt bra ungdomsbok.
Kuben är en dystopi och samhället som beskrivs är en diktatur. Likheterna med The Hunger Games är många. I The Hunger Games och Kuben tillfaller makten huvudstaden. Medan presidenten i The Hunger Games kontrollerar folkets lydnad i ytterområdena genom att använda sig av svävare och fredsväktare använder sig Kubens presidenter av drönare och ulvar.
Huvudkaraktären i Kuben är en 12-årig pojke som heter John. Han bor med sin mamma och pappa på en gård på landsbygden. Området där de bor ligger lång bort ifrån huvudstaden och kallas därför den yttersta vildmarken. En dag placeras en kub med en pojke i på deras gård. Pojken kallas för gökunge och är klädd i en overall med statsapparatens färger. Han ska nu bo tillsammans med John och hans familj.
Den här boken är vinnare av barnradions bokpris 2023. Ändå tycker jag att den känns som en blek kopia av The Hunger Games. Men till skillnad från The Hunger Games, ges aldrig någon förklaring till varför samhället kontrolleras och ser ut som det gör. Boken fångar aldrig mitt intresse.
This book might be marketed towards younger readers, but I felt that this is one of those books that anyone can read. It was an amazing read! Here are some of the things I loved the most about this book. The world building. The world created in this book was amazing! The dystopian world is one of the best dystopian worlds I've read since A Clockwork Orange. And I think it worked really well to have it just from the protagonists first person POV. I usually do not like that, but it was so well written here that I didn't mind it, and actually really enjoyed it. Next up is the characters. All characters felt unique and I liked them all. Some of my favorites were John, Marjo, Jeriko, Utföraren (he was absolutely terrifying) and Handy Lång. Lastly, this book has been unique for me with that it made me incredibly nostalgic to the days when I was a young reader and just had picked it up as a hobby. And it made this book even more magical. I really recommend this book!
Jag upplever att det händer både mycket och ingenting på samma gång. Efter min läsning funderar jag på vad som egentligen hände. Samtidigt känns detta som starten på något, och den får ibland vara långsam. Vi introduceras för personer, får veta mer och mer om miljö och hur samhället är uppbyggt. Vilka går egentligen att lita på? Det är en fråga som hänger med mig genom hela berättelsen, och som gör att jag känner mig något paranoid. Lite då och då får jag puls, men berättelsen känns ganska snäll på ytan. Under ytan bubblar det däremot mycket. Många frågor får svar, men då detta, som skrivet ovan, verkar vara starten på något ser jag med spänning fram emot att läsa den andra delen i denna serie som jag upptäckte nyligen kommit ut.
En familj lever ensligt på landsbygden i norr i en obestämd framtid. En kub med märkligt innehåll dyker upp. Familjen har ingått ett avtal med den totalitära regimen som kallas Statsapparaten. Allt berättas från 11-årige Johns perspektiv. Vem är personen som var i kuben. Vilka är hans föräldrar egentligen? Spännande skildrat med ett rikt språk som för målgruppen 10-15(?) kanske kan vara utmanande. Kamp mellan gott och ont men vad det onda vill är lite oklart och det sänker betyget för mig.
Vilken fin ungdomsbok! Genom att utelämna bitar för både läsare & karaktärer skapas spänning & en lite hotfull stämning. Huvudpersonen är en 12-årig pojke som lever med sina föräldrar i samhällets utkant. En dag väljer de att ta emot en jämnårig pojke att leva med dem. Därefter vecklas historien ut om ett läskigt övervakningssamhälle & motståndsrörelse. Vibbar från Hungerspelen men inte alls lika våldsamt & explicit. 3,5 av 5 brevduveburna chiffrerade meddelanden
Någorlunda spännande mellanåldersdystopi. Tycker dock för många frågor lämnas obesvarade och tror att det kan påverka unga läsare att ge upp snarare än att bli drivna att läsa vidare.