Femtonåriga Simons dröm är att en dag bli den bästa fotbollsspelare som världen skådat. Han vill bli som Zlatan, fast bättre. När han får den efterlängtade platsen på fotbollsgymnasiet verkar lyckan först gjord. Men något går fel. Simon blir mer och mer övertygad om att han måste gå ned i vikt innan han kan bli ett proffs. Några kilon blir allt fler och Simons strategi utvecklas snart till en livsfarlig sjukdom.
Standup-komikern Niclas Christoffer är författare till Som Zlatan fast bättre. En ungdomsbok om något så ovanligt som en kille som har ätstörningar.
A pretty good book, and important to. It's a young teen book, and young teens are those that need to read it. Because it's a book about a boy ending up with anorexia and bulimia.
So I'd say this book is important because of two things. Both becuase of the subject and because the main character is a boy/young man. Becuase when you read books usually about anorexia and bulimia, the norm is the main character being a girl.
Here the poor young boy starts at a gymnasium school wich mixes regular studies with soccer, which is just what the boy is interested in. However, homelife is far from perfect. There's a ton of pressure from school. And finally the boy crumbles and finds something he can control. His weight. And food.
It's a bit horrible, but very eye-opening to see how he slides down into true sickness. It's so, so easy. And it's clear he don't even notice that his thinking ends up more and more fucked up.
The language in the book is quite simple, so for an adult it goes quickly to read. Nothing is lost in this though, since the story has a way of grabbing hold of you and not letting go.
I could not stop reading it. Should tell you something. Highly recommended!
Mamma är död, pappa vill inte prata om henne, bröderna saknar henne i smyg. Farmor är där och servar. Simon kommer in på fotbollsgymnasium, jättekul. Nya kompisar, bra tränare. Dag 2 säger tränaren att Simon skulle kunna gå ner nåt kilo för att bli lite snabbare. Simon ser att alla andra har magrutor men inte han... Han slutar äta, en kompis erbjuder piller som gör att man inte känner hunger och att man orkar (amfetamin?) Ibland svullar han, men kräks upp det i burkar och påsar... Sidohandling om kompisen Peter som stöter en gång på Simon, men sen tar med honom på gay-klubb. Simon har inga problem med Peters sexuella läggning ända tills han börjar med pillren, då blir han aggressiv och korttänkt. Men det följs inte upp, att pillren påverkar hans humör, att de gör honom till en homofob, men så är ju också jargongen i laget. Bög är ett skällsord....
Det går åt skogen... Bra skolsyster (Daniel) som kan ätstörningar, snabbspår in på behandling. Ganska snabb upplösning, saker och ting faller på plats, även pappan börjar prata, om mammans självmord och psykiska ohälsa. Lite rörd på slutet. Lätt att läsa, tog en dryg timme...
This entire review has been hidden because of spoilers.
I’m a little conflicted about this story, because while I appreciate a lot of things about it, it was not a book I truly “liked”.
I applaud that this book attempts to tackle the difficult issues of grief and eating disorders. Even more than that I applaud that it has a male main character that goes through this struggle, since males with these issues are a not-often talked about group. Simon’s story is emotional and touching, and even though he acts like a bratty teenager that is cruel to others because he’s trying to hide his own problems, you feel for him.
That said, I didn’t like the narration in this book, mostly because it was some kind of third person omniscient narrator that kept telling the reader how everyone felt all the time. It also had an odd way of distancing the characters from what was happening on the page by often using nouns where there could have been pronouns. In conjunction with that, I didn’t like that the book consisted more of telling than showing. It got pretty tedious that every emotion anyone felt was labeled.
There were other little things that nagged me about this as well, though I HOPE some of them were intentionally provocative, like the constant“girls” comments about the football players. The sexism and homophobia was abundant in the book, and the grown-men-who-are-gay-are-molesters theme was just infuriating. Sadly, all these prejudices ring true to the toxic macho culture that football is a big part of. The end sort of gives this whole “being gay is not that strange” speech, but it’s a little hollow after the slurs that were being thrown around throughout the book.
