Man går sin egen väg : riktningar i sexlöshetens dimma

by Peter Ueda

En 30-årig komiker som livnär sig på att skämta om sin oskuld, en kärlekskrank journalist som förvandlar sig själv till raggningsguru, en collegestudent som blir incel-terrorist och en allvarsam psykolog som uppmanar män att resa sig likt stolta hummerhanar.

I Man går sin egen väg vävs berättelser om intimitetstörstande män ihop med de senaste 20 årens utveckling inom manlig självhjälp och forskning om sexlöshet: dynamiken på partnermarknaden, vad som betraktas som attraktivt (och oattraktivt) hos män och den sexuella ensamhetens effekter på individer och samhälle.

Man går sin egen väg väjer inte för de tankar och svårigheter som många män brottas med – ofta i det tysta.

Genres: Nonfiction

281 pages, Hardcover

First published March 24, 2023

Reviews

[Bibliotekstanten · Rating 5 out of 5]

Jag har läst en väldigt bra bok! Den helt nya Man går sin egen väg av Peter Ueda. Ueda är läkare och docent i epidemiologi och världens mest publicerade forskare på ämnet "sexuell inaktivitet". Undertiteln på boken lyder Riktningar i sexlöshetens dimma och efter att ha läst boken Incel (som jag tyckte var rätt kass), lyssnat på P3 Dystopias Manskrisen - incels och utanförskap (som jag tyckte var bra och intressant) tog jag mig an Man går sin egen väg med viss förförståelse.

Ueda väver ihop fyra personer, och de tankar de representerar kring sex, intimitet och manlighet. Japanen Gunpee som genom en ödets slump blev talesperson för oskulder över trettio år. Neil Strauss författaren till boken The Game (som handlar om hur man kan förföra/manipulera för att få sex) Elliot Rodger som 2014 skjuter ihjäl sex personer som hämnd för sitt incelskap och Jordan Peterson den kanadensiska psykologen som uppmanar unga män att sträcka på ryggen och bädda sina sängar. Alla fyra har tankar om hur det är att vara man, alla fyra har stora följarskaror och alla fyra tar sig an "manlighetskrisen" på olika sätt. Ueda fyller dessutom på med Darwin och Dawkins och summan blir en mycket, mycket intressant bok!

Till skillnad från Stefan Krakowski, som skrev boken Incels, verkar Ueda inte ha någon agenda. I mina ögon lyfter han upp teorier och strömningar på ett sakligt sätt och det blir som sagt både intressant och belysande. Ueda porträtterar också Gunpee, Strauss, Rodger och Jordan nyanserat och levande utan att "ta deras parti".

Har man minsta intresse av incels, manosfären och de förändrade villkoren för män som skett senaste sextio åren är Man går sin egen väg mycket läsvärd.

Jag har en invändning. Ueda använder ordet sexarbetare istället för prostituerad och det är alltid ett minus i min bok. När jag pratade om Man går sin egen väg med min bättre hälft, som också läst boken, visade det sig också vara hans enda invändning.

[Ordligare · Rating 4 out of 5]

Jag har tidigare läst Incel av Stefan Krakowski och jag tror jag talar för hela mänskligheten nu när jag säger att Man går sin egen väg har allt Incel saknade: ett sakligt resonemang, en vetenskapligt undersökande stil (och inte bara egna anekdoter och riktade frågor till intervjuoffer som valts ut för att stödja tesen "feminismen har gått för långt") samt brist på sökande efter syndabock (spoiler: i Incel är det synd om männen och det är kvinnornas fel. I den här boken är det inte det).

Nej men det här var en bok som jag som kvinna kan läsa utan att få utslag för att jag kliar mig så mycket i ren frustration under läsning. Ueda ger möjliga svar till varför läget ser ut som det gör utan att leta efter vems fel det är: han konstaterar bara att det är såhär det ser ut, och att olika mönster gör en mer eller mindre tillgänglig och attraktiv på dejtingmarknaden. Man hade kunnat tyckt att det var självklart i en bok som är klassificerad som facklitteratur, men jag har som ni förstår blivit hurt before och har fortfarande inte hämtat mig från det övergrepp det var att läsa Incel.

Ursäkta alla dubbla negationer i den här recensionen. Jag blir bara så arg när jag tänker på Krakowskis bok att jag får svårt att formulera mig.

[Olle · Rating 3 out of 5]

Stark 3:a ändå. Forskningen Ueda tar upp är extremt intressant. Personporträtten är stundtals välskrivna, men stundtals tråkiga (kanske på grund av att jag redan läst och hört så mycket om t.ex. Jordan Peterson). Fungerar bra som komplement till Krakowskis bok på samma ämne från 2021 som definitivt led av större brister, men vars personporträtt av helt "vanliga" incels är mer intressanta än de omslagspojkar som tas upp här.

Boken kännetecknas ändå av en genuin strävan efter förståelse och kunskap, exempelvis genom att faktiskt analysera många av de teorier som florerar i incel-världen genom att ställa dem mot den forskning som finns på ämnet. Då märker man att det ändå finns någonting där. Något slags samhällsproblem: sedan exakt vilket detta är och ska formuleras är såklart en vidare fråga. Den gängse diskursen, ex. inom medströmsmedia, upplever jag är att man endast pratar om dessa människor (eller denna löst definierade rörelse) som ett stort hot eller till och med som ren ondska. Men Ueda visar att det ändå finns någonting där bakom som inte enbart är rent kvinnohat.

