Poupée Bella

by BOURAOUI

« C'est un journal amoureux. C'est l'histoire des vies, intérieures et extérieures : ma famille, mes pays, mes désirs, les mots. C'est le journal, de mon adolescence, de ma vie adulte : la Suisse, la France, le milieu des filles. C'est le journal de l'écriture aussi. Quand ai-je écrit pour la première fois ? Aimer, Ecrire, sont les deux actes fondateurs de ma vie, inséparables, l'un nourrissant toujours l'autre, l'un racontant toujours l'autre. J'ai voulu faire le compte des liens et des séparations. C'est le livre des mouvements du coeur, de ses forces, de ses fragilités. C'est un bréviaire amoureux, de Zürich à Ferney, d'Abu Dhabi à Paris. C'est aussi le livre des femmes, de toutes les femmes. Je ne suis pas innocente. J'ai toujours succombé à la beauté. J'écris pour dire ce ravissement-là. C'est un livre blanc, au plus près de moi, et au plus près de tous, parce qu'il s'agit toujours d'amour. Ainsi le journal devient un roman. Parce que toutes les femmes de ma jeunesse, sont devenues les femmes de ma vie, ce livre est l'histoire des strates amoureuses qui me composent. »

Genres: France, Queer

150 pages, Mass Market Paperback

First published March 17, 2004

Reviews

[Rah · Rating 2 out of 5]

Ceci n'est pas le livre le plus incroyable que Nina avait écrit, j'ai toujours aimé ce qu'elle écrit, mais ceci n'est pas vraiment mon truc, enfin, je ne l'aime pas beaucoup ..
J'ai toujours aimé les journaux intimes de ce genre, traitant l'amour et l'écriture, mais bon, celui là, à part quelques lignes, quelques passages, ne m'a pas vraiment plu, ne m'a pas bouleversé comme le font d'habitudes ses écrits ..
Mais bon :3

[Blanche · Rating 4 out of 5]

une écriture ardente qui parle des corps aimants, des corps lesbiens et gays qui désirent et qui s'écrivent et s'inventent

[Lune · Rating 3 out of 5]

envie d'être l'amoureuse de Nina Bouraoui, c'est bon ??

[Subilia · Rating 4 out of 5]

Ce que Nina Bouraoui fait pour les lesbiennes...
Poupée Bella dit les corps, les corps lesbiens et les corps gays, dit la vitalité de l’écriture, dit la braise et le désir des mots et des femmes. 🌔

[Alie · Rating 4 out of 5]

C'est un livre sur le(s) corps, sur l'écriture, sur l'amour, sur l'absence. C'est un livre qui joue avec les sens, avec le corps, avec l'esprit.

C'est l'histoire d'une âme perdue suite à la perte d'un amour, de ce premier amour qu'elle n'oublie pas, dont le corps ne s'est pas vraiment échapper d'elle. L'écriture a entretenu cette amour dans des lettres, et l'écriture continue à accompagner la narratrice dans sa découverte du Milieu des Filles où elle cherche, désespérément, Marion, le souvenir de Marion, un autre corps que celui de Marion, un corps à aimer, un corps sur lequel s'endormir.

"Il n'y a pas d'amour heureux", poème d'Aragon qui maniait l'écriture chaque jour, cette phrase pourrait être reprise par la narratrice, elle aussi cherchant quelque chose dans l'écriture, par l'écriture ou tout simplement à ne pas perdre son écriture.

C'est un livre très beau, très poétique, presque sans repère même s'il y a des dates.

[Michael Bafford · Rating 2 out of 5]

Dockan Bella är intresserad av kärlek och skrivande. Det berättar hon om i 123 sidor.
Hon tycks inte ha lycka varken med det ena eller det andra.

Hon är lesbisk och besöker olika klubbar nätterna igenom. Hon möter några av "flickorna" för korta eller längre kärleksmöten.

"2 December...
Jag befinner mig i nattens djup. Jag befinner mig i kroppens djup. Jag är Juliens pojke.
Det är ett kärleksöde.
Bara en kvinna kan ersätta en mans kropp.
Jag vill älska, och ofta avskyr jag att bli älskad." s. 69

Julien är en homosexuell kille hon träffar. De hänger ihop ett tag och hon blir lite kär i honom - platoniskt. Hon saknar honom när han flyttar ihop med en kille.

"14 januari...
Det finns ingen skam i åtrån.
Misslyckandet med en bok är ett kärleksmisslyckande.
Långt borta, korsningen i Clichy, Montmartrekyrkogården, ännu längre bort, min hand som skrev. Jag är utan bok. Jag är utan framtid. Jag blir gråtfärdig, för jag kan inte skriva längre." s. 87

"18 januari...
I natten följde jag Luxembourgträdgårdens staket, likt en hund som fångats i farten..."
Vad är det för liknelse?

"...Jag är inte rädd för att likna männen, att göra kvinnor illa. Jag säger nej till att kyssa S. Jag säger nej till hennes händer. Jag säger nej till hennes skönheter. Jag söker Françoise. Jag söker en ny kropp." s. 89

"S" är hennes f.d. älskare, Françoise hennes nuvarande. Hon minns och längtar tillbaka till sin barndomskärlek Marion. Jag tror inte läsaren får veta vad som hände med Marion. Gifte hon sig? Dog hon? Flyttade hon bort?

"16 maj
Jag har alltid trott på kärleken, jag har alltid tänkt att åtrån aldrig riktigt skulle dö.
Det finns en hemlighet hos flickorna.
Man skulle behöva hitta på ett nytt slags skrivande.
Jag vet inte om jag en vacker dag kommer att bli tvungen att välja mellan att skriva och att älska." s. 118

Jag har läst att Ms Bouraoui har flera strängar på sin lyra: Hon är halvalgerisk och skriver också om den problematiken, hennes uppväxt utanför Frankrike, utanförskap, identitet och det koloniala arvet. Inget av det syns här. Den var väl enkel, tycker jag.

Hennes dagbok passerar Julen men hon nämner den inte med ett ord! Bara en sådan sak.

[intet_]

11 november
Det är lätt att bli flickornas idol, hon som alla vill ha eller hon som alla avskyr.
Nattens språk: Hur länge har du letat? Vet du?
Jag befinner mig i den enda sanningen. Min kropps sanning. Jag känner inte igen mig i alla flickor i Den undre världen. Jag känner igen mig i deras åtrå och ibland i denna mening: Vem ska du gå hem med?

25 februari
Jag har lust att gå in på Moon, att dansa med en kvinna utklädd till man. Jag har lust att gå in i ett backroom för killar.

17 december
...
På Delignybadet simmade jag på Juliens axlar. Han brukade säga: Tillsammans med mig kan ingenting hända dig.
På Jeu de Paume tog vi foton av våra ansikten som var vita av ljus.
Hans händer, hans lår, hans röst, hans skratt, Julien var ingen man, det var en pojke.
Hennes höfter, hennes mage, hennes ögon, hennes doft, Marion var ingen flicka, det var en kvinna.

s. 9-10, 19, 75-6

[Mills College Library]

Fiction B766p 2004

[E. · Rating 4 out of 5]

http://emmahakansson.se/2013/05/maj-3/

[Marie Vondri · Rating 4 out of 5]

Court mais divin!