Boken var lite trög i starten men den blev sjukt bra mot slutet. Den var ganska kort och om man inte har en massa annat att göra kan man lätt man lästa ut den på en dag eller två. Ämnen som boken tar upp är alltid otroligt aktuellt och viktigt att prata om. Ätstörningar är aldrig något man ska skämta om. Dessutom är det oftast ätstörningar hos tjejer man pratar om så den här boken visar att problemet även kan finnas hos killar.
Man kan lugnt säga att jag instämmer i allt bra som har skrivit om boken av andra bokbloggare. Jag sällar mig helt enkelt till hyllningskåren.
Femtonåriga Simon bor i Stockholm och älskar fotboll. Sen flyttar han med sin pappa och lillebror till Malmö. Simon söker till fotbollsgymnasium och kommer in. Allt är toppen tills den dagen tränaren nämner att hans fotbollsspel skulle bli bättre om han gick ner några kilo. Simon vill bli bäst på fotboll och kan inte sluta tänka på det tränaren sa. Så han börjar hålla koll på sin vikt och medan tiden går tar han till mer och mer drastiska metoder. Men hans kropp orkar inte med allt och han blir inlagd. En bra bok som på ett enkelt och rakt sätt berättar om ett ämmne som ätstörningar som jag tycker är viktigt att prata om. Det är ingen biografi, men författaren har själv upplevt liknande. Väl värd att läsa och bra att visa att det även händer killar.
Jag har samma problem med denna författare som jag hade förra gången jag läste en av hans böcker - han har valt ett väldigt bra ämne som dessutom är lite skrivet om men dessvärre så föll historien platt. Det är någonting med tempot i berättelsen jag stör mig på - allt går fruktansvärt snabbt, ibland så snabbt att man inte riktigt hinner med och förstå hur saker och ting har utvecklats. Dessutom berättar författaren mer vad som händer/vad karaktärerna känner än vad han visar oss läsare det, och det stör jag mig väldigt mycket på. Ibland kändes allt lite barnsligt - vilket kan bero på att jag helt enkelt är för gammal för att läsa den här boken. Jag tillhör inte alls målgruppen.
Som Zlatan fast bättre handlar om en tonårig pojke som blir sjuk i aneroxia. Det handlar om press, ångest, fördomar och starka känslor, men framför allt om en personlig, inre kamp. Även om jag själv inte varit farligt sjuk i ätstörningar, så känner jag igen mig i huvudpersonen Simon, då jag hade liknande upplevelser och problem när jag var i samma ålder. Om jag hade läst den då, tror jag att jag hade tyckt mycket, mycket om den. Jag tycker att den är bra skriven och tar upp ett mycket viktigt ämne, men den är nog riktad till en yngre läsare än jag själv.
Även om jag gav den 2 stjärnor, så tyckte jag att den var bra! Jag har aldrig själv gått igenom ätstörningar, men det känns som att boken beskriver det väldigt bra!
Den gick väldigt snabbt att läsa, läste först 40 sidor, sen läste jag ut resten av boken på ett par timmar. Den var bra, och anledningen till två stjärnor är inte att den var dålig, bara det att den inte är på samma nivå som andra böcker som jag ger 3 stjärnor.
Väldigt bra och viktigt budskap! Spännande handling, dock tyckte jag det var synd att så liten del av boken handlade om att han fick sin diagnos och kämpade för att bli frisk - hade önskat att man fått se mer av den delen och verkligen känna hur han hade det. Som 17-åring tyckte jag också att det var ett väldigt enkelt och lättläst språk, vilket är konstigt eftersom jag tycker inte åldersgruppen är till unga åldrar, eller?
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det är en otroligt viktig bok, om ett viktigt ämne. Språk- och berättarmässigt är den tyvärr inte på en hög nivå, men man ska förstås komma ihåg att den hör till kategorin ungdomsböcker. 3 stjärnor utifrån att det är en viktig bok, som är lättläst och ligger på en sådan nivå att jag tror många ungdomar kan både ta sig igenom den och ta den till sig.