[David · Rating 3 out of 5]

Består till 70% av personporträtt av fyra män som får vara ansikten för olika delar av den manliga relations/dejtingkulturen idag. De är Gunpee, en 30-årig japansk komiker och youtuber som blev rikskänd i Japan som oskuld, Neil Strauss, känd som pickup-artist och genom sin bok "The Game", Elliot Rodger incelen som blev känd när han av misogyna motiv på 8 minuter mördade sex personer och skadade fjorton andra innan han tog sitt eget liv och Jordan B. Peterson, psykologen som skriver böcker där han uppmanar unga män att ta tag i sina liv och att börja med att bädda sina sängar.

Mellan kapitlen om de fyra huvudkaraktärerna och i slutet av boken diskuterar Ueda mer allmänt om hur dejtingkulturen fungerar och hur kvinnor och män agerar, vilka likheter och skillnader det finns i beteenden mellan könen.

Tycker personporträtten är välgjorda. Han försöker göra det värderingsfritt, men är så klart svårt då det handlar om rätt kontroversiella figurer (undantaget Gunpee). Vid ett tillfälle går han ut i försvar av Peterson mot vad han tycker är karaktärsmördande tidningsartiklar, även om han också skriver att Peterson under perioder flera år efter artiklarna skrevs blev mer av den karaktär som artiklarna hade utpekat honom som. Kan inte bedöma vem som har rätt i den debatten, men även om Peterson inte är min favorit så är hans försvar av honom inget som drar ner boken för mig.

Mitt problem med boken är att jag är rätt ointresserad av de fyra karaktärerna. Jag tycker inte heller de fyra är bra representanter för den data och forskning som presenteras i boken. Gunpees berättelse börjar när han blir rikskänd, Strauss är välkänd som pickup-artist, Elliot Rodger är en av mycket få incels som blivit massmördare och Peterson representerar ju inte alls gruppen eller en aspekt av dejtingkulturen utan säger bara åt männen inom den att skärpa sig. När det gäller representationen tycker jag Stefan Krakowski i boken Incel: Om ofrivilligt celibat och en mansroll i kris är mer intressant då han intervjuat vanliga, okända svenska incels. Det gör att jag tycker 70% av boken kunde kapats bort (även om jag finner Gunpee rätt intressant och rolig att läsa om).
När det gäller att presentera och diskutera forskning är Ueda istället mycket bättre än Krakowski. Ueda lägger fram data och forskning och diskuterar den kritiskt och istället för att dra långtgående och radikala slutsatser utifrån lite data väljer han i regel att nyansera, vilket jag gillar. Krakowski använder sig istället ofta av tekniken att på ett stycke eller två låta någon samhällsdebattör säga något varpå Krakowski köper det rakt av och sedan spinner loss rejält om "skolans feminisering" eller om hur svenska kvinnor vill ha det utifrån en sexologs samtal med några av hennes kvinnliga kunder. Dock saknar jag källhänvisningar hos Ueda som lyser med sin frånvaro genom hela boken.

Tvåa i betyg för personporträtten, fyra för det övriga innehållet, jämnar ut det till en trea.

[Jens Karberg · Rating 3 out of 5]

Peter Ueda is a physician and associate professor in epidemiology at Karolinska Institutet, and one of the world's most published researchers on sexual inactivity. In this book, the author describes four male strategies for dealing with sexual loneliness:
- Discipline
- Escaping the field
- Deception
- Path of destruction
Ueda uses four well-known individuals as symbols for these different strategies: Jordan Peterson, Gunpee, Neil Strauss, and Eliot Rogers. The book combines thrilling narratives with facts and research. Ueda is knowledgeable and a skilled storyteller. He successfully portrays the characters in a way that almost could be described as "touches" the reader. Something that, in a way, becomes almost uncomfortable. I find it somewhat unclear where Ueda himself stands, which may be seen as objectivity but also makes the book somewhat ambiguous. If this is an area that interests you, I believe the book is definitely worth reading.

[Roland Jakobsson · Rating 4 out of 5]

Boken försöker utreda ett samhällsfenomen som tycks sprida sig över världen som en löpeld, fler och fler män har stora svårigheter att bilda kärleksrelationer, eller att ha sexuella relationer över huvud taget, och det har tagit sig starka kulturella uttryck, till exempel genom Incel-rörelsen.

Boken kartlägger på ett mycket intressant vis hur det här kulturella fenomenet tagit sig uttryck, genom allt från Elliott Rodgers våldsdåd till Pickup-artist-hypen och japanska trollkarlar och Hikikomoris. Det är intressant att boken handlar både om västvärlden och en betydande del ägnas åt Japan och japansk kultur, och den känns mångsidig.

Som utredande bok är den väldigt intressant, men väntar man sig långa diskussioner om vägen framåt eller om åtgärder blir man nog besviken. Riktigt intressant bok och väl värd att läsa för den som vill fördjupa sig i situationen bland unga män som inte riktigt uppnår det de önskar i dagens moderna samhälle.

[Miouhaneun · Rating 4 out of 5]

Till skillnad från vissa så tycker jag att karaktärsporträtten här var väl valda, eftersom boken inte uttryckligen fokuserar på incel-rörelsen utan sexlöshet som fenomen. För det mesta tycker jag boken presenterar en nyanserad och opartisk bild, men jag saknar tydliga källhänvisningar under de vetenskapliga bitarna, och måste fråga mig hur relevant det är att titta på sexuellt urval på djur, när boken handlar om människor, mer än ett verktyg för att belysa skillnader mellan arterna.

[Rui · Rating 5 out of 5]

A well written, thoughtful and unbiased description of a challenge everone can relate to. A must read for those struggling in the modern dating market.